Maken är en stor fiskeentusiast. Inte en sådan där som gräver ett par slemmiga maskar ur komposten och krokar fast dem på spöet. Nä, här är det flugor. Små löjliga, fjuniga ting. De heter ju något också. Inte Kalle och Pelle utan namn på olika flygande eller hoppande insekter. Inte nog med dessa märkliga ting på kroken, så ska man ju dra på sig ett par galonbyxor! I vuxenstorlek. Och gärna en hatt, typ cowboy. Fråga mig inte varför en fiskehatt ser ut som en cowboy hatt. Lägga upp fisken på kanske? Om det ändå vore SÅ väl, att han kom hem med en fisk någongång! Han tycker ju SYND OM djur. Och fiskar är ju djur. Så när han väl har fångat en fisk, tar han ur kroken och lägger tillbaka fisken i vattnet. Klappar den gör han också. Ja, han klappar fisken som om det vore en kattunge. Det övergår mitt förstånd. Vad väntar han sig?Ett svar från Herr Fisk "Tack för den flygturen i luften, hörru".
När han flugfiskar, så står han inte vid kanten av floden eller älven eller vad det nu kallas för. Vattendraget säger vi. Utan mitt i! Där det strömmar och har sig. Maken tror att han är någon sorts världsmästare i längdhopp också, a la Bob Beamon, där han står i Vattendraget och ska förflytta sig från en sten till en annan. Plums, låter det ibland. Och galonbyxorna fylls med vatten. Tror ni han ger sig då? Ha! Inte Maken inte. Han fiskar så länge som kroppen är varm och när de fyllda galonbyxorna börjar kyla ner kroppen då är det dags att ta av sig dem och sätta sig i bilen. I kalsongerna.
Bob har följt med Maken ett par gånger nu. Och är eld och lågor. Han har dock aldrig flugfiskat seriöst tidigare. Kan det bli seriöst överhuvudtaget? Jag bara undrar.
En dag när jag gick ut med hunden, kom Bob springande mot mig. "Look Taina, I bought some new stuff for fishing". Han såg helt salig ut. Flåsade och viftade med detta nya flugspö så jag trodde jag skulle få den runt halsen. Han hade inte takterna. Inte än. Men när Maken kom hem skulle takterna tränas upp och så ställde sig herrarna på tomten och tränade kast. Maken var så ivrig över Bobs entusiasm så han glömde att i vanliga fall brukar det ju vara en otäck krok i ena änden. Vi andra upptäckte det. Flyende!
Nu är Maken på tjänsteresa. Bob är på semester. Jag tror, eller jag är övertygad om att han tog sin semester samtidigt så han inte skulle missa fiske med Maken!
Här fick vi fly när Maken och fiskepolaren tränar kast. Med flugspö.
Det blir grillade hamburgare hos Bob ibland.
Och en kall öl. Eller vin. Bob är en bra granne. Och polare.
Någon bild på en fisk blir det inte. De lurpassar i Farmington River och väntar på att fiskepolarna ska komma och ge dem en flygtur de sent skall glömma. Jag tycker att flugfiske kan döpas om till flygfiske istället.
Flyg fisk. Flyg
14 kommentarer:
Men vad roligt att han har en kompis!! Och jag måste säga att jag tycker flugfiske låter rätt kul att testa ngngång faktskt. Kanske är det min "outdoorsida" som gör sig hörd. kanske skulle jag itne fastna för det så som din make och Bob tydligen gjort, men prova låter skoj! :-)
Och cowboyhatten kanske är tll för att hålla flugor och myggor borta???? Eller om det regnar så kan det skydda mot väta och om det är sol så slipper man få solsting?? vad vet jag?! :-)
Bob verkar iallafall vara en trevlig granne! Ni ser ut att ha det trevligt.
KRAM!
MEN! Hamburgare?
Äter de inte egenfiskad middag? :D
Kramelikram!
LOL! du är så rolig, taina. eller så är det personerna du berättar om som är roliga. eller både och!
jag kunde förstå flugfiske om det kom hem nån fisk då o då, men att bara stå där o kasta för att på paja fisken en stund, det övergår nog min förståelse ;)
kram!
HIhi vilket festligt inlägg.
Undrar vad grannarna tänker när de ser storfiskarna stå på tomten och träna.
Du får väl sätta upp varningsskyltar så ingen råkar gå i vägen när de är i full sving.
Kram
Saltis:
Jag har faktiskt aldrig provat på. Men givetvis varit med och tittat. Ibland ser det faktiskt lite otäckt ut där han står i strömmande vatten. Han är ju inte lika smidig som vid 25. Hihi.
Visst verkar det vara underbart om det är en härlig och varm sommarmorgon. På helgerna brukar han faktiskt åka ut innan vi andra vaknat! Då ÄR man väl besatt. Eller?
Kramen!
Anna:
Det är ju DET som är problemet! Här står man men stekpannan varm och väntar på trappan. Tomhänt kommer han hem. Det kallas visst för sportfiske...
Kramelikram
Ingela:
Eller hur. What´s the point liksom? Det är spänningen. Och lugnet tycker Maken. Så där lugnt tycker jag inte det alltid ser ut att vara om de är flera som fiskar samtidigt för du "flyger" det fisk lite här och där :)
Kram!
Camilla!
BRA idè! Skylten ska ut nästa gång. Men å andra sidan tycker grannarna att vi är så märkliga ändå. Those Swedes! Vänta till jag ska lära dem stavgång. Då tror dom jag fått århundradets hjärnblödning!
Kram
Hahaha så roligt inlägg. Jag skrattade åt din beskrivning. Haha. Roligt! Men asså tur att han fått en kompis:)
Men jag fiskade förr. Gillar det och man måste ha gjort det och nåt resultat för att förstå att det är roligt.
Flugfiske har jag däremot aldrig provat. Det är nog inte så lätt att få rätt sving på linan:)
hahah men det ser ju roligt ut när de står där mitt i strömmen.
Jag började fiska då min dåvarande pojkvän fiskade. En dag när jag var med ute på havet så helt plötsligt sa han
"Håll spöt så länge"
Jag tog det och han gick OCH SÅ skrek jag
"Där är ju fisk på" Han sa "Dra upp den då" Så gick han och jag skrek..
Haha det var min första fiskeupplevelse.
Två fina stora torskar som jag slet för att få upp. Men sen var jag fast.
Ha en bra dag
Kram
/Susanne
Hihi!
KUL att maken hittat en fiskepolare att hänga med. Bob verkar dessutom vara en cool granne o vän!
Roligt att ha bra kontakt med sina grannar, eller hur?
Just sådant där sportfiske ser lite kul ut...det är säkert svårare än man tror, kan jag tro...
KRAMAR!!!
Suzesan:
Fiskekompisar finns det inte överallt så det är faktiskt riktigt trevligt med att grannen är, eller har blivit åtminstone, en riktig fantast. Bob är mestadels hemma. En krigsveteran...underbar människa!
Kram
Annika:
Bob och hans fru är JÄTTEtrevliga! De brukar komma över och käka hos oss och vi hos dem. Dessutom är Bob Minstingens favorit. Hon kan gå dit och ringa på, bara sådär och fråga Bob om han vill gå ut på en promenad! Hahaha!
Grannar, trevliga sådana, är guld värt! Avslappnat och kniper det någongång så vet man alltid vart man kan vända sig.
Kramen!
Din lilla tjej verkar verkligen vara kavat! Skinn på näsan. Klart skön tjej!!
"Hej, får Bob komma ut och leka?".
SÅ gulligt, det tycker säkerligen Bob också...
Kram så här på onsdagen!!
Extra kul att han heter Bob! Haha.
Hihihi! Du är så bra på att skriva! Visst är det guld värt att ha bra grannar. Allt blir så mycket enklare och roligare då. jag tycker det ser lite komiskt ut när vuxna män står i galonbyxor som går upp till armhålorna och fiskar. jag skulle halka hela tiden och konstant ha vattenfyllda byxor. Oj då, åka hem i kalsongerna, hoppas farbror pollisen inte kommer då! ;-) Kram!
Jag har ju sett Där floden flyter fram... Jag vet inte om det är Brad Pitt eller Robert Redfords förtjänst att man tar det... seriöst ;)
Annika:
Minstinge ÄR en kavat tjej, vilket inte alltid är uppskattat, så som av hennes lärare...
Bob är den bästa granne man kan tänka sig. Minstingen går dit ibland själv och bara "snackar". Hahahah!
Kramen på dig så här på onsdagen. Du vet att jag tänker på dig och håller tummarna att allt ordnar sig.
underytanjag:
Visst är det! Det är massor av Bob, Rob, Joe, Rick. De har ingen större fantasi. Haha!
Kramen!
Mia:
Tackar!
Grannarna betyder så otroligt mycket. Speciellt här har jag kännt eftersom vi har ju inga andra, typ gamla vänner eller släktingar. Det är av dem vi lär oss kulturen, den amerikanska och det är så intressant. Speciellt om alla sinnen är öppna!
Kramen!
Leopardia:
Ja just ja! Sååååå seriöst, eller hur! En skådis som knappt kunde kasta ;)
Hahahaha! Så du behöver inte lära dig laga fisk då? Du kanske inte ska berätta att hamburgare kommer från kossor, såna som står på ängen och säger Muuuu och heter Rosa : D
Bob verkar vara en trevlig karl i alla fall!
Kram!
Skicka en kommentar