Prisad vare strömmen

Gissa om det var en glad Taina som vaknade upp på måndagmorgon? Inte lika glad just nu då jag kollar på nyheterna och de varnar om att vi kan bli utan ström. IGEN! Vi kom lindrigt undan, men ETT DYGN UTAN STRÖM räcker för mig.

När jag steg upp igår, ville jag försäkra mig om att det var sant, att strömmen var tillbaka allstå. Varenda lampa tändes, checkade kaffebryggaren, drog igång laddarna till telefoner och datorer och testade till och med dammsugaren! Hur kåt på ström är man inte då så säg! Jag har sagt det förut och jag säger det igen; JAG ÄR EN BETONGUNGE! Och bland betong och avgaser finns ström.

Här står Jonas och Liisa och studerar Connecticut River som än idag stiger och stiger.

Delar av parken under vatten då Farmington River svämmade över. Efter ett tag stängdes vägen av eftersom floden fortsatte att stiga och vägarna hamnade under vatten tillsammans med alla bassar. Gissa om Jonas var fiskesugen?

Och det här? Innan strömavbrottet hade vi disk i diskmaskinen och ville ju inte att det skulle ligga där och lukta innan vi tog tag i disken för hand. Förtvätt in natura kallas det för.

Så här ser det ut innan man kommer in till Simpan.

Bilden lånad från nätet.

I Winsted, där Jonas jobbar är framkomligheten begränsad. Ja om man valt att köra bil alltså. Han kan ju alltid ta bassbåten annars.

Bilden lånad från nätet.

DMV i Winsted. Om man tyckte det var trögt där innan stormen, undrar jag vad det ska bli nu då alla som väntar på sin tur får simma omkring istället för att stå snällt i kön. (Ni som varit på DMV vet vad jag snackar om).

Bilden lånad från nätet.

Idrottsplan på Simsbury high school lär få torka upp innan ungdomarna ska köra sin första träning.

Bilden lånad från nätet.

Nu ska jag inte klaga! Men jag SKA klaga om de stänger av strömmen pga allt arbete som måste göras då träd fortfarande ramlar omkull. Kan de inte anställa några trädkramare? Det måste ju finnas några sådana kvar eller har de dött ut?

Förutom Irene då? Jo då snackar de om nästa orkan, Katia! Nu får det vara NOG! Nu får vi hoppas att hon håller sig där ute och drunknar eller vad fan en orkan nu gör.

I söndags skulle Jonas åka till Sverige och man behöver ingen Einsteinhjärna för att räkna ut att så blev inte fallet. Han åkte igår kväll istället. Kommer hem på fredag och då får vi en helg ihop för sedan är det min tur att dra. Också till Sverige. Och ja, jag åker på en helgdag eftersom det är Labour Day nästa måndag. Men vad gör jag inte för företaget?

Hepp!

Redo!

Jag är redo! Min pannlampa är påsatt. Öh, det där blev lite fel kanske. Men den sitter på huvudet i alla fall. Ja jag vet inte om det där lät något bättre, men så här ser jag ut nu. Ska nog ta av mig den när vi strax svingar över till grannarna S för en evening drink. Eller två...

Kom an Irene!

Vilket tjat det är om denna orkan. Vilken kanal jag än har på så visas det hur hon far fram vid kusten och vilken förödelse hon kan orsaka om hon bibehåller sin styrka. Just nu hörde jag att hon hade "lugnat ner sig liiiiite". Om det är vindstyrkan eller om det är hennes egen framfart, som just nu tycks vara 14 miles i timmen, förtäljer inte historien. Vindstyrkan är kring 110 miles i timmen, så den jäveln rör sig relativt långsamt men ställer till det där hon befinner sig verkar det som. Slöa jävel!

