Lite panik så där...

Det har jag faktiskt. Panik. Inte panikångest, bara panik. Vår sk "property manager" ringde och berättade att ägaren till huset skulle komma. "Jaha, tänkte jag. Det skiter väl jag i". Ja inte skiter, men det angår ju inte riktigt mig. De vill ju ha det så här. Ingen direkt kontakt med ägarna. Allt ska gå via denna property managern. Hon är schysst vår manager och ställer alltid upp om det är något. Så inget fel med det. Dessutom är hon kul. Inte nu dock. Nu vill hon komma med ägarinnan och spana in huset. Ägarinnan (låter som tigrinnan) bör väl veta hur hennes hus ser ut, eller? Känns lite som om det ska synas i sömmarna om vi har skött det riktigt. Vi har ju inte skrivit det senaste kontraktet om förlängning GAAAAAAAAH! Tänk om hon får för sig att vi ska ut?

Jag har sprungit omkring med sådana där wipes och torkat lite här och lite där. Dörrknoppar, lister. You name it! Det blev inte bättre när Mrs Truck (hon heter egentligen Carr, men Minstingen har döpt om henne...) berättade att ägarinnan är väldigt petig med städning. "Thanks" sa jag och drog nervöst på mungipan. Thanks.

Hur ska jag göra nu då? För visst måste de komma när jag är hemma? De kan väl knappast gå in i huset när jag är bortrest? Även om de äger huset. Det bör jag väl kunna säga till Managern?Eller?

Ägarna är själva expats i Asien. De hade för avsikt att komma tillbaka i år men så fick de förlängt. Phew, säger jag bara. Jag trivs bra i huset OCH i området med alla goa grannar. Till och med Hillary är schysst. Hon som inte kunde gå på progressive dinnern i våras. Hon som tar med sig handväskan och låser dörren när hon ska möta sin son vid bussen. Bussen stannar utanför hennes hus. Typ 20 m. Jag vill bo kvar ett tag till. Sätta blomlökar i jorden och se dem komma upp på våren.

Men nu har jag panik. Tigrinnan, jag menar ägarinnan landade här i Amerikat igår. Jag har ingen aaaaaaaaaaning om hur hon ser ut. Tänk om hon är lika nyfiken som jag på saker och ting? Då kommer hon garanterat att smyga omkring i buskarna. Måste se upp. Tur att det är nylagd bark där. Ja inte överallt, men nästan. JAG HÅLLER JU PÅ FÖR FULLT! Den där jävla högen med bark vi beställde för drygt en månad sedan sjunker ju aldrig! Växer bark av sig självt? Den måste i alla fall bort och sedan måste jag så nytt gräs där, för det var ju en smart as som dumpade allt PÅ GRÄSMATTAN så nu har ju den blivit förstörd. Maken har också sprungit omkring med skottkärran och hällt lite bark här och där. Så här ser den i alla fall ut:

Den mystiska barkhögen som aldrig tar slut!

Vi har försökt sprida den lite varstans på tomten. För så gör man i Amerikat. Det ska se fint ut och inget ogräs ska sticka upp i onödan här inte!

Under Rhododendron (hur fasiken stavas det egentligen?) finns

en del av barken. Nice, eller hur?

Jag har försökt "pluppa till det" så mycket som möjligt utan gröna fingrar och utan sinne för sk "landscaping". Det blir någon blomma här och någon där.

Lyktstolpen blev ju så mycket trevligare med sällskap av blomster.

Tycker jag.

Önskar jag var lika händig som Ingela med sin enormt läckra stil för inredning. Blir sjuuuuuuuk av att se hennes foton ibland. Så fint hon har det. Hennes inglasade altan är ju bara för läcker. Blev inspirerad och bestämde mig för att piffa till vår veranda på framsidan med lite färg.

Vår "front porch" med en snygg (?) plastmatta från IKEA.

Mrs Truck (sorry Mrs Carr) frågade "Oh, what`s that?" Ja vad ser det ut som?

EN MATTA! A RUG eller vad de nu kallas för.

I alla fall så vill jag, för min och familjens skull, att det ska vara någorlunda trevligt där vi bor och jag hoppas Ägarinnan och Managern tycker att det ser ut som om det bor hederligt folk här. Ingen graffiti eller fylleslag här inte! Men tänk om damerna ska in i varje rum. Och vrå!!!!!!

Då kan de ju få en chock. Hur jag än plockar och städar, så sekunden efteråt är det som om århundradets tornado har besökt just vårt hus. Speciellt vissa rum.

Vad ska DETTA föreställa? Jemaya frågade en gång om det alltid var så fint

och välstädat i Minstingens rum. HA! NEEEEEEEEJ är svaret.

Så HÄR ser det däremot ut. Ofta. Och vad ska de då säga om oss???

Jag bara undrar.

Äntligen

Då är första tanden ute! Gissa om Minstingen är stolt.

Hon drog ut den alldeles själv och nu väntar hon på tandfen.

En sån lyckad bloggträff!

Jag vet inte var jag ska börja. Det finns så mycket att berätta. Jag har haft en otroligt rolig helg!! Detta tack vare bloggkompisen Saltis och hennes underbara lilla familj, som tog sig tid för att komma hem till oss en helg. De kom på fredag eftermiddag och sedan var det full fart, heeeela helgen. Jag hoppas innerligt att de kände sig välkomna, för Maken och jag tyckte det var så kul och hoppas det blir fler gånger. Istället för en massa pladder i text så visar jag bilder. Dock inte alla. Hahahahaha!!

Lilla Ella matas vid ankomst.

Ojojoj, gästerna har satts i arbete!

Det fanns mycket att berätta om. Maken i full action.

En utflykt till Farmington River

Lilla Ella får provsitta muren.

Självklart fanns fiske med på schemat!

Minstingen plockar ängsblommor.

Kubbspel mellan karlarna och kvinnorna.

Och självklart vann vi!!!!

Lite Champagne och chokladdoppade jordgubbar

sitter aldrig fel. Vinnarna i kubbspelet

måste ju firas.

Nattsudd....

Helgen tog slut och det var dags att åka

tillbaka till NYC.

Kom snart tillbaka. Vi saknar er redan!

Grattis på födelsedagen Sonen!

Show & Tell: Stadens ljus

Enkelt. Mycket enkelt! Det tycker säkert de här tre damerna som valt temat denna vecka, Annika, Desirèe och Petra. Att Petra är med på ett hörn till månadens teman gick upp för mig först nu. Sorry Petra för det.

Jo så här är det. Denna fredag handlar temat om Stadens ljus och det är kanske inte så konstigt om man är en DUKTIG fotograf! Typ som dessa tre damer. Nu ska det skickas in bidrag på ljuset. Det ska fångas det där speciella, ni vet. Då ska kamerans alla funktioner användas med objektiv och bländare och slutare och gud vet allt. Vad fan är det för fel på en vanlig kamera med en knapp som man trycker på och det låter "klick". Ibland ploppar det upp en blixt för att det är för mörkt. Det begriper även jag. Men när någon börjar prata om exponering hit och dit, över och under, så stirrar jag bara! Det är klart något eller någon har blivit offer för exponering. Det är ju det fotografering handlar om!

Det här ljuset nu då. Vad vill damerna att jag ska showa för något? Bor på en gata som saknar gatlyktor. Det är KOLSVART. Så inte mycket till Stadens ljus här inte. Taxichauffören, Bob, säger att de sätter inte upp gatlyktor överallt för att barnen ska kunna sova bättre! Ja men hallå Mr Taxi Driver. Lite bättre förklaring skulle sitta på plats.

