Vart tar ledvätskan vägen

Jag älskar att springa. Det är inget nytt. Men det blir svårare med åren har jag märkt och min fd personliga tränare tjatade om att jag måste göra något annat än bara springa. Ja men det gör jag ju! Jag groovar och jag dansar zumba och jag kör styrketräning. Ska inte det räcka? Okey, jag är inte lika fokuserad som Träningslyckan för guuuuuuud vad duktig hon är! Idag har jag klätt mig i grönt, för jag är grön av avund helt enkelt!

Oftast springer jag längs landsvägar och alla vet ju att vägarna har en viss lutning. Så vad händer? Jo jag kompenserar denna lutning och ser ut som en jävla pilbåge och det känns efter ett par mil ska jag bara få upplysa er om! Jag är ju inte 5 år längre med en smidig kropp som en gummisnodd utan en gammal kärring där smörjsystemet börjar kapsejsa. Smörjsystemet i leder alltså. Eller ledvätskan. Har ju fått det inpräntat att med åren försämras det och leder tar slut efter för mycket nötande på vägar. Ja men hallå! Vart tar vätskan vägen då? Kissar jag ut den eller? Läcker det någon annanstans i kroppen? Ja vart fan tog min ledvätska vägen?

En gympolare föreslog att jag skulle alternera mellan höger och vänster vägren. Ja men jag får väl inte mer ledvätska för det! Pilbågen spänns bara åt andra hållet och så har jag problem på BÅDA SIDOR!

Ibland springer jag i skogen faktiskt. Speciellt när det ska tränas i backar. Då är det inte fråga om någon pilbågslöpning åt sidorna. Men däremot ser jag ut som Quasimodo. Speciellt vid sista backen. Löpteknik är inte lätt. Speciellt om man har förlorat all ledvätska. Undrar om det går att fylla på?

Så här ser det ut i skogarna där jag springer:

Så här fint är det och underbara backar att kämpa sig uppför. Den bruna hårbollen är min springpartner. Det är hunden alltså.

Han är en trogen följeslagare. Rättare sagt så är det jag som är följeslagaren i det här fallet. Han ligger alltid steget före. JAJA, jag menar STEGEN!

Bevis för att det är backigt så tog jag denna bild från platån.

När vi kommer ut i civilisationen igen , dvs på "vår" gata, måste hunden sättas fast i koppel och DÅ blir han MIN följeslagare. Han stretar emot lite försiktigt tills matte ropar FOOOOOOOOOOT!

Ledvätska eller inte, jag tänker inte sluta springa för det.

Spring Taina. Spring.

Allmänt svammel bara

Som utlandssvensk-finsk, så behövs det ibland inte mycket förrän man blir yberlycklig, för se här vad jag hittade!

Panda lakrits! Äkta finsk lakrits och det smakade som riktig lakrits också!

Vi var till TJ Maxx igår och när jag tittade lite extra i godishyllan (ja va fan gjorde jag det för egentligen) så låg denna påse där och stirrade på mig "Ta mig" och snäll som jag är så vips ner i kundvagnen. Sedan fick jag en sådan där berömd hjärnblödning igen och intalade mig själv att Minstingen måste ha lite lakrits medan Tonårsdottern irrar omkring och letar kläder. Och DET tar tid! "Neeeeej, mamma, öppna inte påsen. Du måste betala först" skriker Minstingen. Men vad gör jag? Jag sliter upp påsen ungefär som om det vore min sista måltid. Stoppar i mig en, två och sedan var det kört. Herrejestas vad gott det var. Minstingen? Jodå, hon fick ett par hon med. Smart med tanke på att vi skulle äta middag efter shoppingen.

Barnen var lediga från skolan igår. Det var en judisk högtid, Yom Kippur. Minstingen fick vara på dagis eftersom det var en vanlig arbetsdag för en annan. Alla skolor stängde dock inte. Men Simsbury, där vi bor, har ett signifikant antal judar, och då ska det respekteras. Minstingen berättade ivrigt om denna dag och var väl medveten om varför hon var ledig. Men när jag frågade om vad judar/judendom var för något, tittade hon på mig och suckade "Mom, Jewish are Jewish people!". Så var det med det!

Tog ett par timmar ledigt på eftermiddagen. Maken hade åkt på buziness resa så jag tog med flickorna på shopping och middag på en trevlig restaurang, Antonio`s. Passade på att äta ute nu eftersom Maken är på diet. Han kan inte äta ute för mycket bara för att man måste beställa mycket och man måste äta upp allt på sin tallrik. Inklusive mina rester. Gah!

Vi åkte i alla fall till TJ Maxx och det är ett paradis för Tonårsdottern. Om det bara fanns kläder i hennes storlek. Hon är ju 16, snart 17 och vill inte ha en massa rosa pluttinuttrosetter eller knepiga mönster på tröjorna. Till slut hittade hon lite snygga tröjor. Själv plockade jag i lite Halloweenprylar. Minstingen tyckte vi skulle lägga i ett par julsaker också. JA! De hade plockat fram massor redan! En annan blev yr och funderade ett tag på om det hade slunkit ner för många lakriktsbitar. På tal om laktritsen igen. När jag skulle betala visade jag givetvis upp den nästintill tomma påsen och skyllde på att dottern var sååååååå sugen. Jag undrar vad kassörskan tänkte. Typ "Dra den där med Rödluvan också Mrs Olsson".

En annorlunda pumpa med lite krusiduller.

Varför inte en fin fönsterskylt i Minstingens rum?

Barnens favvisrestaurang.

Där sitter man aldrig ensam!

Gissa om Minstingen var imponerad av alla spindelnät!

Så här såg hon ut mest hela tiden ju mer saker hon upptäckte där inne. Så som spindlar och alla möjliga kryp. Trevligt matställe, hm.

Nä nu åter till arbetet!

Jobba Taina. Jobba.

Helgaktiviteter

Helgen kom och gick. Nu har det blivit barnens tid eftersom aktiviteterna är förlagda just under helgerna. Fotboll för Minstingen. Inte amerikansk fotboll utan soccer, som de säger här. Och ridning för Tonårsdottern. God mor som man är, hänger man ju med och tittar. Och tittar. Och ropar ibland ett "Great jooooooooob" samtidigt som man tittar på dem som står bredvid en och ler och nickar.

Hur ser man om ens barn har talang egentligen? En kommande Zlatanina, typ. Där Minstingen tränar, råder i alla fall fullständig kaos. Några talanger syns inte till. Det är som ett enda stort gigantiskt öppet fält med ungar, tränare, yra föräldrar samt en högljud engelsman. Engelsmannen blåser i sin visselpipa var 15:e minut och coacher och spelare samlas runt honom. Han gapar och skriker och ger instruktioner för nästkommande 15 minuters träning. Sedan sprider alla ut sig igen och de mindre har ibland svårt att veta var de ska befinna sig och irrar omkring som små höns. Det är därför vi föräldrar är med som kan hjälpa till och "styra upp det hela".

Under lördagens träning kom det fram en man och frågade om vi var från Sverige och han berättade då att hans bästa vänner (så heter det ju alltid) var från Sverige och de bodde visst inte så långt ifrån oss. Han ville så gärna sammanföra oss. Vad är det med alla som förutsätter att man vill stråla samman med okända människor bara för att man råkar komma från samma land???

Tonårsdottern och hennes ridning är inte lika kaotisk. Men jag har så svårt att fatta detta med hästar! När jag väntade på att hästen skulle göras klar med alla attiraljer så flinar den jäveln åt mig! JA, hon visade sina gaddar och jag ger mig sjutton på att hon märkte min aviga inställning till dessa djur. Nä, jag har aldrig suttit på en hästrygg och kommer aldrig att göra det heller.

Efter att ha ridit western stil fick nu Tonårsdottern plocka fram andra muskler för att rida traditionellt igen. Jag trodde det bara gick att rida på ett sätt, dvs se till att du har hästens huvud framför dig och svansen där bak. Hur svårt kan det vara? Western style trodde jag bara var en stil där cowboy hatten gjorde skillnaden. Men ack så jag bedrog mig.

Minstingen var med till stallet och jag blev inte svettig av att titta på när Tonårsdottern red utan när Minstingen försvann heeeela tiden. In och ut i olika bås. Klappade den ena hästen efter den andra. Sprang omkring och pratade med alla dessa hästtjejer som det kryllade av. Det fanns lika många flugor som småflickor där. Minstingen sa plötsligt till en av dessa tjejer att "Wow, that horse really scared my butt off!". Då var det dags att ta henne därifrån.

Lite bildbevis då:

And here she comes!

Den skrikande engelsmannen in action.

Minstingen lyckades dribbla undan bollen. Man kan ju fundera på vad den lille killen till höger sysslar med. Mitt i matchen.

Samåkning, vad är det? Alla har ju sin egen bil.

Sedan finns det ju de som inte engagerar sig så himla mycket. Något varmt på fötterna en solig dag med ca 22 grader är ju också mycket smart. (Ja, jag har smygfotat. Usch på dig Taina. Nu kan du ju bli stämd!)

Lite häst pics:

I väntan på att få hoppa upp och rida på den flinande hästen.

Tur att jag står på rätt sida av planket!

Klar! Jihaaa, tänkte jag. Nu åker vi hem.

Pssst hon har en av stallets hjälmar som är "urtöntig" enligt henne. Sin egen hade hon glömt hemma. Who cares?

Nähä, det blev inget av att åka hem på en gång för sedan skulle det ju borstas och rengöras.

Nåja, flickorna trivs.

Le Taina. Le.

Show & Tell: För att överraska/överrumpla mig måste du...

...inte göra något speciellt alls! Jag är en person som LÄTT blir överraskad eller överrumplad av saker som händer runtomkring mig. För mig betyder dessa två ord lite olika saker och nu har jag INTE slagit upp i en ordbok, så alla besserwisser får gärna beskriva skillnaden. Men för mig är överraskad när jag blir så där positivt glad och överrumplad är mer en häpen känsla. Lite nyansskillnad bara.

Maisoui som står för fredagstemat valde just ämnet "För att överraska/överrumpla mig så måste du..." och vad hon menade det, ger utrymme för alla möjliga vinklingar, antar jag.

Och vem är denna du för mig? Jag har valt mina nära och kära så häng med:

Min käre Make

Du känner mig väl och vet att jag älskar känslan av att bli överraskad. Det kan vara något litet så som kaffe på sängen. Men det kan också vara något stort. Ett snyggt halsband kanske? Helst i guld då rå. Hahaha! Jag blir också glad av alla fina ord du öser över mig.

Överrumplad då? Jo när du vid något enstaka tillfälle tar hem en fisk efter flera timmars fiskande i dina galonbyxor i något vattendrag! DÅ blir jag överrumplad för det händer sällan. Jävligt sällan. Som jag har sagt förut så handlar fiske för dig om att fånga fisken men inte ta med den hem. Sug på den du!

Min käre Son:

Du är överraskningarnas man. Det har du alltid varit. Med din talang för konst har jag alltid blivit lika glad och överraskad av alla dina alster genom åren. Från det att du var liten så var teckningar din "Jag har en överraskning, mamma" och jag blev lika överraskad varje gång för det var något nytt i ditt sätt att uttrycka dig.

Överrumplad har jag också blivit. Flera gånger. Du började prata väldigt tidigt och hade ett stort ordförråd vid fyra. Kommer så väl ihåg när vi skulle på 4-årskontrollen och Farbror Doktorn bad dig rita en teckning. Skulle väl kolla om du var kvar i huvudfotingarnas värld eller om du hade tagit ett steg framåt. Om han bara visste! Du tittade på mig och frågade "Mamma, ska jag rita en med snopp eller utan"!!! Då blev nog inte bara jag överrumplad.