Jag trodde inte jag skulle påverkas så mycket förrän grannarna började ge råd om att bunkra upp med batterier, vatten och toapapper. Annika nämner också om toapapper i dagens inlägg och jag kan bara hålla med henne, amrisarna blir som tokiga i papper när det är stormar på intågande. Vad ska vi göra med allt papper? Skiter vi mer än normalt under en storm kanske? Ja jag handlade papper och jag ska nog torka den där jäkla orkanen Irene i arselet istället och be henne dra åt fanders!

Det var en konstig känsla på affären igår. Folk handlade som tokar, hyllorna gapade halvtomma och vattnet började ta slut. De fick hämta extra lastpallar med vattenflaskor och jag säger bara "Välkommen till mina armbågar" en sådan gång. Jag har inte bara vässat pennor så här innan skolan börjar utan mina armbågar är alltid vässade. Och käften smörjd. För du vet aldrig när du behöver dessa verktyg!

När jag gick, eller småsprang lite kanske, så tycktes jag dras som en magnet till dessa halvtomma hyllor och tänkte att det är just de varorna man ska ha och därför är det bäst jag också handlar. Vad jag nu ska göra av allt när det är över? Och köpstoppet blev abrupt ett köphysteri istället!

Vad jag också fick veta igår var att vår lokala high school kommer att vara öppen om vi får ett längre strömavbrott och behöver ta en dusch. En varm sådan alltså. De har då tänkt på allt.

Jag får skriva mer om Liisas camp och family night en annan gång. Nu ska jag ta hand om Irene! Och hjälpa henne att torka sig själv!

Jepp, vi har vatten!

Likaså papper. Här ska det uträttas behov! Men frågan är bara VAR??? Jag är ju inte född naturmänniska precis. Jag är en betongunge ju, GAAAAH!

Bla, bla, bla! Och vad SKRATTAR hon åt egentligen? Eller är det där en förklädd Irene med ett djävulskt leende???

Hoppsan, vad är detta som följde med igår då? Rocket dog?

OJSAN! Ett par stövlar. Ja de kan ju vara bra i dessa tider...liten tröst så här mitt i allt elände.

Extreme Couponing

På grund av mycket arbete just nu, så blir det lite si och så med att svara på kommentarer och att kommentera. Inte för att jag jobbar dygnet runt, men på kvällarna vill jag gärna ägna åt annat än datorn.

Idag tänkte jag berätta lite om ett tillfälligt köpstopp i den Olssonska Familjen. Jepp, så är det! Har ni tänkt på hur det konsumeras lite väl i "onödan"? Vi handlar sånt som vi egentligen inte behöver, men det är kul eller gott eller "bara för att". Kanske det här med överkonsumtion bara gäller mig, men jag skäms inte för att erkänna att jag varit lite av en "slösa".

Det är givetvis inte total köpstopp, för mat måste vi ju ha samt andra nödvändigheter så som skolmateriel, kläder (bara för att man vuxit ur de gamla). Vad gäller maten, så ska den lagas hemma och inte letas upp på någon restaurang för att det är bekvämt att sitta ner och låta någon annan laga den åt den och sedan betala minst det dubbla mot vad den skulle ha kosta om vi skulle ha lagat den själv. Jag kan också avslöja att jag är ganska duktig på "Couponing". Inte Extreme Couponing, utan mer en Normal Couponing. Jag har svårt att förstå de här som går till överdrift och går och handlar ALLT bara för att det finns en kupong. Vad fan ska jag med 100 balar av hushållssrullar? Och var ska de i så fall lagras?

Så här gör vi, eller jag rättare sagt; På söndagar tar jag fram mitt lilla kartotek med namn på inköpsställen. Jag sorterar ut alla kuponger med överskriden utgångsdatum, lägger i nya samt gör en inköpslista på vad vi behöver under veckan. Tar fram eventuella kuponger till inköpen. Jag styr inte mina inköp efter kuponger utan efter behov för veckan. Och om det sedan finns kupong på just den varan så använder jag givetvis den. Låter lite trist kanske, men JAG tycker det är värt det!