Den närmaste storstad vi kommer är Hartford. Där finns det lite fler lampor som lyser upp i mörkret. Men vem sjutton åker till Hartford mitt-i-natta för att fota? Inte jag. Men däremot en kväll för att äta en bit mat på någon av de suveräna restaurangerna som finns där.

Här ser vi lite "ljus" i staden Hartford, bland annat trafikljus.

Som jag beskrev, så har "vår gata" inga gatlyktor, så det ljus jag kan fånga här är det vackra morgonljuset.

Winterset Lane en tidig morgon och ett vackert solLJUS

Kommer plötsligt att tänka på Tommy Körberg. Ja inte på det viset! Inte min typ. Men han sjunger jäkligt bra och låten Stad i ljus är en höjdare!

Eftersom den här staden saknar mycket ljus i form av lyktor och lampor så får jag plocka fram den verkliga Stadens ljus. Nämligen, tadaaaaaa

Kanske inte ett ljus på fotografering eller

på att tolka dessa teman rätt, men what a heck!

Önskar ALLA en trevlig helg! Nu vankas besök från NYC och en kär bloggare med sin familj.

Min stora idol Michael Jackson

Ett chockbesked! Han är död.

Michael Jackson.

Rest in peace

Flyttfåglar

Nu flyr de. Från vad? Till vad? De är som fåglar som drar söderut på hösten. Men det här handlar om en förflyttning från väst till öst. Alla Amerika bloggare! Det packas och fixas och trixas och simsalabim är de i Svedala. Den ena efter den andra försvinner från blogosfären. En del ser till att ha tillgång till internet och fortsätter att blogga. De flesta ligger dock på sparlåga.

Hur ska vi göra då? Jo vi drar också! Men om tre veckor och vi stannar bara i tre veckor. Ja tonårsdottern åker veckan innan. Själv! Hon ska dessutom byta på Newark. Jag åker med Minstingen. Maken ska inte ens åka med. Han ska fiska. Inte med polaren Bob utan med en kompis från Sverige. Då ska det knytas flugor. I en hel vecka. Efter det ska han jobba.

Tre veckor blir lagom. Jag känner att vi har vårt hem här nu och jag vill känna hur det är att vara ledig här också. Barnen ska umgås med sina vänner utanför skolan och göra de där somriga sakerna här med.

Känner en viss stress över resan. Ska hinna träffa så många och det är roligt i sig. Men den där egentiden försvinner lite. Har en förmåga att binda upp mig "Det är klart vi ska träffas" och så sitter jag där med en dag mindre. Den där balansen kan vara svår att finna ibland.

Innan den här flyttfågeln drar så ska ett projekt göras klart och som nu ser sitt slut. Äntligen. På måndag blir det genomgång och efter det blir det finjustering samt rapportskrivning. Får hoppas att det inte blir någon resa inklämd under denna period bara. Det skulle jag nog inte klara av nu.

Verkligen tisdag?

Någonting är fel. Eller inte fel, men annorlunda. Det är ju trots allt tisdag. Super Tuesday. Då allt ska ske och göras och fixas. Men det är ett lugn som vilar över Olssons residens idag. Kan det bero på sista veckan i skolan? Tonårsdottern sitter och pluggar inför sina två finals (slutprov). Hon hade två igår, pluggdag idag, två imorgon, städdag på torsdag och SOMMARLOV på fredag! Minstingen har inga finals. Gudskelov! Det hade i och för sig inte förvånat mig om fröken L hade skickat med en lapp "Kindergartener`s Finals; The alphabet in less than 1 minute, read a book in 10 minutes" etc. Sista veckan verkar till och med fröken L slappna av lite.

Jag har fortfarande lite jetlag så det blev en promenad på lunchen med tonårsdottern. Och trasselsudden. Hunden alltså.

Hahahaha! Trasselsudden ska lära sig "leach manners".

Efter ett tag får han springa fritt och blir vild och galen.

Här jagar han en vit fjäril som syns till vänster om honom. Noll koll!

Det finns massor av fotbollsplan att strosa omkring på.

Amerikanska fotbollsplan.

Och tracks. I stort sett vid varje high school.

Oj vad jag längtar tillbaka till tiden då kvällarna

tillbringades på idrottsplanen.

Yäk! En sk Garden snake. Ofarlig sägs det.

Men äcklig i alla fall!

Det är inte ofta jag ser "vilda" blommor här.

Ofta är det tillgjort med rabatter och bark och doningar.

Och in i skogen begav vi oss. Rofyllt.

Men så Tadaaaa!

Dessa trodde jag växte bara på monsterlab här i Amerikat!

Nu åter till jobbet. Ikväll blir det Groove och styrkepass. Men före det ska barnen ha sin middag.

Vad har jag glömt idag?

TIBAX!

En obeskrivlig känsla, när jag satt där och halkade fram och tillbaka på sätet i taxin på väg hem.Klockan var nästan elva på kvällen och jag hade varit vaken i 24 timmar förutom några små tupplurar här och där. Lördag kväll. "Köööööööööör", tänkte jag när taxichaffis Bob snirklade sig fram genom småbyarna. Till slut så. HEMMA! Durrig i skallen, magen spänd och fötter som vattenballonger. Men ändå, en ljuuuuuuuvlig känsla.

Jag räknande ut att jag flugit 8 olika flygplan under en vecka! Många lyft och landningar blir det. Halvdöv dessutom trots jag satt där med fingrarna runt kranen och blåste som en blåsfisk. Tiden jag tillbringade uppe i luften gick åt att spana på film, äta och dricka samt läsa. Ibland slängde jag några ord med "grannen".

Jobbet har gått bra. Har varit till tre olika enheter, en i Tyskland, en i Frankrike och en i Schweiz. Mycket kaffe har det blivit. Inte så mycket sömn. Och inte så mycket mat. Nu förstår jag varför européer är smalare. Bara en iakttagelse så där. Portionerna är små och nyttigare. Inga donuts. Inga muffins. Inte ens en jäkla frukt på dagarna!

Att flyga till Berlin, Paris och Basel innebär inte att jag sett dessa städer. Enbart flygplatserna. Enheterna har ju en förmåga att vara ute in-the-middle-of-no-where, typ. Enda stället där jag kunde se något och fota var i Frankrike i en liten stad väster om Paris, Vernon. Underbart litet ställe. Fick, eller rättare sagt jag tog mig tid att strosa runt en kväll. Kopplade av, satte mig vid en uteservering och sippade på en kall öl. Några nyfikna fransmän "värrr arrr jo frrrråm" och mycket mer än så blev inte diskussionerna. De är inga höjdare på engelska. Vi viftade lite med armar och händer. Skrattade som om vi skulle begripa varandra, "hahaha", lite fint så där. Men trevligt. "Årvaarr" och jag gick vidare.

Kvällarna ville jag gärna tillbringa själv. Åt middag med en kollega en kväll. Annars brukar jag tacka nej. Behöver min tid. Och jag vet också att de behöver sin tid.

Nu är det ny vecka och jag kan knappt bärga mig! På fredag får vi besök. Av en bloggare med familj. Jihaaaaaa!

Här kommer lite bilder från resan:

Det var noga med att kolla spridning av

svin influensan och blanketter skulle minsann fyllas i!

En liten oas vid hotellet i Berlin...

...kunde jag njuta av en kall öl!

Lite snacks på rummet ;)

Smågulligt rum, eh?

En liten sak gömd i kudden. Hjärtformad godis. Nice.

Har glömt en del. Beställde en stor kaffe. Jo tjena, detta var

resultatet. En halv fylld plastmugg.

Floden Seine vid hotellet i Vernon.

Det kan inte vara kul att vara trädgårdsarbetare jämt...

