Tomt?

Jag undrar hur det kommer sig att allt innanför hjärnbarken känns som vakuum. Jag ropar och ropar men det bara ekar. Tänkte i mitt stilla sinne lägga in ett käckt litet inlägg så här på kafferasten. Slår upp min privata dator och så POFF! I hjärnan alltså. Har det inte hänt någonting sedan förra inlägget??? Bläddrar snabbt i minnet men det är liksom lite dragit i skallen just nu. Ja jag vet, så här i slutet av året finns det tonvis med arbete och det upptar ju en del av ens hjärnkapacitet. Men SÅN JÄVLA liten kapacitet har jag väl ändå inte att det inte ska räcka över till annat också??

I alla fall så var jag ju till St Louis. NÄ JAG HANN INTE MED NÅGON BAR HOPPING! Satt på ett kontor med min kollega, som i och för sig är väldigt underhållande, och vi stirrade mer eller mindre in i datorerna och blippade på våra tangentbord. Ett projekt håller på att födas! Där satt vi och jobbade. Hämtade kaffe emellanåt. Lunch intogs i rummet bredvid. Dvs inget fancy schmancy här inte! En macka i en frigolitförpackning och en diet coke till det. HUR amerikanskt är inte det! Skulle detta ha varit i Sverige, hade vi givetvis inte "betett" oss på detta viset utan dragit oss till lunchmatsalen och ätit vår mat med kniv och gaffel och druckit vatten till det. Rak i ryggen och inga smulor i mungipan när jag snackar. Servetten åker upp och ned som en jävla jojo för det ska vara fint värre sörru!

Men nu är det torsdag i alla fall och vädret är så där härligt som det bara kan bli. Myggfritt! Blir nog en löprunda idag.

Avslutar med ett par bilder och bilder säger mer än tusen ord...

"Jag VET att den finns där inne!"

"Matte tvättar min favoritleksak. Hon tyckte den luktade apa. Men det ÄR ju en apa!"

Hepp!

Thanksgiving 2012

Då så, nu har vi klarat av denna storhelg igen då. Och kul var det, som alltid. Fullproppad med kalkon och något att skölja ned den med. Såklart. Men nu ska jag ta det lugnt med både det ena och andra före jul. Det är INTE frågan om bantning utan bara ett välmående, för oj vad mycket mat och dyck kan få en att känna sig som en matberedare som ständigt är igång. Brrm, brrrm. Och så lite rap däremellan. Hjärnan orkar ju knappt tänka eftersom den är upptagen med att organisera alla tarmars funktion. 

Drar till St Louis idag. Det blir inte så mycket tid över för bloggen. Varför??? Take a wild guess som relativt ny husägare, amerikanska fönster som MÅSTE vara rena till jul, Black Friday jada, jada, jada. Behöver jag säga mer? Om just du är nyfiken på vad jag pysslar med så minibloggar jag på Instagram, sisutaina.

Lite bilder då rå!

Ha det!

Kalkonvecka

Idag blir det halvdag och sedan ledigt i några dagar. Kanske lite jobb på söndag eftersom jag drar till St Louis på måndag och behöver förbereda mig lite. Men det tar vi sedan. Nu är nu.

Idag är det dessutom massor av folk som reser till släkt och vänner för att fira Thanksgiving. Den högtiden ska inte firas ensam verkar det som. Det ska helst vara många samlade vid bordet. The more the merrier. Just sådana här gånger tänker jag på mamma lite extra. Mamma som inte finns bland oss längre. Saknaden gör så ont ibland. Då tar jag och bläddrar i mina gamla fotoalbum. Tittar och minns. Och saknar. Här är ett foto jag tittade på länge, en bild på mamma och Isabella från 1994:

Mamma var svårfångad på bild men ibland lyckades jag.