Min underbara Tonårsdotter

Här är en som gör mig glatt överraskad dagligen. Just nu arbetar och kämpar du så hårt i skolan. Detta är en av Connecticuts bästa high schools och de har höga krav på eleverna. Hur vet jag det? Jo för här finns statistik på allt! Trots det får du fina betyg och utan tutor help.

Du hjälper gärna till hemma utan att jag ber om det och tänk er känslan att komma hem och det är städat! Som liten älskade du också att överraska mig och då var det blommor. Blommor från skogen, blommor från rabatten och inte bara från vår rabatt! I början plockade du blommor utan stjälk och vi satt och tittade på dem när de liksom flöt omkring i vasen. En midsommarafton när du var 6 år, kom du hem med en fin liten blombukett och jag blev SÅ glad! "Åh nu kan vi pryda middagsbordet" tyckte jag. Men det tyckte inte du, för den buketten var inte ämnad för mig. Du tittade lite bestämt på mig och sa - "Jag ska lägga dem under kudden inatt, för nu vill jag veta vem jag ska gifta mig med när jag blir stor". Snacka om att bli överrumplad. Fick plocka min midsommarbukett till bordet själv.

Min underbara Minsting

Du överraskar och överrumplar en dagligen i allt du gör. Eller inte gör. Det hela började redan när du bara var ett litet frö-frö och skrämde oss flera gånger. Läkarna sa att "Förbered er på att det kanske inte går vägen denna gång". Ha! Du bet dig fast och ut kom du med buller och bång! Du älskar, precis som dina syskon, att överraska mamma. När jag kom hem från min senaste tripp gav du mig två stenar med förklaringen att "Jag hade tänkt ge dig röda rosor".

Det blir blandad kompott av känslor när det gäller dig och dina upptåg. Som när tänderna är lösa och du hotar med att dra ut dem innan de är så där riktigt lösa och plupp så är en tand ute. Eller när vi är ute på ett badställe och du hojtar "Mamma, nu hoppar jag i" och plums så är du i! Att åka karuseller och vattenrutchbanor är bland det bästa du vet. Snacka om att jag blev överrumplad när vi var till Lake George där du kom svischande ner för dessa enorma vattenbanor! Som var ämnad för de stora barnen. Men står man bara på tå så fixar det sig ju.

Jag själv

Själv älskar jag att överraska andra! Och mig själv. Nu ska jag jag överraska mig själv med en god frulle till exempel.

Have a nice weekend!

Trött, trött men nöjd

Aldrig har jag väl känt mig så här trött efter en resa. Helt urlakad och trots att kroppen förflyttar sig, så hänger hjärnan inte riktigt med. Kan det bero på att jag håller på att bli sjuk? Maken och Tonårsdottern låg däckade när jag åkte. Eller beror det på att jag blev färdig med ett stort arbete och detta är ett tillstånd av en gigantisk avslappning? Jag är i alla fall riktigt trött. Men ändå nöjd.

Syftet med min resa var dels att lämna över "produkten" till enheten i Göteborg. Jag har jobbat hårt med den i drygt ett års tid. Det blev tre överlämningar och därmed tre presentationer. Phew! Det andra var att påbörja ett nytt projekt åt enheten i Tyskland och dra upp riktlinjer för arbetet. Sponsorn här var betydligt tuffare och gav mig inte ett helt år, trots att förutsättningarna här är annorlunda. Spottade i mina händer och sa bara "Sure"! Typiskt mig. Men nu har jag jobb så det räcker och blir över!

Under min vistelse i Göteborg träffade jag också min chef som ger mig dessa uppdrag. En kanonchef för övrigt! Vi har ett gemensamt intresse - LÖPNING - och kan sitta och gagga om sträckor, olika lopp, tider (ja mer han då) och skador. Dessutom diskuterades min framtid. Kommer vi hem om ett år, blir vi kvar längre eller hamnar vi någon annanstans? GAAAH denna ovisshet gör mig smått rastlös!

Resan gick inte bara ut på jobb utan jag träffade ju min son som flyttat till Göteborg för drygt en månad sedan. Eftersom bostadsmarknaden inte är den bästa där just nu, hade han ändå lyckats få tag i en lägenhet i andra hand, men dock inte på det mest attraktiva stället. Han står fortfarande i kö så om det är någon som läser detta och har en lägenhet ni vill hyra ut (närmare stan) så tänk på mig. Eller rättare sagt min son. Blink, blink.

I alla fall så bodde jag hos honom under helgen och inte nog med det, så kom två av våra släktingar från Finland på besök - min stora syster (en av dem) samt min faster. Himla skoj! De var hos sonen när jag kom dit på fredag eftermiddag. Det första vi gjorde var att dra ut på stan och handla till kvällen och det blev sonens och min specialitet "Pastarätt på broccolibädd". Med gott vin till såklart. Till det serverades PRAT i massor. Alla bidrog. En underbar rätt och nästan lika god som pastarätten.

Lördagen var ju helt underbar med strålande sol och värme. Ja det var varmt i Göteborg trots 19 september. Det blev Botaniska Trädgården, Haga, uteserveringar samt en god middag på Avenyn. Innan vi for tillbaka satte vi oss och tog en drink och bara glodde på allt folk som gick förbi. Och oj vad vi glodde. Tänkte på Annikas inlägg här.

På söndag var det dags för finnarna att åka tillbaka och vi hann med lite shopping i Nordstan före det. Sonen och jag shoppade ännu mer senare och jag köpte bland annat böcker, vinteoverall till Minstingen, godis, kaffe och lite annat smått och gott. Till kvällen förhörde jag sonen inför måndagens prov i hans nya kvälls- och helgjobb. Ja, han har faktiskt lyckats med konststycket att skaka fram ett jobb! That`s my son!

Upp med tuppen på måndag och off I went to Berlin. Bodde riktigt bra. Hotellet låg på en urtjusig shoppinggata med allt vad vi kvinnor behöver, as Gucci, Chanel, Burberry osv. Men vilka PRISER då! Jag valde att sätta mig vid en av uteserveringarna och bara titta på dessa affärer och studerade då noga vilka som gick in. Och vilka som kom ut med kassar. Förresten så har de inte kassar utan chicka väskor. Det fanns ett annat val också och det var att följa med kollegor (ett gäng argentinare) och göra stan, men det det kom inte på fråga eftersom jag skulle flyga tillbaka hem dagen efter! Hur trött hade jag inte varit då?

Några pics:

Sonen, som jag redan saknar så...

Hoppas pastarätten smakar, Faster!

En underbar dag i Botaniska Trädgården.

Mmm vad god lunch då!

Kära syster yster.

En Frozen Mojito sitter aldrig fel!

Har du fått nog av damerna nu?

Oj vad mycket fint det fanns att se!

Favoritplatsen i hemmet är nog det gamla "Ägget" och ja, den är äkta!

Sista natten i Europa tillbringades i detta hotellrum i Berlin.

That´s all folks!

Only in America

Att komma till arbetet och upptäcka ett kulhål i fönstret kan inte vara så kul. I fredags hände det i alla fall. Maken kom till till sitt jobb och upptäckte ett "mysko" hål i ett av kontorsfönstren. Samma typ av hål fanns i ett av grannföretagets fönster. Polis tillkallades och en utredning startades. Fy f*n, säger jag bara! Dessa liberala vapenlagar gör mig skogstokig! Nu vet jag inte exakt hur de fungerar, men visst är det många, jäkligt många, som har vapen här. Ursäkten är ofta "Det är bra att ha ifall att...". Om alla tänker så, ja då skaffar ju bara fler och fler ett vapen.

Nu väntar de på rapporten från polisen. Första utlåtandet var att skjutningen troligtvis inte har varit riktad mot någon specifik person eller företag. Hur lugn blir man av det då? En jävla dåre som bara på måfå går ut och skjuter hej vilt?????

