onsdag 12 augusti 2009

En annorlunda tisdag

Mina tisdagar kan ju sluta i vad som helst. Det slutar oftast i en härdsmälta i hjärnan. Orsak? Allmänt dålig planering helt enkelt. Men ibland får jag till det och DÅ känner jag mig någorlunda normal. Jiiiihaaaaaa, tänker jag då.

Igår var det tisdag. Jag hade lyckats boka en tandläkartid för Minstingen. På en tisdag. Hur jobbigt kan det vara då? För övrigt så kan jag nog kalla mig själv för Mrs tandläkare snart, så mycket som vi har öppnat våra käftar i denna familj sedan vi kom hit. Tänderna är ju A och O i detta land. De ska inte bara vara vita utan raka också och inte se ut som om någon slängt in gaddarna i munnen på en.

I alla fall så meddelade jag dagis att Minstingen skulle komma lite senare på tisdag eftersom vår tid hos barntandläkaren var "the first thing in the morning". Också viktigt att det är en barn-tand-läkare.

Vaknade vid 4 på morgonen. Maken skulle på bizniss-resa och bökade runt i sovrummet. Vetefan vad han letade efter. "Puss, puss, vi syns om ett par dagar. Jag sover en timme till".

Klamp, klamp. Kikade försiktigt med ena ögat på klockan. Tänkte vilken rolig dröm. De ville verkligen bli klara med taket i tid och måste därför komma mitt i natten. Klockan var ju bara 1.40 am. Till slut bankade det för jävligt och jag satte mig upp och var riktigt FÖRBANNAD! Plötsligt tittade jag lite noggrannare på klockan. 7.43 am. SNART 8!!!!!!!!!!! GAAAAAAH! Vi som skulle vara hos tandläkaren klockan 8 och före det fanns miljoner saker som skulle göras.

Hjärnan snurrade på höga varv. Ungefär som en trasig jävla automatlåda. Du lägger in drivern men den vill inte växla utan varvtalet ökar och ökar och ökar. Varmt blir det också! Takläggarnas enerverande bankande och klampande hjälpte inte situationen. Jag fick inte ihop ekvationen och tog ett beslut om att ta ledigt. Så där bara. Ledig på en tisdag? Härdsmältan skulle ju undvikas till varje pris.

Ett lugn sköljde över mig. Ja ja, ett Taina-lugn då. Men det var så himla skönt. Ringde tandläkaren och drog en vit lögn om sore throat och fick en ny tid. Ringde dagis och berättade som det var. "You need it, Taina". Vad de nu menade med det?

Och vad gjorde vi då? Minstingen och jag? Tonårsdottern kunde jag glömma. Hon hade ju en sleep-over-polare och hur de lyckades sova i oljudet är för mig en gåta. Vi for till Simsbury Parks poolområde och badade! Det var ju drygt 30 grader.

Minstingen älskar att bada!


Det kanske syns att badflickan håller på att bli tandlös.
Hon har tappat 3 tänder i sommar!

Lite fika hör ju till. Det blev en donut. What else?

Senare då? Jo DÅ var det full rulle. Handla, fixa mat, dra iväg på gymmet på ett Groove pass, duscha, göra Minstingen klar för natten, läsa saga, hänga tvätt och plocka undan tvätt och pladask i fåtöljen! Det blev en hyfsad film för Tonårsdottern och mig. Hög mysfaktor.

Härdsmältan? Poff!

Mamma blues

Ens barn blir aldrig för stora för en. Trots att de har flyttat hemifrån så vill man fortfarande vara "närvarande och härvarande". Dvs finnas där för dem.

Sonen, som bor i Sverige, flyttar nu från Gävle till Göteborg. Han ska studera sista året på ekonomilinjen på Handels. Det är ju kanon att han kom in där, tycker jag. Men nu skulle jag så gärna vilja vara hos honom och hjälpa till med allt som behöver göras inför en flytt. Lägenheten ska vara tömd denna vecka samtidigt som han jobbar heltid. 50 km från Gävle. Det ska packas och det ska städas ur. Otur så krånglade bilen mitt i allt!