Collegiate Church Notre Dame

Dessa underbara smågator. Här passar

inga stora amerikanska bilar inte!

Lite mat hann jag med. Pasta med seafood är min favvis.

Nog med pluttinuttbilder.

Back to bizniss Taina!

Nu måste jag hinna läsa ikapp alla bloggar och kommentera och dessutom svara. Gud vad jag har saknat blogosfären!

Midsommar

Sitter har i lilla Liestal i Schweiz. Det ar midsommar. Klockan ar halv sju pa kvallen. Trodde jag skulle vara pa vag hem. Men ack vad fel jag hade! Flyget gar ju inte forran imorgon bitti! Jag som skulle dansa sma grodorna pa planet. Andrade planer. Far kora det efter middagen ikvall istallet. Skrammer ivag en och annan hotellgast. Who cares? Jag ser dem sakert aldrig mer. HA!

Veckan har varit MYCKET intensiv. Men det tar jag i ett senare inlagg. Just nu ska jag njuta av min kalla ol och bara njuuuuuta och onska ALLA en glad midsommar!

Sma grodorna, sma grodorna ar lustiga att se...

Hjälp hinner inte med fredagstemat idag!

Alla kära fredagsbloggare, jag har hmhm full, om jag uttrycker mig milt så här mitt i fikat. För fikaraster TAR jag trots att jag bor over here. 

Dagens tema, som Annika och Desirèe har valt är ju ett kanontema! Och så kan jag inte delta. Nähä, men tid att sitta och skriva det här inlägget då. Hur går det ihop? Temat handlar ju om att skaka fram foton det senaste halvåret och jag har ju bytt dator. Alla bilder ligger nu huller om buller i en extern hårddisk. Och jag har inte hunnit kika in i den. 

Så här ligger det till. 

Djupt andetag

Tisdag hela veckan

Maken bortrest

Ensam hemma med två barn

En hund

Tonvis med jobb

Skolkonsert

Art show

Simlektioner

Träning

Skolpsykologer och rektorer

OCH IMORGON SKA JA IVÄG PÅ MIN BIZNISSRESA!!!!! GAAAAAAAH! Åker på förmiddagen till Paris, därifrån till Berlin, sedan tillbaka till Paris för att avsluta Europa turnèn i Basel. Värsta rockstjärneresa a la Madonna. Avslutar turnèn. Ha, jag tackar jag!

På midsommaraftonen sitter jag på flyget tillbaka hit. Ska tamej sjutton ta mig en sup och sjunga "Små grodorna" högt på planet om jag överlever denna vecka!

Så nu blir det lugnt i blogosfären ett tag för min del.

Önskar alla en underbar helg och massor av sol. Dansa, dansa. Soldansen alltså! Vi har kört fel dans länge nu. 

Andas Taina. Andas.

Okej, så här ligger det till

Idag var jag på mötet med skolan. Och jag har i alla fall bestämt mig. Men jag måste diskutera med Maken först när han kommer hem, i morgon kväll.

Jag gick inte ensam dit och tackar alla som uppmuntrade mig till att ta med någon. Och det kändes SÅ bra. Jag tog med mig E från Minstingens dagis. Hon har bott här i 16 år och kommer ursprungligen från England. Vilket stöd! Hon tar alltså ledigt från arbetet och kommer med mig till skolan. Underbart! Själv har hon tre barn som går i skolan. Dessutom känner hon ju vår lilla tjej. 

Vid mötet närvarade rektorn, skolpsykologen, E och jag. I en timme gick vi igenom allt underlag och E berättade även Minstingens framsteg på dagis och även vem Minstingen är, så som de ser henne. Det framgick att Minstingen klarar av alla krav vad gäller den akademiska biten. Skönt. Det som var och kommer att bli hennes svårigheter, är att sitta still och fokusera. I ettan kommer de stilla-sittande-passen att bli betydligt längre och om de inte avslutar sina uppgifter i tid blir det avdrag på raster och med det minskar chansen till ork till nästa pass osv. De, speciellt skolpsykologen, höll med om att det ÄR tufft och att den här cut off date är vansinning. 

