Mother´s Day

En nöjd Mor

Vilken morsdag, eller morsDAGAR ska jag nog säga! Min underbara familj uppvaktade mig både i lördags och i söndags. Här i Amerikat är Mother´s Day stort och det är ju jag tacksam för. Såklart! Sonen i Sverige hängde med han också, via Facebook. Tack Sonen.

På lördagen bjöds det på middag i Hartford på City Steam Brewer Café, som är ett supertrevligt ställe för hela familjen. Inte för fancy och en Kid´s menu med tillhörande ritpapper och kritor för Minstingen. Mycket uppskattat. Denna kväll ville hon klä upp sig ordentligt och hon fick välja själv och till slut klistrade hon även fast en rosett i håret (typ paketrosetter). Så här söt var man då:

En som ville vara prinsessa för kvällen

 Efter middagen tog vi en härlig promenad i Hartfords fina park, Bushnell.

Kom igen nu då och LEK lite!

Gör som vi vuxna!

De minsta behöver aldrig övertalas

Kolla vad roligt det är!

Okeeeeeeeeej då!

Mina flickor

Bushnell Park

Söndagmorgon vaknar jag med kaffe på sängen och presenter. Minstingen hade givetvis gjort fina presenter både i skolan och på dagis. Tonårsdottern hade mixtrat ihop ett superfint kort och skrivit en vacker dikt. Tårarna rann. Jag kanske är en schysst mamma i alla fall. Sedan kom The Gift of the Day. En ny laptop (vit MacBook)!!!!!! Den gamla höll verkligen på att säcka ihop och jag hade bestämt mig för att köpa en ny till hösten, men så säger min gullige Make " Du gillar ju att sitta och blogga och då är det väl kul att ha en som går liiite snabbare".

Vänta nu. Betyder det att han tycker att jag sitter för långa stunder?

Be happy, Taina. Be happy.

Swenglish

Vad svårt det är med språket ibland. Eller påhittigt ska jag kanske säga? Här kommer två exempel på Minstingens (5 år) uttryck:

- Mamma, hör du dörrbellan!

- Det är lite krypigt att gå ner i en mörk källare.

Show & Tell : Buffébordet

Steg 1: Klara, färdiga, gåååååååååååå! Eller rättare sagt spriiiiiing! Släng av dig väskan på stolen, som för övrigt saknar knopp, så väskan ramlar ner på golvet. Lämna den kvar på golvet. Sparka den gärna lite under bordet, så den inte syns. Håll i med ena handen på stolen men SÄTT DIG FÖR GUDS SKULL INTE! Visa att du inte hinner. Du ska vara FÖRST! Snurra på huvudet, likt en uggla och försök få ögonkontakt med en-som-ska-kolla-att-du-valt-rätt-bord. När du väl lyckats få ögonkontakt, SLÄPP INTE blicken. STIRRA så ögonen nästan håller på att trilla ur. De kommer på så vis att fungera som magneter och en person närmar sig ditt bord, tar din lapp och bockar för att bordet är nu upptaget. Av dig.

Steg 2: Du har inte tid NU att fundera var allt finns. Det ska du ha läst på innan eller skaffat dig en vana. Ibland möblerar de om, de där jävlarna. Plötsligt får du en överraskning när du tror att du står vid ett visst ställe och ska plocka åt dig och du märker att du hamnat vid typ barnbordet! Behåll lugnet. Visa ingen att du gör fel. Be cool. Snabb rekognisering om en eventuell förändring. Programmera och ny taktik. Plocka fram plan B. Precis som Gunde Svan. Han hade ALLTID en Plan B för oförutsedda händelser.

Armbågarna ska vara vässade. Ha gärna ett tåligt klädesplagg. Lappar på armbågarna är bra. Kanske lite omoderna, men de är BRA! Strunta i att borsta tänderna innan. Det här är inget raggningstillfälle! Det är ALLVAR! Plocka åt dig minst två tallrikar i taget och ÖS PÅ med ALLT! Glöm inte besticken. De ligger INTE vid bordet. De gjorde de förr. Men innan du kommit fram, ska du ha klart för dig vem som hämtar drycken. Mycket viktig detalj. Barnen är ett bra verktyg. De vet oftast vad mamma vill ha. Gärna skinnlappar på deras armbågar också. Litet tips så här på en fredag.

