Min tid på den maran var en av mina sämsta tider, men jag hade bestämt mig för att ta mig i mål på något sätt. Det fick bära eller brista. Det fanns bara ett mål i sikte och det var GE ALDRIG UPP. När jag kom i mål grät jag. Av lycka och utmattning och "I did it again".
Som jag nämnt förut så är jag en glad motionär. Tider är inte så viktigt. Nu ljuger jag lite dock. Sedan jag skaffade mig min Garmin så HAR jag faktiskt börjat ägna mig liiiite mer åt min kilometertid, som jag tidigare tyckte det var rena fjollet. Ni MÅSTE läsa Peters upplevelser med sin nya vän. Maken och jag fick oss ett gott skratt i alla fall.
Nej nu ska här drickas mycket idag. Det är varmt, det är fuktigt och imorgon gäller det. Rapport kommer.
10 kommentarer:
Således såg vi antagligen varann i Sthlm 07. Min enda helmara (jag har sprungit ett tiotal halvor) och när jag kom i mål, stapplande, lovade jag mig själv att aldrig göra om det igen. Det var nog så nära en förlossning en man kan komma när det gäller smärta, umbäranden, lidande och glädje när man väl klarat av det... Det var på tok för varmt och jag fick kramp redan i inledningen på andra varvet. jag hade tänkt mig en sluttid på max fyra timmar, men kom i mål en timme senare.
Fast det vore ju rätt kul att springa NY Marathon. Eller Boston.
Jag är starkt imponerad av de som springer lopp så.
Jag gillar att springa, men inte offentligt och definitivt inte med så mycket människor.
Tur det finns andra som gillar det istället ;)
Kram
Himla strongt och duktigt av dig att springa mara och ta dig i mål. Även om jag gillar att löpträna så är mara inget för mig. Men heja dem som springer idag. Det verkar som det skulle vara ca 17 grader så det är nog en ganska lagom temperatur.
Ha en fortsatt bra helg.
Kram
Tycker att jag känner igen Peters beskrivning av den där klockan. Patrik var aningen besatt när han hade köpt sin:) Det har dock lugnat sig lite. Jag har en enklare GARMIN utan GPS med pod och även den är faktiskt lite beroendeframkallande.
Trevlig nationaldag! Kram
Springa i 4,2 mil känns inte så lockande för mig. Det är som om jag skulle springa från färjeläget på fastlandet till jobbet! Det är beundransvärt att ni orkar med det och i GASSANDE SOL!! Jag hoppas att jag ska kunna komma till start på tjejmilen i år men då kanske jag inte orkar springa hela. Men det är inte så illa av en som inte gillar att springa långt egentligen. Men jag vill göra det här för min egen skull, jag behöver konditionen och musklerna. Min kropp är trött redan och jag har drygt tjugo år till att jobba kvar... Då måste jag ge mitt arbetsverktyg (kroppen) rätt förutsättningar. Men det är inte gratis!
Men det är härligt att läsa om din glädje i springandet det peppar mig att fortsätta. Tack Taina!!
Skön söndag!!
KRAM
Jag skriver som jag skrev till Peter. Akta så den inte tar över ditt liv! ;-) Fast du är tjej så det är nog milsvids mindre risk. :-)jag har fortfarande bara en simpel start och stopp klocka med några enkla finesser som tex mellantider och att jag kan ställa in "pip" på tex intervaller.
Så du har sprungit mara i dag??? SÅ duktig du är! Ska bli spännande att höra hur det gick. Själv är jag mäkta stolt över att ha åkt Tjejvasan en gång. EN gång. Den första och sista. Jag BLODADE på hälen. Och efteråt var jag för trött för att blunda, för om jag blundade kändes det som om jag åkte skidor och jag ORKADE inte åka mer skidor!
: )
Kram!
Peter:
Det var riktigt varmt då och jag tror de flestas målsättningar sprack rejält! Men huvudsaken man tar sig i mål och kan på så sätt känna sig nöjd efteråt.
NY har jag sprungit och det ÄR häftigt att springa där! Boston kvalificerade jag mig inte till. Saknade 2 minuter...surt, Jag skulle ha haft min Garmin och kanske jag skulle ha klarat det då?
Mammigranten:
Prova! Det blir som en folkfest och man får draghjälp. Jag älskar stora lopp.
Men du har ju varit riktigt duktig med all din träning på egen hand. DET kräver en del vilja det!
Kram
Desiree:
Jag tror också förhållandena var bra i Stockholm. Den enda knorren var ändringen på sträckan. Mentalt alltså. För mig handlar dessa långlopp mer om min mentala förmåga. Givetvis måste man ju träna en del också, men det är lätt att börja tänka negativt under ett långlopp och känna efter för mycket. Jag blir så himla nöjd efter ett lopp!!! Därför gör jag det om och om igen.
Kram
Melting Pot:
Hahahaha, så har min gubbe också varit. Besatt! Han kör excelark på allt också. Men visst har det hjälpt honom att komma igång och han blir ju bara bättre och bättre. Det ÄR lätt att bli lite beroende...
Kram
HeLena:
Ibland kan det kännas tungt under ett lopp, men det är bara at bita ihop, ha målbilden framför sig och göra som jag ibland, dvs skrika högt till mig själv KOM IGEN TAINA!!! En del tittar på mig men DET struntar jag fullkomligt i.
Klart du ska ställa upp och springa. Du kommer att känna dig SÅ nöjd efteråt och det är som du säger, vi har några år kvar på arbetsmarknaden och då är det bra med en bra fysik.
Kramar!!
Ingmarie:
Jag vet, det ÄR lätt att bli beroende. Maken är det i alla fall. Visst tittar jag på min tid nu och jag kan pressa ur mig själv lite mer. Det känns kul. Har nog varit lite feg ibland och trott att jag kommer att ta slut. Sedan har jag har haft hur mycket krafter som helst kvar i målgången. Men medge att Peters inlägg var lite kul i alla fall ;)
Marianne:
Nej ingen mara men däremot en halvmara. Maran går i oktober. Idag var det första gången jag och maken sprang i samma lopp...rapport kommer.
KRAMAR!!
Grattis till havmaran! Själv tog jag taxi till en baseball-match...
Skicka en kommentar