Jag kommenterade men min kommentar togs inte emot väl antar jag då den inte publicerades. Jag vill absolut inte starta tjafs kring detta, men jag kan tycka det är synd att vi ska behöva tänka och analysera ämnet. Visst, jag går inte i bikini till jobbet eftersom det är en självklarhet att det är en "bad-och solutstyrsel" och jag jobbar inte some Baywatch-stjärna precis. Men jag har då aldrig funderat kring att en speciell färg eller en speciell klädstil ger mig mer respekt eller att mina chanser till andra positioner ökar. Är jag fel ute nu? Måste fråga Jonas om han tänker på hur jag eller andra kvinnor klär sig och om det skapar en liten snurra i huvudet på honom om han får respekt eller inte pga kläderna. Själv har han ingen tanke på vad han tar på sig. Believe me.
Jag har jobbat inom en mansdominerad industri i 30 år. Olika tillfällen kräver olika klädstilar. Är jag "ute på golvet" springer jag inte i högklackat eller kortkort, för det är helt enkelt inte praktiskt. Dels kan jag fastna med klackarna i gallerdurkar och med en kortkort skulle jag ha svårt att böja mig ned utan att visa hela busken. I alla fall det som är kvar av den.
Är jag på möte med kunder så sitter jag inte i gymkläder. Om det inte står i kallelsen att vi ska bryta arm eller köra några bänkpress. Och färg på kläderna? Det är ju vad JAG gillar. Har ärligt talat inte en tanke på om den som sitter emot mig gillar vad jag har på mig. Eller min frisyr heller för den delen.
Har jag ett samtal med chefen om min framtid så är jag bara jag.
Visst har jag hört tugget om att det är tufft mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden, men det är inget som jag tänker så mycket på. Snart vågar ju inte någon titta en i ögonen för länge för att inte bli anmäld. Eller ta bara en situation då du fått skräp i ögat och flackar med blicken så det står härliga till. Blicken vandrar upp och ned i panik och det betyder inte att jag försöker få röntgensyn och studera motpartens könsdelar.
Ska vi tro på Darwinismen där jag befunnit mig mycket "på golvet", jobbat bland män och med män, så skulle jag idag ha hår på bröstet och skägg. Men nej, jag har bara varit jag och det har gått bra. Tycker i alla fall jag. Jag har valt själv.
Respekt för mig är handlingar, ordval, gester. Inte kläder, inte utseende.
Här kommer ett potpurri hur jag klär mig på jobbet. Sånt som jag gillar och trivs i!
 |
| Fick lite prästkänsla och kände mig from |
 |
| Älskar kavajer! |
 |
| Ibland blir det fest! |
 |
| Sköna tröjor med långa kedjor med smycken är så mycket jag! |
Det som också är viktigt när man träffar mycket folk. Var ren!
 |
| Dvs glöm inte att duscha! |
10 kommentarer:
Håller med dig fullständigt, respekt är så mycket djupare än ytliga ting.
Du är en klok kvinna med härlig stil och mycket humor. Att du dessutom är snygg är liksom bara bonusen i det hela!
Kram!
Högläsning för Uffe igen och många glada skratt och tillrop från oss båda.
Att vara ren och hel fungerar fortfarande och att bete sig respektfullt och ärligt.
Men jag vet att det finns folk som fullt och fast anser att det är ytan som gäller, så därför är ditt inlägg så befriande.
Tack Taina!
Säger Karin (och Uffe)
Petra
Tack snälla och kul att du håller med.
Kram kram
Karin och Uffe,
Hahahaha vad glad jag blir att jag kan bjuda på lite skratt. Alla kommer nog inte att skratta utan kanske reta sig på inlägget men det tar jag.
Ha en fin trettondag!
Hej Taina! Var det min blogg du kommenterade på? Isånafall så dök din kommentar helt enkelt aldrig upp i min feed! Jag har ingen förhandsgranskning så det är inte det. Sorry bout that (om det var på min blogg)! Jag gillar absolut oliktänkande och diskussioner och folk som sticker ut hakan!
Jag tror absolut på att klä sig bekvämt och i linje med sin egen personlighet. MEN skulle jag klä mig i linje med min egen personlighet skulle det bli jeans och tisha (eller tie dye yogabrallor) varje dag... Och då ser man inte skillnad på mig och mina studerande (varken de eller någon annan). Så försöker hitta något lite mer "vuxet" som ändå funkar för mig.
Jag jobbar ju inte med kunder (fast amerikanska universitet tänker ibland på sina studerande som kunder förstås) utan med ungdomar som måste bibringas en massa kunskaper på ganska kort tid. Sen måste jag dessutom sätta betyg på dem, få dem att sitta tysta i föreläsningar, inte kolla telefonerna eller chatta, lämna in sina uppgifter i tid, komma i tid in i klassrummet, inte prata när jag pratar - följa en massa regler helt enkelt. Det kan jag säkert göra i tisha och jeans men då tar det en väldig massa mer energi, upprepningar och användande av basrösten. Den energin lägger jag hellre på något roligare...
