Lite panik så där...

Det har jag faktiskt. Panik. Inte panikångest, bara panik. Vår sk "property manager" ringde och berättade att ägaren till huset skulle komma. "Jaha, tänkte jag. Det skiter väl jag i". Ja inte skiter, men det angår ju inte riktigt mig. De vill ju ha det så här. Ingen direkt kontakt med ägarna. Allt ska gå via denna property managern. Hon är schysst vår manager och ställer alltid upp om det är något. Så inget fel med det. Dessutom är hon kul. Inte nu dock. Nu vill hon komma med ägarinnan och spana in huset. Ägarinnan (låter som tigrinnan) bör väl veta hur hennes hus ser ut, eller? Känns lite som om det ska synas i sömmarna om vi har skött det riktigt. Vi har ju inte skrivit det senaste kontraktet om förlängning GAAAAAAAAH! Tänk om hon får för sig att vi ska ut?

Jag har sprungit omkring med sådana där wipes och torkat lite här och lite där. Dörrknoppar, lister. You name it! Det blev inte bättre när Mrs Truck (hon heter egentligen Carr, men Minstingen har döpt om henne...) berättade att ägarinnan är väldigt petig med städning. "Thanks" sa jag och drog nervöst på mungipan. Thanks.

Hur ska jag göra nu då? För visst måste de komma när jag är hemma? De kan väl knappast gå in i huset när jag är bortrest? Även om de äger huset. Det bör jag väl kunna säga till Managern?Eller?

Ägarna är själva expats i Asien. De hade för avsikt att komma tillbaka i år men så fick de förlängt. Phew, säger jag bara. Jag trivs bra i huset OCH i området med alla goa grannar. Till och med Hillary är schysst. Hon som inte kunde gå på progressive dinnern i våras. Hon som tar med sig handväskan och låser dörren när hon ska möta sin son vid bussen. Bussen stannar utanför hennes hus. Typ 20 m. Jag vill bo kvar ett tag till. Sätta blomlökar i jorden och se dem komma upp på våren.

Men nu har jag panik. Tigrinnan, jag menar ägarinnan landade här i Amerikat igår. Jag har ingen aaaaaaaaaaning om hur hon ser ut. Tänk om hon är lika nyfiken som jag på saker och ting? Då kommer hon garanterat att smyga omkring i buskarna. Måste se upp. Tur att det är nylagd bark där. Ja inte överallt, men nästan. JAG HÅLLER JU PÅ FÖR FULLT! Den där jävla högen med bark vi beställde för drygt en månad sedan sjunker ju aldrig! Växer bark av sig självt? Den måste i alla fall bort och sedan måste jag så nytt gräs där, för det var ju en smart as som dumpade allt PÅ GRÄSMATTAN så nu har ju den blivit förstörd. Maken har också sprungit omkring med skottkärran och hällt lite bark här och där. Så här ser den i alla fall ut:

Den mystiska barkhögen som aldrig tar slut!

Vi har försökt sprida den lite varstans på tomten. För så gör man i Amerikat. Det ska se fint ut och inget ogräs ska sticka upp i onödan här inte!

Under Rhododendron (hur fasiken stavas det egentligen?) finns

en del av barken. Nice, eller hur?

Jag har försökt "pluppa till det" så mycket som möjligt utan gröna fingrar och utan sinne för sk "landscaping". Det blir någon blomma här och någon där.

Lyktstolpen blev ju så mycket trevligare med sällskap av blomster.

Tycker jag.

Önskar jag var lika händig som Ingela med sin enormt läckra stil för inredning. Blir sjuuuuuuuk av att se hennes foton ibland. Så fint hon har det. Hennes inglasade altan är ju bara för läcker. Blev inspirerad och bestämde mig för att piffa till vår veranda på framsidan med lite färg.

Vår "front porch" med en snygg (?) plastmatta från IKEA.

Mrs Truck (sorry Mrs Carr) frågade "Oh, what`s that?" Ja vad ser det ut som?

EN MATTA! A RUG eller vad de nu kallas för.

I alla fall så vill jag, för min och familjens skull, att det ska vara någorlunda trevligt där vi bor och jag hoppas Ägarinnan och Managern tycker att det ser ut som om det bor hederligt folk här. Ingen graffiti eller fylleslag här inte! Men tänk om damerna ska in i varje rum. Och vrå!!!!!!

Då kan de ju få en chock. Hur jag än plockar och städar, så sekunden efteråt är det som om århundradets tornado har besökt just vårt hus. Speciellt vissa rum.

Vad ska DETTA föreställa? Jemaya frågade en gång om det alltid var så fint

och välstädat i Minstingens rum. HA! NEEEEEEEEJ är svaret.

Så HÄR ser det däremot ut. Ofta. Och vad ska de då säga om oss???

Jag bara undrar.

Äntligen

Då är första tanden ute! Gissa om Minstingen är stolt.

Hon drog ut den alldeles själv och nu väntar hon på tandfen.

En sån lyckad bloggträff!

Jag vet inte var jag ska börja. Det finns så mycket att berätta. Jag har haft en otroligt rolig helg!! Detta tack vare bloggkompisen Saltis och hennes underbara lilla familj, som tog sig tid för att komma hem till oss en helg. De kom på fredag eftermiddag och sedan var det full fart, heeeela helgen. Jag hoppas innerligt att de kände sig välkomna, för Maken och jag tyckte det var så kul och hoppas det blir fler gånger. Istället för en massa pladder i text så visar jag bilder. Dock inte alla. Hahahahaha!!