Alt 1. Gå om Kindergarten

Minstingen kommer att känna igen mycket av det hon har lärt sig hittills. Hon kommer att sättas in i en "higher level reading group" eftersom hon redan läser. Fatta, det här är 5-åriga barn vi pratar om! Higher level! Hon kommer att få en mycket erfaren lärare. Enligt skolpsykologen kommer hon att kunna få mer tid till att mogna på sig. En del av henne kommer alltid att ha Pippi Longstocking attityden, enligt henne. Hon berömde henne flera gånger och ville så att det skulle gå bra för henne.

Dagis, där hon då kommer att tillbringa halva dagarna, kommer att hjälpa till och ingå som en del av det programmet. Med E`s hjälp.

Alt 2. Flytta upp till Grade 1

Inget dagis. Heldag i skolan. Längre pass. Mindre antal vuxna i klassrummet som kan hjälpa till. Kommer inte att gå tillsammans med de barn hon går med nu. De separerar barnen inför varje årskurs här. Så den tryggheten försvinner. Trycket ökar med mera läxor.

Skolpsykologen förklarade också att Minstingens nya intryck kommer inte bara från skolan. ALLT har förändrats även om familjen är densamma. Att flytta som vi har gjort, till ett annat land med nytt språk påverkar hela familjen utan att vi tänker på det. Så vi påverkar ju varandra också. Inte för att detta har skapat någon oro, utan det har gett en massa nya intryck, som ska bearbetas samtidigt som du har krav på dig att prestera när du är så ung. Hon var av den uppfattningen att låta Minstingen gå om, reflektera i lugn och ro och känna glädjen och nyfikenheten i lärandeprocessen. 

Skolan har i och med detta fall lagt in två åtgärder varav den ena är att förbereda skolan och föräldrar bättre när de läser höstens intagningar. Den andra är att standardisera Kindergarten- lärararnas krav på barnen. Olikheterna är alltför stora idag. 

Jag har som sagt var bestämt mig och vill att hon går om. På måndag ska vi meddela vårt beslut. De två sista veckorna i skolan kommer hon att gå som vanligt. Hon ska få träffa den nya läraren och skolpsykologen. Tillsammans ska vi upprätta en plan för denna övergång. Allt för vår Minsting.

Men jag ska prata med Maken först.

Dagen D närmar sig

Imorgon, torsdag, ska vi, rättare sagt jag, träffa vikarierande rektorn på Minstingens skola och skolpsykologen. Maken är ute och flänger. Tjänsteresa. Och nästa vecka dra jag iväg, så mötet måste hållas nu. Denna vecka. Mötet om hur det blir för Minstingen till hösten. Ska hon flyttas upp eller gå om Kindergarten? Det är frågan. 

Rektorn ringde upp mig efter senaste mötet och berättade att Fröken L hade sänkt Minstingens betyg ytterligare! Jag blev så häpen och frågade vad det var frågan om! Det här börjar ju kännas som rena mobbingen. Minstingen läser korta meningar. Hon kör alfabetet på mindre än en minut. Hon gör stora framsteg. Jodå, det kunde Fröken L hålla med om, dvs att "The academics" är helt ok. Men det är Minstingens mognad som är hennes bekymmer. Hennes bekymmer! Om skolan, eller distriktet där vi bor, fastslagit cut off date till den 31 december, så måste de vara beredda på att det är ett stort spann på barnens födelsedagar. Det är ALLTID 12 månader på ett år. Vissa föds i början och andra i slutet och sedan finns det allt däremellan också. 

