torsdag 11 juni 2009

Okej, så här ligger det till



Idag var jag på mötet med skolan. Och jag har i alla fall bestämt mig. Men jag måste diskutera med Maken först när han kommer hem, i morgon kväll.

Jag gick inte ensam dit och tackar alla som uppmuntrade mig till att ta med någon. Och det kändes SÅ bra. Jag tog med mig E från Minstingens dagis. Hon har bott här i 16 år och kommer ursprungligen från England. Vilket stöd! Hon tar alltså ledigt från arbetet och kommer med mig till skolan. Underbart! Själv har hon tre barn som går i skolan. Dessutom känner hon ju vår lilla tjej. 

Vid mötet närvarade rektorn, skolpsykologen, E och jag. I en timme gick vi igenom allt underlag och E berättade även Minstingens framsteg på dagis och även vem Minstingen är, så som de ser henne. Det framgick att Minstingen klarar av alla krav vad gäller den akademiska biten. Skönt. Det som var och kommer att bli hennes svårigheter, är att sitta still och fokusera. I ettan kommer de stilla-sittande-passen att bli betydligt längre och om de inte avslutar sina uppgifter i tid blir det avdrag på raster och med det minskar chansen till ork till nästa pass osv. De, speciellt skolpsykologen, höll med om att det ÄR tufft och att den här cut off date är vansinning. 

Alt 1. Gå om Kindergarten
Minstingen kommer att känna igen mycket av det hon har lärt sig hittills. Hon kommer att sättas in i en "higher level reading group" eftersom hon redan läser. Fatta, det här är 5-åriga barn vi pratar om! Higher level! Hon kommer att få en mycket erfaren lärare. Enligt skolpsykologen kommer hon att kunna få mer tid till att mogna på sig. En del av henne kommer alltid att ha Pippi Longstocking attityden, enligt henne. Hon berömde henne flera gånger och ville så att det skulle gå bra för henne.
Dagis, där hon då kommer att tillbringa halva dagarna, kommer att hjälpa till och ingå som en del av det programmet. Med E`s hjälp.

Alt 2. Flytta upp till Grade 1
Inget dagis. Heldag i skolan. Längre pass. Mindre antal vuxna i klassrummet som kan hjälpa till. Kommer inte att gå tillsammans med de barn hon går med nu. De separerar barnen inför varje årskurs här. Så den tryggheten försvinner. Trycket ökar med mera läxor.

Skolpsykologen förklarade också att Minstingens nya intryck kommer inte bara från skolan. ALLT har förändrats även om familjen är densamma. Att flytta som vi har gjort, till ett annat land med nytt språk påverkar hela familjen utan att vi tänker på det. Så vi påverkar ju varandra också. Inte för att detta har skapat någon oro, utan det har gett en massa nya intryck, som ska bearbetas samtidigt som du har krav på dig att prestera när du är så ung. Hon var av den uppfattningen att låta Minstingen gå om, reflektera i lugn och ro och känna glädjen och nyfikenheten i lärandeprocessen. 

Skolan har i och med detta fall lagt in två åtgärder varav den ena är att förbereda skolan och föräldrar bättre när de läser höstens intagningar. Den andra är att standardisera Kindergarten- lärararnas krav på barnen. Olikheterna är alltför stora idag. 

Jag har som sagt var bestämt mig och vill att hon går om. På måndag ska vi meddela vårt beslut. De två sista veckorna i skolan kommer hon att gå som vanligt. Hon ska få träffa den nya läraren och skolpsykologen. Tillsammans ska vi upprätta en plan för denna övergång. Allt för vår Minsting.

Men jag ska prata med Maken först.

18 kommentarer:

Anna, Fair and True sa...

Låter absolut som rätt beslut! Hon kommer säkert inte känna att hon går om utan det blir säkert bara ett år till av roligt lärande. Sedan kommer hon att ha mycket lättare och det är också en bonus! Vilken tur att ni fick träffa skolpsykologen som faktiskt verkar VETTIG! Och vad bra att de tagit detta på allvar och märkt att de måste ändra på generella rutiner och undvika att det blir så här i framtiden, dvs att hantera liknande situationer bättre.

eastcoastmom sa...

Hej
något som kan spela in i ett beslut för er är ju om ni planerar att flytta tillbaka till Sverige? Och om ni då vill att hon ska gå med jämnåriga eller vara årtalet yngre än de i klassen.

Här i USA är det ingen big deal att gå om ett år, speciellt inte Kindergarten.

Det sagt, jag tror det kan vara extra svårt för svenska barn som kommer hit direkt från dagis i Sverige och ska sitta still mycket mera, det är många många regler barnen ska följa här och det är ju för det mesta inget problem eftersom de redan är vana från pre-school här.

Bara du och din man känner ert barn. Det är ni som tar det bästa beslutet!

anna of sweden sa...

Låter som ett väldigt bra beslut - och det låter också som om ni hade ett bra möte.

Heja dig och Minstingen!

Kramelikram!

Emmama sa...

Later som ett jattebra beslut och som samma beslut jag sjalv hade fattat om det gallde mig. Har ar det tankt att Gustav borjar "skolan" om ett ar, nar han ar 4 och ett halvt. Jag kan vanta ett ar till men da kommer han vara i aldsta laget som de tycker. Jag tycker inte barn hor hemma i skolan nar de ar FYRA AR men nu ar det sa har..

Hoppas allt gar bra! :)

Kram!

Taina sa...

Anna, Fair and True
Ja skolpsykologen var riktigt bra och jag är nöjd med mötet. När de dessutom berättade om att förbättra egna rutiner så blev jag ju riktigt imponerad.
Kram

eastcoastmom:
Nu hamnar hon i samma åldersgrupp i Sverige om hon går om Kindergarten. Det är ju lekis i Sverige som de börjar vid 6 års åldern. Men att jämföra Kindergarten här med lekis i Sverige är som att jämföra äpplen och päron.
Pratade med Maken ikväll per telefon och han är nu med på att låta henne gå om. Känns skönt faktiskt.

Anna:
Tack! Jag är nöjd med mötet och jag kände mig så trygg med E. Hon ÄR en klippa. Efteråt gick hon och jag ut på lunch och vred och vände på allt som hade sagts.
Kramelikram

Emma:
E berättade om att de börjar vid 4 i UK! Det är ju inte klokt! Vad gör vi med våra barn? Finnarna börjar skolan vid 7 och de är högt uppe på listan kunskapsmässigt i jämförelse med andra Europeiska länder. Beslutet är taget. I hjärtat. Nu ska vi bara ringa och tala om det...
Kramen

kalasLotta sa...

Efter att ha läst om ert möte så låter det som om hon får det stöd och tid för "mognad" (vilket skämt ord att använda för en 5 åring...) hon behöver. Inte för att hon verkar speciellt ovanlig med Pippi-fasoner i den åldern haha.

Att flytta är en jätteförändring och det påverkar alla som gör det.

Bra Taina, jag är så glad för er skull.

Din mage är klok som en bok!

Saltistjejen sa...

Å Taina, jag tycker ditt beslut låter otroligt vettigt! Så hade jag också resonerat. Det handlar om att se till Minstingens bästa. och det tror jag är att hon får behålla nyfikenheten och lusten till lärandet. Och jag tror verkligen det är risk att hon tappar båda dessa saker om hon pressas att göra saker. Att få mer tid för lek och att inte enbart sitta still och krovstoppa i sig saker tyckr jag låter super. Hon kommer på detta viset att få både mer tid att "mogna" som de kallar det, och även att få mer stöd av fler runtomkring henne. Jag tycker det låter superbra!
MEN jag måste säga att jag reagerar så starkt på detta att så SMÅ barn ska behöva "drillas" så tidigt och STRAFFAS om de inte sitter still....! Vadå?!?!?!?!?? Om ett barn inte kan sitta stil och därmed får som straff att rasten kotas ytterligare, HUR kan man tro att det barnet då ska kunna lära sig något alls??????? Näe, jag fattar itne! Barn är barn och de flesta barn älskar att lära sig nya saker. Det är en del av ett barns "natur". MEN det ska vara på barnets villkor och initativ tycker jag. och alla barn är olika! Särksilt i så unga år. Vi utvecklar olika sidor och färdigheter väldigt olika i tiden. Inte ska man straffas för detta? Konstigt system.
Men jag tycker att det verkar vara mycket prestationskrav i hela det amerikanska utbildningssystemet faktiskt. Det handlar mycket om awards, poäng, betyg och att var i topp-5-ligan i sin klass etc etc.... Till vilken nytta undrar jag?
Jag kan förstå det tänket när man är äldre men när man fortafarnde är liten??????!!!! Näe säger jag bara! Jag förstår inte.
Hoppas nu att du och maken båda kan vila i det beslut du redan verkar ha fattat.
och hoppas att din goa lilla Minsting kommer att få ett riktigt bra skolår nästa år!
Kraaaamar!!!

alegni sa...

vad skönt det måste kännas att ha mötet överstökat o beslutet fattat.
ett gott beslut var det dessutom. barn måste få vara barn o leka av sig innan "allvaret" börjar. det tycks ju ändå gå att anpassa uppgifterna till hennes kunskapsnivå, något som var otänkbart när man själv började i skolan. då skulle man harva igenom alfabetet trots att man lärt sig att läsa för länge sedan.
för att inte tala om att i trean inleda finskundervisningen med "tämä on pallo..." idag får tvåspråkiga barn här läsa modersmålsinriktad finska o det är ju hundra gånger bättre för deras språkutveckling!
hoppas ni kan slappna av nu o njuta av sommaren!
kram

Anna, Fair and True sa...

Tänkte bara klargöra att "lekis" ej finns längre i Sverige utan det försvann på 90-talet när man införde "sex-årsverksamhet" som numera bytt namn till "förskoleklass" som är för alla (iofs inte obligatoriskt men så gott som alla går) oavsett om man tidigare gått på förskola eller varit hemma eller haft någon annan barnomsorgsform.

