Efter-businessresa-typiska-förkylningsh*lvete

Så är det! Öronen och halsen värker. Kroppstemperaturen uppnår snart kokpunkten. Känns det som i alla fall. Bara jag inte förvandlas till bacon, som Minstingen brukar säga.

Ute skiner solen och det blir dryga 30 grader idag. Det är ju alltid något.

Roligare än så här blir det inte för mig . Nu är det horisontalläge som gäller.

Junior Prom 2010

Show & Tell : Gomt i min garderob

Vad jag ar glad att jag inte ar hemma idag och tittar i MIN garderob Bejla! Ditt fredagstema ar ju HUR intressant som helst och just nu, dar jag befinner mig, sa fick jag improvisera lite pa temat.

Det sticker ut nagot. Lite mysko maste jag saga.

Mer intressant an sa har blev det inte. Ett par traningsskor och ett stinkande knaskydd.

Men vanta nu! Vad ar detta? Ett kassaskap! Erkann att DU blivit nyfiken nar du sett ett.

Jag menar, tank om foregaende gast glomt nagot! Wow sager jag bara. Sitt inte dar och rynka pa nasan och sag att du aldrig kikat extra noga. Jag gor det och hoppas pa att staderskan glomt att kolla vad som gomt sig just i denna del av garderoben.

Forst ser man en lapp om hur skapet ska skydda din egendom och bla bla bla.

Jag har inget onormalt stort huvud men trangt var det nar jag kollade det har skapet extra noga. Det skulle ju kunna finnas en sedelbunt. Fnys lagom du. Din hand har med all sakerhet vispat runt ett par varv dar inne och sa sager du till familjen "jag ska bara kolla hur stort det ar". Tjena. Min hand vispar for att leta och huvudet denna gang for att kolla om fingrarna varit forlamade och jag missat nagot!

Sa har glad skulle jag bli om det fanns nagot vardefullt dar. Men sa har glad ar jag nu anda for imorgon, lordag far jag aka hem till min kara familj igen.

Endast en dag kvar

Still in Berlin, Germany.

Endast en arbetsdag kvar!! Har i Berlin alltsa. Slut i huvudet ar jag i alla fall. Mer an vanligt, men det gor inget for det har varit en lyckad dag och jag har fatt massor gjort tillsammans med mina kollegor. Imorgon aterstar ytterligare ett par arbetsmoten for att sedan avsluta dagen med en detaljerad "action plan". Yeah, actions! Later coolt, tycker jag.

Nu ska fotterna, med skorna pa, laggas upp i sangen och ett glas vin i ena handen och en burk almonds i den andra. Vem fan ska halla i fjarrkontrollen och zappa mellan kanalerna da??? Jag far val stalla undan glaset en stund. Men bara en kort stund.

Dagen borjar jag med en loprunda och med den har frillan ar det inte manga som stannar och flirtar med en precis!

Storsta delen av dagen har tillbringats vid detta bord med mina kollegor.

Ibland kikar jag ut och ser da detta. Inga palmer har inte.

Trots att jetlaggen ar puts vack sa blir jag lite trott mot eftermiddagen...

Men vad fan ar nu detta? Jo mina STODSTRUMPOR! Jag vet, jag vet, jag har for fa med mig och maste saledes tvatta nagra i handaftet med vanlig tval. Staderskan maste ju undra hur gammal den har gasten ar som bor i detta rum.

Nagra gubbs och sa en kvinna

Oj vad kul jag hade idag da! Bland alla gubbs fick jag traffa en kvinna och vi skrattade sa tararna sprutade under vart arbetsmote. Blir forvanad att det fortfarande ar sa mandominerat inom branchen och lika forvand nar jag traffar kvinnorna, for det blir alltid som en glad overraskning. Inte for att jag bryr mig om vad de har mellan benen nar jag jobbar, men plotsligt andras sattet att prata och forstaelsen finns dar pa en gang.

