Mindfulness

Här sitter jag och tittar på American Idol. Jag försöker vara närvarande, men nu snurrar det bra igen. Av tankar och funderingar om varför det ska vara så svårt att vara här och nu. Mentalt är jag alltid på språng. Och till er som känner till att mina tisdagar brukar vara värre än andra dagar, kan jag bara meddela att detta var en sådan där sjuk dag igen. Tur att mitt hjärta är starkt.

Hade dubbelbokat mig själv på eftermiddagen. Hur i helskotta går det till med tanke på kalendern i Black Berryn, som är som min gosenalle. Alltid med mig var jag än går eller sitter eller sover. Hur sjukt är det inte när jag vaknar på morgonen och det första jag gör är att jag tittar på mobilen. Snarare sagt i den. För det är inte bara klockan jag tittar på utan även om det ramlat in något nytt meddelande och den lilla röda lampan blinkar. Där flipprar jag med fingrarna, sömndrucken, knasig efter svårtydd dröm och lite närsynt. Ändå, ja ändå råkar ett mail öppnas! Ser att det är ytterligare en sak på To-do-listan, som också finns i Black Berryn.

Så fortsätter dagen. Listan fylls på. Punkter bockas av som "done". Vad är det för fel med det? Felet är att listan har etsat sig fast i hjärnan och jag glömmer att vara här och nu.

Satt i ett väntrum idag. Japp, ett möte som jag lyckats pricka in på en jävla tisdag! Medan jag sitter där, slöbläddrar jag i en tidning och börjar läsa en artikel om Mindfulness. Det var som om den var skriven för mig, åt mig. Att lära sig vara medveten om vad som händer runtomkring en. Sinnesnärvaro. När jag satt där, insåg jag plötsligt hur mycket jag missar genom att leva längre fram. Hade, innan detta möte, pratat med Maken, som befinner sig i Frankrike. Mina marginaler var inte stora just då och jag hade dessutom tappat en del tid i Town Hall. Så vad säger jag till Maken? " Jag måste fixa ett par saker här så vi kan väl höras senare". Liknande svar ger jag mina barn. Inte alltid, men alltför ofta.

Tänkte också på det här med bloggandet och facebookandet. Två nya saker som tillkommit. Varför be om ursäkt för att man inte har inlägg på ett tag? Varför får jag dåligt samvete frågar jag mig då. Det är bara jag som kan ändra på det. Jag måste egentligen ingenting. Det handlar om val och prioriteringar.

Skulle detta vara jag, hade jag med största sannolikhet legat och tänkt på nästa steg. Minstingen däremot, hon ÄR där HELA tiden med alla sinnen påkopplade. Inte för att hon njuter av detta kanske, men det är ju så vi lär oss, när vi tar in alla intryck och reflekterar över det.

Närvarande och härvarande.