För mig är mitt hem här, där jag är nu. Med min familj. Så tänker inte en del när de frågar "när kommer ni hem då?" Ja men jag är ju hemma redan, för sjutton!
Problemet är inte sängplats eller tak över huvudet, utan vår tid. Tid som jag vill spendera med min familj, maken och barnen, och med mig själv. Varför ska jag behöva ta min semester i anspråk och åka runt som en idiot för att tillfredsställa andra? Precis, jag behöver inte det.
Förra sommaren tillbringade jag 3 veckor i Sverige med barnen. Maken var kvar här och jobbade och sedan var han iväg på en fisketripp med en kompis. Jag var trött mentalt när jag kom hem igen. Glad att jag hann träffa många vänner. Men trött.
Frågorna börjar komma om när vi kommer. Inte om vi kommer. Tänk om jag inte vill till Sverige då? Tänk om jag vill åka till Finland istället? Alltid är det någon som blir sårad.
Tungt. Men det är mitt val. Blir någon besviken så är det egentligen inte mitt fel. Jag kan inte ta på mig det ansvaret.
Vi har ju inte åkt hit bara för att jobba. Vi bor här och det finns ju massor av saker jag vill se och göra här.
Inte nog med att vi släpar oss över Atlanten utan det ska ju släpas med sig saker också, typ välkomstpresenter. Jag är i alla fall uppfostrad så att man ska ha med sig något, sk "tuliainen". Stressen börjar redan innan semestern ens har börjat.
Nä, i år får det bli nya tag!
Lite känsligt inlägg kan tyckas, men det är mina feelings just nu.
31 kommentarer:
Du är inte ensam! Jag har varit så stressad och retad på just samma fenomen att jag inte kommit mig iväg på sexton år. Tänkt att de kan komma hit, liksom.
Matildas fikrum:
Åh vad skönt att höra att någon annan tycker lika. Skönt och skönt, men du förstår säkert vad jag menar. Maken däremot, som inte var med förra året, tycker det inte spelar så stor roll. Han kan lika gärna vara här som att åka dit. Men jag vil att det ska vara klart NU och säga att "i år kommer vi inte".
Sexton år! Wow! Precis, det kan faktiskt vara åt andra hållet också, dvs att de besöker oss som bor "på andra sidan"!
Förstår dig, och nu har du ju skrivit det här så då kanske familj och vänner i Sverige och Finland förstår också. Ni har ju inte heller bort borta så länge så om ni inte kommer hem ett år så blir nog ingen arg även om de kanske blir besvikna. Men då får de väl komma och hälsa på er istället! Eller så säger du "vi åker till plats x, de som vill träffa oss kommer dit".
Kanske skulle ni ha semester i USA i år och åka runt lite, bara vara och göra det som faller er in?
Det är alltid jobbigt när bor långt från familj och vänner och de förväntar sig att man ska komma tillbaka och hälsa på så fort det är dags för sem. Att fara runt som en skottspole tar verkligen på krafterna och är allt annat än semester.
Kram
Det där är svårt, svårt, svårt...
Riktigt svårt.
Det finns inget bra svar heller.
Men, i ett fall som ERT; ni är expats på ngra år, tycker jag nog att ni ska gå efter ett eget hjärta. Lättare sagt än GJORT, jag vet.
Men, ni är borta ngra år, för att sen flytta hem igen. ÅK cross-country USA istället om ni känner för det i tre veckor, åk till Karibien, Kanada...
Sverige och Finland kommer ni ändå hem till om ngra år.
Inser att jag är lyckligt lottad som har somamrstugan i Närpes, men å andra sidan tar sverige och finland ALLA somrar ifrån mig. Fast, jag vill inte ha det på annat sätt heller. Men, vore jag en sann expat så skulle jag nog tänka annorlunda.
Jätteknepigt är det, Taina. Och ja, visst förväntas man ALLTID vara den som SKA resa hem. Jag skulle också vilja ha fler sverigebesök HIT!!
Lycka till med detta skitsvåra!
Anna, Fair and True:
Precis! Vi har ju inte varit här så länge. Men det var inte populärt när vi flyttade hit heller..Väldigt få av släkten läser bloggen. Tror att det bara är min syster faktiskt och HON fattar precis vad jag menar. En del av släkten har varit här redan och det är ju kul. Men semester för mig är att tillbringa med min familj, som vi gjorde när vi bodde i Sverige. Vi kaikade runt, Maken och jag med barnen. Så mysigt. DET var semester.
Camilla:
Det lutar nog åt det hållet faktiskt. Hyra en stuga här och bara vara. Läsa böcker, göra små utflykter och bada och mysa. DET vill jag göra och DET ska vi nog göra också.
Mina tre veckor förra året var ett enda race!
Kramar!
Visst, sådär är det ju, att alla tar det som självklart att man ska åka "hem" varje år. Och visst är det kul att träffa alla. Men när ska man hinna se nya platser i det land man bor i då? Så länge mina föräldrar levde ville jag förstås åka varje år, men nu när jag inte har nåt hem kvar i Sverige så vill jag gärna semestra på annat håll, antingen i Grekland eller varför inte i nåt annat land! Efter 25 års pendlande mellan Sverige och Grekland så han man ju nästan glömt att det finns andra länder... Så jag förstår ditt dilemma. Hoppas ni kan hitta nån bra lösning.
Annika;
Usch ja, det ÄR verkligen knepigt. På ett sätt ett angenämt "problem" genom att kunna välja att ta semester och åka någonstans. Det är inte alla förunnat, så jag ska inte klaga så. men det är min tid med familjen. Eftersom vi båda jobbar så är semestern en dyrbar tid för oss. Vi vill kunna ägna oss åt varandra, göra roliga saker med barnen, se spännande saker. Bara vi. Att dt ska vara så svårt. Suck. Men nu står jag på mig! Bella ska till Sverige i alla fall. Hon ska träffa sin pappa och sina kompisar. Helt rätt! Men hon åker ju när vi fortfarande jobbar och kommer sedan när vår semester börjar.
I Sverige har vi en bautahusvagn, som jag bara älskar att åka omkring i. Men det blir inte tal om det för vissa tycker det är onödigt...
Kramar!!
Grekland nu:
Just det, man åker ingen annanstans, dvs till något annat land, som man gjorde tidigare. Som Annika nämnde i sin kommentar så är det lite speciellt som expat eftersom tiden här blir inte så värst långvarig så vi vill passa på att se oss omkring här istället! Tänk att åka tillbaka till Sverige och tänka tillbaka på hur mycket vi hann med att uppleva vore ju härligt!
Hej
Förstår dej! Semestern har man för att vila upp sig o göra det man själv/familjen vill o må bra. Var man än bor så finns problemet. Här förväntas man beställa utlandsresa, flänga omkring o se så mycket som möjligt. Har man inte planerat nåt långt i förväg så får man konstiga blickar. Bästa semestern/avkopplingen är när jag o maken bara åker över till Åland. Tältar eller tar in på hotell någon natt. Solar, badar, tittar på allt som finns där. Gör det i vår takt o vad vi vill.
Gör er semester till nåt värdefullt för er!!!!
Kramar Pia
Detta är expats eviga dilemma. Våra bästa somrar i Sverige, åker alltid en månad, speciellt viktigt för barnen, har varit då vi haft stora fester och träffat många vänner samtidigt. Eller i varje fall ser till att träffa flera familjer samtidigt, kanske åker båt och grillar en dag.
Om man ska träffa en familj/person varje dag blir man knasig.
Det jobbigaste är ju när man som ni och vi kommer från TVÅ olika länder! Jag vill ju till Sverige, O till Spanien och de ligger inte ens i närheten av varandra ;-) (O brukar klaga på att "varför är du inte fransyska", ha ha). Och som redan sagts ovan, man vill ju gärna sett något annat av världen OCKSÅ - alltså inte bara ens två hemländer...
Det är en av orsakerna till att jag är så glad att vi flyttar tillbaka till Europa nu; Belgien ligger mittemellan, vi kan åka hem över EN HELG (snacka om lyx!!) om vi vill (flygresa Bryssel-Kph 1½h!), vi kan besöka ANDRA LÄNDER på vägen hem eller på långhelger. Det är en himla skillnad på att vara expat i Europa och på den här sidan Atlanten!!!
Hoppas att ni kommer fram till en bra semesterlösning för familjen, naturligtvis måste ni ju se mer av USA också!
Kram
Pia:
Du har så rätt. Men jag kände ändå annorlunda i Sverige då det tycktes vara mer legalt för oss att tillbringa semestern för oss själva. Men nu när vi är så långt borta och inte ses så ofta så förväntas det av oss att tillbringa vår tid med andra. Jag känner att jag behöver vara med familjen och njuta.
Det låter underbart det du beskriver om att åka till Åland och ta dagen som den kommer. Lyx!
Tack för uppmuntran!
Kram
eastcoastmom:
Har en spansk väninna här som ett år sa till sina släktingar och vänner att det var EN dag som hon ville planera in på sin semester. Då var det en stor middag. De som ville träffa henne fick gör det genom att komma dit där hon var inkvarterad. Smart.
Jag blev knasig förra året och ska nog undvika det i år.
Petra:
Samma här! Min familj bor ju i Finland och trots att jag inte bott där på många år så är min familj där fortfarande. Jag träffade dem inte alls förra sommaren! Och det smärtar. Det blir nog en resa i påsk dit. Pappa fyller nämligen 70.
Vad härligt att ni ska få dessa möjligheter framöver, dvs besöka oftare OCH annat.
Någon lösning kommer vi nog fram till så småningom. Och det måste ju meddelas också...gulp.
Kram
Svårt förstår jag. Men ni vet ju inte hur länge ni bor kvar där heller så det borde väl gå att förstå att ni vill semestra "åver där" någon gång också!? Det är ju inte gratis att pendla fram och tillbaka över Atlanten heller.. kram och stå på dig, man ska ju inte göra saker för andra eller bara för att det förväntas av en.. (kommer från rätt person va?!)
Men man KAN inte leva sitt liv efter hur andra förväntar sig. Det går bara inte.
Gör det ni känner för och som ni mår bäst av.
Och som du säger - det går ju faktiskt flyg hitåt också.
Kramelikram och lyckelilycka till!
Du jag förstår PRECIS hur du känner!
Man har ju tyvärr inte hur mycket semester som helst. OCH man vill ibland använda den till att vara just LEDIG och HA SEMESTER inte abra fara runt som ett torrt skinn....
Dessutom är Sverigeresor alltid förknippade med både lång risa dit och tillbaks, kostnad med detta, sedan boende hemma hos andra heeeela tiden..... Plus då allt och alla som "ska hinnas med". Det är inte direkt semester för återhämtning alls tycker jag.
Samtidigt är det svårt för man VILL ju själv ockås träffa de i Sverige. Särskilt tycker jag att JAG känner så u sedan vi fick barn. Att ens barn ska kunna träffa farmor och mormor åtminstone en gång per år gärna två.
Så visst är det en svår balansgång det där.
Kram!!!
Håller med om vad många redan skrivit. Ni är här en begränsad tid och det känns som om andra bör anpassa sig till er än tvärtom. Och jag tror att de allra flesta har stor förståelse för det. Det är ju nedrans tråkigt att du ska känna dig trött efter tre "lediga" veckor. Ta det lugnt i Amerika istället, upptäck lite nya hörn av detta gigantiska land och låt släkt och vänner hälsa på er istället (och ta med sig presenter...). Bra skrivet som vanligt, Taina. Jag känner igen mig i det du berättar.
