måndag 18 september 2017

Jodå, jag lever än

Tiden flyger iväg och jag med den. Jag ska nämligen iväg IGEN. Idag blir det Dallas och till dryga 30 grader, typ 35. Har ju precis gått in i höstfeelings här hemma. Inte för att vi har haft några temperaturer som hör till hösten, snarare tvärtom, 25-28 grader. Men ändå. Löven börjar ju faktiskt skifta färg.

I alla fall så har jag precis bokat en resa åt Bella, som kommer i oktober igen. Det ser vi framemot. Ska bli så skönt att ha henne här igen och avlasta lite i vår annars så hektiska vardag. Förstår inte att vi fortfarande har det så stressigt och hektiskt. Sade alltid till mig själv att detta går över när barnen blir stora. Ha! Små barn, små bekymmer. Stora barn, GIGANTISKA bekymmer!

Liisa har nu börjat årskurs 8 och är i "orange team". De springer mellan klassrum via sina skåp för att byta böcker. 4 minuter mellan varje klass. Ingen rast med andra ord. Bara en lunch på 25 minuter. That's all. Inte undra på att det snurrar fort. Själv kommer jag ihåg rasterna som en stund för återhämtning och umgänge. Under helgerna har hon massor av läxor och det är också något jag inte gillar. När fan ska ungarna vara ungar?

I helgen var det dags för fotbollsmatch nummer två för Liisa och hon spelade som en Gud! Jag har ju alltid sagt att hon inte blir en Zlatan, men nog satan kan hon spela. När hon vill! Det där rimmade ju! Zlatan och satan.

Förutom fotbollen så slog vi till med en spontanmiddag med några gamla grannar och vänner i lördags. Alltid lika kul att träffas. Liisas barndomskompis, Noah, kom också. Som små var de "kära" i varandra, men det ville de inte höra talas om när Noahs mamma och jag satt och mindes tillbaka 8-9 år sedan! Hahahahaha!

Liisa med sina fotbollskompisar. Liisa heter visst Beyonce enligt Starbucks?

Lite suddig bild, eller var vi bara lite suddiga kanske? I alla fall så är detta gänget i lördags. Ungarna ville inte vara med på bild.



Inga kommentarer: