söndag 6 juni 2010

Då var en halvmara till avklarad

Sveriges nationaldag firades med en halvmara, dvs 21,1 km. Det var första gången Maken och jag sprang samma lopp och ja, han sprang snabbare. Om det svider? Närå, det är bara att bita ihop och komma igen. KLART ATT DET SVIDER!!! Så in i helvete. Dessa 4 minuter gjorde ont! I själen. Men i oktober har vi ett helt maraton och DÅ gäller det! Han har nämligen aldrig sprungit en hel mara tidigare. Men det har jag, lalalalaaaa! No mercy då kan jag lova.

Dagens lopp gick här i lilla Simsbury och det var en tidig start, 7.45. Det innebar att vi gick upp tidigt för att få i oss frukost i tid och på så sätt hoppas på att tömma detsamma innan loppet. Det var 20 grader när vi startade och lätt duggregn. Efter en halvtimme in i loppet kändes det som om jag sprang i djungeln med en massa andra tokar som ställt upp så här en tidig söndag morgon. Var tvungen att att kolla extra att jag inte VAR i djungeln och att det var människor och inte babianer.

Det var första gången min nya vän, min Garmin, fick vara med. Jag hade faktiskt som mål att springa runt 5.30 tempo för att komma under 2 timmar. Jag gjorde det (1.56)! Under dessa minuter hann jag besöka toaletten, mitt i loppet samt göra en extra dansuppvisning vid en av musikanläggningarna.

Maken var 4 minuter före mig. Han haltade efter loppet. Inte jag. Han ska få smaka på höstens mara. DÅ kommer det att göra ännu mera ont. Halta är bara förnamnet!

Så här glad var jag efter loppet!

Glada löpare! Kolla Makens extra öron...

Min duktiga gubbe! Saltis, kolla skorna...

Ytterligare en medalj till samlingen. Får inte nog av dem. Lika kul varje gång att komma i mål, få medaljen runt halsen och få den där speciella känslan att "Jag gjorde det. Igen!"

Nu börjar jag se fram emot maran i oktober. Det är det stora eldprovet för Maken. Han ska få kämpa för nu är jag taggad!

22 kommentarer:

Melting Pot sa...

Så duktiga ni är. Bra gjort!!!

Längtar efter löpträningen nu men det får vänta några månader till så att jag inte drar på mig några långvariga skador. Det får bli stavrundor i härliga svenska skogen i sommar istället.

Livet enligt Jenny sa...

Åh grattis Taina!! Du är grym!! Klart du slår guben din i höst, lätt!! :) Håller stenhårt på dig och om du känner att det blir svårt kan jag alltid komma å fälla krokben på honom.. ;) Njut av din medalj. Kram

Saltistjejen sa...

Ojojoj JAG ÄR SÅÅÅ IMPAD!!!! Heeregud! Skulle aldrig ens tänka mig att springa så långt!!! ;-)
men det ska bli spännande att se hur ni tacklar maran i höst då, du och din störste konkurrent...! ;-) Och jag HOPPAS verkligen att det itne var ckrocksen Maken sprang i nu!!!!!!!!!!! Isåfall förstår jag verkligen varför han haltade! ;-)
Grattis till er båda för de otroligt väl genomförda loppen iallafall!
KRAM!

Marre sa...

Men oj då, råkade hitta din blogg också... :D Härliga bilder på livet over-there! Och grattis till den snygga medaljen (även om gubben slog dig med 4 minuter nu kommer han ALDRIG att göra det på maran....). Det är det tråkiga med Stockholm Marathon - det är inget band så man går där och "fulhåller" medaljen i handen och ingen ser den. Tröööökigt.

Anonym sa...

GRATTIS till den lysande tiden!
Kram/Pia

farsan sa...

Bravo!

Kul att se att det finns fler som lägger in toa-stopp som naturlig del av tävlingen. Hade själv ett "längre" stopp runt 23K i lördags...

Nu ska jag kolla in din blogg!

Mrs Clapper sa...

Tycker det är så kul att läsa om andras passioner! Det verkar så härligt att springa, men jag skyller fortfarande på problem med knäna. Vilket jag hade. För tio år sedan... Får nog försöka mig på det där för det låter underbart!

TRÄNINGSLYCKAN sa...

Många grattisar till din fina prestation och din fina tid! Helt klart tar du gubben i maran i höst!! :) Hejja hejja! :)

S w e F l o sa...

Helt fantastiskt! För mig kunde ni lika gärna ha besökt Mt Everest, jag är oerhört impad, det är valdigt främmande för mig att kunna göra något sådant där. Men du är ju "stål"kvinnan, ha ha!!! :-)

Annika sa...