Svårt! Speciellt om man känner att det bara är ni som förväntas hälsa på och hålla den kontakt som innebär att man ses. Lilla pappa är ju viktigast så besök honom i påsk och gör vad ni vill i sommar! Ni kanske kan bjuda över honom till er? :) Kram!
Ååååh! så svårt! Förstår dig, men du har ju redan bestämt dig eller hur! Semestra i Amerikat och njut de andra finns kvar!! Både Sverige, Finland, släkt och vänner! Passa på passa på liksom!
Bamse kram till dig!
underytanjag:
Så tänker jag med. Just nu vet vi att det är fram till september 2011. Efter kan det vara slut här och det vore himla trist att tänka tillbaka på tiden som "Åh det skulle vi ha gjort".
Jag ska vara ego i år! Det blir jag och min familj! Smyger en vända till Finland i vår dock...längtar efter pappa och mina syskon :(
Kram
Anna:
Nä, det går ju inte. Samtidigt så vill man inte såra någon. Det finns ju de som vill träffa barnen som växer så fort. Vi ska gå efter eget hjärta och hjärna i år. Några bra resetips?
Kramelikram
Saltis:
Visst, speciellt när man har barn. Men semestern här är så kort. Eller J tar inte ut så mycket och då vill jag att vi använder den tiden tillsammans. Vill inte dela den med någon annan just nu. Egoistiskt? Kanske, men jag vill ha fina och roliga och häftiga minnen med mig den dagen vi drar vidare.
Vissa där hemma har mera förståelse än andra och tyvärr så sårar man ju en del då även om det inte är min avsikt.
Vi har haft en del besök här från släkt och vänner. Det har varit kul och de får gärna komma fler ggr.
Men en svår balansgång, det är det.
Kramar!!!
Peter:
Ja, tänk vad mycket det finns att upptäcka här! Vi har hunnit med lite i alla fall, men landet är ju gigantiskt så det tar ju en del tid i anspråk. Jag har ju inte obegränsat med semester under vår begränsade tid här. Ekvationen går att lösa men lösningen är något krånglig.
Tack för komplimangen!
Emma:
Pappa har faktiskt varit här en gång och jag njöt i fulla drag! Det blir nog en smygresa till Finland i vår. Pratade med min svägerska om det redan och både min bror och pappa fyller jämt i april/maj. Skulle vara kul.
Kramar!!
I totally understand what you are talking about. We have always experienced that, when living in Sweden. My family here in Buffalo always asked 'When are you coming to visit again?' and we did visit when my mum was alive, every year almost, from 1998-2004... but when she passed away we didn't have to visit as often and in 2004/2005 I was pregnant and didn't want to visit. LOL But anyway, I totally understand, my MIL and FIL want *us* to visit instead of them coming here, just because of their age, etc.... I mean, gee, then why say you would visit us then? Grr! So now Magnus says he doesn't need to visit Sweden, that he wants to explore his new 'home', of America. We're here for good... we MAY retire in Sweden but it is not for sure. I don't know how I'd feel if my son (and future kids) go over to Sweden to study, I would be very sad... But the studies are free, for Swedes, and Alex is a dual citizen and our future kids will be too...
Stå på dig!
Kram! /Heather
Glöm inte att ni kan åka på weekendresor i USA. Det är ett underskattat sätt att få lite semesterkänsla även under året... Ofta hinner man klämma in ganska mycket på en helg utan att det behöver bli stressigt, och det känns som man varit iväg längre än en helg!
United Airlines in-flight magazine, som även finns on-line, har jättebra tips på "Three Perfect Days"-resor: http://www.hemispheresmagazine.com/category/3-perfect-days/
Det viktigaste måste vara att göra det som känns rätt för dig och familjen!
