Kung Bore håll dig BORTA!!!

Lite ledsen i ögat. Jonas har åkt iväg igen. Även om jag är van vid det, så var det extra tråkigt nu, eftersom han var borta i två veckor förra svängen, inklusive helgen. Nu var han hemma i ca 1,5 dygn. Ja,ja på fredag är han hemma igen! Och jag kommer ju inte att rulla tummarna i veckan precis!

I helgen passade vi på att träffa Bob och Darlene. Meningen var att vi skulle ut och äta, men Liisa var inte så pigg på fredag eftermiddag/kväll och därmed matt hela lördagen. Det blev matlagning hemma istället. Jonas älskar att laga mat och det tackar vi för! Till förrätt blev det "pan-seared scallops with a special Thai sauce" och det var GUDOMLIGT gott! Huvudrätten bestod av helstekt oxfilè och bakad potatis. Efterrätt cheese cake. Rap vad mätt jag blev.

Vår käre vän, Bob, är redo att testa ölet från Vermont!

Kunde ju ha fotat före vi högg in...

Liisa och Darlene hade en hel del att ta igen. Snart ska de på lunch date igen.

Vi fick tid att ta en kanonmysig söndagspromenad när Jonas var hemma!

Liisa och BFF Olivia på eftermiddags promenad med Dino

Battleship!

Nä Kung Bore! Dra nåt gammalt över dig nu!!! Nu ska han visst göra ett NYTT försök! Vad ÄR detta???

Nä nu drar vi igång veckan!

Resor och "tuliaisia"

Alla svennar begriper väl inget när jag i rubriken skriver "tuliaisia". Det finns egentligen ingen bra översättning på ordet, men det är något du har med dig när du besöker någon eller om du har varit ute och rest. Souvenir är det närmaste men ändå inte riktigt detsamma.

I alla fall så hade mina gäster från Finland de "rätta" sakerna med sig då de var här. Det var Malax limpa, Fazer choklad och lakrits. FINSK lakrits! Yum, yum. Helt rätt att de med sig till utlandssvenskar/finnar.

Så har vi Jonas. När han är ute och reser så köper han ibland med sig något hem. Till mig, till Liisa eller bara till hemmet. Hans smak är väl kanske inte alltid synkroniserad med min. Som jag sagt förut, så vet jag inte riktigt vad jag har för smak, men jag gillar inte när det blir "clutter". Tänker på min mormor, som hade miljontals porslinsfigurer i bokhyllan. Det tog en evighet att dammtorka hemma hos henne, vilket vi fick (tvingades) göra ibland. Det fick mig att bli åksjuk. Tänk dig själv en megastor bokhylla. I grönt. I den fanns alla dessa porslinssaker i alla möjliga färger och storlekar. Urk vad fult.

Kom Jonas hem med porslinssaker från Mexiko? Nä, men det var inte långt ifrån. Det var kalendrar, smycken, kläder etc. Tack snälla make.

Kalendern är ju cool!

En blus till Liisa. Söt.

Mönster på min klänning.

Och här hänger den. Min klänning alltså. Men vad sjutton ska jag fylla den övre delen med??? Hallååååååå Jonas! Det kommer att eka där uppe, för hur jag än försöker rulla upp my babies, så fyller de långt ifrån bh-delen...sorry.

Och så en söt docka. Men China? Hur tänkte du nu???

Nu har jag inte tid att sitta här. Nu ska det fixas middag. Har gäster ikväll.

Hepp!

Påven eller grodan?

Åh den här bloggen haltar ju mer än en gammal alkis med gikt! Inget flyt. Inga regelbundna inlägg. Ingen röd tråd. Krystade försök lite då och då, men så är det ju ibland. Just nu flyter dagarna ihop i en enda röra och jag tycks inte göra annat än att jobba och plugga. Somnar som en klubbad säl på kvällarna. Men jag klagar inte för jag tycker det är så himmelens kul på jobbet just nu för att inte snacka om studierna. Trodde inte att gamla kärringar kunde plugga. Men å andra sidan kan de ju lägga ägg, så då bör de kunna studera också. För de som inte fattar, så var jag nästan 41 är när jag fick Liisa och fick en och en annan (elak) kommentar om min ålder. Då svarade jag bara med det där med ägget.

Imorgon kommer Jonas hem och han stannar hemma i hela TVÅ dagar, hahahaha! Och DÄR fastnade mitt skratt i halsen. På lördag är det meningen att vi ska träffa några vänner i Ski Sundown då en av dem spelar på after ski där. Vi får väl se hur pigg Jonas är. Han åkte ju på någon magåkomma i Mexico. Tuff som han är, tog han en frukt ur en hink med vatten i. Det skulle han inte ha gjort och det blev han väl medveten om några timmar senare. Så kan det gå.

Liisa är klar med sina CMT, Connecticut Mastery Test, som började redan i förra veckan och de pågick även denna vecka. Det är typ "nationella prov" men på delstatsnivå och det är för årskurserna 3 till och med 8. Det är prov i skrivning, läsning, matte och vetenskap. Att det är ett test på hur lärarna sköter sig är en sanning med modifikation. Det är barnen som testas och utvärderas, inte lärarna. Däremot så kan man ju få en bild av hur en lärare eller skola sköter sig om majoriteten av barnen får "dåliga" resultat. Men det är eleven det handlar om för att se om ytterligare stöd eller hjälp behövs för just den eleven.

Liisa har tagit det hela med ro. Visst har hon pluggat lite extra matte, speciellt division. Förutom det så har hon haft läxor varenda kväll. Men nu är det klart och imorgon är det fredag. Skönt!

