Tröst

Tack snälla alla som skänker en omtanke i vår jobbiga situation. Å andra sidan så försöker jag sätta det i perspektiv till annat som händer "här i världen" och då bli det ju inte så farligt. Läste just Anne-Maries inlägg om bränderna i Kalifornien och då blir den här grejen futtig. Vi kommer att fixa det här. Men den känns ju fortfarande.

I alla fall så träffade jag en av mammorna i Liisas fotbollslag igår där vi satt och kollade matchen. Jag berättade om vad som hänt. Hon satt tyst en stund. Sedan tittade hon på mig och sa att "allt kommer att bli bra" och så gav hon mig lite råd. Var till slut tvungen att fråga vad hon jobbade med eftersom hon var SÅ insatt i reglerna kring visum och immigrationslagar. Hon jobbar nämligen inom Immigration services i Hartford! Så nu ska vi invänta vad ambassaden i Stockholm säger och ta det därifrån. Det här blir bra.

Det var en liten tröst.

En annan tröst var en sväng till IKEA för Liisa och mig. Jonas är i Hong Kong och roar sig. Behöver man åka sååå långt för att roa sig kan man ju fråga sig? Hahahahaha! Nä då, detta är en "mut-resa" tack vare att hans Franchise-företag gjort så bra ifrån sig. Han åkte med en annan Franchise-kille från Simpan, som dessutom är en god vän till oss. Efter 15 timmars flygresa skickade grabbarna en bild till mig och de såg lite väl hypade ut, om ni frågar mig. 12 timmars tidsskillnad kommer nog att kännas.

Idag då, jo en sväng till kära Butternut!

Ja men hallå där i Hong Kong! Denna bild skickades till mig igår kväll. Jonas behöver lära sig att ta selfies lite bättre. Typ vinkeln...

En glad tjej med lite svenskt godis!

Hon kämpar på

Hur går det för Isabella? Hon har varit i kontakt med ambassaden och det är "miljoner" dokument som hon måste ha med sig. Bevis på att hon bott här, high school diploma, bevis på att JAG bor här och min status (och om det handlar om min mentala status så vill de nog inte veta), gamla pass med visum (L2), tidigare 5 gånger hon varit i USA och hur länge, bevis för att hon inte försöker stanna i USA (hur fan man gör det), foto, den ifyllda DS-160, kuvert med adress och frimärke. Få se om jag får hit henne före jul. Har faktiskt kontaktat en advokat, just in case.

Det är lite tungt måste jag säga.

On top of this, fick jag göra om en del av MRI-undersökningen. När jag låg där och inte kunde röra mig, for alla tankar omkring i huvudet. Är detta landet jag vill pensionera mig i, ska vi börja fundera på att dra oss tillbaka? OM det skulle vara aktuellt, skulle jag hellre flytta till Finland, men det vill ju inte Jonas förstås. Svårt det här. Ja, det är i alla fall tankar som börjat snurra runt nu. Dels mitt inte-än-diagnostiserade-hjärtbesvär, utvecklingen som sker i detta land, mina barn.

Just ja, angående barn! Nej jag ska inte ha ett till även om nu en del gamla tanter tycks lägga ägg på gamla dagar. Men Albert ska flytta. Igen! Nu till vackra Schweiz! Men först ska han komma hit och fira jul med oss, så som han alltid gör. Nu ska vi bara hålla tummarna att Bella är här också.

Idag lördag har vi en hel del på agendan. Först fotbollsmatch för Liisa, sedan en sväng till IKEA! Där blir det att kolla in lite på matavdelningen inför jul. Man ska vara ute i tid.

Dagen slutar inte där, för det ska tränas och trädgården ska göras iordning. Det börjar ta sig dock.

Tagetesen blommar för fullt än, så också rosorna!

En liten tår får jag väl fälla för allt strul just nu med Bella och så hjärtat. Nu hoppas jag detta var sista undersökningen för denna gången. 

Ha det!