Lilla Ella matas vid ankomst.

Ojojoj, gästerna har satts i arbete!

Det fanns mycket att berätta om. Maken i full action.

En utflykt till Farmington River

Lilla Ella får provsitta muren.

Självklart fanns fiske med på schemat!

Minstingen plockar ängsblommor.

Kubbspel mellan karlarna och kvinnorna.

Och självklart vann vi!!!!

Lite Champagne och chokladdoppade jordgubbar

sitter aldrig fel. Vinnarna i kubbspelet

måste ju firas.

Nattsudd....

Helgen tog slut och det var dags att åka

tillbaka till NYC.

Kom snart tillbaka. Vi saknar er redan!

Grattis på födelsedagen Sonen!

Show & Tell: Stadens ljus

Enkelt. Mycket enkelt! Det tycker säkert de här tre damerna som valt temat denna vecka, Annika, Desirèe och Petra. Att Petra är med på ett hörn till månadens teman gick upp för mig först nu. Sorry Petra för det.

Jo så här är det. Denna fredag handlar temat om Stadens ljus och det är kanske inte så konstigt om man är en DUKTIG fotograf! Typ som dessa tre damer. Nu ska det skickas in bidrag på ljuset. Det ska fångas det där speciella, ni vet. Då ska kamerans alla funktioner användas med objektiv och bländare och slutare och gud vet allt. Vad fan är det för fel på en vanlig kamera med en knapp som man trycker på och det låter "klick". Ibland ploppar det upp en blixt för att det är för mörkt. Det begriper även jag. Men när någon börjar prata om exponering hit och dit, över och under, så stirrar jag bara! Det är klart något eller någon har blivit offer för exponering. Det är ju det fotografering handlar om!

Det här ljuset nu då. Vad vill damerna att jag ska showa för något? Bor på en gata som saknar gatlyktor. Det är KOLSVART. Så inte mycket till Stadens ljus här inte. Taxichauffören, Bob, säger att de sätter inte upp gatlyktor överallt för att barnen ska kunna sova bättre! Ja men hallå Mr Taxi Driver. Lite bättre förklaring skulle sitta på plats.

Den närmaste storstad vi kommer är Hartford. Där finns det lite fler lampor som lyser upp i mörkret. Men vem sjutton åker till Hartford mitt-i-natta för att fota? Inte jag. Men däremot en kväll för att äta en bit mat på någon av de suveräna restaurangerna som finns där.

Här ser vi lite "ljus" i staden Hartford, bland annat trafikljus.

Som jag beskrev, så har "vår gata" inga gatlyktor, så det ljus jag kan fånga här är det vackra morgonljuset.

Winterset Lane en tidig morgon och ett vackert solLJUS

Kommer plötsligt att tänka på Tommy Körberg. Ja inte på det viset! Inte min typ. Men han sjunger jäkligt bra och låten Stad i ljus är en höjdare!

Eftersom den här staden saknar mycket ljus i form av lyktor och lampor så får jag plocka fram den verkliga Stadens ljus. Nämligen, tadaaaaaa

Kanske inte ett ljus på fotografering eller

på att tolka dessa teman rätt, men what a heck!

Önskar ALLA en trevlig helg! Nu vankas besök från NYC och en kär bloggare med sin familj.

Min stora idol Michael Jackson

Ett chockbesked! Han är död.

Michael Jackson.

Rest in peace

Flyttfåglar

Nu flyr de. Från vad? Till vad? De är som fåglar som drar söderut på hösten. Men det här handlar om en förflyttning från väst till öst. Alla Amerika bloggare! Det packas och fixas och trixas och simsalabim är de i Svedala. Den ena efter den andra försvinner från blogosfären. En del ser till att ha tillgång till internet och fortsätter att blogga. De flesta ligger dock på sparlåga.

Hur ska vi göra då? Jo vi drar också! Men om tre veckor och vi stannar bara i tre veckor. Ja tonårsdottern åker veckan innan. Själv! Hon ska dessutom byta på Newark. Jag åker med Minstingen. Maken ska inte ens åka med. Han ska fiska. Inte med polaren Bob utan med en kompis från Sverige. Då ska det knytas flugor. I en hel vecka. Efter det ska han jobba.

Tre veckor blir lagom. Jag känner att vi har vårt hem här nu och jag vill känna hur det är att vara ledig här också. Barnen ska umgås med sina vänner utanför skolan och göra de där somriga sakerna här med.

Känner en viss stress över resan. Ska hinna träffa så många och det är roligt i sig. Men den där egentiden försvinner lite. Har en förmåga att binda upp mig "Det är klart vi ska träffas" och så sitter jag där med en dag mindre. Den där balansen kan vara svår att finna ibland.

Innan den här flyttfågeln drar så ska ett projekt göras klart och som nu ser sitt slut. Äntligen. På måndag blir det genomgång och efter det blir det finjustering samt rapportskrivning. Får hoppas att det inte blir någon resa inklämd under denna period bara. Det skulle jag nog inte klara av nu.