Poff, så har helgen gått. Och det har handlat mest om spöken. Eller spöket. Hon heter Abigail Pettibone. Det har även handlat om Tag Sales och givetvis träning.
Minstingen har i evigheter tjatat om att få gå på en speciell restaurang här på orten, nämligen Abigail`s. "För där spökar det, mamma". I slutet av 1700-talet fanns det en familj vid namn Pettibone, som byggde The Pettibone Tavern (idag Abigail`s) just här i Simsbury. Byggnaden har varit utsatt för brand två gånger, varav den första redan 1800. Indianerna fick skulden för den branden. Nästa stora brand skedde för ca 1,5 år sedan. Orsak? Ingen vet. En del skyller på Abigail. Hon var nämligen dottern i huset. Under sitt giftermål var Abigail otrogen mot sin man, som var sjöman. Och vad gjorde han när han fick nys om detta? Jo chop-chop, och både Abigails och älskarens huvuden höggs av. Nu går alltså Abigail igen. Speciellt uppe på damtoan. Spooky! Minstingen tycker detta är SÅ intressant. Hon har givetvis inte fått höra om själva halshuggningen. Lite hjärna har jag kvar, trots allt.
Utanför restaurang Abigail`s, Minstingen, Kristina och Tonårsdottern
Servitören fixade A Pink Lemonade. Uppskattat såklart!
Tonårsdottern med bästa kompisen.
Ett besök på damtoan är ett måste. Det är nämligen där du kan möta Abigail...
Undrar om det var så här hon såg ut? Servitören höll på att
snubbla när han såg Minstingen springa omkring i denna out fit.
Hade han sett ett spöke?
Tag Sale hann vi också med i helgen. Och det finns det hur mycket som helst av här. Antingen så ställer folk ut sina prylar de vill bli av med vid garageuppfarten eller så hyr man ett bord på en större loppis. Så som på Simsbury Farms isrink. Där fanns allt man kan tänka sig. Varför inte en pulpet från 1930? Jag bara älskar att gå på loppisar. Vrida och vända på prylar. Det blev inte så mycket inhandlat. Lite leksaker. Smart, Taina. Nu måste jag snart ha en egen loppis för att få plats med allt jag släpar hem.
Det här lilla setet köpte vi, dockmöbler och en liten teservis. Nu har jag varit på många tea parties. Dock inte suttit i de här möblerna.
Precis när vi skulle åka från denna loppis, fick Minstingen syn på ett krucifix och jag frågade henne om hon visste vem det var. "Orack Obama", sa hon lite argt. Nämen, tänkte jag, hur fick hon till det? "Jo du förstår mamma, dom där farbröderna som ska skydda Orack gjorde INTE a great job. " Nä just det, så kan det gå...
11 kommentarer:
Vilka fynd ni gjorde på tag-sale!!
Visst kan man fynda stort på loppisarna här!
Gillar!
OCH jag gillar också att ha loppis här eftersom folk så gärna köper (du vet loppisen vi ordnade för cancerfonden nyligen).
SPÖKEN är alltid fascinerande. Det tycker Annika, 43, också!! jag både tror på spöken, och bävar inför att möta ett spöke...hehe...
Synd att ni inte såg Abigail. Lite komiskt att det just är damtoan som är hemsökt.
OCH dina döttrar är bara så söta. Din tonårstjej är väl inget annat än en heart braker kan jag tro...
KRAMAR!!!!
Jag har alltid gillat namnet Abigail.
Uhhh att ni vågade gå till en spökrestaurang. Asså vad hade ni gjort om hon kommit och gått förbi. Eller svävat. Så fina dina barn är. Minstingen är ju sååå söt. Haha Orack Obama låter så roligt.
Men vi får verkligen inte hoppas att Minstingen inte har rätt i sin lilla gulliga "profetia"
Jag klarar inte gå på loppis för jag är en sakletare och när jag hittar nåt så kan det vara bra att ha:) Men jag har ibland på det senaste kommmit på att jag ska tänka sen och fråga mig... NÄR!
Ha en bra dag
Kram
/Susanne
Stackars Orack! SÅ härligt! Hur var maten då? VI skulle behöva ha garagesale.. men det är lite osvenskt det minsann, att folk ska komma och rota i ens gamla saker.. får åka iväg med det istället!
Å vad roligt inlägg!
och Minstingen är ju helt underbar!!!! hahahaha!!! :-)
Härligt emd spökhus också! Fast det såg väldigt fint och ospökigt ut på utsidan! :-)
Kram!!!!