Pratade med honom imorse. "Det är lugnt, mamma", säger han. Är det bara jag som är lite hispig? Han är ju trots allt 23 år.


Love you, my son!

måndag 10 augusti 2009

Dinosaurier och mitt baknamn är Olsson

Jesses vad stora de måtte ha varit de där dinosaurierna! Brontosaurusarna, tyrannusaurus rexarna och allt vad de nu heter. Vi har nämligen varit på en "Walking with the dinosaurs" show i Hartford. Minstingen satt som fastklistrad på stolen, ögonen stora som basketbollar och en hand framför munnen. Antagligen för att inte tappa andan. "Är dom riktiga, mamma?" Den frågan ställdes ett hundratals gånger under föreställningen. Tonårsdottern hjälpte ju inte till genom att retas och säga "JA DET ÄR DOM!"


De rörde sig över hela plan och lät skräckinjagande

Här kikar en till ut genom öppningen för att skrämma
slag på alla småttingar.

Asätare där!

Snacka om otympligt huvud!

Flyger gör vissa av dem också! Fy fan för att
ha en sån ovanför huvudet på en.

Värst var nog den här!

Bra föreställning och Minstingen är inte helt övertygad än om att de inte skulle vara riktiga.

För övrigt så kan jag meddela att efter 3 veckor i Sverige blev det lite rappakalja av språket. Speciellt hos Minstingen. På något sätt försöker hon hålla kvar svenskan så mycket som möjligt, men ibland blir det lite tokigt. Så som när hon skulle berätta om vad hon heter i efternamn. "Mitt baknamn är Olsson". Ja vad säger man. Inte så mycket. Man skrattar helt enkelt.

It´s just a roof, del 2

Hahahahaha! En av takläggarna har lagt märke till Tonårsdottern i huset. Han springer upp och ner för stegen som en liten iller och spanar in var i huset hon skulle kunna tänkas vara. När han till slut hittar henne åker tröjan av! Det är ju så varmt. Inte nog med det, han knackar försiktigt på dörren och ber försiktigt om att få låna "the bathroom". Utan tröja. Stort leende när han passerar dottern.

Plötsligt började jag fundera på de andra karlarna. Var uträttar de sina behov? På vår gräsmatta? Inte undra på att hunden blir snurrig när han springer ut och sniffar runt!

Till slut fick dottern i alla fall nog: "Mamma, vet du vad han håller på med NU då? Han står och sköljer av sig med vattenslangen mitt framför ögonen på mig!"

"Vattenslangen? Vilken jäkla vattenslang pratar du om? Jahaaaaaaa, den. Trädgårdsslangen."

Hahahaha, snacka om flirt a la handyman style!

söndag 9 augusti 2009

It´s just a roof

Skönt med lugn och ro i helgen. Ingen som sprang och klampade på taket eller sköt med någon sorts häftpistol. Hunden slapp springa från det ena fönstret till det andra och spana in allt som ramlade ner från taket. Tonårsdottern fick sin skönhetssömn. Eller ska vi kalla det för på-gott-humör-sömn. Tonåringar som inte får sova ut kan bli något stingsliga.

De tog ledigt under helgen. Takläggarna.

Ägarna till huset vi bor i, tänker satsa på att fräscha till huset. Utvändigt. Wow, säger jag bara! Fint på utsidan. Väldigt amerikanskt. Men jag är glad för det. Riktigt glad. Tigrinnan, dvs ägarinnan, fick dock välja. Taket ska bytas ut och huset ska målas. Nuvarande färger är lite grå och trista, så jag hoppades att en släng av wild-and-crazy-tankar skulle smyga sig in i henne. Resultatet blir ett tak med samma mörkgråa färg och husfasaden samma ljusgråa färg. Inte mycket till fantasi här inte. Suck.

