Vilken egoboost det här var då!

Jag måste få börja med att tacka alla som gett sig till känna i mitt förra inlägg. Blev alldeles till mig. Scrollade och upptäckte att de flesta (inte alla) är i samma ålder som jag eller i alla fall i närheten. Samtliga är av samma kön. Scrollade lite till men fann ingen hårig typ. Ingen George Clooney bland läsarna. Kanske jag ska skicka min länk till honom?

Skämt åsido. Det var intressant att läsa om er och plötsligt sköljdes jag av en inspirationsvåg, stor som en surfvåg. Nu är det tiden jag ska ta itu med. Den som vi alla har lika mycket av.

Fredag och jag tar min första fikarast. Klockan 8.08. Frukost intogs vid 5. Duktig jag är va? Jag kan lova er att det har inget med duktighet att göra bara det att möten ska planeras in med kollegor på andra sidan och Gud nåde den som har möte en fredag eftermiddag deras tid! Say no more...

Nu till något läskigt. Vidrigt. Jag var ute med vår fyrbente familjemedlem när han plötsligt började skälla hysteriskt. Saliven rann och stänkte ned halva mig där han hoppade. Upptäckte då två ormar i gräset. TVÅ! Nu var inte bara Dino hysterisk, utan även jag. Jag skällde inte, men skrek "ÄH", "EWWW"", "SCHAAAS" osv. Den ena ormen högg mot Dino och jag fick tag i en lång pinne och samtidigt som jag försökte fösa undan ormen så slängde jag ett öga på den andra jäveln. Råkade få ormen att slingra sig runt pinnen och drog iväg den dit pepparn växer. Med ormen på. Tyvärr landade den på vägen och i samma ögonblick kom en bil. Splash. Kollade runt efter den andra, men såg ingen. Tog tag i Dino och gick in. Tittade ut och såg då detta:

Någon annan hade visst koll på ormen. Kolla under klorna.

Ser mer ut som en mask men det ÄR en orm. Den här pippin är ju inte en liten kolibri precis.

Vad fan glor du på!

Bäst att smaska i sig snabbt!

Och kvar är bara en skugga av pippin. (Försökte få en bild när den flög iväg, men händerna frös visst fast i ett läge).

 Nu ska det arbetas igen. Helgen är full av aktiviteter och jag inleder den ikväll med Zumbathon! Det blir några timmars Zumba med olika instruktörer. Jag och mitt arsel ska shaka loss så hela Simpan skakar!

Inte så spännande kanske...

Hej alla bloggläsare!

Det här "brevet" är till er alla miljoner läsare (som Peter har). Jag har bloggat till och från i drygt 4 år nu. Ibland tryter inspirationen. Ibland räcker inte bara tiden till. Har många gånger funderat på varför jag skriver egentligen? Och varför här och öppet? Om jag vill fortsätta med dagboksanteckningar så kan jag ju alltid göra det för mig själv och lägga "dagboken" i lådan, typ.

Bloggvärlden är spännande, men inte lika spännande som den en gång var. Visst läser jag många bloggar fortfarande, men inte alls lika mycket längre. Och betydligt färre. Jag har ju mina favoriter. De som liksom blivit mina "vänner". Däremot har jag blivit urdålig på att lämna spår efter mig i andras bloggar. Varför vet jag inte riktigt. Det har liksom bara blivit så.

Vad gäller min blogg då så märks att kommentarerna tryter även här. De som kommenterar får ju nästan aldrig "svar". Det var jag så noga med i början. Jag läser givetvis alla kommentarer och jag blir ju jätteglad när någon lämnar spår efter sig!!! Har slängt ett öga på statistiken i min blogg, vilket jag tidigare inte brytt mig så mycket om och vad ser jag? Det sjunker drastiskt! Jag bläddrade tillbaka i några inlägg och inte var det spännande läsning precis. Ingen Maria Montazami feeling precis. Bara ett vanligt förortsliv här i Amerikat. Det som en gång var nytt och konstigt och som nu blivit vardag.

Nu har jag en liten fråga till er. Vilka ÄR ni som fortfarande hänger kvar här hos mig? Min systerdotter gjorde den här typen av frågeställning till sina läsare en gång och det var faktiskt riktigt intressant att läsa om sina läsare. För jag kan ju inte kalla dem för "fans" precis. Inte än. Kanske en dag om jag blir inbjuden till Svenska Simpanfruar.

Så öppna kommentarsfältet, skriv ett par rader om vem just du är, var du bor, hur gammal du är och framförallt varför just du läser min blogg. Jag behöver inte veta din skostorlek eller dylikt och du får gärna vara anonym. Med denna lilla gallupundersökning så kanske jag får "se" mina läsare.

Kramar
En svensk Simpanfru. Dock inte hemmafru.