Okej, har ar vi redo for dagens arbetsmoten. Full av forvantan!

Nu relax med ett glas vin och skorna pa i sangen. Va fan, jag ar ju inte hemma!

Let's do some business here!

Tva av mina 5 arbetsdagar ar over. Tva valdigt langa men givande dagar. Idag hade jag desssutom presentation for hogsta ledningen och det gick riktigt bra. Jag behovde det for mitt forsatta arbete med projektet. Att ha deras support betyder oerhort mycket och det ar ett tecken pa att de ar nojda so far i alla fall. Mycket jobb aterstar dock.

Dagarna pa kontoret blir langa och intesiva. Inte sexigt intensiva utan bara intensiva. Befinner mig pa fabriken mellan 8 och 7, sedan blir det en stunds arbete pa hotellet for att avsluta dagen med en latt middag, typ sallad. Mer exotiskt an sa blir det inte. Inget nattliv i Berlin for min del. Ar det ett tecken pa att jag borjar bli gammal eller?

Detta ar min vy under veckan.

Hotellrummet ar helt ok och framforallt rent!

Jag gillar de dar sma detaljerna sa som har med en liten godis pa kudden.

Sa har sag jag ut efter den langa flygningen. Svart under ogonen efter mascaran som gnuggats runt och inte tvattats bort. En mage som star ratt ut pga alla pruttar man har varit tvungen att halla igen med. Inte sitter man val och slapper sig fritt i planet? Eller gor man det?

Dagen efter och en ordentligt jetlaggad Taina ler med en anstrangd min at sin egen spegelbild som ar hennes enda van denna vecka...

Trotter

Okej, jag har inga "dots" pa tangentbordet. Befinner mig i Berlin just nu. Ar lite seg efter flygningen, men vem ar inte det efter att ha suttit som i en sardinburk. Nu sitter ju inte sardinerna precis. De har det mycket battre for de far i alla fall ligga. Om an valdigt tatt.

Jag aker inte business utan vanlig boskapsklass. Som tur ar sa har jag taxben och har inga bekymmer med att fa plats med dem. Men nog ar det obekvamt att sitta ratt upp och ner i 8 timmar! Det blev jobb, sudoko, bok, film och mat. Plus lite somn.

Jag bor pa Landhaus Alpina och det ar ett trevligt litet hotell och det ligger bara 3 km fran jobbet. Nu ska jag forsoka sova nagra timmar for att sedan vakna tidigt och sticka ut pa en springtur. Hor du det KalasLotta! Nu ar jag sa dar duktig igen. I skrift i alla fall. Verkligheten kanske ar nagot annat, hihi. Arligt talat sa ar det skont med frisk luft innan arbetet startar for sedan blir det en heeeeeeeeeeel dag inomhus med standarder och procedurer och tyskar som pratar engelska. Det galler att halla reda pa vem som ska tituleras doktor, herr och frau. Skillnaden pa de tva sistnamnda kan vara svart ibland. Speciellt om de har varit med i nagot landslag under 70-talet och kom fran den ostra delen. Say no more!

Tjo hej sa lange!

Show & Tell: När jag var liten...

När jag var liten..

...dvs nyfödd, var jag stor och tjock. Det höll inte så länge.

Mina kära syskon började kalla mig för Myggan. Kanske var det pga storleken. Kanske var det för mitt eviga surrande. Mellannamnet var Brandsirenen då jag kunde låta som en sådan. Speciellt när jag var arg.

Att vara yngst i syskonskaran var inte alltid så lätt.

Jag var ingen större skidåkerska, men som finne SKA man ju skida. Bloddoping var ju inte att tänka på. Jag var ju bara ett barn...Finnarna har ju annars varit bra på det. Skidåkning alltså. Med hjälp av några påsar extra blod.

Det var bättre att hålla sig till friidrotten och tävla mot "hurrit" i Sverige och varje år var det Finnkampen mellan Porin Tarmo och Rånäs 4H. Här har jag precis hoppat längd och då ska ju byxorna dras upp lite efter det lååååånga hoppet.