Steg 3: Inmundiga bara det du gillar. Spotta ut det du inte gillar. Bordsskick? Vem fan bryr sig? Det här är Finlandsbåten och så göööööör man bara! Sedan är det dags för nästa omgång och då är det bara att repetera från steg 2.

Phew! Det ni! Musikantas val av fredagens tema handlar om Gott och Lättlagat på Buffébordet och det tycker jag är ett kanontema för jag har inte mycket till fantasi där inte. Däremot är jag en hejare på att ta åt mig av andras dinglande bufféer! Nu vet jag att det kommer att finnas massor av härliga recept och tips på de flestas inlägg och jag tänkte faktiskt dela med mig av ett recept jag med! Tjälknöl som jag tycker är sååååå enkelt.

Fryst kött (ca 1-1,5 kg) sätts in i ugn, 75 grader. Låt stå där i 12 h.

Koka upp saltlag på 0,5 l vatten, 1,5 dl salt och 1 tsk socker. Låt det svalna.

Lägg i köttklumpen och låt stå i ca 5 timmar.

Vill man, kan man givetvis krydda med andra kryddor. Men jag är ju enkel av mig. Varför krångla till det? Köttet kan sedan skivas i tunna skivor och det är gott. Tycker jag i alla fall.

Ha en underbar helg!

Bollarna borta

Nu är det alltså klart. Hunden är fortplantningsoduglig. Kastrerad. Bollarna är puts väck! Usch, vilken hemsk matte jag är. Maken är förkrossad och spanar efter minsta lilla personlighetsförändring. Vad var det jag sa, typ. Svansen viftar inte lika intensivt som förr. Spring i benen är inte lika snabba. Bla bla bla. PYTTSAN, säger jag bara! Hunden är lika glad, sprallig, om än inte värre, som tidigare. UTAN bollarna. Måste erkänna en sak angående bollarna. Jag trodde inte att de skulle ta bort dem helt, så där slätt liksom. Nu finns där bara ett litet ärr under snorren. Klockspelet är borta. Jag, som inte är medicinskt utbildad, trodde att det fanns något inne i de där bollarna (fråga mig inte vad) som bara kunde snörpas åt eller tas bort. Om en man ska sterilisera sig, tar man bort klockspelet då?

Varför tillät jag detta då? Här, i Amerikat, görs det på alla hundar. Säger grannarna och hunddagispersonalen. Full koll har de minsann. Jag gjorde givetvis en lite research och självklart görs det inte på alla! Men det är MYCKET vanligt, eftersom de har alldeles för många hundar på sk shelters. De måste avliva många av dem, eftersom tillströmningen till dessa shelters är större än utflyttningen till olika hem. Jag argumenterade mig BLÅ om att jag har minsann koll på vår hund och att han far inte omkring och hoppar på andra hundar. Sure, sa grannarna. Jag höll emot länge. Våren kom och varenda tik som kom, fick hunden att gå nuts. Han har ju behov också! Grannarna gav mig också exempel på fall, där hundägare hade blivit stämda pga av att deras hund hade satt på en annan hund! Jamen är man inte två om det? Till slut sa hunddagiset också nej. Fick fick inte ha kvar honom där. Men använd p-piller på flickhundarna då! Hjälpte inte. Taina kontaktade veterinären, som lugnt och sansat förklarade allt. Utom det där med bollarna då. Bokade en tid för ingreppet. Maken suuuuuperdeppad samma dag jag skulle lämna in hunden. Det var ju inte hans klockspel för sjutton! Sagt och gjort. They cut off his balls. Hundens alltså!

Så här ser vår lille trasselsudd ut.

Hos veterinären innan ingreppet. Han är liiiiiika söt med eller utan.

Bloggosfären

Snart har det gått 4 månader sedan jag skrev mitt första inlägg. Då kan jag ju fortfarande kalla mig novis inom området. Och det märks nog. Min sida är varken flashig eller modern. Men det kanske säger mycket om mig. Beundras av många bloggares vackra sidor med snygga bilder och layouter. Länkar hit och dit. Här är jag nog väldigt finsk av mig. Sorry finnar.