Grattis!!
Attans vad duktiga ni är!! Springa i fukten och hettan!
Cyklade du till och från loppet också???
HURTBULLE!!!!
Skrattar åt "extra ögon" och Foppadojjor ;-)
OCH FINNKAMPEN i det O-ssonska huset är ständigt närvarande, I presume???
:-DDD
KRAM!!!!

Heather sa...

GRATTIS till er båda :-)

Jag hatar att springa. O mina knä skulle gå sönder också om jag joggade... därför gör jag power walking istället!

Desiree sa...

Wow stort grattis! Vad duktiga ni var båda två. Mycket välförtjänta av era fina medaljer. Strongt jobbat! Jag håller tummarna för att du vinner helmaran över maken. Jag håller på dig Taina. Himla duktiga ni var båda två.
KRam

Marianne sa...

GRATTIS till väl genomförd halvmara! Haha, ja du hade nog inte legat fyra minuter efter om du inte hade pinkat och dansat! Det kan du gott tala om för honom, så att han inte blir stor i korken : D

KRAM!

Anne sa...

Orden räcker inte till, WOW känns för futtigt men det är ju bara hur mycket wow som helst. Jag är IMPAD!!! Jag skulle inte ens orka gå den sträckan...(hehe, men jo, det skulle jag nog). Jag har ju börjart springa och tycker det är tufft, mina futtiga km jag kan komma upp i känns som rena bedriften så tanken på en halvmara.... OMG. Ni som klarar av sånt är idoler för mig. Jag visste int att en halvmara var så lång, jag har trott att en halvmara är runt 15km. Men den är alltså över 21 km?!?!?! Oj, oj ja hatten av för både dig och maken. Kul att ni kan dela intresset för löpning och samtidigt sporra/irritera varann att höja sig några nivåer. Det hade jag gillat att ha också.
Ni ser för övrigt så fräscha och alerta ut efteråt, ni ser ju båda ut som ni skulle ha energi för en hel del efter halvmaran.
Förresten, hur mycket toaspring blir det under en halvmara och en helmara? Man ser ju bajamajor överallt och hör talas om folk som t.om skiter på sig (eller det kanske bara är skrönor...).
Dricker du bara vatten under ett så långt lopp som en halvmara eller även energidryck?
Grattis till halvmaran, full satsning inför oktober nu så du slår maken då. Helst ska du slå honom med en minut eller nåt annat förargligt nära...

Jenny sa...

SÅ duktigt gjort, Taina!! Både av dig och maken, men mest dig då förstås ;-). Jag är grymt imponerad!! Kram!!

HeLena sa...

Grattis! Härligt! Jättebra jobbat! Klart att du tar honom i helmaran! Än en gång Grattis!!
KRAM

Anna, Fair and True sa...

Familjen hurtig!

Ingmarie sa...

Åh vad roligt! Vilka underbara bilder! Så mycket glädje! PRECIS som löpning är och ska vara. :-) GRATTIS båda två. (Och självklart slår du mannen på hela sträckan. :-) )

Taina sa...

Melting Pot
Tackar!! Ja skador ska vi undvika och stavgången låter underbart! Lycka till med att komma tillbaka till löpningen. Du är snart där ;)

Kram

Livet enligt Jenny:
Hahahahaha! JA kom och fäll krokben! Sedan för att hjälpa honom upp igen så att han tar sig i mål. Efter mig.
Kram

Saltis:
Tackar!
Man skulle nästan kunnat tro att han sprang i de där skorna! HAHAHA! Visst är de fula?
Gissa om jag ser fram emot höstens mara! SÅ jäkla taggad!! Kanske ni ska komma och heja på oss då?

Kramar!

Taina sa...

Melting Pot
Tackar!! Ja skador ska vi undvika och stavgången låter underbart! Lycka till med att komma tillbaka till löpningen. Du är snart där ;)

Kram

Livet enligt Jenny:
Hahahahaha! JA kom och fäll krokben! Sedan för att hjälpa honom upp igen så att han tar sig i mål. Efter mig.
Kram

Saltis:
Tackar!
Man skulle nästan kunnat tro att han sprang i de där skorna! HAHAHA! Visst är de fula?
Gissa om jag ser fram emot höstens mara! SÅ jäkla taggad!! Kanske ni ska komma och heja på oss då?

Kramar!

Taina sa...

Marre:
Tackar! Vad roligt att du hittade hit, du träningsnörd ;) Han kommer inte att få en chans på maran. Nu är jag lite styv i korken, men jag ska ge järnet. Ska undvika skador bara och träna sansat såklart.
Visst är det tråkigt att inte ha ett band till medaljen. Man vill ju gärna gå omkring med, dinglandes runt halsen. För man är ju megastolt. Nästa gång tar du med dig klister och fäster den i pannan! Hahahhaa!