Mardröm

Vet inte om jag ska skriva om detta, men väljer att göra det ändå för att andra ska lära sig hur det kan gå om man inte kollar upp och att detta kan få jobbiga konsekvenser för framtiden.

Åkte till Boston flygplats igår för att hämta Bella. Väntade och väntade men ingen Bella kom ut. Ringde då till flygplatsens boarder protection för att höra om hon var med på planet. De kunde inte ge mig ett svar men bad om mitt telefonnummer. Efter ca 1,5 h ringde de upp och berättade att hon inte skulle släppas in! Jag höll på att svimma där och då. Vid förra besökte så stannade hon 91 dagar istället för 90! Vi räknade fel på dagarna och hon fick alltså en prick i protokollet och får således aldrig mer använda VWP.

Fick prata med henne över telefon, men inte träffa henne. Vi båda grät och grät. Personalen hade varit supertrevliga dock och berättade att detta händer alltför ofta.

Hon skickades alltså tillbaka till Sverige.

Chock!

Nu måste hon ansöka om turistvisum. B2 tror jag det heter, boka tid för intervju på ambassaden och det är ändå oklart om det blir godkänt. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag är bara så himla ledsen. Och arg på att vi inte kollade upp noggrannare.

Få se hur det går.

Idag har jag varit sängliggande. Hjärtat orkade inte riktigt med denna stress.

Håll tummarna.

Planering, A och O

Det handlar om att planera varenda minut just nu. Har liksom hamnat i en orkan och flugit ut ur "ögat" där det snurrar som mest. Jag vet, jag tjatar mycket om att det alltid är bråttom, bråttom. Men livet tycks vara så. Det är ju trots allt "hurricane season", så även för mig.

I alla fall så startade skidsäsongen igår, hur tokigt det än låter. Det var träning, sk dryland, och nog tränades det allt, nämligen i 5 timmar med Doug Lewis, som tävlat i OS! Vilken träning. Vilken intensitet! Liisa var så slut så hon mådde illa efteråt. Stackaren.

För min del så har det varit resor, resor och resor. Det blir mer. Ska snart tillbaka till Dallas och därefter till Norge och Sverige. Sedan får det vara tycker jag. Däremellan ska en till MRI göras eftersom bildkvaliteten från förra undersökningen inte blev den bästa, tyvärr.

Idag, Columbus Day, är jag ledig. Skönt. Är ju fortfarande lite jetlaggad. Liisa är ledig från skolan och kommer säkert at sova halva dagen, hahahaha! Och imorgon kommer hon! Bella!!!

Här bodde jag i Leamington Spa town, UK. Hotellet heter Episode.

Sååå mysigt rum!

Supersköna morgnar med lätt jogg

På The Real Tennis klubben. Kan det bli mer engelskt?

Det vankas middag.

Tänk att dessa finns kvar och används!

Hade aldrig hört talas om denna konstiga (och gamla) tennisvariant, som kallas för Real tennis.

Någon är i alla fall glad!

Gänget som tränade igår

Legendaren Doug Lewis

Vårt älskade Butternut

Jodå, jag lever än

Tiden flyger iväg och jag med den. Jag ska nämligen iväg IGEN. Idag blir det Dallas och till dryga 30 grader, typ 35. Har ju precis gått in i höstfeelings här hemma. Inte för att vi har haft några temperaturer som hör till hösten, snarare tvärtom, 25-28 grader. Men ändå. Löven börjar ju faktiskt skifta färg.

I alla fall så har jag precis bokat en resa åt Bella, som kommer i oktober igen. Det ser vi framemot. Ska bli så skönt att ha henne här igen och avlasta lite i vår annars så hektiska vardag. Förstår inte att vi fortfarande har det så stressigt och hektiskt. Sade alltid till mig själv att detta går över när barnen blir stora. Ha! Små barn, små bekymmer. Stora barn, GIGANTISKA bekymmer!