Vad som har hänt på de här snart 4 månderna är att jag har funnit så många nya vänner! Och jag har lärt mig massor. Är helt uppslukad av vissa bloggare och följer deras vardag. Blir ibland orolig när de inte uppdaterat sig. Men så är det ju ibland. Vi blir upptagna av andra världsliga ting.

Det hela började med att min son har, rättare sagt hade, en blogg. Den var ju kul att läsa eftersom han är kvar i Sverige och jag kunde på så sätt följa hans bravader. Nu finns det ju så mycket annat där ute i cyber så han har mera gått över till tweeter (Twitter). Fråga mig inte varför. Jag tyckte så mycket om att läsa hans blogg och se på alla tokiga bilder han lade upp. Nu har vi ju givetvis kontakt via Skype och facebook och email och telefon. Hur fasiken gjorde man förr i tiden?

Det andra som hände innan jag började med min blogg var att jag, till jul, googlade om det fanns risgryn att köpa i USA. Då råkade jag på Peters blogg, Andra Sidan, och upptäckte att det fanns andra med samma frågor som jag. Var köper man typ risgryn-till-tomtegröten. Via Peter fick jag tips om Annikas blogg och via Annika öppnade sig en helt ny värld. Vips hade jag skapat min egen blogg. Dock en enkel en, men funktionsduglig. En finsk en.

Efter ett tag märkte jag att vissa bloggare träffas IRL (den här förkortningen fattade jag inte direkt). Och DET är ju himla spännande för det har jag OCKSÅ gjort! Jag har träffat en av mina absoluta favoriter, Saltis! Minstingen och jag åkte till New York för att förnya pass och då träffade vi Saltis och hennes underbara Ella. Samt katterna förstås. Minstingen höll ju på att plåga ihjäl dem. Samtidigit som det var väldigt naturligt att träffa Saltis, eftersom jag jag har känt henne i nästan 4 månader via bloggen, så var det ändå så märkligt. På ett positivt sätt. På vägen hem så satt jag mest och log. Något nytt hade öppnat sig. Bloggosfären ÄR verkligen en ny värld, inte bara i cyberrymden utan även IRL!

Tack alla ni underbara bloggare vars vardag jag kan följa och nya saker jag lär mig samt era kommentarer på min blogg. Och även till er som inte lämnar kommentarer såklart. För det är inte ett måste. Här kommer några bilder från mitt och Minstingens besök i NYC:

Här sitter vi och myser på tåget ner till NYC med lite frukost och snack med pappa i mobilen.

Ett besök på zoo i Central Park var ett måste.

Det var inte bara de levande djuren som lockade.

Haren till höger ser ju väldigt speciell ut ;)

Times Square med ALLA dessa bilar! Och en söt tjej mitt i allt.

Titta mamma! Hon har ju glömt byxorna! That´s Broadway!

På väg till Svenska konsulatet blev man så här trött.
Så trött blev jag DÄR då. På konsulatet alltså.

Hämtning av Ella på dagis. Här skulle givetvis Minstingen hjälpa till!

Gobiten Ella!

Underbara Saltis och en något suddig Ella. Hon hoppade ju hela tiden !!

Det HÄR tyckte Minstingen om! Att få vara nära Ella och pyssla om henne.
Så som att torka runt munnen på henne för "hon dreglar ju så", enligt Minstingen.

Den här bilden har Minstingen tagit. Kolla Saltis och jag träffas. IRL!!!

När Minstingen ändå var i farten med mammas kamera passade
hon givetvis på att fota en av katterna som hoppade högt upp på hyllan!

På väg hem fick Minstingen öppna sin present som hon själv valt på
Disney Store på Fifth Avenue. Så tjejigt va?

Det blev en lång dag med många nya intryck. Och en liten tågförsening.
Samt en trött, men nöjd liten tjej.

Tack snälla Saltis för att vi fick hälsa på hemma hos dig! Så kul!