I Hartford, huvudstaden här i CT, är skottlossning vardagsmat. Är detta nu det moderna wild-west? Vi åker in till stan relativt ofta för att bland annat äta en god bit mat. Grannarna tycker vi är modiga. Speciellt när vi åker på en av de mest "tuffaste" gatorna, Albany Ave. Vi var där på fredagkväll och hade riktigt trevligt. Och ingen skottlossning hörde eller såg vi. Däremot lyssnade och dansade vi till Kal David på Black Eyed Sally´s. Megatrevligt!

Här poserar jag med Kal David himself!

Annars så kan jag meddela att Minstingen har börjat spela soccer, dvs fotboll! Hur det gick? Hahahaha, ni kan ju tänka er ett gäng 5-6 åringar som kan NADA om fotbollsregler och EN ENDA boll som ALLA vill ha SAMTIDIGT! Men ack den som ger sig.

Tonårsdottern har legat sjuk sedan i fredags eftermiddag med feber och halsont. Aajaj, bara det inte är Nöff sjukan!

Själv drar jag ut på bizniss trip imorgon och nu är det Svedala och Tyskland som gäller.

Flyg Taina. Flyg.

Ett nytt äventyr har börjat

Min kära systerdotter har gett sig ut på ett äventyr. Ett nytt äventyr. Hon har alltid något på gång, den tjejen.

Hon har nu lämnat lilla Malax i Finland för det stora, stora landet Australien! Nu önskar jag dig lycka till, kära Cila. Din blogg kommer jag att följa med stort intresse.

Kramar från din favorit (?)moster :D

Show & Tell: 4 saker du måste se i min stad

Är det här RÄTTVIST? Fyra saker som jag skulle visa i min stad? Va? Vaddå min stad? Just nu bor jag i en pytteliten pygmestad. BYHÅLA! Ja, det finns faktiskt sådana här i Amerika också! Små j*vla städer som inte har någonting att visa. Jämför med DC eller NYC eller något annat coolt, där en del bloggare bor. "Nä vi åker till Central Park och spanar in kändisar", va! Det närmaste kändis jag kommer här är en neurotisk granne. Eller varför inte "Vi sticker till Vita huset och ser om Presidenten är hemma". HA! Den enda presidenten jag ser, är hon som bor på vår gata och titulerar sig som Mrs President of PTO (typ föräldrarföreningen). Det låter som om det bara finns en gata. JA, många fler finns det inte!

Tack Maisoui. Tack så HEMSKT mycket för detta tema. Skitkul.

Damdam daram, damdam daram. Ja. ska det vara så svårt att förstå att jag försöker komma på en enda jävla sevärdhet i den här byhålan? Inte konstigt att ungdomarna kallar det för Simsboring (heter faktiskt Simsbury) och i Hartfords tuffare distrikt har vi fått namnet Snobbsbury. VAD MENAR DE MED DET DÅ? Ja det skulle vara den neurotiska grannen då rå.

Vi kanske ska titta på det där stoooora trädet igen då. Ni vet det där som jag visat så många gånger förut. Så kul är det inte att stå och glo rätt in i barken. Eller varför inte stadens beautiful bibliotek. "Mm, det fint med tegelstenar". "Många är det också".

Men jag vet en sak som vi har REJÄLT av och det är faktiskt ALLA fyra årstider. Och det slår många ställen med hästlängder. Nu sitter någon och funderar, "ja men det har ju vi också". Nu är vi i Amerika och här är även årstiderna så där jävligt överdrivna. När det är sommar, ja då är det tamejfan SOMMAR och fuktigt och varmt så de där moonande pryttlarna i fönstren (AC) är igång. Hösten då? Här i New England har vi tusentals lövträd. Och om du är smart så har du räknat ut att då finns det tonvis med löv på backen. Det är höst det! När vi går mot vintern så få vi känna av kylan. Både inne som ute. Vi får inte bara snö utan vi får även ISREGN. Nu snackar vi inte små hagelpluttar utan rejäl isbark. Och till sist - Våren. Så ljuv och vacker. Så grön. Och ett jäkla oväsen! För här behövs inga djurparker. Det kryllar av djur i skogen och alla tycks vakna SAMTIDIGT!