Kramar!

Pia:
Tackar!!! Snart är det din tur?

Kram

Mrs Clapper
Det ÄR underbart! Jag fick domen för drygt 15 år sedan att jag inte skulle kunna springa en meter till pga mitt knä. Jag köpte mig ett knäskydd och anmälde mig till New York maraton. Hade aldrig sprungit en hel mara då. Blev så jäkla flrbannad på doktorn. Sedan dess har jag sprungit 8 maror, massor av halvmaror och Lidingöloppet både 3-milen och 1,5 milen. Knäskyddet hänger med. Utslitet men det finns där som ett "mentalt" stöd mer.
Kram

farsan:
Tackar! Ja vad gör man. Nöden har ingen lag och jag har inga bekymmer att göra dessa stopp. Blir inte stressad av dem precis då jag inte "tävlar" mot någon annan. Förutom mot maken då. Hehe.
Du upptäcker snart att detta inte är en traditionell träningsblogg utan mer en svammelblogg. Jag har inte hängt ut min träning så offentligt. Tror jag blir lite stressad av det faktiskt...Nu vet ju de flesta om mit nästa lopp. Men förhoppningsvis har de glömt det tills dagen efter loppet då jag ska kunna rapportera hur det gick. As a surprise liksom.

Träningslyckan:
Tackar! jag är nöjd trots att jag inte gjorde PB. Men det närmar sig och gubben SKA jag ta på maran :D

Annika:
TACKAR!!!
ALWAYS FINNKAMP i huset!!! Det går inte att undvika. Självklart cyklade vi till och från loppet. Grannarna tyckte säkert vi var knäppa men det är ju bara ett par km dit och börja leta parkering var inte att tänka på. Vi var SÅ nöjda båda två.

Kramar!!

Taina sa...

SweFlo:
Stålkvinnan! Hahahaha, det tackar man för. Som jag sagt förut så är jag ju långsam men jag tar mig i mål av rena viljan om det så behövs. Visst krävs en del träning och det gör jag så gärna för det får mig att må bra.
Kramar!

Heather:
Tackar!
Powerwalking är också jättebra! Onda knän är inte kul.

Kram på dig!

Desiree:
TACKAR!! Vad roligt att du håller på mig. Vet inte om jag ska skriva öppet om det innan loppet mer eller så gör jag det och får energi av alla härliga bloggvänner?

Kramar!

Marianne:
Tackar! Gissa om jag inte redan har gjort det! För min Garmin, GPS, visade att jag sprungit längre än maken. Och min dansuppvisning krävde också några meter samt energi. Jag bara älskar när det är band längs vägen och spelar musik och hejar på en. Om ingen ropar heja, heja så brukar jag göra det själv, bara för att hålla modet uppe!

Kramar!!

Anne:
Tackar! Visst är det 21,1 km och de kan kännas långa ibland. Men i större lopp så "glömmer" man det för det händer så mycket annat under loppet och man bara dras med på något sätt. Underbar feeling. Jag brukar inte alltid behöva stanna för toabesök men nu hade jag inte riktigt fått vätskebalansen att funka perfekt. Drack för mycket innan loppet helt enkelt. Jag dricker BÅDE vatten och energidryck. På en halvmara tar jag alternerar jag mellan vatten och energidryck vid stationerna. På en helmara dricker jag både vatten och energidryck vid VARJE station. Det är olika hur man klarar av det. Man måste nog träna in det och absolut inte vänta för länge, dvs håller-på-att-törsta-ihjäl-känsla är ju att ha dragit ut på det för länge.
Ja det är ju några veckor kvar till maran...hehehe
KRAM

Jenny:
TACKAR!!! Jag är glad. Skulle givetvis ha varit ÅNNU gladare om jag hade haft minuterna på min sida...men det kommer. Det kommer.
Kramar!

HeLena:
Tackar. Vad kul att du tror på mig! Jag behöver stödet för jag kan lätt sticka ut hakan för långt ibland.

Kramen

Anna.
Kanske vi ska byta efternamn? Hihihi

Ingmarie:
Det ÄR en glädje att ha klarat av ett sånt här lopp. Känslan är helt annorlunda under ett sånt här lopp jämfört med en vanlig träning på 2 mil. Jag blir i alla fall väldigt glad VARJE gång jag passerar mållinjen och att jag har hållit mig till vad jag har planerat. Samt att jag nu tog mig under 2 timmar igen där jag ska ligga.