söndag 21 februari 2010

Vaddå semester

Himla skönt att vara hemma igen. Talesättet "borta bra, hemma bäst" stämmer verkligen. En veckas skidsemester skulle i den här familjen behöva döpas om till något helt annat än semester. Boken och de olästa svenska tidningarna fick ligga orörda hela tiden. Hur tänkte jag egentligen när jag la ner dem i resväskan? Att jag skulle sitta där och mysa vid en brasa med röda kinder, värkande fötter och ett glas rött? IN MY DREAMS! Maken går nämligen NUTS när han befinner sig några meter ovanför havet. I kombination med snö. Ingen sovmorgon, träna löpning, frukost, upp med ungarna, på med skidkläder och dessa jäkla pjäxor och upp på toppen för att sedan ta sig ner igen. Där står man i kön och ler sitt värsta revysmile med alla andra och ser till att få komma upp igen. För att åka ner.

När jag trodde vi var klara med skidåkningen vid lunch så lät det bara, "Ja men nu har vi ju fått ny energi" och så bar det iväg igen. Dessutom fanns det så mycket annat att göra och ett barn på Duracellbatterier som givetvis hade laddat upp sig med ENERGY BATTERIES, dvs outröttliga. Så när dagen var över (trodde jag) var det bara att kasta sig in i nya aktiviteter så som skridskoåkning. Käkade middag och vad hände sedan? NU HAR VI FÅTT ÄNNU MERA ENERGI! Sedan kläddes det på igen och ut i backarna för att sitta på jätteringar och åka ner, sk tubing.

Och det var kul! Som jag sagt tidigare så är jag ingen riktig skidåkare, men jag är envis och det kommer man långt på. Jag åkte varje dag! Så mycket att jag aldrig hann besöka kasinot. Våra vänner tycktes tillbringa en del tid där när vi for omkring som idioter överallt.

Hemfärden på lördag skulle ske vid åtta, enligt Maken. Maken-som-vaknar-typ-mitt-i-natten-för-han-behöver-inte-så-mycket-sömn-som-alla-andra-vanliga-dödliga. Familjen satt i bilen halv sju. Under sju timmar sov Minstingen nada. Hon pratade och sjöng oavbrutet. Till och med vid gränskontrollen lutar hon sig fram för att tala om för gränspolisen att "We have fruit in the car". Tack för den! Bara att visa fram påsen och apelsinerna plockades bort. Sedan fortsatte hon att prata och sjunga. Utan dvd. Vi har nämligen ingen sådan i bilen. Tänker inte skaffa det heller.

Här kommer lite bilder (som vissa redan sett på facebook):

Gränsen till Kanada.

Här syns en del av Mont Tremblant, Quebec.

Tonårsdottern på väg ner till byn.

Så här avslutades de flesta kvällarna, dvs tubing. Minstingen som fick smeknamnet "The spinner".

Jag tror vi bodde mer ute än inne under veckan!

Vi hade nämligen ett fint boende alldeles vid backen.

Från hotellet klev vi rakt ut i backarna och gondolen som tog oss upp till toppen.

Minstingen i gondolen och som ivrigt väntade på att få kasta sig ner för de svarta backarna med Maken.

Tur att jag har en förstående Tonårsdotter som hjälper morsan ner för de gröna backarna.

Och JA, jag åkte skidor och min outfit duger åt mig även om Tonårsdottern tyckte jag såg ut som om jag klivit rakt in från stenåldern, typ.

Den förväntansfulle Maken.

Det ÄR vackert!

Familjen

Hela gänget, dvs 4 familjer från "vår gata"

Förutom skidåkning åkte vi skridskor och det var minst lika roligt!

Det fanns massor av aktiviteter för barn och ungdomar och här hoppade plötsligt Minstingen med i en pågående bandymatch. Men var är bollen?

Det sprang omkring en JÄTTEmaskot i byn och givetvis skulle vi hälsa på honom varje dag.

Tremblant skidort kan starkt rekommenderas. Hur mysigt som helst.

En av kvällarna samlades vi i vårt rum och åt. Och drack. Och pratade. Nice .

En del av ungdomarna, som vi knappt såg till under veckan.

Givetvis snokade Minstingen fram att det gick att göra Taffys on ice!

Då var det dags att ställa undan skidorna för den här veckan. Detta är utanför vårt hotell.