Denna Fröken L har inte varit lärare i så många år och är av den här "överambitiösa" sorten. Till en början. Orken tryter efter ett tag och det gör att det måste drabba någon. I det här fallet vår Minsting. Hon ÄR en vild sak, vår tjej. Hon bubblar och pratar och sitter sällan still. Hennes föräldrar är likadana, dvs Maken och jag. Äpplet ramlar inte långt från trädet. 

Mer och mer folk börjar engagera sig i detta och tycker att det är lite märkligt. Vissa barn i parallellklassen kan inte läsa. Inte ett ord. Men där är det inte frågan om att gå om. De har en annan lärare. Nu ska Fröken L sluta på skolan. Varför vet jag inte. Tänker inte ens spekulera eller snoka i det. Jag har annat att tänka på. 

Jag ringde rektorn och frågade om assistenten, som hjälpt Minstingen med engelskan (ELL -English Language Learner) ska vara med på mötet imorgon. Svar "nej". Fråga "varför"? Enligt skolan är det inte brukligt när det ska diskuteras retention. Jag krävde då att jag vill ha assistentens input OCKSÅ! 

KalasLotta med flera tycker jag ska gå på magkänsla. Det är ändå vi i sist och syvene som avgör hur vi vill göra, dvs gå om Kindergarten eller flytta upp till Grade 1.  

Jag har en fundering dock. Nu när Maken inte är med, ska jag ta med mig någon annan? Dagispersonal, Minstingens bästa kompis` mamma eller Fru M som är Pre-school fröken och som tog emot oss när vi flyttade hit (en helt underbar människa). Hm, vet inte riktigt här.

Ska jag läsa för dig, Mom?

Här läser hon, alldeles själv "A horse..." och är 5 år!

Älskade Minsting, du är en kanontjej!

Fiskepolare

Det är ganska gulligt. Maken har hittat en lekkamrat. Eller ska vi kalla det fiskepolare. Det är vår granne, Bob.

Maken är en stor fiskeentusiast. Inte en sådan där som gräver ett par slemmiga maskar ur komposten och krokar fast dem på spöet.  Nä, här är det flugor. Små löjliga, fjuniga ting. De heter ju något också. Inte Kalle och Pelle utan namn på olika flygande eller hoppande insekter. Inte nog med dessa märkliga ting på kroken, så ska man ju dra på sig ett par galonbyxor! I vuxenstorlek. Och gärna en hatt, typ cowboy. Fråga mig inte varför en fiskehatt ser ut som en cowboy hatt. Lägga upp fisken på kanske? Om det ändå vore SÅ väl, att han kom hem med en fisk någongång! Han tycker ju SYND OM djur. Och fiskar är ju djur. Så när han väl har fångat en fisk, tar han ur kroken och lägger tillbaka fisken i vattnet. Klappar den gör han också. Ja, han klappar fisken som om det vore en kattunge. Det övergår mitt förstånd. Vad väntar han sig?Ett svar från Herr Fisk  "Tack för den flygturen i luften, hörru". 

När han flugfiskar, så står han inte vid kanten av floden eller älven eller vad det nu kallas för. Vattendraget säger vi. Utan mitt i! Där det strömmar och har sig. Maken tror att han är någon sorts världsmästare i längdhopp också, a la Bob Beamon, där han står i Vattendraget och ska förflytta sig från en sten till en annan. Plums, låter det ibland. Och galonbyxorna fylls med vatten. Tror ni han ger sig då? Ha! Inte Maken inte. Han fiskar så länge som kroppen är varm och när de fyllda galonbyxorna börjar kyla ner kroppen då är det dags att ta av sig dem och sätta sig i bilen. I kalsongerna. 

Bob har följt med Maken ett par gånger nu. Och är eld och lågor. Han har dock aldrig flugfiskat seriöst tidigare. Kan det bli seriöst överhuvudtaget? Jag bara undrar. 