Men jag tror iofs att du har rätt at Kindergarten är tuffare. I förskoleklassen har man oftast bara förmiddagen av "lektioner" och eftermiddagen är mer lek och vanlig förskola (vanlig förskola har ju iofs en läroplan men det är ju lära genom lek). Man lär sig att läsa i förskoleklassen om man vill men man måste inte utan de kraven kommer först i årskurs 1 (dvs vid 7 års ålder). Så ingen går om av det skälet. Men ibland går bar givetvis om förskoleklassen men då är det oftast just av andra skäl, t ex att de var inte ens var 6 år när de började och inte tillräckligt mogna för skolan av det skälet.

Ville bara förklara det! Tycker fortfarande att ni gör rätt!

Suzesan sa...

åHhh vad bra att de ska ändra på sina rutiner. Hon har gjort nåt nytt stort Minstingen.

Jag tycker som om det låter som ett klokt beslut. Det hade jag själv kunnat besluta mig för, om det var en möjlighet för mig. Så hon får ett år till att gå ner i varv.

När min son började när han var fem så var det en lång tankeperiod före det. Det var första året som man kunde göra det här. Jag vet inte om det finns kvar.

Jag vet första dan i riktiga skolan så var alla så kaxiga. Alla hade penna och sudd:)
Förr så var ju den dan så blyg och lite magisk men inte för dessa ungarna...haha. De hade ju gått ett år i barnskola som var lek men med inriktning mot förberedelse för skola.

När man gör så kommer lekkamraterna hemma i otakt. Hans kompis väntade i ett år. Man kunde välja. men min son har aldrig märkt att han är lite i otakt med sina jämnåriga. Haha han fyller den 23 december;)

Bra tänkt Taina. Tur att det gick så bra! Tur att du blev nöjd. Snällt av E att följa med.

Lycka till!

Kramar
/Susanne

underytanjag sa...

Åh det låter bra, jag har ändrat mig! Aldrig varit bra på beslut ju.. Kram!

leopardia sa...

Okej, nu är hon ju bara 5, men vad vill hon själv? Och så tänkte jag på att i den där åldern kan ju saker och ting gå väldigt fort med mognaden, jag vet inte hur det hos er, men skulle det vara så så kanske det bara är att flytta upp henne en klass, även om det blir mitt i terminen?
Även om den där fröken L verkar ha lite konstiga grunder för sin betygsättning så är det nog fint att rektor och skolpsykolog att engagera sig...

Annika sa...

BRA beslut!!
Det är verkligen ingen big deal att gå om KG här i US, det är det många som gör.
Sen är hon säkert mer mogen för ettan nästa år.
Skolpsykologen lät som en klok människa.
Det hade säkert varit svårt för din minsting att börja ettan i höst, just för allt det där "springet i benen". I ettan ställs det högre krav.
BRA beslut, Taina!!!
KRAMAR!!!

SweFlo sa...

Måste vara skönt att ha detta beslut överstökat! Med det som du presenterade i inläggert låter det som ett väldigt vettigt beslut. Så att hon kan få chansen att verkligen vara sig själv i lugn och ro... Kram!

Anonym sa...

Hej Taina

Jag tyckar att ni har tagit helt ratt beslut. Det har varit en stor omstallning for hela familjen med flytt och allt vad det innebar.

Som manga redan har sagt ar det absolut inte en stor grej att ga om KG. Vad ar bradskan? Hon ar ju bara 5.

Harligt att du har kommit fram till ett beslut och att ni nu kan kanna er lite lugnare.

Kramar Charlotte (Fru S)

mammigranten sa...

Jag tycker också du gjort rätt beslut.
Visst är det väl tråkigt att behöva gå om, men hade de haft en tidigare gräns så hade hon ju inte börjat förrän nu till hösten iaf.
Hellre att hon går om och känner igen sig, än att hon blir skoltrött redan i 1st grade.

Kram

Sparkling sa...

jag tycker det låter som en bra idé att hon får gå om. jag är själv född sent på året, även om de kanske inte påverkade mig i mognad så var det jobbigt att jämt va yngst och va känd som det, samt alltid fylla år efter alla klasskompisar, speciellt när man blev lite äldre och fick vänta så länge på att fylla 13,15 etc.
tycker det är konstigt att dem splittar klasserna, lite elakt mot barnen tycker jag, förstår liksom inte poängen.

eran minsting kanske också får ett försprång när det gäller läsning och så, alltså att hon är en av de bättre när hon börjar 1an och det är ju positivt!

Marianne sa...

Så skönt att det var en bra skolpsykolog och att skolan har insett att de måste bättra sig, att det inte är barnen det är fel på.

Skönt också att det hela är löst så att du får en sak mindre att oroa dig för. Jag tror att ni har tagit rätt beslut, hon är ju så liten än.

Stora kramar och lycka till till Minstingen!