En lärdom

Föreställ dig en hel timme som blivit över. En underbar vårsol kikar fram . Snön håller på att smälta bort och vägarna är helt bara. Vad gör man då? Jo, man drar på sig träningskläderna, sticker ut och springer såklart.

Jag njuter av varje steg. Försöker att inte tänka på ryggslutet som jävlats den senaste tiden. Dessutom stramar den stora rumpmuskeln. Men jag ignorerar det. Jag går in i bubblan, springbubblan och låter tankarna vandra fritt. Det är då fantasin skenar iväg. Plötsligt känner jag hur det börjar bli lite för varmt där bak. När fantasin ändå är vild och galen, befinner jag mig plötsligt i stenåldern där jag är kvinnan med något djurskinn hängandes och slängandes på min kropp. Tränings-bh existerar inte. Flapp, flapp. Inte träningsskor heller. Bilarna blir djur. Typ bufflar eller liknande. Vad fan vet jag vad det fanns för djur då?

Där jag springer och känner värmen komma allt närmare, inser jag att detta gör jag inte för att det är skönt. Jag springer för livet! Får för mig att någon otäck hårig jävel springer bakom mig med fackla. Springer fortare och nu börjar det brännas rejält i arselet på mig. Smärtan är outhärdlig. Som tur är julen över för de här skinkorna är brända. De pekar dessutom åt var sitt väderstreck. Helvete vad det bränner!

När smärtan nått en nivå typ krystvärkar, blickar jag bakåt. Hittar ingen hårig varelse. Inga facklor heller. Bufflarna blir bilar igen och jag är tillbaka ur bubblan. Inser plötsligt att värmen är kvar och springer in. Kastar mig över frysen och tar ut en ispack. Klämmer in den mellan skinkorna och kan äntligen slappna av. Vad har jag lärt mig? Jo, att tvätta bort "heat lotion" i ryggslutet innan du tränar...