I lördags var det kallt och blåsigt. Trodde näsan skulle ramla av ett tag under skidåkningen. Jag har ingen sådan där cool mask, utan vädrar näsan oavsett väder. Har inget litet värmesystem i mina vantar heller, så fingrarna blev lite kalla de med.
Lördagkväll drog vi till våra vänner som köpt sig ett "vinterhus" i närheten av backen. I vanliga fall bor de i Boston. Dra ända in på trissor som de har jobbat på detta hus, som inte är riktigt klart än. De har flyttat på väggar, lyft taket, satt in fler fönster, byggt ett helt nytt kök, och så vidare. Hakan trillade ned så jag slog i knäskålarna.
Det blev en rolig kväll med mat och dryck, snack och dans och ungar som busade. Vi har så fina vänner, som vi träffat genom skidåkningen. Och det är jag så tacksam för.
Så till något helt annat. Mello. Jag har förstått via FB och andra medier att det varit melodifestival i Sverige. Men varför heter det mello? Och det tycks vara miljoner avsnitt innan finalen körs. Råkade lyssna på en intervju med en av deltagarna, Loreen. Jag blev så paff. Det svenska språket håller ju på att falla sönder. Det var engelska uttryck hela i tiden. Det blandades vilt och för mig blev det för mycket. Hör mer och mer av detta där språket inte vårdas längre och det blandas in en massa engelska ord och uttryck. Det kanske ska vara så? Om typ 100 år så finns det bara ett språk, ett världsspråk där man har kokat ihop alla världens språk till ett. Kanske är jag gammalmodig, men jag tycker det låter illa. Så ja, nu fick jag gnälla lite. Tack och bock. Nu ska jag iväg och jobba!
 |
| Ungarna hänger i soffan efter en dag i backen. |
 |
| Hänger i köket och bara myser |
 |
| Rebell (hunden) var bitsugen |
 |
| Dessa tjejer som hängt ihop sedan flera år och blivit så nära vänner. Härligt att se. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar