söndag 4 augusti 2013

En dag som denna...

...har jag saknat mina två andra barn.

Fina, fina Isabella!

Fina Albert med söta flickvännen Carolina

Det är ett år sedan jag såg mina två andra barn. Och just idag hugger det lite extra i bröstet. Det blev ingen Sverige resa för oss. Det blev ingen USA resa för dem. Vi har telefoner och vi har skype. Men jag saknar dem så otroligt mycket ändå.

Hur "gamla" de än är så är de ens barn som man älskar mer än vad ord kan beskriva. Att se bilder på dem gör mig både stolt, glad och lite ledsen i ögat. Jag vill ju hålla om dem. Krama dem och säga hur mycket jag tycker om dem.

Idag har vi haft en skön dag på "stranden" i Connecticut River. Likt en semesterkänsla trots att det "bara" är söndag och imorgon väntar jobbet som vanligt. Men just idag var det något som gjorde att jag längtade extra mycket efter Albert och Isabella. Ville ha dem nära. Ville att Liisa skulle få känna deras närvaro och att hon kunde få umgås med sina syskon. Bara vara. Alla vi. Tillsammans.

Hon som saknar sina syskon. Liisa.


Mina barn. Det bästa som finns. Albert, Isabella och Liisa.




7 kommentarer:

Ulrika Länn sa...

Mycket fint skrivet Taina. Jag förstår din känsla. Vi har precis landat hemma efter en dryg vecka på annan ort, med två av barnen hemma, varav det äldsta är på "tillfälligt" besök under sommaren. Tänk att hjärtat kan vara så fullt av kärlek <3 /Kram Ulrika

Anonym sa...

Så väldigt fint skrivet Taina. Och som motperspektiv kan jag säga att man saknar sina föräldrar lika mycket. Jag kommer aldrig bli för stor för det. Är alltid dotter och syster och saknar att vara hela familjen tillsammans. Ibland gör FB och Skype det än värre - de finns så nära men ändå så påtagligt långt bort...

Kram
Mimmi

Grekland nu sa...

Förstår dej så väl! Snart åker två av mina barn iväg igen och förhoppningsvis ses vi till jul igen. Skype i all ära men inget går upp mot en riktig kram!

Taina sa...

Ulrika
Tack! Ja hjärtat ÄR fullt av kärlek. Kärlek till ens barn.

Kram

Mimmi
Tack. Visst är det så att det ibland kan göra ont att "bara" se bilder på sina nära och kära.

Kram

Grekland nu
Visst är det så. Att en riktig kram är just en riktig kram.

Annika sa...

FÖRSTÅR det, Taina.
Verkligen.
Hoppas att ni kan ses i jul. Att de kommer i jul, eller att ni åker hem.
Förstår att den där känslan är gnagande.
Stora, stora kramar!!

Taina sa...

Annika
Ja jag önskar verkligen att de kommer till jul. Men jag sätter ingen press på dem. Aldrig. Det gjorde aldrig mina föräldrar och "barn" ska inte behöva få dåligt samvete för att de väljer något annat. Men hoppas kan man ju alltid...

KRAMAR!

Christina sa...

Oh Taina, jag vet precis hur det känns.... mina bägge är ju också vuxna och bor i Sverige. Jag saknar dem vansinnigt mycket och vissa dagar är värre än andra. Tack och lov för Skype! Gillar bara inte den här tidsskillnaden på sex timmar... den ställer till det..... Jag hoppas att det kanske händer något oförutsett för dig/er under hösten/vintern och att ni kan ses IRL antingen här eller i Sverige.
Kram på dig!