Den här halvdagen ska jag trycka in en hel del jobb. Sedan ska jag ut för att handla eftersom det mesta är stängt imorgon. Annars är det väldigt få dagar här där affärer är stängda en hel dag. Ja jag vet, korkat att trängas med allt folk, men det rör mig inte i ryggen. Ett dugg. Jag har vässade armbågar. Tro mig. De är extra vässade för på fredag är det sk Black Friday och det är startskottet för julhandeln och går du ut riktigt tidigt så kan du göra fynd. Många affärer öppnar redan vid midnatt. Det tråkiga i kråksången är att en del tjuvstartar och öppnar redan på Thanksgivingkvällen klockan 8. Vad kommer det att innebära? Att de bästa klippen går åt? Eller någon trycker i sig middagen för fort och får kalkonben i fel strupe? Ja vi får väl se. Jag sticker ut vid 6 tiden. PÅ MORGONEN! Ensam såklart.

Happy Thanksgiving!

Det här med att anpassa sig

Nu är jag ute på krigsstigen. Inget nytt under solen med andra ord. Men jag blir lite trött på att ibland ska det anpassas till absurdum! Ja jag vet att det finns massor av personer som är allergiska mot ett det ena, ett det andra. Så även jag. Men jag gör inge affär av det. Jag har anpassat mig till omgivningen. Men nu känns det som om omgivningen hela tiden ska anpassa sig till allt och alla!

Liisas skola är en nötfri skola. Det får således INTE komma in något som innehåller nötter. Barnens alternativ till mellanmål krymper mer och mer. Vi ska plötsligt bli experter på varenda jävla molekyl i allt vi skickar med! TÄNK om det har fastnat något i arselet på barnen när de åkt skolbuss och på så vis fått in smulor från något som innehåller nötter??? Ska vi stämma skiten ur varandra då? Jag kommer att få mardrömmar om detta snart. För tänk om jag ska behöva dammsuga ryggsäcken varje dag eller doppa ungen i sprit innan hon går till skolan?

Ett annat exempel är personer inom organisationen som förväntar sig att alla andra ska följa med just den personen till speciella restauranger som inte serverar just det de är allergiska mot. Och skulle personen mot förmodan hamna på en restaurang som serverar det mesta så är det rena korsförhöret med en stackars servitris/servitör som får springa skytteltrafik till köket för att kolla att ingenting blandas och att det finns i stort sett en öken mellan rummen där ingredienser inte kan kontamineras.

Hur i helvete har vi 60-talister överlevt? Utan hjälmar, inga bilbälten, rökande föräldrar INOMHUS och sprungit och hoppat i träskor hela sommaren. Inte var det någon som frågade om det var något vi inte tålde heller. Tuta och kör var melodin.

Ursäkta, men jag blir lite trött ibland. På att anpassa mig.

Ny hyresgäst

Min lilla korg som jag pimpade med kottar och ris och fejkad björknäver har fått en gäst. En mus. Ja eller råtta, vad vet jag. Så här ser den ut i alla fall:

Min pimpade korg

Visst är den fin, den nya hyresgästen? Dino är lite skeptisk dock. Han är fram och nosar på den med jämna mellanrum. Än så länge har han inte lyft benet mot den. So far so good. Så här långt ett tuttinuttit inlägg. MEN NU ÄR DET SLUT PÅ DET! Vi har nämligen fått EN TILL HYRESGÄST!!! Och NEJ, jag har inte skrivit på ett kontrakt för den här äckelpäckelgästen!

Det hela började i torsdags när jag gjorde frukost åt Liisa. Öppnade lådan för att ta fram en sked och såg att det låg ett litet ett skräp på skeden. Viftade bort den, men så plötsligt slog det blixtar i skallen på mig när jag insåg vad det var för färg OCH form på skräpet. MUS-SKIT! Jag skrek, drog ut hela lådan och vända upp och ned på den. Besticken hamnade lite varstans i köket och det slamrade ju en hel del. Både Jonas och Liisa kom springande för att se om jag blivit påkörd av något. Sedan hör jag; "Hahahahahaha!". Va fan är det för kul med musskit? undrade jag. Men det här roade visst mina familjemedlemmar. Tack.