Påskdagen

Den viktigaste dagen under påsk här tycks vara påskdagen. Det är visst fler som tycker det, för spana in här:

Trots att det är en helt ofarlig orm, en sk Garter snake (kallas för garden snake) så gillar jag dem INTE! Kräldjur är inte välkomna i min trädgård. Hur bra de än tycks vara för naturen. Sägs det. Hatar rent ut sagt när jag böjer mig ned för att rensa och så dyker en sån där bara plötsligt fram! Fy! Blä! Äckligt!

Förutom ormar så fanns det små plastägg gömda lite varstans i trädgården. Dessa var utlagda av påskharen. Såklart! Who else liksom? När jag hämtade tidningen på morgonen, så fanns det en ihopskrynklad papperslapp i tidningspåsen och givetvis så ställde jag mig framför Liisa när jag "hittade" den och artikulerade så tungan vred sig 180 grader "Titta vad JAG hittade i tidningspåsen! Skräp?" Liisa ville givetvis kolla vad det var och upptäckte en karta. Så som sig bör för att veta var man ska leta efter äggen. Inte nog med det visade jag henne att min plånbok blivit länsad under natten. Det tyckte hon var mystiskt men hade sedan en förklaring till det. Påskharen kanske inte hade så mycket pengar över (de han fyller en del ägg med) så han var tvungen att "låna" av mig. Jo tjena.

"Skräpet" i tidningspåsen var alltså äggkartan! Den var dessutom signerad med harspår. Som jag faktiskt var tvungen att googla fram för att veta hur de ser ut. Pinsamt. Jag vet.

När Easter Egg Hunt var klar blev det påskmiddag hos Bob och Darlene. Det var mumsigt. Och trevligt som vanligt. Ivriga diskussioner om det bästa sättet att kolla om ett ägg är kokt eller inte. Det snurrades en hel del med andra ord. Vissa hjärnor skulle behöva genomgå samma test. Jag misstänkte ett tag att några saknade vätska kring sina hjärnor...

Redo med karta och korg!

Ägg fanns det lite överallt!

Och Liisa fick en fin korg med lite godsaker i. 

De här ska på Colgate reklam audition! Bild "före"...

Äggdebatt!

Påskat klart

Nu är det vardag igen. Det blev det igår och det känns riktigt skönt. Trots att det är kul med besök, så kan det också vara ansträngande. Ta hänsyn. Flera viljor. Väntan. Och något jag nästan glömt bort, dvs hur det är att ha småbarn hemma. Som pillar, drar och rör vid allt! Men samtidigt så underbart gullig liten varelse.

Det skrivs att påsk inte firas på samma sätt här som i Sverige, men visst "firas" det en del. Och vi ÄR lediga på långfredagen här i Simpan. På påskdagen är fler affärer stängda än vad som annars är öppet på söndagar. Så helt obemärkt förbi går inte helgen. Dessutom träffas familjer för stor påskmiddag eller går ut och äter.

Vi hade alltså besök i dagarna två. Det blev mest häng här hemma. Att dra iväg på längre utflykter med en 1-åring och resten av familjen jetlaggad, är ingen hit. Det blev en del träning, utelek, matlagning och prat i kvadrat. Och ja, lösgodiset från Sverige har vi givetvis mumsat på men inte överdrivet. Märkte att det går att komma över den där hetsen när du varit utan det en längre tid.

Förutom Sverigebesöket har vi haft egg hunt och påskmiddag hos Bob och Darlene. As usual.

Dino tyckte det var bäst att hålla sig på avstånd från denna lilla varelse.

Påskvädret kunde vi inte klaga på!

Mycket spring i benen!

En liten snöhög gör väl inget?

Trodde det var tjejerna som skulle shoppa...

OMG!!!

Bilder från påskmiddagen hos Bob och Darlene tar jag i ett annat inlägg. Nu arbete, plugg och träning.

Soooooooooool

Ja men har ni märkt att solen har äntligen inte bara hittat fram, utan även börjat värma mer än vanligt? Glad? Tacka fan för det! Inte för att jag är speciellt frussen av mig eller inte gillar vintern, men de här förbaskade snöstormarna vi haft den senaste tiden, har tagit musten ur mig. Givetvis har de lyckats pricka in sitt besök när Jonas varit ute och rest så en annan, som inte lärt sig köra snöslungan än, har tagit tag i skottandet. Det kan ju inte vara speciellt svårt att få igång en snöslunga, men jag med mitt humör hade med all sannolikhet kört sönder brytpinnen på en del märkliga ting som sticker upp. Bland annat har vi ett rör som är något för högt och jag har hört fåglarna sjunga om andra som kört över den. Hm.

Nu är solen här och förhoppningsvis stannar den över påsk. Ser så ut, men man vet aldrig. Vi kan ju ha alla fyra årstider på ett dygn ibland. Men så kul ska vi väl inte behöva ha nu. På tal om snön, så har det ju blivit några sk "snow days", dvs ingen skola, för Liisa. De här dagarna måste tas igen och därmed har skolavslutningen skjutits upp till den...håll i er...24 juni!!!! WTF? Inte mycket att göra åt, jag vet, men inte är det kul. Jag ger mig sjutton på att det kommer att vara några riktigt varma dagar i juni och då kan de OCKSÅ stänga skolan eftersom luftkonditioneringen inte är anpassad till "alltför varmt, alltför länge". Kallas de dagarna för "heat days" då?

Första perioden av mina studier är klara!! Jag har på 8 veckor lämnat in 4 uppgifter och genomfört 4 tentor! En hel del pluggande med andra ord. Så ni som vill veta lite basics om BPM, kom till lilla mig så ska jag berätta och skriva vad det är. Fasiken vad kul det har varit. Nu ska vi se om jag kan fortsätta. Det är ju inte gratis.

Ni vet att The Olssons har städdag på torsdagar va? Idag ska frun i huset dela ut dammtrasor på en onsdag!!! Ha, vad förvånade de ska bli. Eller ska vi köra som vanligt? Hur skulle gästerna ta det? De som kommer imorgon alltså. Få en dammtrasa i handen när man stiger innanför dörren hör kanske inte till vanligheterna...

Jag avslutar med hur en 9-åring vill se ut. I alla fall i det här huset.

Japp, solglasögon modell vuxen ska det visst vara.

Visst kan hon försöka le och vara lite gullig emellanåt.

Men mest ser det ut så här! Glad är hon i alla fall!

Läget

En snabbis så här på tisdagmorgon. Ett livstecken. Tiden tycks rusa fram i snabbtågsfart. Önskar jag hann med. Men å andra sidan så är det vår och då brukar det kännas lättare att hantera det mesta. Det är ljuset, det är doften och vetskapen om en långhelg kanske? Poeten i mig vaknar visst till.

Undrar ni vad Jonas tyckte om rummet? Han blev supernöjd! Jag hör honom ibland, när han sitter där inne; " fasiken vad fint det blev". Snart ska jag ta tag i ett annat rum, men det får vänta till efter påsk, för i påsk får vi besök. Svennebesök! Japp, så är det. På torsdag kommer en kollega till Jonas med familj och stannar hos oss i två nätter, för att sedan dra vidare till Upstate New York, där kollegan varit expat en gång i tiden. Att få besök från Sverige innebär (förhoppningsvis) lite påskgodis. Jag kan ju alltid hoppas.

Just det, jag har fått en ny baby som står nere i källaren. Konstigt ställe att ställa sina bejbisar i. Men den mår bra där.

Min nya kärlek! 

Vill bara avsluta med att berätta om vårt besök på den lokala liquor store här i Simpan. Där står jag och spanar in lite flaskor, när jag plötsligt hör någon som härmar svenske kocken. Går fram och ser Jonas gå mot kassan där han alltså möts av en i personalen, som gungar lite fram och tillbaka och babblar. De känner igen oss...

Hej alla inredningsexperter!

Ni som följt mig på Instagram (@sisutaina) vet ju att jag har kluddat lite här hemma medan Jonas är på pissniss (säger finnen som lärt sig engelska...). Det blir en liten överraskning för honom. Var inte oroliga. Jonas har INTE funnit Instagram än. Hm, undrar om han ens vet vad det är. Och nej, han läser inte min blogg. Så kul är han.

I alla fall så är det en överraskning för det är nämligen HANS rum jag målat. Kontor- och musikrum kan man väl kalla det för. Nu skulle jag givetvis ha tagit "innan-bilder", men si det fick jag inte tid med. Plötsligt fick jag ett ryck häromdagen och plockade fram tejp och färg. Rummet är ju möblerat, så det blev att flytta och kånka på lite saker. Det är sådana gånger jag funderar på "Varför skjuter jag upp vissa saker ???".

Så varför ny färg? Jo rummet hade en pissgul färg på väggarna. Det fanns också spår av små barns kladd på sina ställen. Inte så kul att titta på. Så nu har rummet blivit mer behagligt att vistas i. Från att ha suttit i pisset blev det nu lite mosslikt eller vad jag nu ska kalla det för. Färgen är grågrön.

Nu när färgen torkat och tavlorna är på plats, så kommer då min fråga. Ska jag hänga upp gardiner? Inte för att Jonas skulle bry sig så mycket om det fanns några eller inte. Men jag skulle faktiskt kunna tänka mig skippa dem. I alla fall i just detta rum. Och OM det ska vara gardiner i ett "sånt här rum", vilken typ, färg, längd? Give me some advice!!!

Kladdelikladd!

Ja han gillar musik. Och instrument. Är en hejare på saxofon! Jonas alltså. Själv vet jag knappt vad som är upp och ned på den...

Ordning och reda. Pengar på freda'

Ja vad säger ni? Gardiner eller inte?