Hej och hå vad tiden går. Det där rimmar ju inte ens. Men i alla fall så går tiden i racerfart och dessa visningar i nuvarande hus får mig att snurra extra fort runt min egen axel. Inte axel som i kroppsdel utan en geometrisk axel som går från knopp till tå.
Det har varit en hel del irländska familjer och tittat på huset och jag var tvungen att fråga en av grannarna, som är irländare, om han har haft ett finger med i spelet men han bedyrade sin oskuld. För många på en och samma gata blir för jobbigt, menade han på. Får väl tro på det då.
Att visa "sitt" hus för andra när alla saker finns kvar känns lite sådär faktiskt. Nu är det ju inte jag som visar runt utan det är en mäklare och ibland har de en sk "helper" om det handlar om nya expats. Så här städat och väldoftande har väl aldrig hemmet varit förut. Det är nästan så jag ber Liisa sväva omkring lite försiktigt så hon inte stökar till eller smutsar ned något. Sedan har vi ju grishunden, som älskar att böka runt i jordhögar och kommer in med sina lorttassar!
Det värsta är ändå att de öppnar skåp och dörrar till allt! "Ja här har ni tvättmaskinen!", hör jag mäklaren säga och hoppas på att jag lagt undan trosorna så de inte ligger slängda på maskinen till allas beskådan. Inte så nice kanske. Sekunden därefter hör jag dem prata i pannrummet där jag VET att jag inte plockat undan tvätten som hänger på tork. Ok för att det är ren tvätt, men alla behöver väl inte få se vilken typ av troskvinna jag är. Eller? Jag vägrar ha ett snöre i arselskåran, bara så ni vet. För det känns bara som halva toarullen skulle ha fastnat mellan skinkorna. Sedan så kanske jag inte har de senaste glansiga Victoriatrosorna heller utan rejäla trosor. Alla har vi ju trosor på oss så det är ju inte så konstigt att se det. Ja inte de som går på Stureplan då rå. De troslösa ni vet.
Så här såg det alltså ut...håll i er:
Det här fick de alltså se idag. Snyggt? Ja de är ju utan fartränder i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar