tisdag 23 februari 2010

Mindfulness

Här sitter jag och tittar på American Idol. Jag försöker vara närvarande, men nu snurrar det bra igen. Av tankar och funderingar om varför det ska vara så svårt att vara här och nu. Mentalt är jag alltid på språng. Och till er som känner till att mina tisdagar brukar vara värre än andra dagar, kan jag bara meddela att detta var en sådan där sjuk dag igen. Tur att mitt hjärta är starkt.

Hade dubbelbokat mig själv på eftermiddagen. Hur i helskotta går det till med tanke på kalendern i Black Berryn, som är som min gosenalle. Alltid med mig var jag än går eller sitter eller sover. Hur sjukt är det inte när jag vaknar på morgonen och det första jag gör är att jag tittar på mobilen. Snarare sagt i den. För det är inte bara klockan jag tittar på utan även om det ramlat in något nytt meddelande och den lilla röda lampan blinkar. Där flipprar jag med fingrarna, sömndrucken, knasig efter svårtydd dröm och lite närsynt. Ändå, ja ändå råkar ett mail öppnas! Ser att det är ytterligare en sak på To-do-listan, som också finns i Black Berryn.

Så fortsätter dagen. Listan fylls på. Punkter bockas av som "done". Vad är det för fel med det? Felet är att listan har etsat sig fast i hjärnan och jag glömmer att vara här och nu.

Satt i ett väntrum idag. Japp, ett möte som jag lyckats pricka in på en jävla tisdag! Medan jag sitter där, slöbläddrar jag i en tidning och börjar läsa en artikel om Mindfulness. Det var som om den var skriven för mig, åt mig. Att lära sig vara medveten om vad som händer runtomkring en. Sinnesnärvaro. När jag satt där, insåg jag plötsligt hur mycket jag missar genom att leva längre fram. Hade, innan detta möte, pratat med Maken, som befinner sig i Frankrike. Mina marginaler var inte stora just då och jag hade dessutom tappat en del tid i Town Hall. Så vad säger jag till Maken? " Jag måste fixa ett par saker här så vi kan väl höras senare". Liknande svar ger jag mina barn. Inte alltid, men alltför ofta.

Tänkte också på det här med bloggandet och facebookandet. Två nya saker som tillkommit. Varför be om ursäkt för att man inte har inlägg på ett tag? Varför får jag dåligt samvete frågar jag mig då. Det är bara jag som kan ändra på det. Jag måste egentligen ingenting. Det handlar om val och prioriteringar.

Skulle detta vara jag, hade jag med största sannolikhet legat och tänkt på nästa steg. Minstingen däremot, hon ÄR där HELA tiden med alla sinnen påkopplade. Inte för att hon njuter av detta kanske, men det är ju så vi lär oss, när vi tar in alla intryck och reflekterar över det.

Närvarande och härvarande.

16 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Så klokt så sklokt!
Det är alldeles för lätt att vara fokuserad på nästa steg. Att planera i förbäg heeeela tiden. Att försöka ligga steget före och då osvikligen "glömma" vad som händer här och nu. Kanske är det en av den moderna tidens och männsikans "sjukdomar"? Detta att allt måste var så effektivt att nuet får lida. Jag försöker också att vara mer här och nu men det kan vra svårt. Dock tvingas man mer till det med småbarn som ju ofta "kräver" uppmärksamhet direkt. När de blir äldre och mer självgående kan jag tänka mig att man återigen går in i det där "steget-före-tänket" hela tiden igen. Tyvärr.
Hoppas att du kan njuta av nuet lite mer Taina. men det är en talang i sig. Verkligen.
Kraaam!

Camilla sa...

Det är inte alltid så lätt att leva i nuet och inte tänka på allt som kommer eller som man borde, måste osv.
Vissa kan leva i nuet hur enkelt som helst medan andra mer måste träna upp den förmågan. Det är ialla fall hur jag upplever det.
Det är skönt att bara vara ibland.

Ha inte dåligt samvete när du inte uppdaterar din blogg på ett tag, ta det i din takt.
Jag kollar in när det kommer något nytt:)

Ha det bra & försök att stressa av lite, åtminstone ibland.

Kram

Annika sa...

Det säger jag hela tiden; varför är det så svårt att leva HÄR och NU...
Varför ser man alltid framåt? Eller bakåt?
Otroligt.