Nu blir det krig. Igen. I höst har jag krigat med ekorrarna. Odjuren som mumsade på mina pumpor. MINA PUMPOR! Och nu tar mössen över. Men de har kommit in i fel hus. Just sayin'.

Annars då? Jo mycket på jobbet, hemma och överallt. Nu är det Kalkonvecka och allt, men det tar vi en annan gång. I helgen träffade vi de nya hyresgästerna i vårt gamla hus. Det kallas numera för det "international house", för den här familjen är från Tyskland.

Tänk att Liisa var lika gammal som Geza när hon flyttade in i huset. Time flies.

Nä nu hinner jag inte sitta här och klottra. Jobba Taina. Jobba!

Congratulations Taina

Det damp ned ett stort kuvert i brevlådan och det första jag såg när jag öppnade det såg jag:

Snyggt med stämpeltryck i hårdpapper. Tankarna snurrade givetvis och jag undrade om jag deltagit i någon tävling och vunnit typ 100 miljoner dollares eller nåt sånt. Typ lika mycket som Linda McMahon lagt ut på två kampanjer för att försöka ta en plats i senaten. Efter första omgången och 50 miljoner dollar fattigare bör hon ha begripit att om ingen röstar på en, så är man inte speciellt omtyckt.

Om det nu inte var en storvinst, kan det ha varit den största blundern någonsin??? Innan jag ens hade hunnit komma in, hade jag givetvis rivit upp kuvertet. Ja jag rev. Här sprättas inget så där elegant inte. Väl inne läste jag då:

Jag hade fått en sk "recognition" efter 5 års tjänst inom den amerikanska delen av företaget jag jobbat inom i typ 100 år snart. I Sverige har jag väl aldrig fått något efter 5 år??? Liten löneförhöjning kanske. Men ett sådant här elegant brev OCH

Jag fick inte bara katalogen utan jag fick dessutom välja en gåva!!! Bläddrade som en tok och hade svårt att välja, men det blev ett smycke. Mer om det vid ett senare tillfälle. Stay tuned.

Annars så kan jag meddela att inredaren i mig har slagit till. Inte för att jag har tagit tag i något gigantiskt projekt, men jag har i alla fall tänkt till och pysslat lite. Blir ju så inspirerad av alla bloggar med bland annat Charmiga Charlies alla myspysfoton eller KalasLottas heminredningsbilder och håriga kuddar som matchar mina vinterben. Orakade alltså. Så mitt lilla projekt då ser ut så här (ge fan i att skratta "cuz I SEE YA!")

Min lilla vedhörna och en korg. Typ svampkorg?

Kottar och rulle och granris. Euhum?

Ni kan ju inte anklaga mig för att inte försöka i alla fall! Den här korgen är en gammal svampkorg, men eftersom det inte plockas svamp här kan jag använda den till annat. Som att fylla med diverse prylar. Nu är jag i och för sig rädd att Jonas tar dessa prylar och tänder brasan med...kanske jag ska flytta på den. Suck. Så vad säger ni? Om ni INTE gillar det ni ser så kan ni hålla truten!!!

Ikväll är det X-Factor!

Thanksgiving-snack

Tre inbjudningar till Thanksgiving har vi fått. Tänk om vi kunde trippelklona oss. Vill ju så gärna umgås med alla, men dessa tre är olika sk "kompisgäng". Det där lät lite väl ungdomligt kanske? Ok vänner då. I alla fall så väljer vi Binzers så som vi har gjort sedan 2008. Det har blivit en tradition. En mycket rolig sådan. Även om det ibland dyker upp några riktiga hillbillys hos dem. Har märkt att jag byter lite av skepnad när jag träffar den här "typen" av människor. Hillbillysen alltså. Inte Binzers. De är inte elaka på något sätt. Bara lite annorlunda. Jag blir lite grov till sättet. Skjuter ut hakan och får värsta underbettet. Sitter lite bredbent. Fråga mig inte varför. Saknas bara lite hår på bröstet.