Ha, där fick ni. Ni med era STORA pampiga byggnader eller artificiella parker eller djur i bur.

Själv har jag inte så många egna foton men jag länkar in en bildkavalkad av Simsbury under de olika årstiderna. Det blev faktiskt fyra saker i min stad. Så det så!

Vår och sommar

Höst och vinter

Maisoui! Tack snälla. Det VAR ett bra val av tema denna fredag. *fniss*

Tack för den!

Have a nice weekend!

Annorlunda

Sure, visst är det skillnad. Amerika är Amerika och Sverige är Sverige. Som utlandssvensk är det givetvis en förmån att få uppleva dessa skillnader. Jag brukar säga åt barnen att det är inte fråga om vad som är rätt eller fel. Det är bara annorlunda. Tonårsdotterns uttryck lyder ibland "men Guuuuud så knäppt, så skulle vi aaaaldrig göra i Sverige". Typ. Nä, men det betyder inte att det ena är rätt och det andra är fel. Det är bara annorlunda.

Gårdagens seminarium om Get Motivated med bland annat Colin Powell och Laura Bush lockade 19 000 personer till XL Center i Hartford. 19 000 personer! Det är mycket det, för det var ju inte en rockkonsert precis. Det är Amerika. Enligt lokaltidningen fanns det några deltagare som var besvikna över det kristna budskapet som smugits in med "The real Superstar is Jesus Christ". Skulle vi göra det i Sverige? Jag tror inte det. Men det här Amerika. Det är annorlunda. Skillnad helt enkelt.

Amerikanarna tycker givetvis att vi är annorlunda och för att illustrera det (något överdrivet, men ändå) så lägger jag in detta lilla videoklipp.

The Daily Show With Jon Stewart	Mon - Thurs 11p / 10c
The Stockholm Syndrome Pt. 1
www.thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Political Humor Healthcare Protests

Jag vill bara avsluta med något annat som också är annorlunda just nu och det är Minstingen. Nu har hon tappat sin fjärde tand och resultatet? En JÄTTEglugg!

Hej, jag heter Liitha!

Motivation

Det var väl inte så farligt? Obamas motivations tal till skolungdomarna. Det var ju bara vanligt "pep talk". Vilka diskussioner detta tal skapade både före, under som efter talet. Jag förstår inte riktigt hur de som motsatte sig detta tänker. Skulle barnen kunna bli hjärntvättade för att landets president håller ett tal. Det gör han ju dagligen. Det finns de som tycker att politik inte hör hemma i skolan. Hallå, det var ju inte tänkt att han skulle besöka varje klassrum i egen hög person och viska i de små oskyldiga barnens öron "Spring nu hem till din farsa och säg att han ska vara en sann demokrat eller så får du smisk".

Läste tidigare ett inlägg av Umepojk i Mason, Ohio om Obamas tal och där en kommentar från en läsare löd:

Jag är ingen Obot, och tycker faktiskt att hans uppförande mer och mer börjar likna sånt som de sysslar med i Korea m.m. (men det är det ju inget som Obots ser).

Min fråga är då; "Vad är sånt för något?" Visst tycker vi olika. Men Korea!

Vi Connecticut-bor kan i alla fall få ta del av ännu mera motivations-pep-talk och det är bland annat av Colin Powell, Rudy Giuliani och Laura Bush. De besöker Hartford och utlovar ett "Get Motivated Business Seminar". Många som jobbar i Hartford kommer troligtvis sitta och jobba i bilen några timmar för det här seminariet har lockat tusentals åhörare och trafikkaoset är ett faktum.

