Connecticut River

Åh vad vi älskar vårt badställe. Vår alldeles "egna" strand. Här finns ingen trängsel att tala om. Här kan du läsa en bok utan att någon skriker i ena örat på dig eller sprättar sand i ögonen. Varför är vi då ensamma här? Helt ensamma är vi ju inte, för ibland dyker det upp någon kanotist som stannar och hoppar i. Men varför liksom?

Jag tror att det är en viss rädsla för floden och strömmen. Många vill ha hängslen och livrem ifall något skulle hända. Ha en massa folk runtomkring sig, dvs nära till hjälp. Då åker man hellre till de allmänna badstränderna vid kusten och trängs med miljoner andra. Sardineffekten, ni vet. Vissa åker till poolen för där finns i alla fall inga hajar eller annat otäckt i vattnet. Förutom lite kiss och ibland en flytande bajskorv då. Typ.

Nä, tacka vet jag Connecticut River. Dit drar vi med bassbåten, som ni vid det här laget redan vet om att det inte är någon lyxbåt precis. Ja, det är ju också en av anledningarna att det är lätt för oss att ta oss i och ur floden. Behöver ju inte stå och bita på naglar för någon yacht precis, moahahaha!

I alla fall så är floden platsen vi föredrar dagar som vi haft den senaste tiden då temperaturen legat över 30 strecket. Börjar bli tjatigt. Skulle vara skönt med lite regn. En droppe i alla fall.

Som ni ser så drar vi med oss halva bohaget.

Vår "lyxbåt"

Hon som mest ligger i vattnet hela tiden

Han som också är i vattnet mest hela tiden men av andra anledningar...

Skönt att ligga under parasollen och ta igen sig ibland

Den här parveln älskar floden

Nu är det natta så go'natt på er.