Jag tycker inte heller att du ska ha dåligt samvete för bloggen eller FB.
Som Camilla skriver klickar vi ju in oss här ändå, eller har dig på bloglovin etc, så inget missas.
Bloggen är det sista som ska ligga över dig. Åtminstone på dina supertisdagar.
Det har verkligen gått troll i tisdagarna för dig.

Bra att det är onsdag idag.

Kram!

PS, vad tycker du om Idol då? Ärligt, jag lessnar mer och mer...

Jenny sa...

Du har så rätt, Taina! Amen till allt du skrivit. Själv försöker jag, men det är sååå svårt. Att vara med barnen är dock något som verkligen hjälper, för som du skriver, de ÄR precis var och när de är. Ta det lugnt, Taina, ta det lugnt :-)! Idag är det i alla fall onsdag! Stor kram!

alegni sa...

känn ingen stress över bloggen, taina. fast visst är det svårt att låta bli den ligga i ide trots att man egentligen inte hinner med den...
allt gott och ta det lugnt! kram

HeLena sa...

Det är svårt att leva här och nu när man jobbar framåt hela tiden. Särskillt om man jobbar med tiden i veckor (v 9 är det sportlov osv) då springer ofta tiden förbi, i alla fall mig,på ett sätt som egentligen inte är så kul. Har man planerat i något speciellt i v 13 (påsk) så, vips är man inne i april, fast mars inte ens har börjat. Ja, ja väldigt svårt men så rätt! Vi lär oss, om än långsamt hoppas jag.
Kramar

Anna, Fair and True sa...

Vilken rolig bild på minstingen :)

Anonym sa...

Mindfulness!! Tack vare ditt inlägg idag, kära fina 47-åring, så slänger jag nu bort mitt dåliga "åh-nu-har-jag-igen-haft-ett-för-långt-uppehåll-med-bloggandet" samvete och fortsätter se på våra dåliga finska idrottares framfart (och de svenska framgångarna...) samtidigt som jag bokar in oss på en mini-skidsemester norröver om några veckor :)) Må gott! hälsar StrandMamman, årsmodell -63 ;)

Suzesan sa...

Taina SKRIV NÄR DU känner för det eller hur. Capice!! och glöm inte andas. Leva i nuet är jag rätt bra på. Idag och imorrn är en annan dag.

Andas Taina. ETT bra och tänkvärt in lägg för den delen. Man behöver ständigt påminnas om det. Nu när jag skriver detta är det torsdag. Då kan du ta det lite lugnare:)

Kram
/Susanne

Taina sa...

Saltis:
Det kräver träning och jag som var instruktör i Body Balance och var duktig på det! Måste nog leta fram de där programmen igen och köra hemma. Önskar jag kunde ta vardagen mera med ro, så som J gör. Visst har jag taggat ner med åren men skulle ändå vilja kunna gå förbi en tvätthög utan att behöva plocka upp den samtidigt som jag torkar snor på Liisa och dammtorkar en dammig byrå och rör om i grytan...typ. Varför inte släppa allt bara? Det gäller att hitta balansen bara.

Kramar!!!

Camilla:
Tackar. Jag kan verkligen ta det lugnt ibland. Men på något sätt får jag lite "dåligt samvete" för det. Konstigt. Jag tror min mamma var likadan. Alltid ett steg före liksom. Hon glömde i och för sig om att ta hand om sig själv. Det tycker jag att jag gör med all min träning. Vill vara fysiskt stark. Men visst ska jag tänka på och praktisera mera på att vara här och nu.

Kram!

Annika:
Samtidigt så är denna blogosfär en "mysig" sfär att vara i och eftersom jag hittat så många nya "vänner" så vill jag så gärna hänga kvar. Men tagga ner lite och låta det flyta på.

Som du säger så lever vi inte bara framåt utan ältar även om det som varit. Knepigt.

American Idol ÄR lite smått tråkigt nu. Håller med dig. Har ingen favorit ännu. Förra året kom favoriterna tidigt. Och så saknar jag knäppa Paula. Ellen är bra men så "proffesionell" i sina uttalanden. Paula var fylld med grodor ju!! Nu ska det kikas vad killarna har att bjuda på ikväll ;)

KRAMAR!