Svinigt med influensa

Börjar kunna äta lite rostat bröd. Känner mig överkörd av tåget. Eller som om jag sitter i en berg-och dalbana, ena stunden ganska ok för att i nästa stund ligga utslagen igen. Självklart har jag svininfluensan, eller en släng av den sviniga influensan. Ju mer jag ser och läser om den, så MÅSTE det ju vara så. Tror jag. Jag har INTE varit till Mexiko. Jag HAR tvättat händerna noga. Jag har INTE stått nära några främlingar. Typ rätt upp i ansiktet. Det närmaste jag kommer är att det har konstaterats ett svininfluensafall i vår lilla grannby, ca 10 km från oss. Dit brukar jag åka, för att handla eller skjutsa Tonårstjejen till ridningen. Har jag HÄSTinfluensa kanske? För jag har haft så ont i heeeeeela kroppen. Hästar är ju större än svin. Så måste det vara. Hästinfluensa.

Allt började i fredags då Minstingen, än en gång, blev sjuk. Hon spydde, hon fick feber och hon var utslagen. Därefter blev Maken dålig. Men det varade bara över natten. Måndagmorgon hade ju jag min tid hos Mirakeldoktorn för sclerotharpy. Och jag tog mig dit! Fick dra på mig ett par pappersshorts och hade tänkt fota, men orkade inte. Berättade inte om att jag kände mig dålig. Har ju varit med i lokalrevyn tidigare, så jag drog på mig världens må-bra-min. Visste att det skulle ta ca 20 min. Själva behandlingen gick bra. Lite stick här och lite stick där. Efteråt drogs en stödstrumpa på och VOILA vad sexig jag såg ut. HA! Blåmärken och en stödstrumpa som drogs upp till ljumsken. Det var lite klister längst upp och när jag skulle dra ner så AAAAAAAJ! Jäklar, jag hade ju glömt att trimma.

Efteråt körde det hela igång. Jag kunde inte röra på mig. Illamående, snurrig, ont, otaliga besök på toaletten och sedan sov jag igenom heeeeela dagen. Maken kom hem och tog hand om flickorna, matlagning, läxor och nattning. Jag visste knappt hur mycket klockan var. Som världens bakfylla! Och en rejäl boxningsmatch.

Nu har jag massor att ta igen med jobb. Och blogg! Men först ska jag ta igen mig själv lite till och hoppas på en piggare dag imorgon!

Show & Tell: Valborgsmässoafton

Vänta nu! Var det Valborgsmässoafton igår? Inte en brasa, inga majblommor, inga stupfulla och skränande ungdomar. Inte ETT spår av Valborg här inte! Inga "Vappuviuhkoja" heller för den delen.

Musikantas val av fredagstemat gjorde mig väldigt nostalgisk. Jag studsade tillbaka i tiden när jag såg temat, Valborg. Låt oss backa bandet och se vad som hände och bege oss till Finland. Tule mukaan!

Vappuaatto, dvs Valborgsmässoafton och en annan hoppade upp ur sängen. Jag var digital redan då. Det vill säga ett eller noll! Så mycket roligt en sådan här dag. Tyckte jag. Jag skulle få en vappuviuhka, troligtvis en ballong också. Fick klä mig i de nya vårkläderna och ta på mig mina nya vårskor. Mamma tyckte vi skulle vara fina och satte upp håret med rosetter. Ibland var håret så hårt uppsatt, så jag knappt kunna stänga igen munnen. Eller berodde det på något medfött, kanske ?

HALLOJ våren, du var såååå välkommen! Vi begav oss ofta till torget och väl framme fick jag mina efterlängtade saker, som jag viftade med så det prasslade rejält. Alla runtomkring mig var ju inte lika glada när de upptäckte denna hysteriska lintott fullt viftande med sin "Valborgskvast".

Det här är sk vappuviuhka!

(bilden är från 60-talet)
Här är jag med mina syskon. Syns det vem som är Taina ;) ?

Efter torgbesöket brukade vi åka till mummu och dricka simaa (mjöd) och äta hennes hemgjorda munkar, som såg ut som små bollar med små spröt på och inrullade i massor av socker. Yummy!

Underbara Mummu (mormor) som bjöd på simaa (mjöd) och munkkeja (munkar).

På kvällen var det fest med släkt och vänner och lite tok. Vi spökade nämligen ut oss.

Från vänster mamma, jag, min kusin och min faster.

Mamma och mummu, ni är änglar idag. Tack för dessa underbara barndomsminnen. Valborg förknippar jag med så många roliga och goda saker, tack vare Er.