En nöjd Taina efter en hel veckas skidåkning!

Nu väntar vardagen och den tar vi emot med öppna armar!

17 kommentarer:

olgakatt sa...

Götapetter, jag blir helt andfådd av att läsa detta! Som skåning är jag inte så intresserad av att kasa på nederbörden även om just denna vintern bjuder på många tillfällen. Som jag dock nobbar..

Men det har säkert varit väldigt stärkande och nyttigt för er alla - och uppenbart kul! Njut nu av välförtjänt vila i vardagen.

"Husmodern" sa...

Oh that looked like FUN! We don't ski, but I would love to sit and sip hot cocoa and people watch!

Kram

kalaslotta sa...

Åh vilken härlig vecka!

Tremblant..ska lägga det på minnet.

En enda fråga bara...

Var är herr Makes hjälm...

Jag är nämligen hjälmpolis av högsta graden och tycker inte om att se en skidåkare utan hjälm...

Hm...bakläxa på den.

Lura iväg honom till sportaffären nästa gång så kan du ta en liten stund i soffan med ett glas vin och en bok...det är nämligen som att välja löpardojjor..tar lite tid innan man hittar...

Sista helgen i Butternut kör vi nästa helg!

Tjingeling

Peter sa...

Välkommen hem - hoppas du får vila ut lite innan tisdag... (Det är väl din stressdag...?).

Ni verkar i alla fall ha haft det väldans trevligt. Och tänk att vara i Kanada under själva OS . och undvika att skriva ett ord om det i bloggen!

Kram

Saltistjejen sa...

Å vad jag blir skidsugen!! ojoj!!
Men jag skrattar åt ert schema! DET låter ganska fullt men jag tror det lätt blir så med en Minsting på extraenergy batteries! :-)
Fast jag tror å andra sidan att du njutit rätt bra ändå!! :-)
KRAM och välkommen tillbaks hem!

Camilla sa...

Ojoj, full aktivitet hela tiden ser jag. Du kanske skulle behöva ha lite semester nu istället:)

Kul att se att du är tillbaka nu med alla ben intakta. Nu väntar jag bara på fler härliga inlägg från dig:)

Ha det gott
Kram

alegni sa...

nu förstår jag varför minstingen är det energiknippe hon är - hennes föräldrar är ju inte direkt några soffpotatisar de heller...
det ser vackert ut i canada, men ändå blir jag inte alls sugen på att åka på skidsemester ;) *hata skidor av alla de slag*
roligt att du är tillbaka, taina!
kram

Melting Pot sa...

Så härligt med skidsemester!!!
Jag har däremot svårt att tro att jag någonsin kommer att längta efter en solsemester igen efter tre år i konstant värme. Jag önskar mig lite iskyla just nu - och gärna en backe och ett par skidor, fast i mitt tillstånd kanske det inte vore så smart just med skidorna.....Kram!

Taina sa...

olgakatt:
Jag har ingenting emot snö och kyla. Tycker det är mysigt. Men skidåkning har väl aldrig varit min grej precis. Härlig familjeaktivitet dock!

Heather:
Det låter inte så dumt men det var nog fler som hade ögonen på mig där jag "susade" nerför backen! Hahahaha!

Kram

KalasLotta:
Det var riktigt fin skidort. Träffade en svensk familj från New Jersey och detta var deras 5 säsong där. Höjden på backarna går ju inte att jämföra med Alperna, men de duger.

Jag vet! Maken och en till kille som var med hade inte hjälm. Har tjatat och tjatat! Hoppas du ser honom i Butternut så du kan ge honom den där bakläxan!

Peter:
Tackar! Hahahaha, vilken bedrift va? Att inte nämna OS! Ändå blev det lite OS där såklart men inte hysteriskt mycket. Ska sanningen fram så var det lite lamt från kanadensarnas sida då detta låg ju i Quebec, dvs en bit ifrån...

Kram

Saltis:
Tackar och visst har jag njutit. Vi har ju fått mycket familjetid så att säga. Men jag är nog lite seg just nu och veckan drar igång med späckat schema. Sånt är livet. Frisk luft har jag fått i alla fall. Önskar jag var något bättre på skidåkning bara...

KRAMEN!

Camilla:
Helt otroligt, inga ben brutna. Men jag åker ju inte lika fort som vissa andra i familjen. Ibland kanske när jag tappat kontrollen över isiga fläckar då jag tycktes flyga fram som en raket! Hahahaha!

Kram

Ingela:
Den här skidorten är också ett populärt ställe på sommaren. Otroligt vackert. Det ligger norr om Montreal och där var det minsann platt och rent ut sagt fult, tyckte jag.
Jo du, Minstingen är ett energiknippe och hon vill gärna vara igång, antingen med kroppen eller munnen! Tonårsdottern säger att maken och jag pratar ju ganska mycket båda två så det är inte undra på att Minstingen också gör det. Hon vill ju också få en syl i vädret...

Kram

Lena:
Jag förstår det! Tänk att man längtar ofta efter det motsatta när man inte har tillgång till det. Och i ditt tillstånd kanske det är lite besvärligt med värme. En hög med snö skulle nog inte sitta helt fel...

Kram

Annika sa...

Välkommen hem!
PUUUST, vilka Duracellkaniner ni var då!!
Men vad roligt att åka sådär mkt. Fast, mina ben hade nog inte orkat med det...Det hade varit ännu skönare med After-ski ;-)
Kul anekdot vid gränsen, tihi!!
Schysst boende ni hade.
Welcome back!!
Konstigt att intresset för OS bland kanadensarna var litet...??

KRAM!

anna of sweden sa...

Welcome back!

Wow, den där duracellenergin gick rakt igenom dataskärmen också, kan jag lova.

"We have fruit." Underbart!

Emmama sa...

Vad kul! Jag har aldrig varit på skidsemester men skulle faktiskt gärna testa på nån gång och hoppas då att ha alla ben och armar i behåll efteråt! Ser jättemysigt ut! Tidningarna kan du kanske hinna med att läsa idag på den stora dagen - GRATTIS!! Kram!

Suzesan sa...

Åh Taina jag blir nästan helt slut över att läsa dit HÄRLIGA ?semester?inlägg. Haha och sen skrattar jag mycket åt Minstingen. Hon är rolig och vild och man kan nästan se på bilderna hur hon springer omkring hela hela tiden. hahah We have fruit in the car. ROLIG hon är. Ehh.

Det är som när vi skulle åka buss när dottern var liten och det var gratis tills de fyllde sju år. Hon hade bara i dagarna fyllt och jag tänkte snika mig. Just den enda gången. Så jag sa åt henne "Säg inte att du fyllt sju"...och så förklarade jag varför. När vi klev ombord frågade chaffisen. "Å hur gammal är du då lilla vän" Utan att blinka och med ett sött gulligt leende svarade Sandy "SJU år förstår du, jag har precis fyllt år"
Jag tänkte hihi ungjvl:)men vi fick åka.

Kram
/Susanne

Jenny sa...

Jag tycker att det låter som om maken är en förlorad tvilling till MIN make! Herregud, precis sån är herr Dahlstrand -fast han är lite sån även på hemmaplan också, haha. Såg dock otroligt mysigt ut, vilke härlig stämning det verkade vara! Myyyyyysiiiigt! Kram!

Anna, Fair and True sa...

Ser ut som en toppensemester! Även om ni inte blev utvilade ut snarare tvärtom :) Det är ju ofta så; man behöver semester efter semestern.

Marianne sa...

Hahaha, jag är nog mer skåning än jag tror, för jag håller med Olgakatt om det där med att kasa runt på nederbörden : D

HÄRLIGT att ni har haft så kul! Böckerna finns ju kvar, så du kan läsa dem någon annan gång.

Ni behöver ingen DVD i bilen, ni har ju Minstingen som underhåller.

KRAM!

Petra H sa...

Ha ha, vilken ärlig dotter ni har ;-)
Jag är inte det minsta avis på er semester, även om det hade varit liite kul med snö och kyla men absolut ingen skidåkning! Och jag måste ju rätta Olgakatt och Marianne, det finns MÅNGA skåningar som ÄLSKAR skidåkning - speciellt min granne som till sin glädje bott i Genève och är nu gift med en norska och är boendes i Oslo... Vi bodde tillsammans i Genève ett tag och jag tyckte att han var URTRÅKIG - det var skidåkning varje helg så han ville aldrig göra något på kvällarna (för trött eller för att man måste upp tidigt på morgonen för att åka till backarna).