Vad gäller Thanksgiving så är det en lugn högtid och den infaller alltid den fjärde torsdagen i november. Det blir en riktig långhelg för oss eftersom vi är lediga dagen efter Thanksgiving, sk Black Friday! Mer om den dagen i ett annat inlägg. Jag håller nämligen på att vässa mina armbågar!

Det här med att Thanksgiving är en lugn och stressfri högtid är en sanning med modifikation. I alla fall i vissa familjer. Familjer samlas och äter gott. Inte så komplicerat kanske, men så kommer frågan, "vem är familj egentligen?". Ska jag bjuda syrrans nya kille? Ska den där sura kusinen komma i år igen? Måste vi bjuda svägerskan när brorsan har dött osv. Frågorna är många och det är lite kul att läsa en kolumn i Hartford Courant om vett och etikett och vilka bekymmer en del har med denna högtid. En ville dessutom ta betalt av gästerna eftersom ekonomin blivit så ansträngd. Ja men hallå!

Så här såg det ut förra året på Thanksgiving hos Binzers:

Värden Mr Binzer

Min goda vän J. Ja, hon ÄR knäpp!

Oj så pluttinuttit då!

Barnens favoritlek. 

Jag och J kan också!

Ikväll när jag lägger mig så har jag en ny kumpan i sängen. Jonas är bortrest och då måste jag ju få ha sällskap!!! Liisa har nämligen krupit ned i vår säng. Så gossigt! Natti natti!

Mooooonday moooorning

Gäsp? Närå, det är det inte. För så jobbigt har det inte varit i helgen. Lite gott och blandat skulle jag vilja säga och vädret har ju bara varit för UNDERBART! Snacka om svängningar, från snö och kyla till härliga 17 graders värme. Celsius alltså. Det gäller att hålla tungan rätt i mun. I alla fall i detta land.

Det har varit sleepovers, besök på Black Eyed Sally's (downtown Hartford) för att  svänga våra lurviga och oj vad de svängde. Hårstråna på benen alltså. Tjohej vad det fladdarde i dem! Sedan har det blivit lite shopping, vin och tjatter med Darlene, middag nr 2 ute, trädgårdsarbete, träning och säkert lite till som jag glömt bort. Jag gick in med nada i fredags och se hur det slutade.

En vanlig arbetsvecka knackar på dörren. Om ett par veckor blir det St Louis. Biznizz och träffa en av de roligaste kollegorna jag har. Jihaaa!

Nä, vi kör lite bilder va?

Kolla vilken fashion bloggare jag blivit som måste fota mig själv innan utgång! Strunta i Bellas morgonrock bakom dörren...

Vårt favoritställe med oftast bra musik.

God mat. Även den flytande sorten...

Kolla svansföringen. Fan vad jag kan!!!

Här inne blev jag yr. Mycket yr.

Trodde först det stod Charmiga Charlie och att jag missat att hon hade en egen boutique

Mycket trevligt shoppingställe 

Liisa och favoriten Darlene

Jag vet, sådana här bilder bör vara portade från bloggen...

En liten tjej övar på ukulelen. De ska fira Veteran's Day i skolan, därav "utstyrseln".

Nu kör vi hela veckan lång!

Pappa - världens bästa!

Har pratat med dig idag och grattat på farsdagen. Tårarna brände lite bakom ögonlocken. Det högg till i bröstkorgen. Hade så gärna velat vara där, nära dig, och ge dig en stor kram. Men som alltid får du mig att bli glad tack vare din positiva inställning till livet.

Älskade far, jag hoppas du fick en toppendag!

Att ha det varmt

Åh så efterlängtad fredagen är! Alltid är det så. Trots roligt jobb, så ÄR den efterlängtad. Helgen får gärna innehålla en massa roligt och bus, men den kan lika gärna bara vara "tom". Gå in i en sådan där bubbla. Nu befinner jag mig i en bubbla ganska ofta, tycker väl en del redan. Men nu menar jag en sådan där MYSbubbla.