Annika:
Visst kan man göra fynd på loppisar. Jag kunde ha tagit lite bilder där inne, men då hade de väl börjat fundera. Hittade faktiskt en tallrik "Morsdag 1971". Tillverkad i Norge. Först tänkte jag köpa den, men så kom jag på andra tankar. Vad ska jag med den till. Hade jag bott i Sverige hade jag aldrig köpt den. Om jag hade varit samlare vore det en annan femma. Men den där pulpeten var jag himla sugen på!
Spöken är intressant! Förra gången jag var där, med Bella och hennes kompis tog vi en bild på damtoan och i spegeln syns tydligt en skugga. Det är INTE jag...Ska lägga ut den vid tillfälle.
Bella har faktiskt brutit upp med pojkvännen hon hade här i 7 månader. Han blev lite "besatt" av henne. Gullig men som sagt var besatt. Visst figurerar det pojkar kring dessa två flickor. Hennes kompis, Kristina, född och uppvuxen här, har Ungerst ursprung och de går så bra ihop. Många sleep overs och killsnack såklart! Du minns väl hur det var att vara 16-17 år??? Hahahaha! Those were the days :)
Kramen!!
Suzesan:
Profetian är lite otäck. Men hon tänkte så smart ändå eftersom när vi var i Washington och tittade på vita hsuet berättade vi om alla säkerhetsvakter och att de ska skydda "Orack" från människor som är dumma. Hon kopplade väl ihop det när hon såg Jesus och hans lidande på korset...
Kramen!
underytanjag:
Maten var superb! Jag åt faktiskt en halv hummer med linguini och pilgrimsmusslor! Såååååå gott. Service var utomordentlig. En servitör som visste hur man skulle charma 4 damer i åldrarna 5-46 år. Hahaha!
Jag kommer med största sannolikhet ha garagesale här. Det är så populärt. De sätter upp en skylt vid vägen med datum, tid och adress. Simsalabim så har du Garage Sale!
Kramen!
Saltis:
Vilket uttalande va? Barn kan häva ur sig det mest osannolika ibland.
Huset är faktiskt riktigt fint och ett väldigt populärt ställe här i Simsbury. Jonas är på tjänsteresa i en hel vecka och då ville jag hitta på något kul med flickorna. Mysigt var det.
Kramen!
vilken orädd unge du har. jag tror inte att jag som femåring hade velat gå in på en toalett där det sägs spöka...
stackars orack, jag hoppas verkligen att dotra inte är synsk!
kram!
Ja jädrans ja så smart av Minstingen vilket tänk. Clever girl:)
Varje gång jag läser Orack så gapskrattar jag.
Jag tycker det är spännande med spöken jag med men fyf*n att jag skulle vilja "ta i hand" med nåt.
Kram
/Susanne
Barn är ganska smarta ibland! De tänker liksom olika jämfört med oss. Men jag hoppas att hon inte får rätt! Hur var maten på restaurangen då?
Vilka fina dockmobler!! jatte fina verkligen!! Men dar hade det varit svart att fa ner min stora rumpa sa jag hade nog fatt lamna det till dockorna att dricka te sittandes dar ;-).
Jag har nastan aldrig varit pa loppis. men nagon som ar ratt vanligt har ar 'nearly new sales' da folk saljer sarskilt baby och barnsaker/klader osv som ar som gott som nya. Dar kan man absolut gora rejala fynd.
Vad haftigt med resturangen ni besokte. Fast jag ar lite radd for spoken och vete sjutton om jag vagat mig in pa toan... hu...
Kram
Ingela:
Hon kan vara tuff om hon vill. Men ibland är hon lite rädd för mörkret ändå...kanske det beror på en hennes storasyster som skrämt upp henne.
Kramen!
Suzesan:
Clever som mor sin. Hahahaha!
Nja spöken kan jag vara utan...
Kram!
Anna, Fair and True:
Barn är otroliga ibland. Vilka historier det kommer ur Minstingen emellanåt och jag funderar var allt kommer ifrån.
Maten var superb! Jag åt hummer som ÄR så gott! Barnens beställning ska vi inte prata om...
Kramen!
Millan:
De där dockmöblerna är riktigt gulliga. Till och med grannpojkarna tycker det är roligt att leka tea party med Minstingen.
Loppis är riktigt roligt. Nearly new sales är väl liiite som loppis? Barnprylar och kläder är ju kanon om man kan få lite billigare än på affärerna, där jag kan tycka det är alldeles för mycket pengar för så lite tyg...
Kram!
Jättefina möbler och servis! Vilket fynd!
Du kan hälsa Minstingen att när Orack var här så tog jag väldigt väl hand om honom, han fick blåbärspannkakor och jag visade honom pyramiderna. Nähä, men jag kan väl få fantisera. Han kom i alla fall inte till skada : )
Kram!
Skicka en kommentar