För mig känns det just nu väldigt viktigt med våra två sommarmånder i Sverige, men så har vi ju vårt eget hus att vara i. Hemma. Barnen längtar och det gör jag också. Indien är ju så annorlunda och stundtals mentalt tröttande och det behöver vi en paus ifrån, men det hade kanske känts helt annorlunda i ett annat land. Kram.
Heather:
Jag har min son i Sverige och han studerar. Visst saknar jag honom men han
r vuxen nu och jag skulle själv aldrig ha det "kravet" på honom att besöka oss även om jag betalar hans biljett. Jag inväntar om han har tid och vilja. Just nu händer det mycket i hans liv och han har fullt upp med studier och vänner. Han sitt eget liv nu som han vill utforska. Och det respekterar jag. Det finns skype och email och facebook. Så träffas kan man göra på så många plan!
Jag hoppas det löser sig för er med!
Kram!
Petra:
Tack för tipset! Och visst har vi utnyttjat helger för minisemestrar. Det har blivit storstäder och fiskestugor och skidåkning. Perfekt det med med!
Kram!
Melting Pot:
Ja fattar. Det är säkert heeeelt annorlunda där. Det här liknat väldigt mycket miljön vi kom ifrån men något bättre. Vintrarna något kortare, underbar vår, varm sommar och en fantastisk höst med alla fina färger.
Så har ni hus också och det gör ju skillnad.
Kram!
Känner igen mig och självklart ska ni göra som ni själva känner.
Jag resonerar som så att då vi bor här så ska vi passa på att se så mycket av det här landet som vi bara kan. Sverige finns ju kvar.
Vi har just bokat boende i SanDiego. Vid beachen. En vecka i början av juni. Mina föräldrar kommer att hänga med vilket är bra med barnvakt i åtanke ;).
Kram
OJ! vad jag känner igen det där. Varje år känner jag likadant att "När ska vi få ha semester då?". Inte så att jag inte vill åka hem till Sverige, för det vill jag, och framförallt vill jag det för barnens skull. De långa somrarna är ovärderliga ur språksynpunkt för dem, och det är viktigt för oss att barnen känner sig som svenskar också. Men samtidigt; Det kostar massor av pengar och framförallt så är det ju inte direkt nånting nytt. Semester för mig är ju att resa och uppleva nya saker. Stockholm kan jag liksom, det ser ut som det brukar. Det är så svårt!! Och kanske priset man får betala som utlandssvensk (finsk :-)), jag vet inte. Kramar!
Jag tänker så här Taina, gör så du känner är bäst och gå över "smärtgränsen" för att fatta det beslutet. Om jag varit du..vilket jag inte är... så hade jag tagit semester i Amerikat nåt år. Så får de som vill kommma och hälsa på er. Gör det som är bäst för DIG OCH DIN FAMILJ. Du bor ju där och väljer som alla andra semesterort själv. Semester skall vara avkoppling. Lugn och ro och ladda batterier.
Kram
/Susanne
jag förstår dig precis, taina. jag tycker ni ska göra som ni vill. vill folk träffa er, kan de ju hälsa på er istället. det vore ju en ypperlig chans för dem att få se usa också.
ta tillvara den tid ni har kvar där och passa på att se lite mer av landet - det har ju så mycket att bjuda på. sverige (och finland) hinner ni se till lust och leda när ni väl flyttar hem igen. kram!
Ja... jag vet, jag aer en hoensmamamma, hahaha.... ;)
Vi saknar Sverige, men mest Borlaenge och vaenner daer... :)) och ICA MAXI saknar vi trots Walmart Superstore. hehe
Kram
Leles värld:
Det låter härligt! Och smart att ta med barnvakt. Det har de säkert ingenting emot.
Vi resonerar också som så att vi vill passa på så länge vi är här. Se oss omkring här.
Kram
Jenny:
Precis! Jag vill också se något nytt. Uppleva något jag inte upplevt tidigare. Sverige/Finland finns kvar och vår släkt får gärna komma hit.
För mig handlar det mycket om tiden. Jag har ju inte så mycket semester. Är ju anställd av den amerikanska enheten och därmed sämre semestervillkor. DÅ blir tiden värdefull. Förra sommaren fick jag dessutom ta tjänstledigt och förlorade lön...inte så kul.
KRAM!
Ingela:
Tack för din uppmuntran! Jag känner lika. De får gärna komma hit. Och bo gratis och det är ju en del!
Det lutar mer och mer åt att vi stannar här i sommar. Maken ska övertalas liiiite till.
Kramar!
Heather:
ICA Maxi ja. Ah! Underbar affär!
Kram
Vilket jättebra inlägg, jag skrev faktiskt själv på temat idag, INNAN jag läste det hos dig (bara så du vet och inte tror jag varit en härmapa). Du säger det bättre, får fram det tydligare vad jag ville ha sagt och tänkt på.
Det är ett ständigt dilemma detta och jag tycker det bara blir värre på nåt sätt. Det är tredje året för oss nu, trodde kanske det skulle bli lättare men tycker inte det.
Efter förra resan (september) och det årets semester (vi tog ut den först i september) och när vi kom hem till vårt igen så var jag väldigt trött. Sen fick jag missfallet och jag vet logiskt att det inte beror på stressen, hetsen och all press då vi kuskade runt i Sverige och på Åland. Men ändå, jag ska erkänna att i svaga stunder så tänker jag lite så ändå. Att jag borde tagit det lugnare, att jag tänkte för mycket på andra än mig själv. Att behaga andra än mig själv.
Jag tycker inte vi får mycket förståelse, det är folk "där hemma" som har mycket semester och enklare t.ex. skulle kunna resa hit men det är liksom oss det hänger på, det är så självklart att det är vi som ska "åka hem" och det är vi som ska valsa runt i olika hem. Både min och makens föräldrar är skilda så det innebär fyra olika hushåll som ska hälsas på, ges tid till.
Jag känner ett konstant dåligt samvete över att inte hinna med allt jag önskar och vill. Dessutom tillkommer en del vänner som inte förstår det här problemet och man får sådana konflikter på köpet.
Jösses ja, inte är det lätt.
Jag är enda barnet och känner stundtals enormt stort ansvar gentemot mina föräldrar, det finns liksom inget annat barn som kan ge avlastning, som kan "ta hand" om föräldrarna på jul, semestrar, födelsedagar med mera.
För mig är det ju betydligt bättre, då jag just nu inte jobbar. Det finns andra förutsättningar. Samtidigt så handlar det ju inte bara om mig och mina behov, vi är en familj tillsammans och vår gemensamma semester vill vi ju tillbringa tillsammans och det där att göra nåt kul ihop innebär ju inte alltid att resa runt till diverse olika hem i Sverige och på Åland på semestern utan göra nåt på mer egna villkor.
Samtidigt, visst, jag vill ju åka hem också. HAr som sagt min älskade mamma och pappa där, vänner som betyder mycket. Men samtidigt...nä, det är inte alltid lätt. Vi har ingen fast punkt att vistas på heller, utan det är en natt här, en natt där. Den här tiden på året börjar ju de funderingarna komma, frågorna börjar komma också "när kommer ni". I år har vi sagt vi inte planerar in nåt för vi försöker få barn och kommer inte resa en meter om vi blir gravida igen. Jag vill i så fall inte riskera det som hände sist.
Oj, vad långt det blev. Förlåt mitt svammel. Tyckte i alla fall jättemycket om inlägget, kan starkt relatera till det du skriver.
Kram!
Eftersom allt redan är sagt i ämnet säger jag bara att jag också vet exakt vad du pratar om. Hoppas nu att ni bestämmer er snart och att alla i Norden visar förståelse och inte blir sura.
Som Annika sa, ni har förmodligen inte flyttat för gott, och då ska man passa på att se sig om i sitt nya land!
KRAM!
Skicka en kommentar