Igår, torsdag, hade vi vår städdag. Låter inte så kul kanske, men ack så kul OCH skönt det är efteråt. Liisa kom hem från skolan och påpekade att vi hade "ruined her favorite day". Sedan när blev torsdag hennes favoritdag? För så är det i huset att även hon får sina städuppdrag och att gå omkring och damma efter att hon plockat upp i sitt rum är väl inget hon föredrar precis. Men hon gör det! För efter städningen blir det hämtmat!! För vi vill ju inte stöka till i köket när det är nystädat. Den som kan konsten att stöka till det är en Han. Inte hunden. Visst är Jonas bra på matlagning. Mycket bra dessutom. Det är han. Men han är tamejfan bra på att stöka till det också! Hur många byttor behöver man egentligen när det lagas en köttfärslimpa???

Efter städning och mat är det toppen att sitta i TV-rummet, bras-rummet eller familjerummet (kärt barn har många namn). Men i helgen ska vi nog inte behöva ha igång brasan, det ska viss bli 15 grader varmt. Goodbajs snow man! På tal om värme så har vi i dagarna skrivit på ett kontrakt om att byta från smutsolja till naturgas!!! Det kommer att ske före jul. Så skönt det ska bli att slippa olja. Den är betydligt dyrare och naturgas är ju miljövänligare! Inte så svårt val. Inte ens för en blondin som jag! Minska mängden utsläpp av koldioxid vill vi väl alla, eller hur? Och de som inte ha begripit det, ska nog ta och sätta sig vid skolbänken igen. Tycker Fröken Taina (tänk er mig med glasögonen på nästippen nu).

Vi har tur som en tok eftersom det redan finns naturgasledningar på "vår gata", så vi behöver inte åka ända till Danmark och koppla på oss. Företaget som levererar gasen här, gräver in till huset GRATIS. Gratis är gott. Alltid. Men sedan ska ju en del enheter in och en del bort, dvs ny panna in, gammal ut och dessutom blir vi ju av med den äckliga och klumpiga oljetanken! Verkningsgraden då? Ja den blir betydligt högre mot vad vi har idag såklart. Så snart kan vi brassa på med värme i dessa annars så kalla hus och strutta omkring nakna! Inomhus alltså. Okej då. Vi kan ju alltid sätta på oss underkläder ifall vi får besök.

Så här såg det ut efter städningen igår...

I väntan på att skålarna ska fyllas med mumsig hämtmat efter städningen.

Mysfaktor och värmekälla, mmmmm.

Ok, nu tar vi en kopp java till och så köööööör vi! Happy Friday!

Så börjas det igen

"90 min dly", läser jag längst ned på TV-rutan. SJÄLVKLART! Just idag när jag har tandläkartid och tusenmiljoner andra saker som bara måste göras. DÅ ska skolorna starta senare för vi har fått något konstigt vitt på marken. SNÖ gott folk! Det är helt jävla vanlig snö! Det brukar vi få varje år. Det blir lite kallare och en adiabatisk process startar. Snökristaller bildas, klumpas ihop och det snööööaaaar! Det är inte så att vi dör av det. Vad är det för fel på skolledningen, staden eller vem fan det nu är som bestämmer att vi kan inte ge oss ut?

När snön började falla vid lunch igår och jag mötte på en vän så började det klia lite i vissa hjärnceller på mig. Jag skakade lite extra på skallen för att få bort den där känslan. INTE NU. FÖRSVINN! Vaknade tidigt idag, slog på TV'n och DÄR fick jag då då se att "here we go again"!!!

Jag kan inte fatta att snö kan ställa till det så otroligt mycket stök i detta land. Jag ska kanske inte överdriva, för landet är stort, men vi tar väl Simpan då. Med omkringliggande städer. Det skapar ju en enorm organisation att skicka ut meddelanden, få ut nya busstider, fixa speed-lektioner på skolan och sist men inte minst - ställa till ett DJÄVULSKAP för oss föräldrar! JA JAG FATTAR att alla inte jobbar. Men de som inte jobbar, sitter väl inte och rullar tummarna och väntar på att något ska hända??