Jenny:
Barn är som ögonöppnare. Skulle vara så skönt att bara vara som de är. Och tänk vad jag lär mig när jag har alla sinnen på! Jag menar, bara för att jag är vuxen, innebär det inte att jag inte har massor av nya saker att lära mig! Nu ska jag verkligen göra ett allvarligt försök! Här OCH nu!

Kram!!

Ingela:
Eller hur? Bloggen är i och för sig bara en del av allt som man har att "ta hand om" och förvalta. Jag tror ibland att vi är så materialistiska så vi skapar denna värld av alla måsten...och egentligen har vi ingen måsten. Bara en massa val.

Kramar!!

HeLena:
PRECIS! Att tänka i veckor eller semester så börjar redan planeringen istället för att se vad som pågår just nu. Vi har ju redan börjat fundera på sommarsemestern! Och det känns som ett måste, för vad man än ska göra så ska resor beställas, stugor hyras osv. Eller så stannar man bara hemma...det är ju ett alternativ?

Kramar!!

Anna,
Hahaha, honär så cool. Jag ska filma lite mer så ni får höra hur hon låter också. Ett evigt tjatande!

Suz:
Tack snälla för din omtanke. Jag ska andas. Promise. Jag avundas dem som kan göra som du, dvs idag är idag och imorgon är det en ny dag. Tips?

Kramar!!!

Taina sa...

Strandmamman:
Fin årgång, eller hur? Du har rätt, något dåligt samvete ska vi inte ha. Jag har förstått att du också har haft fullt upp. Vad roligt att få en liten skidsemester snart då!

Kramar!!

underytanjag sa...

Jag har gått en kurs i mindfulness, borde rekapitulera oftare. En övning bestod i att äta ett russin. Men inte bra äta det utan först SE det, KÄNNA på det, LUKTA på det och först därefter SMAKA. Inte ofta man gör så när man äter russin.

Hanna sa...

Oj, vad jag känner igen mig...
Men mycket i livet måste man ju planera och organisera, och då är det så otroligt lätt att halka in på det spåret.
Tack för tankeställaren - man måste liksom påminna sig själv om det här lite då och då.

Anne sa...

Bra skrivet, jättebra faktiskt.
Jag fastnar för det du skriver att det handlar om prioriteringar. Ibland tycker jag man förlorar fokus lite på vad som är det "rätta" att prioritera och istället drar man på sig en massa grejer man tror är måsten och känner att man måste prioritera (typ blogg, men kan vara andra liknande saker också) och så får man dåligt samvete om man känner man inte hinner eller räcker till på det sättet man känner och tror man borde göra.
Men som du säger, man måste ju ingenting.
Själv har jag svårt sätta gränser, säga nej och markera när det blir för mycket som görs av ren slentrian för att jag tror jag "måste" göra just de grejerna, men egentligen är det saker som ger mig mer stress och dåligt samvete än nöje och tillfreddställelse och då kan man ju verkligen fråga sig varför man håller på....

Suzesan sa...

Tips. Vte inte så svårt man får hitta sin egen stil.

Det går även om man stressar det är bara att focusera på nåt man tycker om. Nåt man ser eller hör. Man lär sig att stänga av. Om nåt jag tänker på bekymrar mig så lägger jag det "åt sidan" (på min hatthylla sas) tills det är aktuellt igen för det sliter bara energi om man inte kan lösa det direkt. Då tänker man och tänker och tänker. Och blir trött och deppig. Undrar om du förstår hur jag menar:)Då kan man heller gå och äta en glass eller göra nåt annat kul. Mental träning!

Jag kan rekommendera att gå på Yoga om man hittar nån som är seriös och bra. För alla rörelserna som finns plus för att lära sig att meditera. Första gången hade jag fördomar. Jag frågade när vi skulle stå huvudet och säga hmmmmmmmhmmmmmmharekrischna;)(DEt var en seriös kurs så det var bara på skoj.

Men jag var sen fast direkt i den kursen jag gick. Har haft så stor nytta av den.

Kram
/Susanne

Anonym sa...

Vad glad jag blev av ditt inlägg.
:)

Jag utövar också mindfulness, som ett förhållningssätt till livet. Till det som är. Här och nu.

Kram,Tina

www.budda.bloggplatsen.se