Plötsligt börjar det hända saker i kroppen. Även i knoppen ser det ut som, för vem fan tar på sig en lila sparkdräkt??? Jo Taina när hon skulle delta i en discodanstävling!

Vad är nu detta? Varför har jag fotat en bild med karlar med bar överkropp? Det kanske är ett bevis på att jag började få andra intressen och att vara liten till att bli stor gjorde sig tillkänna. Bilden är tagen i Imatra under 70-talet, på en friidrottstävling jag var med i. Jag tycktes inte ha tagit många andra bilder då...

Friidrott var inte det enda som intresserade mig. Dans har också varit en stor del av mitt liv sedan jag var liten. Spana in lager på lager och de klippta ärmarna på tröjan!

Dansen ledde till många uppträdanden. Barndomen började se sitt slut...

...och i och med studenten klev jag in i vuxenlivet. Njae förresten, jag är nog liten fortfarande. I alla fall i sinnet!

Tack Bejla för temat denna fredag!

Panik

Panik utbryter på Minstingens skola! De ringer som besatta och får varken tag i mig eller Maken. Jag är hos Farbror Doktorn och Maken sitter på möte. De ringer Tonårsdottern, som råkar vara hemma. Det är en "Early release day", dvs de slutar tidigare från skolan. De meddelar att Minstingen är kvar på skolan och har således inte tagit skolbussen hem. De tillät henne inte att göra det. Öh? Nu ville de alltså att hon skulle bli hämtad. Hon tar ju alltid bussen hem oavsett om hon slutar vanlig tid eller tidigare.

Varje dag åker Minstingen till dagis på morgonen. Därifrån blir hon hämtad vid lunchtid av en mindre skolbuss, som kör henne till skolan och Kindergarten. När skolan är slut, tar hon den ordinarie skolbussen hem. Alltid. Förutom vid ett tillfälle när de hade en Early Release Day, då hon skulle köras tillbaka till dagis eftersom det inte fanns någon hemma som kunde ta emot henne. Men DEN gången fick vi skriva och fylla i miljontals formulär för att det skulle kunna genomföras! Den här gången hade vi inte gjort det och således gällde de vanliga reglerna.

Igår hade en chaufför kommit tillbaka till skolan för att köra tillbaka Minstingen till dagis. Han var konfunderad, för det hade han inte fått någon information om tidigare. Bara för att skolan antog att hon skulle till dagis igen, hade de bett honom komma tillbaka när skolan slutade. Han gör som han blir tillsagd och Minstingens fröken vägrar låta henne åka med eftersom det inte fanns något som tillstyrkte denna hämtning. Fröken ville skicka Minstingen med den ordinarie bussen. Vilket skulle ha varit helt rätt. Heja Fröken! Men DÅ fick Main Office personalen fnatt och förbjöd fröken göra detta och placerade Minstingen i en stol på kontoret, där hon snällt fick vänta. Sedan ringer de som galningar och det låter som om det är världens undergång.

När jag till slut kom till skolan så var jag rabiat! Mitt finska humör exploderade som värsta atombomben när jag klev in på Main Office och frågade dem vad de höll på med. Med alla dessa jävla regler och rutiner som de är så förbannat duktiga på så slår de knut på sig själva! "But we assumed...". "ASSUMED?????!!!!" var min reaktion. Här ska fan inte antas något! Sedan bad de mig fylla i i ett papper för att jag skulle hämta henne? "VA?" skrek jag. Det var ju för helvete inte jag som sett till att hon skulle bli pick up, som det så fint heter. Det var en säkerhetsåtgärd så man skulle vara säker på vem som hämtat barnet. GAAAH! Jag kan lova er att den signaturen var nog inte i närheten av min vanliga signatur. Det blev säkert en massa svordomar på raden. På finska, som de i alla fall inte begriper. Att det stod en massa folk därinne och lyssnade, sket jag fullständigt i. Ska man ha sådan byråkrati så ska man hålla reda på hur den fungerar och ge fan i alla antaganden! Tror gör vi i kyrkan.