När jag ändå är i farten så ska jag också spy galla över hur många klär sig när det är vinter. Egentligen ska jag väl inte bry mig i hur ANDRA klär sig. Men nu är det så att skolan tycks ta det som norm. Vintertid har mina barn alltid haft vinterkläder på sig. Inte flip flops och shorts. Det här har resulterat i att barnen får ha rast inomhus! Det är ju snöööööööööö ute. Jag har påpekat detta för Liisa att när jag var liten så slängdes vi ut. Varje rast. Regn, snö, blåst. Who cares liksom. Liisa berättade detta för fröken som tyckte synd om mig! WTF?

När Liisa kom hem igår, slängde hon in ryggsäcken och begav sig ut. I snön! För att leka och njuta. HÖR NI DET SIMPAN!

När det börjar bli lite kallare drar Liisa på sig en halsduk.

Så här såg det ut vid lunch igår. Vackra växter jag har va??? Lättskötta är de i alla fall.

En som har rotat i "vinterlådan".

Så här ska det ju se ut när det är vinter! Lovely!

Nä nu blir det en kopp kaffe. Egentligen skulle jag behöva något starkare och lugna ned mina nerver.

Zlatanina? Njae...

Säsongen är över och Liisa verkar nöjd. Fotbollssäsongen. Det här var hennes femte säsong och ska jag vara riktigt ärlig så ser jag ingen Zlatanina i henne. Som jag sagt tidigare, så är hennes fokus inte alltid på bollen. Hon drömmer sig plötsligt bort, Gud vet vart, men lite borta verkar hon vara emellanåt. Gulligt på ett sätt. Men skulle vi vara som vissa föräldrar så hade vi varit gråhåriga vid det här laget. Sprungit en mara vid varje match för att försöka få hennes uppmärksamhet. Hon som kan vända ryggen till bollen. Mitt i matchen. Och dra ett skämt.

Simpan har en otroligt bra fotbollsklubb, Simsbury Soccer Club med huvudtränare från England.

I år var upplägget lite annorlunda och det blev en internationell touch då barnen spelade i landslag och Liisa spelade för USA. Allt avslutades med en stor turnering och när jag säger stor så menar jag STOR! Det var parader och flaggor och mat. Trodde ett tag jag hamnat på den riktiga olympiaden, men så tittade jag på spelarna och insåg snabbt att så var inte fallet. Men shit vad kul det var. Där sprang vi som jehun mellan planerna då lagen spelade 20 minuters matcher för att sedan få 2 minuter på sig att byta plan och spela mot ett nytt "land". 

När vi sprang, vi åskådare, så skulle vi släpa på våra stolar också. Att vi inte bara lämnade våra stolar och bytte med andra övergick mitt förstånd. Såg säkert ganska komiskt ut där vi sprang med stolen under armen, en kamera i den andra handen och en vattenflaska mellan benen eller någon annanstans. God knows where!

I alla fall så hade Liisa en underbar tränare som skrev detta om Liisa:

Liisa was a lot of fun to have around this year.  All the kids fed off her laughter and the ability to make the most boring drills fun. 

USAs bås. Det kanske syns, eh?

Coach Rich talar om vart de ska ta vägen

Samling!

Är ni redo Team USA?

Åskådarna på plats!

Akta dig för finska (ok, lite svensk då)t attacken

Ibland är hon med och ger sig inte!

Nu är hon målvakt med en fågeldans på gång?

Vart tog bollen vägen?

Fråga mig inte vad de håller på med här!

Dags för plakat, medaljer, certifikat och Gud vet allt som delades ut.

Ordförande för Simsbury Soccer Club

De engelska huvudtränarna

Liisa får sitt certifikat

En ganska trött spelare efter 5 matcher. Men ack så nöjd.

Nä nu laddar vi för uppersittarkvällen imorgon! Ny match, men nu handlar det inte om fotboll. Go figure!