Helgaktiviteter

Helgen kom och gick. Nu har det blivit barnens tid eftersom aktiviteterna är förlagda just under helgerna. Fotboll för Minstingen. Inte amerikansk fotboll utan soccer, som de säger här. Och ridning för Tonårsdottern. God mor som man är, hänger man ju med och tittar. Och tittar. Och ropar ibland ett "Great jooooooooob" samtidigt som man tittar på dem som står bredvid en och ler och nickar.

Hur ser man om ens barn har talang egentligen? En kommande Zlatanina, typ. Där Minstingen tränar, råder i alla fall fullständig kaos. Några talanger syns inte till. Det är som ett enda stort gigantiskt öppet fält med ungar, tränare, yra föräldrar samt en högljud engelsman. Engelsmannen blåser i sin visselpipa var 15:e minut och coacher och spelare samlas runt honom. Han gapar och skriker och ger instruktioner för nästkommande 15 minuters träning. Sedan sprider alla ut sig igen och de mindre har ibland svårt att veta var de ska befinna sig och irrar omkring som små höns. Det är därför vi föräldrar är med som kan hjälpa till och "styra upp det hela".

Under lördagens träning kom det fram en man och frågade om vi var från Sverige och han berättade då att hans bästa vänner (så heter det ju alltid) var från Sverige och de bodde visst inte så långt ifrån oss. Han ville så gärna sammanföra oss. Vad är det med alla som förutsätter att man vill stråla samman med okända människor bara för att man råkar komma från samma land???

Tonårsdottern och hennes ridning är inte lika kaotisk. Men jag har så svårt att fatta detta med hästar! När jag väntade på att hästen skulle göras klar med alla attiraljer så flinar den jäveln åt mig! JA, hon visade sina gaddar och jag ger mig sjutton på att hon märkte min aviga inställning till dessa djur. Nä, jag har aldrig suttit på en hästrygg och kommer aldrig att göra det heller.

Efter att ha ridit western stil fick nu Tonårsdottern plocka fram andra muskler för att rida traditionellt igen. Jag trodde det bara gick att rida på ett sätt, dvs se till att du har hästens huvud framför dig och svansen där bak. Hur svårt kan det vara? Western style trodde jag bara var en stil där cowboy hatten gjorde skillnaden. Men ack så jag bedrog mig.

Minstingen var med till stallet och jag blev inte svettig av att titta på när Tonårsdottern red utan när Minstingen försvann heeeela tiden. In och ut i olika bås. Klappade den ena hästen efter den andra. Sprang omkring och pratade med alla dessa hästtjejer som det kryllade av. Det fanns lika många flugor som småflickor där. Minstingen sa plötsligt till en av dessa tjejer att "Wow, that horse really scared my butt off!". Då var det dags att ta henne därifrån.

Lite bildbevis då:

And here she comes!

Den skrikande engelsmannen in action.

Minstingen lyckades dribbla undan bollen. Man kan ju fundera på vad den lille killen till höger sysslar med. Mitt i matchen.

Samåkning, vad är det? Alla har ju sin egen bil.

Sedan finns det ju de som inte engagerar sig så himla mycket. Något varmt på fötterna en solig dag med ca 22 grader är ju också mycket smart. (Ja, jag har smygfotat. Usch på dig Taina. Nu kan du ju bli stämd!)

Lite häst pics:

I väntan på att få hoppa upp och rida på den flinande hästen.

Tur att jag står på rätt sida av planket!

Klar! Jihaaa, tänkte jag. Nu åker vi hem.

Pssst hon har en av stallets hjälmar som är "urtöntig" enligt henne. Sin egen hade hon glömt hemma. Who cares?

Nähä, det blev inget av att åka hem på en gång för sedan skulle det ju borstas och rengöras.

Nåja, flickorna trivs.

Le Taina. Le.