Förresten, nu kom jag på en sak. De varnar ju för Irene och vad hon kan ställa till med här i Connecticut. Vi ska visst förbereda oss och på nyheterna ges råd om att bunkra upp med vatten, torrvaror och batterier till ficklampor. OM hon nu kommer in till kusten, så är strömmen, med största sannolikhet, puts väck. Kanske jag behöver alla 100 balar av hushållspapper i alla fall? Jag menar, om vi blir strömlösa så kan jag ju inte använda tvättmaskinen, så hushållspapper skulle i så fall kunna användas som substitut åt handdukar? Nu får ni ursäkta mig, men här ska klippas nya kuponger...

Missade jag något igår?

Alla "eastcoastbloggers" skriver om gårdagens jordbävning. Kolla här vad de har skrivit om den:

Peter i Washington, DC

Annika VA

Lotta i CT

Åsa i NC

så jag behöver ju inte tillägga så mycket. Märkte ju inte ens av den. Satt i ett möte och med tanke på hur jag sitter och dinglar på stolen, fram och tillbaka, så har skakningen gått mig obemärkt förbi helt enkelt. Ingen av grannarna tycks ha märkt något heller. Men när jag dök upp på gymmet var det kvällens stora samtalsämne och en berättade om hur de evakuerat en del byggnader i Hartford.

Som ni ser så var det bara en "Gentle shake", men det räcker för att det ska få "Massive shake" i huvudet på många.

Minns dock en liten jordbävning jag var med om 2008 i Taiwan. Plötsligt när jag står upp och redogör för mina kollegor om vårt kvalitetsledningssystem så blir jag plötsligt väldigt svajig. Trodde jag höll på att bli sjuk då rummet började röra på sig. Ett par av kollegorna satte igång och räkna och jag funderade på om de räknade hur länge till jag kunde stå och mala om detta, för dem ointressanta ämne, och ramla omkull, typ. Men så sa de bara att det var lugnt. Lugnt??? Vad då lugnt? Jo, om det hade svajat en längre stund så skulle vi visst evakuera byggnaden för det var en jordbävning. DÅ slutade jag mala kan jag tala om för er och ville inget annat än att springa därifrån fort. Tror ni jag var fokuserad mer den dagen? Nä, precis!

Nu väntar vi på nästa naturfenomen i form av orkanen Irene. Hoppas hon har lugnat ner sig innan hon tar sig upp hit. Väntas komma på söndag. Ska jag bjuda på Gevalia kanske?

För övrigt kan jag tillägga att det är ganska mycket arbete just nu. Om en vecka börjar dessutom skolorna här i Simsbury och vi är förberedda till tänderna. Många punkter på listan har också blivit avbockade, vilket är skönt. Att sedan vänta på vårt nästa steg vad gäller visum är en annan historia. Just nu ligger bollen hos advokaterna. Igen.

Hepp, nu ska det gräddas pannkakor!

Frälst i floder

En riktig flodhelg har det varit minsann! Vi har tillbringat många timmar vid Farmington och Connecticut River för bad, fiske och allmänt familjemys. Det fanns lite andra planer, så som att åka in till Hartford på den årliga Riverfront Dragon Boat and Asian Festival. Vi skippade det helt enkelt.

Först ut, Farmington River:

Liisa bygger droppslott.

Dino är alltid med och älskar att simma ut och hämta pinnar, som en annan får stå och kasta så armen går ur led. Nästan i alla fall.

Inte världens bästa kamera. Inte världens bästa fotograf. Men det är fint, eller hur?

Hink och spade, som sig bör.

Men vänta nu, det är väl Dino som ska fånga pinnarna?

Inga krokodiler så långt ögat når...

Hm, och du har antagligen nosat upp en kissfläck? Ett av dina intressen verkar det som.

På väg i igen. För femtielfte gången.

Mera droppslott...

Nu Connecticut River:

Ni kan ju gissa vad Jonas sysslar med så fort han kommer ut i vattnet. Just det. Fiskar! Liisa passar på att skrämma iväg dem.

Lite strömt här och var.

Något som förvånar oss är att det är väldigt lite bebyggelse vid floden. Ett och annat hus. Och någon båt. That's it, liksom.

Jihaaaa, det ser ut som om det går fort, men det gör det inte. Ni vet, vi har ju en bassbåt och ingen racerbåt!

Liisas och min stol. Det är ingen idé att släpa med sig en till Jonas. Ja det skulle vara en vattenstol då...vad det nu är för något?

Annars så sitter han mest i sin kära ägodel. The one and only - The Bass boat!

Här kommer en glad badtjej.

Dino simmar febrilt när han ser att det rycker i spöet.

Nä det är INTE Jonas nya fiskeväska!

Trångt på stranden? Nä, inte speciellt...

Det var det. Nu ska här fixas ordning med papper och packning. Liisa ska på camp imorgon och hon är "A very healthy girl" enligt Doktor E. Vid besöket i fredags fick hon en spruta, som vi inte var riktigt förberedda på. Men Liisa är inte bangen för sprutor (inget annat heller för den delen) och när hon fick höra vad den hette, Chicken pox, så vände hon sig om till doktorn och frågade; "Doctor E, do I turn into a chicken now?"

Klart!

De kom till slut. Eller de och de, det var en person som kom. EN ENDA KILLE! Han hade kört i 4 timmar från NJ och såg "sleten" ut när han kom. Men det hindrade honom inte för att köra igång med full fart. I stort sett sa han bara hej och sitt namn och frågade var han skulle börja. Med en kraftig rysk brytning. Själv stod jag kvar i dörröppningen en stund och trodde det var ett skämt. Det var säkert någon kvar i bilen, som sov. Hallååå? Nehe, det var det alltså inte. In till ryssen snabbt och jag visade allt som skulle med samtidigt som jag rullade med ögonen. Vad fan rullade jag med ögonen för? Det var ju inte jag som skulle packa och bära! Men någonstans kom en känsla av att det här fixar han inte själv och så får jag springa runt som en skållad råtta. Så blev inte fallet. Ryssen fixade allt. På 4 timmar!

Allt som Bella (och jag) hade lagt ner i lådor, packade han om. Även trosorna. Varför jag nämner det här är för att det fortfarande finns i färskt minne när flyttkillarna hit hade vikt tre par av mina trosor längst upp i en av lådorna. De låg på rad. De små svarta ni vet. Kul. NOT!

När ryssen var klar, upptäckte jag att han inte hade druckit något, varken vatten eller kaffe, som jag ställt fram och "morsa" som man är så sa jag att det var viktigt att dricka när man jobbar hårt. Ja men vad fan Taina! Det var ju en ryss och en vodkaflaska hade ju varit det rätta ju! Till svar fick jag bara "I'm a conrtractor. Don't have time. Must work." Också det med kraftig rysk brytning. Well, well, huvudsaken att prylarna blev packade. Sedan drog han och hade säkert 4 timmars körning framför sig.

Det börjar likna något. Många lådor och paket blev det.

Ytterligare några som ska in.

Här står jag i fönstret och smygfotograferar som värsta paparazzin!!

Jahapp, hejdå!

Och tomt blev det. Ja inte helt då. Nu gäller det att få någorlunda ordning på rummet tills Bella kommer i jul.

Annars idag? Arbete, sedan besök hos farbror doktorn. Liisa ska på undersökning, annars får hon inte gå på läger nästa vecka. Hennes senaste fullständiga "physical exam" gjordes i mars 2009 och det är ju ett tag sedan. Ikväll är det familjekväll på gymmet. Under tiden som föräldrarna tränar får barnen, under uppsikt såklart, bada, se film och äta. Pizza, vad annars.

Så Happy Friday!