En dag när jag gick ut med hunden, kom Bob springande mot mig. "Look Taina, I bought some new stuff for fishing". Han såg helt salig ut. Flåsade och viftade med detta nya flugspö så jag trodde jag skulle få den runt halsen. Han hade inte takterna. Inte än. Men när Maken kom hem skulle takterna tränas upp och så ställde sig herrarna på tomten och tränade kast. Maken var så ivrig över Bobs entusiasm så han glömde att i vanliga fall brukar det ju vara en otäck krok i ena änden. Vi andra upptäckte det. Flyende! 

Nu är Maken på tjänsteresa. Bob är på semester. Jag tror, eller jag är övertygad om att han tog sin semester samtidigt så han inte skulle missa fiske med Maken!

Här fick vi fly när Maken och fiskepolaren tränar kast. Med flugspö.

Det blir  grillade hamburgare hos Bob ibland.  

Och en kall öl. Eller vin. Bob är en bra granne. Och polare.

Någon bild på en fisk blir det inte. De lurpassar i Farmington River och väntar på att fiskepolarna ska komma och ge dem en flygtur de sent skall glömma. Jag tycker att flugfiske kan döpas om till flygfiske istället.

Flyg fisk. Flyg

Krucifix och spöken

Poff, så har helgen gått. Och det har handlat mest om spöken. Eller spöket. Hon heter Abigail Pettibone. Det har även handlat om Tag Sales och givetvis träning.

Minstingen har i evigheter tjatat om att få gå på en speciell restaurang här på orten, nämligen Abigail`s. "För där spökar det, mamma". I slutet av 1700-talet fanns det en familj vid namn Pettibone, som byggde The Pettibone Tavern (idag Abigail`s) just här i Simsbury. Byggnaden har varit utsatt för brand två gånger, varav den första redan 1800. Indianerna fick skulden för den branden. Nästa stora brand skedde för ca 1,5 år sedan. Orsak? Ingen vet. En del skyller på Abigail. Hon var nämligen dottern i huset. Under sitt giftermål var Abigail otrogen mot sin man, som var sjöman. Och vad gjorde han när han fick nys om detta? Jo chop-chop, och både Abigails och älskarens huvuden höggs av. Nu går alltså Abigail igen. Speciellt uppe på damtoan. Spooky! Minstingen tycker detta är SÅ intressant. Hon har givetvis inte fått höra om själva halshuggningen. Lite hjärna har jag kvar, trots allt. 

Utanför restaurang Abigail`s, Minstingen, Kristina och Tonårsdottern

Servitören fixade A Pink Lemonade. Uppskattat såklart!

Tonårsdottern med bästa kompisen.

Ett besök på damtoan är ett måste. Det är nämligen där du kan möta Abigail...

Undrar om det var så här hon såg ut? Servitören höll på att 

snubbla när han såg Minstingen springa omkring i denna out fit. 

Hade han sett ett spöke?

Tag Sale hann vi också med i helgen. Och det finns det hur mycket som helst av här. Antingen så ställer folk ut sina prylar de vill bli av med vid garageuppfarten eller så hyr man ett bord på en större loppis. Så som på Simsbury Farms isrink. Där fanns allt man kan tänka sig. Varför inte en pulpet från 1930? Jag bara älskar att gå på loppisar. Vrida och vända på prylar. Det blev inte så mycket inhandlat. Lite leksaker. Smart, Taina. Nu måste jag snart ha en egen loppis för att få plats med allt jag släpar hem.

Det här lilla setet köpte vi, dockmöbler och en liten teservis. Nu har jag varit på många tea parties. Dock inte suttit i de här möblerna.

Precis när vi skulle åka från denna loppis, fick Minstingen syn på ett krucifix och jag frågade henne om hon visste vem det var. "Orack Obama", sa hon lite argt. Nämen, tänkte jag, hur fick hon till det? "Jo du förstår mamma, dom där farbröderna som ska skydda Orack gjorde INTE a great job. " Nä just det, så kan det gå...