Standarden på de amerikanska husen är långt ifrån de svenska och finska. Ibland undrar jag om de hade tänkt sig en koja när de startade bygget, men så blev huset för stort för att lyftas upp i ett träd och bli en trädkoja. Så kanske de kom på andra tankar och beslutade sig för att låta det bli ett "riktigt" hus istället. I amerikanska mått. Hus byggda på 70-talet suger. Isolering? Behövs det, typ. Du kan knappt smygprutta i ena delen av huset utan att alla hör det!

Den här förändringen nu då. Kommer det att märkas? Maken såg ingen skillnad på den delen av huset som blev färdigt i fredags! Den enda skillnaden han kommer att märka är troligen på uppvärmningskostnaden. Ibland tror jag män använder olika sinnen för olika saker. Spelar roll vad det är för färg. Alla gånger han har missat mina nya slingor i håret då! Kostnaden för dem får han inte ens se. Så det så! DÅ skulle han minsann lägga in det där mans-sinnet och studera och fundera vad det kostade.

Grabbarna som lägger om taket är mycket effektiva och deras samarbete är beundransvärt. På ett par dagar hann de med att slita ner och lägga nytt på huvudbyggnaden. Nu kvarstår altan- och garagetak. Se här:



Annars kan jag meddela att det är VARMT här nu och de har lovar kring 30 grader hela veckan. Och en hög luftfuktighet. Tur att de meddelar sånt, våra kära meteorologer, för annars skulle jag tro att jag hamnat i klimakteriet så mycket som jag svettas!

lördag 8 augusti 2009

Första veckan

Första veckan hemma har verkligen susat förbi. Kan det vara jetlaggen? Tittade på resväskorna i 4 dagar. Ouppackade. Istället för att hämta kläder i garderoben, har jag öppnat mina kära resväskor. Men igår, då hamnade allt där de skulle. Vete gudarna om jag försökte vara kvar i någon sorts semester-feeling. Trots jobbet. Ja, jag har börjat jobba. Känns ok faktiskt.

Veckan har också inneburit en hel del gå-igenom-post. Massor av post. Inte för att vi är populärare än någon annan, men det är mycket inför hösten med skolan och diverse aktiviteter. För barnen. Skolan börjar tidigare än normalt, dvs 31 augusti. I vanliga fall startar den efter Labor Day, som är första måndagen i september. Minstingen ska alltså gå om Kindergarten och Tonårstjejen börjar årskurs 11 och blir sk Junior på high school.

Vad gäller aktiviteter finns det miljoner saker att välja mellan. Både för vuxna och barn. Amrisar är duktiga på att skaka fram allt möjligt. Minstingen ska börja lira fotboll och det är INTE jag som kommit på det! Jag vill gärna att hon ska dansa och inte bli en kobent miss Zlatan. Tonårstjejen ska fortsätta rida och det är jag heller inget stort fan av. Usch vad tråkig jag låter nu då? Men vad gäller hästar så står de inte högt upp på listan av favoritdjur. Ja, de finns inte ens med på den listan!

Jag då? Jo jag ska fortsätta med träningen. Det blir Groove ett par dagar i veckan och Zumba en gång i veckan. Sedan ska det löptränas 3-4 ggr och till sist lite styrketräning. Träffade min personliga tränare i veckan och han ville att jag skulle göra en sista utvärdering, dvs kolla min kondition och styrka. Vad fancy shmancy det lät då. Min egen PT. Hahahaha, men jag fick faktiskt ett prova-på-tre-gånger-personlig-assistans gratis. De marknadsför sig på det viset för att locka en till att köpa deras tjänster för ca 70 dollar i timmen! Ha! Forget it, säger jag bara. Men min PT springer efter mig så fort han ser mig och är beredd att deala om priset för han vill så gärna att jag ska bli hans kund. I veckan visade han mig något jag aldrig sett förut. Ett par Kangaroo shoes! De ska visst göra underverk. Och jag skulle få prova dem gratis! Hm, vi får väl se.