På tal om motivation, så försöker vi nu att få Minstingen motiverad, eller det handlar kanske mer om fokusering i det här fallet. Hon har nämligen fått sitt första skrivbord! Det var en av de "hemliga" paketen från IKEA som visades i ett tidigare inlägg.

Här ska alltså Minstingen "work harder" som Mr President sa.

Behöver hon mer "pep-talk"? Eller ser hon tillräckligt motiverad ut?

Vid mitt skrivbord saknas rosa stolar och allt annat pluttinutt. Bara en j*vla röra just nu!

Get motivated Taina. Get motivated.

Labor Day helgen

Vi har haft långhelg tack vare Labor Day. Så skönt. Vi hade inget på schemat när helgen inleddes. Men dagarna försvann i ett huj i alla fall.

Det fanns en sak jag var tvungen att göra och det var att springa ett långpass. Tvungen och tvungen. Så är det om jag nu ska klara av att hasa mig runt ett maraton i höst. Det blir i så fall mitt 9: e maraton. Så mitt långpass skulle bli en 3 timmars löpning. Jag åt kolhydrater och drack en hel del vätska innan. Vaknade tidigt på morgonen och laddade med en rejäl frukost och sedan fylldes vattenflaskorna med både vatten och energidryck. Bockade ner huvudet och drog ut. Det är en speciell känsla att sticka ut tidigt på morgonen och se staden vakna upp. Städerna menar jag för på 3 timmar hinner man springa från en stad till en annan.

Efter ett sådant pass så är det superduperviktigt att streeeeeeeetcha. Risken är annars att du blir sittandes en hel dag på samma ställe. Att köra ett långpass utan en massa folk som hejar på en är ganska trögt. Det är mentalt jobbigare att springa ensam. Tycker jag. I ett maraton med tusentals andra löpare är det mer legitimt att konstatera att jag är inte ensam om att vara en idiot som måste ut och springa 42 km. Samtidigt finns det tusentals "fans" som hejar och tjoar och instämmer i vår idioti. Vem f*n ställer upp frivilligt och inte får vi betalt heller utan vi får betala för det! Men kul är det. Efteråt i alla fall.

Nåja, att lägga in ett långpass som passar in i familjemönstret är inte alltid så lätt. Det blir lite tokigt att säga "Ta en fika under tiden jag tränar". Det blir många koppar kaffe det. Speciellt om de ska vänta på en idiot som tvunget ska springa i 3 timmar! För plötsligt dök det upp aktiviteter på schemat - Goshen Fair. Vilket jippo, med cowboyhattar, tivoli, hamburgare, grisar och hästar, traktor pulling, timmerstocksrullning (!) och mycket mer. Hela familjen drog dit och hade en rolig heldag. Minus "mina" 3 timmar, dårå.

Jodå, det är en sorts fågel bakom den där hippiefrillan!

Nej, det är inte Fuglesang. Det är ett får som troligtvis inte vill visa sig naken...

...efter en sådan här omgång!

Life is good!

Åh, kan vi ta med den hem?

Ett par rejäla hästar som drar ca 4 ton betong. Det miljövänliga alternativet till alla traktorer?

Rejäla Goshen grabbar visar vad de sysslar med på fritiden; rullar timmerstockar!

Lokalt odlade grönsaker. Bakom galler!

Dags för lite karuseller och andra flygande mojänger. Minstingen står på tå för att vara på den säkra sidan Yes or No.

Stor är hon inte, men tuff där hon sitter bland alla stora barn. Och Maken.

Jag undrar om de visste om att Minstingen skulle komma. Fötterna hade hon i alla fall kvar i båten. Armarna? Ha de stack rakt upp mot himlen. "Det blir så coolt då", enligt Minstingen.

Här fanns allt möjligt att titta på och handla om man så önskade sig.

Nu är det nya tag som gäller. Om drygt en vecka ska jag ut och resa en kortis. Det blir både Svedala och Tyskland. Nu ska rapporten finslipas och presentationen göras klar.


Jobba Taina. Jobba.