Och, jo, de här grupperna reagerar annorlunda när det är en sextioårig karl som står framför dem eller beroende på hur man ser ut. Kallas ju unconscious bias i forskningen (dvs. vi har omedvetna förutfattade meningar om och beteenden mot människor beroende på deras etnicitet, klasstillhörighet eller kön). Det är trist - det borde inte vara så i världen - men det när det nu är det får man väl göra sitt bästa att utnyttja det till sin fördel tänker jag.
Din klädstil är f.ö. snygg!
PS. jag har ganska många kollegor - mest manliga - som INTE är varken rena eller hela när de går in och undervisar...och som inte luktar speciellt trevligt heller ;).
Glada hälsningar,
Annika
Hej,
Jag tycker att det där med klädkod ju handlar just om att klä sig lämpligt för varje tillfälle så att det passar miljön och jobbet. Precis som du beskriver. Jag tror inte att Annika menar att man skall ha kjol och högklackat på alla arbetsplatser. Men det kanske passar i mer formella arbetsmiljöer som till exempel i en amerikansk domstol eller annat government office
Jag jobbar som lärare och hade en yngre kollega som kom i mysbyxor och linne och i min värld passar det inte på en arbetsplats om man inte jobbar till exempel hemifrån eller som idrottslärare eller liknade.
Jag tror att det viktigaste är att kläderna passar uppgiften för hur vi än vrider och vänder på det så har kläder ett signalvärde och är en del av kommunikationen lika mycket som gester och språk är.
Du har jättefina outfits! Passar nog hur bra som helst till det du jobbar med.
Intressant ämne.
Ha en fin dag!
Mvh,
Anneli
Annika,
Kul att du tittade in! Visst är det intressant med olikheter och att vi vågar sticka ut hakan. Men bara ibland.
Skulle kunna vara intressant att se reaktionen hos dina "kunder" om du klädde dig efter din egen stil, hahahaha! Jeans och t-shirt.
Pratade faktiskt med maken om klädkod på hans arbetsplats. Eftersom enheten han ansvarar för ligger här i USA så har de en tyst överenskommelse om klädkod för alla. Han ska alltså INTE ha jeans måndag till torsdag men fredag är visst någon form av "fri klädsel". Inte badbyxor då, men jeans är ok. Han är lite som jag. Han klär sig i det han trivs i, så länge det är rent och nu kör han jeans andra dagar än bara fredagar. Om någon reagerat öppet? Skulle inte tro det. Det ligger i hur vi är som personer.
Intressant med unconscious bias. Har svårt att tro att det är något vi föds med utan det är väl miljön? Eller? Detta har jag ingen kunskap om. Men jag har givetvis "studerat" som mamma hur min yngsta behandlat andra. Anledningen till det är att en del föräldrar har ställt frågor som inte bara fått mina ögonbryn att höjas utan nästan ramlat av. Frågor om hur hon har kunnat umgås eller vara med i olika sammanhand i Hartford. Vi bor i en bubbla. Inte mycket till diversity här inte.
Tack för komplimangen om mina kläder...jag hoppas dock de gör rätta för vem jag är och vad jag gillar.
Ha en fin dag du med!
Anneli,
Kul att du också tittade in här hos mig! Gillar ditt uttryck om signalvärde. Vilka signaler vi sänder ut antar jag du menar.
Det intressanta i ämnet är, som surras och har surrats runtom mig är at det ofta är vi kvinnor som tänker på detta. Då menar jag högljutt. Män tar inte upp det så ofta. Inte i min omgivning i alla fall. Visst klär man sig efter omständigheter men vad jag försökte beskriva (finne som skriver svenska) att signalvärde kommer mer inifrån än utifrån och trivs jag i det jag har på mig, ja då ser signalerna ut på ett sätt och om jag klär mig så som jag tror andra gillar (men inte jag) då lyser signalerna röda. I alla fall för mig.
Men det handlar nog mest on balans.
Mina outfit använder jag från konferensrum, till utbildningar, verkstadsgolv, hos kund eller leverantör, olika delar av världen. Det enda jag än inte har blivit tillsagd att göra är att täcka håret och delar av ansiktet. Det blir en utmaning.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Vad nyfikne jag blir på vilken blogg du varit inne på ...
Hehe, får väl kontakta dig via FB (om du inte vill skriva det här).
Visst är det allra bästa att klä sig efter situation på jobbet. Det gör ju du.
Dessutom är du skitsnygg. Älskar din stil. Det vet du.
Klart att du inte trippar iväg i högklackat och kortkort där det inte passar sig. OCH visst, nästan ALLT kommer inifrån. Så är det.
Koftan, på bild 1, är jag kär i.
KRAMAR!!!!
Annika!
Om du läser här (vi är ju gamla bloggisar, du och jag) kan jag säga att det inte går att kommentera din blogg. Inte ens med google-konto. Urtrist. JAG försökte just. Kan du inte ändra så att du får ett pop-up fält, som Taina och jar har istället?
Eller ändra så att man kan kommentera med annat än google.konto. Jag har ju själv google-blogg, men just när det är inbakade kommentarsfält är det lögn att kommentera.
Kram fr mig.
Annika,
Tack snälla du! Jag vetet att du gillar den där koftan. Det lyser Annika om den, eller hur?
Kram kram
Skicka en kommentar