Nä nu ska jag sätta fart. Det är lördag och solen skiner.

onsdag 5 augusti 2009

Tjohooooooo

Back to reality eller vad man nu säger. Och det känns såååå skönt att vara hemma. Ja, jag vet. Jag tjatar jämt om hur härligt det är att komma hem. Men det ÄR ju det! Har nu varit bortrest i tre veckor och från blogosfären mer än så. Fick smått panik när jag öppnade denna värld och insåg att det finns ju massor att berätta om. Dividerade med mig själv en stund och sa då "Nä men Taina, du behöver inte berätta ALLT". Det förstås. Men så kom nästa fråga " VAD BÖRJAR JAG MED?" Jo jag börjar med ett stort TACK till alla som gjorde Sverigevistelsen till ytterligare ett mysigt och härligt minne att bära med sig. Nej, det blev inget Finland denna gång. Tyvärr.

Istället för att skriva om allt och om alla jag träffade, så lägger jag in lite bilder istället och så får berättelserna komma senare. Lite utspridda här och där. Och när andan faller på. Konstaterade dock att speciellt kulturell har jag inte varit. Inga tivolin heller. Inte mycket shopping. Men träffat vänner. DET har jag gjort! Och pratat käken ur led. Hur välsmord den än må ha varit så lyckades jag faktiskt.

Nog med pladder och dags för några foton:














En tur till skogen är ett måste när jag är i Sverige och fick då syn på detta magnifika gamla gruvhål! Där stod jag en lång stund och beundrade det jättelika hålet och ropade så det ekade i hela länet.















Svärföräldrarnas sommarställe är en ljuvlig plats att vistas på. Detta var vår "bas" under tre veckor. Inte helt fel att vakna till en egen strand varje dag. Sjön hade jag gärna velat värma upp lite. Man kan inte få allt här i världen.
















Så här nära kom jag lite kultur. Bakdelen på en jätte-Dalahäst. Tittar man noga, står Minstingen vid ett av bakbenen. Hon tyckte det här var den vackraste sidan av hästen. Kul.















Självklart blev det grillning emellanåt. Den sysslan tar svärfar gärna hand om! Ser inte så ansträngande ut, så jag förstår honom.














En tur med den nya båtbryggan var ett måste. Fika, fiskeprylar och trevligt sällskap. Vad mer kan man begära? Det skulle vara solen då. Rofyllt var det. I alla fall så länge jag slapp slabba med vidriga maskar som skulle krokas fast på metspön.



















Kusinerna lyckades fånga små abborrar. Tack vare de där slabbiga maskarna. Och skickliga fiskare såklart!















Goda vänner på en tur med båtbryggan.


















Det här är kul, tycker Minstingen. Tänk att få styra alldeles själv. Det är ju som en Finlandsbåt enligt henne!


















Finns det något mer somrigt än det här?



















Farfar passar på att tjuva en puss!


















En trevlig kväll i Stockholm med mina bästaste vänner från studietiden i Luleå. Vi kom på att det är tantvarning på oss nuförtiden. Vi hann inte med att gå ut! Det fanns ju SÅ mycket att prata om!
















En tur ut i blåbärsskogen var ett måste. Det blev några kantareller också.


















En titt på fåren hos svägerskan och kusinerna ingick också i programmet. Minstingen ville aldrig gå därifrån!

Lite partaj med goda vänner !
















Ljuvlig kvällspromenad med nybliven mamma och go vän.
















Trevlig middag med bästa vänninan, hennes dotter samt min underbare son!

Ojojoj, det finns massor av andra bilder men ALLT behöver jag inte lägga ut. Detta var ett axplock och nu ska jag ta in lite luft för nu ska det jobbas och sedan bloggas. Vardagen är här!

Nice to be back !