Liisa har nu börjat årskurs 8 och är i "orange team". De springer mellan klassrum via sina skåp för att byta böcker. 4 minuter mellan varje klass. Ingen rast med andra ord. Bara en lunch på 25 minuter. That's all. Inte undra på att det snurrar fort. Själv kommer jag ihåg rasterna som en stund för återhämtning och umgänge. Under helgerna har hon massor av läxor och det är också något jag inte gillar. När fan ska ungarna vara ungar?

I helgen var det dags för fotbollsmatch nummer två för Liisa och hon spelade som en Gud! Jag har ju alltid sagt att hon inte blir en Zlatan, men nog satan kan hon spela. När hon vill! Det där rimmade ju! Zlatan och satan.

Förutom fotbollen så slog vi till med en spontanmiddag med några gamla grannar och vänner i lördags. Alltid lika kul att träffas. Liisas barndomskompis, Noah, kom också. Som små var de "kära" i varandra, men det ville de inte höra talas om när Noahs mamma och jag satt och mindes tillbaka 8-9 år sedan! Hahahahaha!

Liisa med sina fotbollskompisar. Liisa heter visst Beyonce enligt Starbucks?

Lite suddig bild, eller var vi bara lite suddiga kanske? I alla fall så är detta gänget i lördags. Ungarna ville inte vara med på bild.

Vår skådespelerska

Det har väl inte undgått någon att Liisa gillar teater? Hon är ju med i Hartford Stage Theater ungdomsgrupp och brukar spela i två uppsättningar per år ungefär. En under sommaren och en på vintern. Snart börjar de träna inför nästa uppsättning, så lördagarna blir upptagna framöver. Ja inte bara lördagar. Hon har fotboll också. Och nu snackar hon om Lucia i Hartford också. Utöver det så tränar hon löpning och styrka inför skidsäsongen. Ja just ja, så är det "art" också. Om hon är busy? Tacka fan för det!

I alla fall så handlade sommarens uppsättning om Romeo and Winifred. Liisa hade inte huvudrollen, men det bryr hon sig inte så mycket om. Hennes roll var stor nog och hon tar alltid stor plats på scen. Hahahahah!

Hon bara älskar att stå på scen och det syns verkligen. De är en fröjd att se henne. Hennes "pojkvän" (eller vad man nu ska kalla det i den här åldern) kom för att se en av föreställningarna. Där satt han med 20 rosor på första raden. SÅ gulligt. Nu bor de så långt ifrån varandra så de ses inte så ofta. Men det blir väl mer till vintern eftersom de tränar skidåkning tillsammans.

Well, well.

Japp, det här priset fick Liisa!

Labor day

Japp, vi är lediga idag och det är så välkommet. Jag är trött och sliten. Men det blir nog inte så mycket vila, för det finns tusen-miljoner saker som ska göras idag. Så blir det alltid när jag varit ute och flängt.

Många av er har sett att jag varit till Dallas, San Diego och Mexiko nyligen. Och det har inte varit pga semester utan jobb, jobb och åter jobb. Hur går det ihop med mina besvär med hjärtat och sköldkörteln? Så där. Har inte mått 100, men det är som det är.

I alla fall så är det konstaterat att jag har Hashimoto. Inget livshotande, men kan bli jobbigt. Hjärtat är fortfarande ett mysterium. Har en MRI kvar att göra. Det lutar åt ett virus som gjort att hjärtmuskeln försvagats. De hoppas att MRI ska visa klart var i hjärtat det har angripit. Det där dumma viruset.

Vi tar en dag i taget.

Skolorna har kört igång och Liisa är nu en 8th grader. Helt otroligt! Nästa år high school! Vad hände liksom?

Viss ja, vi har ju varit till vårt paradis också. Thousand Islands. Dit vill jag åka igen och igen och igen.

Våra goda skidvänner som vi besökt i sommar

Hör till sommaraktiviteterna

Liisa wakeboardar för första gången

Paradiset

Och så "back to school shopping"