fredag 10 december 2010

Ni får ursäkta...

...men några fredagsteman blir det inte för min del i december. Just nu leker jag med att komponera mina egna julkort. En del söta, en del häftiga och en del småroliga. Det blir olika kort i år och jag är sen med att skicka dem. I KNOW, så bespara dig den kommentaren. Förra året när jag skickade alla samtidigt OCH i tid, så verkade det som om jag skickat vissa från månen för de som skulle till Malax kom inte fram förrän efter jul! Vi vet att Malax i Finland inte är en världsmetropol, men det bor faktiskt folk där.

Innan jag visar ett av mina foton så måste jag bara berätta om en liten knepig herre, eller vad han nu var, som jag träffade igår. Var med Liisa på skridskoträning (kan ju inte kalla det för konståkning för det är det INTE) och gick in i ett bås med andra föräldrar. Där stod jag och småpratade. Nu ljög jag. Jag småpratar aldrig. Jag storpratar. Skit samma. En kvinna närmade sig mig och log med hela ansiktet och frågade var jag kom från. När vi stod där och pratade, dök det plötsligt upp en man bakom henne. Ha sa ingenting utan ställde sig typ en millimeter från henne. Hon sa ingenting och han sa ingenting på ett bra tag. Jag började himla lite med ögonen för att ge henne en vink. Gjorde några ryck med huvudet för att få henne att inse att han var där. Såg kanske ut som om jag hade spasmer. Antog givetvis att det var hennes man, men brukar inte folk hälsa när de dyker in i ett sällskap så där? Han bara stod där och smålog. Efter ett tag ursäktade jag mig med att det blev för varmt där inne. Sanningen var att jag höll på att "freak out". Jag önskade kvinnan Happy Holidays och bla bla. När jag tog mitt första steg, lutade sig mannen över mig och stirrade med stora ögon, som såg ut att ploppa ut och sa "Thank God for giving life on Earth". Jag log lite smått nervöst och min fantasi drog iväg till en religiös släkt och att han var nu ute efter mig! "That is what we SHOULD celebrate" fortsatte han med samtidigt som han tog tag i min arm. Mina steg förvandlades till gasellsteg (i fantasin alltså) och jag sprang ut ur båset med ett snabbt "I think my daughter waved at me" . Vilket givetvis inte var sant.

I bilen, på väg hem, frågade jag Liisa hur hon såg på julen och om de pratade om det i skolan. Allt lät väldigt naturligt, dvs vi firar den för att Nicholas ville ha en dag att dela ut julklappar på. Jag fick givetvis lägga till en del fakta, men jag kunde i alla fall lugna ner mina nerver när jag insåg att hon inte råkat ut för creepy typer.

Nä sådana typer får behålla sin tro för sig själva. Jag respekterar det. Undrar vad han hade sagt om jag hade visat kortet på mig själv, min syster och hennes dotter och sagt " This is how we celebrate Christmas"!



Två veckor kvar...

10 kommentarer:

Annika sa...

Jadu, det får de allt. BEHÅLLA sin tro.
JOBBIGT.
Jag hade blivit så störd!
Fasiken vad synd att du inte hade det kortet på dig så att du hade kunnat visa dem det.HAHA!!
Strålande!!
Jag har inte heller skickar min julkort, så SEN!!!
KRAMAR!!!!

Saltistjejen sa...

Usch! Sådant får mig också att känna obehag. Folk som ska mässa för en och berätta hur "fel" man är. Nej, de åsikterna kan de gärna få behålla för sig själva tycker jag!
Haha fotot ja! HUR fixade ni de näsorna!?!?! Eller var det en allt för djup koll ner i den finska Julvodkan?!? ;-)
Kramar!!!

Äventyret framtiden sa...

Jag fattar inte hur ni har lyckats få till dessa nosar/näsor...
Är ni släkt med Rudolf med röda mulen? Bor han i Malax? Ja, hur som helst så är ni ju riktigt snygga:D.

Kramar!

Desiree sa...

Jag tycker också det är skitjobbigt när folk försöker propsa på sin tro vad det än är.
Helt klart annorlunda julkort. Hur har ni fått till de röda näsorna. Jag tycker det är superambitiöst att du fixar helt egna julkort. Jag har iallafall precis skicka iväg mina köpekort. Är stolt att jag lyckades få dem iväg skickade äntligen och fick iväg en liten personlig hälsning till alla också.
Ha en mysig helg.
KRam!

Camilla sa...

Vilken sanslöst obehaglig typ! Och det jag inte fattar är att kvinnan du pratade med inte reagerade.

Bilden var ju himla kul. Vilka näsor alltså! Det ser ut som ni alla tre har blivit stuckna av ett gäng ilskna getingar:)

Kram

Ingmarie sa...

haha! Vilken bild! :-D Vad flitig du är som skriver julkort. jag har inte skrivit ens ett. Tror inte jag kommer att göra det heller för jag är en lat rackare...Och snål...;-)

HeLena sa...

Läskiga typer gör sig icke besvär!!
Vilket härligt julkort, dom kommer att skratta i veckor dom du skickar till! Så även om du inte var med på S & T så var du det ändå på något sätt...
Varm kram!

Melting Pot sa...

Rudolf? eller Photoshop?

Hoppas du och familjen får en härlig jul!

Bäst att skriva det redan nu. Har ingen aning om det blir nån mer bloggtid innan jul.
Kram Lena

Taina sa...

Annika:
Jag brukar "ta" sådana här personer med ro men han var verkligen läskig! Hahahaha, ja undra vad han hade sagt om jag visat upp kortet???

Julkorten MÅSTE skickas på måndag. Måste. Måste.

KRAM

Saltis:
Skitläbbig och jag hoppas jag slipper se honom där igen!

Hahaha, det kanske var en djupdykning i Finlandiaflaskan! Nä de är nog "fixade" via picnik.com.

Kramen!!

Pettas:
Tack snälla. Det syns att vi är släkt?? Och just det här släktet bor i Malax förutom en som emigrerat och sprider skräck hos amrisarna...

KRAM

Desiree:
De dyker ju upp lite varstans och det är ok så länge de inte propsar en annan med all sin tro. Tur att jag inte var grinig just då!

Näsorna fixade jag i picnik.com. Skitkul!

Kramen

Taina sa...

Camilla:
Hon var nog van vid honom. Hon fortsatte bara le. Märkligt.

Julkortet ÄR lite speciellt och alla behöver vi ett extra skratt då och då.

Kramen

ingmarie:
Ja varför håller man på liksom. Jag skickar massor av julkort och får själv en bråkdel själv...

Kram

HeLena:
Ja just det, det hade ju faktiskt passat bra i fredagens tema nu när jag tänker efter...

KRAM

Lena:
Picnik.com. Där hittade jag Rudolf med röda mulen.

God jul och gott nytt år på dig och din familj!!!

Kram