That's all for now. Nu ska jag förbereda min business resa till Berlin. Drar på lördag. Märks det att det har inte lagt sig riktigt än?

Morsdagen 2010

Vilken härlig dag. Här vet de verkligen hur mammor ska firas! Alla gratulerar en var man än går, "Happy Mother's Day". Nice, sådant gillar vi. I alla fall jag. Som tur är, har min kära familj anammat detta och ser till att mamma firas och får bestämma vad som ska hända under dagen.

Det första som hände fick jag inte vara med om att bestämma och det gjorde absolut ingenting. Jag fick kaffe på sängen och söta små paket och kort. På förmiddagen vågade jag mig på en springtur med Maken. Har undvikit det ett längre tag nu eftersom han har blivit så in i nordens bra! Ja, ja jag vet men jag HATAR att förlora. Mot en svensk. Så, nu var det sagt. Efter 10 km så syntes det spår av hatet och ilskan när vi hade en djävulsbacke att ta oss uppför. Fradgan rann ut ur mungiporna och jag såg visst ilsk ut. Men ge mig skulle jag INTE! Jag lyckades hålla 5.09 fart i 11.15 km och det är bra för att vara jag. Kom ihåg att jag är ingen elitlöpare utan en långsam motionär. En envis sådan.

Efter vårt lilla lopp blev det snabblunch och sedan en långprommis med flickorna och hunden. Vi vandrade längs med Connecticutfloden och den är mäktig! Bred och strömmande. Heter det så? Strömmande. Vi vandrade i alla fall i 2,5 timme och Minstingen var ganska så slut efteråt. Dino sprang som en tok, både ner i floden och i kanalen som låg på andra sidan av promenadstråket. Under vår promenad såg vi sköldpaddor, udda fiskar och tyvärr en hel del skräp men även vackra blommor och döda djur. Tror tamejsjutton jag såg vitsippor!

Kvällens middag avnjöts på spökrestaurangen Abigail's. Det var en underbar avslutning på en underbar dag. Trots fradgan

Här är den låååååånga promenadvägen som vi travade längs i 2,5 timme.

En urgrävd kanal längs med Connecticut floden.

Den mäktiga Connecticut floden!

Upps, här har visst en fågelmamma slarvat lite.

Så grönt, så grönt.

Självklart så tog vi oss närmare floden och det var som om vi hamnat i djungeln. Två infödingar? Nä, det är Maken och Minstingen som är ute på upptäcktsfärd.

I kanalen såg vi något orange och det var en blablabla-fisk, enligt Maken. Ja ja, jag kommer inte ihåg vad han sa, men stor var den. Och färggrann. Ovanlig till och med.

Vatten är fascinerande för alla. Dino passade på att simma och hämta pinnar som Minstingen kastat ut.

Det var bara hunden som tog sig ett dopp. För oss andra var det "way too cold" denna dag!

En som längtar efter sommarlovet.

Blommor såg vi massor av. Underbart! Jag vet att det här inte är vitsippor!

Men det HÄR då??? Är inte det en vitsippa? Eller har mitt minne börjat svikta så som Silvstedts?

En som inte märker något förrän det är...

FÖR SENT! (för er som inte gillar särskrivningar så ska detta skrivas som två ord enligt språkrådet...).

Usch, men sådan är naturen, den enes död den andres bröd. Fråga mig inte vad det är för något.

Här syns spår av Herr Bäver/Fru Bäver. Undrar hur de gör, om de börjar uppifrån eller nerifrån?

Mina fina flickor!

Spana in Minstingens örhängen som hon lyckats gräva fram ur någon gammal låda med teaterattiraljer! Dessa skulle givetvis på när vi skulle till restaurangen. För då ska man vara fin.

En nöjd mor.

Puss på dig mamma!