Vaddå semester

Himla skönt att vara hemma igen. Talesättet "borta bra, hemma bäst" stämmer verkligen. En veckas skidsemester skulle i den här familjen behöva döpas om till något helt annat än semester. Boken och de olästa svenska tidningarna fick ligga orörda hela tiden. Hur tänkte jag egentligen när jag la ner dem i resväskan? Att jag skulle sitta där och mysa vid en brasa med röda kinder, värkande fötter och ett glas rött? IN MY DREAMS! Maken går nämligen NUTS när han befinner sig några meter ovanför havet. I kombination med snö. Ingen sovmorgon, träna löpning, frukost, upp med ungarna, på med skidkläder och dessa jäkla pjäxor och upp på toppen för att sedan ta sig ner igen. Där står man i kön och ler sitt värsta revysmile med alla andra och ser till att få komma upp igen. För att åka ner.

När jag trodde vi var klara med skidåkningen vid lunch så lät det bara, "Ja men nu har vi ju fått ny energi" och så bar det iväg igen. Dessutom fanns det så mycket annat att göra och ett barn på Duracellbatterier som givetvis hade laddat upp sig med ENERGY BATTERIES, dvs outröttliga. Så när dagen var över (trodde jag) var det bara att kasta sig in i nya aktiviteter så som skridskoåkning. Käkade middag och vad hände sedan? NU HAR VI FÅTT ÄNNU MERA ENERGI! Sedan kläddes det på igen och ut i backarna för att sitta på jätteringar och åka ner, sk tubing.

Och det var kul! Som jag sagt tidigare så är jag ingen riktig skidåkare, men jag är envis och det kommer man långt på. Jag åkte varje dag! Så mycket att jag aldrig hann besöka kasinot. Våra vänner tycktes tillbringa en del tid där när vi for omkring som idioter överallt.

Hemfärden på lördag skulle ske vid åtta, enligt Maken. Maken-som-vaknar-typ-mitt-i-natten-för-han-behöver-inte-så-mycket-sömn-som-alla-andra-vanliga-dödliga. Familjen satt i bilen halv sju. Under sju timmar sov Minstingen nada. Hon pratade och sjöng oavbrutet. Till och med vid gränskontrollen lutar hon sig fram för att tala om för gränspolisen att "We have fruit in the car". Tack för den! Bara att visa fram påsen och apelsinerna plockades bort. Sedan fortsatte hon att prata och sjunga. Utan dvd. Vi har nämligen ingen sådan i bilen. Tänker inte skaffa det heller.

Här kommer lite bilder (som vissa redan sett på facebook):

Gränsen till Kanada.

Här syns en del av Mont Tremblant, Quebec.

Tonårsdottern på väg ner till byn.

Så här avslutades de flesta kvällarna, dvs tubing. Minstingen som fick smeknamnet "The spinner".

Jag tror vi bodde mer ute än inne under veckan!

Vi hade nämligen ett fint boende alldeles vid backen.

Från hotellet klev vi rakt ut i backarna och gondolen som tog oss upp till toppen.

Minstingen i gondolen och som ivrigt väntade på att få kasta sig ner för de svarta backarna med Maken.

Tur att jag har en förstående Tonårsdotter som hjälper morsan ner för de gröna backarna.

Och JA, jag åkte skidor och min outfit duger åt mig även om Tonårsdottern tyckte jag såg ut som om jag klivit rakt in från stenåldern, typ.

Den förväntansfulle Maken.

Det ÄR vackert!

Familjen

Hela gänget, dvs 4 familjer från "vår gata"

Förutom skidåkning åkte vi skridskor och det var minst lika roligt!

Det fanns massor av aktiviteter för barn och ungdomar och här hoppade plötsligt Minstingen med i en pågående bandymatch. Men var är bollen?

Det sprang omkring en JÄTTEmaskot i byn och givetvis skulle vi hälsa på honom varje dag.

Tremblant skidort kan starkt rekommenderas. Hur mysigt som helst.

En av kvällarna samlades vi i vårt rum och åt. Och drack. Och pratade. Nice .

En del av ungdomarna, som vi knappt såg till under veckan.

Givetvis snokade Minstingen fram att det gick att göra Taffys on ice!

Då var det dags att ställa undan skidorna för den här veckan. Detta är utanför vårt hotell.

En nöjd Taina efter en hel veckas skidåkning!

Nu väntar vardagen och den tar vi emot med öppna armar!