Nu ber vi en bön om att de varma dagarna kommer tillbaka och att Kung Bore kan gå och dra något gammalt över sig. Kanske den nya påven kan hjälpa till med det? Som första uppdrag, tänkte jag. Nähä, inte det? Nähä. Då får väl grodan göra sitt bästa. Grodan som sitter nära vår ytterdörr

Teaterapa

Det ryker inte längre där bak, så nu känns det bra. Gårdagens träning föregicks INTE av någon inkletning av "heat lotion" i ryggslutet även om det hade behövts. Jag är inte så nöjd över hur rygg och bak känns just nu. MERA stretchning åt folket! Jag vet så väl vad jag måste göra. Min sjukgymnast sa en gång till mig, att jag kunde spendera en hel förmögenhet på kiropraktorer, sjukgymnaster och dylikt när det egentligen handlar om det jag själv kan (och ska) göra för att inte träna sönder mig själv. Hur svårt kan det vara liksom? Ibland tror jag att jag är 20 år, men åldern tar ut sin rätt och den där ledvätskan måste ha ett kryphål någonstans och sipprar väl ut.

Nu var det inte det jag skulle skriva om idag utan om denna lilla dam:

Denna lilla teaterapa vill så gärna bli skådis och ha har redan stora planer på hur man bäst blir av med paparazzin (???) och ber om att få deltaga i alla "acting and drama classes". Lilla Simpan har väl inte sådana i överflöd precis. Jag började därför söka utanför vårt område och hittade givetvis massor av alternativ i Hartford. Drygt 20 minuter från oss, så det är ju inte en hel kontinent vi måste färdas.

En av Hartfords teatrar (heter det så i pluralis), Hartford Stage, har just nu en uppsättning med...håll i er...trumvirvel...Mikhail Baryshnikov!!! MIN stora idol! Ok, blev lite i trasorna här, men vad jag ville berätta om här var att Liisa ska gå ett par veckor i teaterskola. Just där. På Hartford Stage!!! Gissa om hon är lycklig! Det blir låååååånga dagar. Mitt i sommaren. Från 9 till 17.

Jag har blivit inspirerad av Annikas dotter Karolina. Annika har många gånger skrivit just om Karolina och hennes passion för teater och då jag själv och Liisa är intresserade av teater och vi råkar bo i landet där ingenting är omöjligt, så finns det något för alla. Go for it! Så alla paparazzis där ute, ni kan börja smörja era objektiv nu, hehehehehe!

En lärdom

Föreställ dig en hel timme som blivit över. En underbar vårsol kikar fram . Snön håller på att smälta bort och vägarna är helt bara. Vad gör man då? Jo, man drar på sig träningskläderna, sticker ut och springer såklart.

Jag njuter av varje steg. Försöker att inte tänka på ryggslutet som jävlats den senaste tiden. Dessutom stramar den stora rumpmuskeln. Men jag ignorerar det. Jag går in i bubblan, springbubblan och låter tankarna vandra fritt. Det är då fantasin skenar iväg. Plötsligt känner jag hur det börjar bli lite för varmt där bak. När fantasin ändå är vild och galen, befinner jag mig plötsligt i stenåldern där jag är kvinnan med något djurskinn hängandes och slängandes på min kropp. Tränings-bh existerar inte. Flapp, flapp. Inte träningsskor heller. Bilarna blir djur. Typ bufflar eller liknande. Vad fan vet jag vad det fanns för djur då?

Där jag springer och känner värmen komma allt närmare, inser jag att detta gör jag inte för att det är skönt. Jag springer för livet! Får för mig att någon otäck hårig jävel springer bakom mig med fackla. Springer fortare och nu börjar det brännas rejält i arselet på mig. Smärtan är outhärdlig. Som tur är julen över för de här skinkorna är brända. De pekar dessutom åt var sitt väderstreck. Helvete vad det bränner!

När smärtan nått en nivå typ krystvärkar, blickar jag bakåt. Hittar ingen hårig varelse. Inga facklor heller. Bufflarna blir bilar igen och jag är tillbaka ur bubblan. Inser plötsligt att värmen är kvar och springer in. Kastar mig över frysen och tar ut en ispack. Klämmer in den mellan skinkorna och kan äntligen slappna av. Vad har jag lärt mig? Jo, att tvätta bort "heat lotion" i ryggslutet innan du tränar...

Förvirrad

Varför i hela fridens namn ska skolorna vara stängda? Just idag! Snälla amrisar, lär er köra bil MED vinterdäck! Pliiiiiiiiiiiiis. Jag är så urbota trött på att skolorna ska behöva vara stängda bara för att det snöar OCH att snön dessutom stannar kvar på marken utan att smälta bort. Tonvis med salt och annat skit har redan hunnits spridas på gator, så det är faktiskt körbart. Så varför ska de behöva stänga skolan HELA dagen. De kunde väl för sjutton ha haft en normal "delay" istället!!!! Jag har JOBB att sköta och Jonas är och leker mexare i två veckor.

Den här veckan har varit grym vad gäller jobb. Och plugg. Jag stiger upp före tuppen ens har börjat fundera på att göra väsen av sig. Jag jobbar, pluggar och sedan väcker jag Liisa och ser till att hon kommer iväg för att sedan återgå till jobbet. Huvudet och nacken har tagit stryk denna vecka. Att träningen blivit lite lidande är jag inte så orolig över. Ibland ska kroppen vila. Men mitt huvud! Inte ens snor har fått den att kännas så knökfull. Det snurrar rejält!

Mitt i allt så "coachas" jag. När du är inne i en intensiv period så kanske det händer att du inte är så mjuk i kanterna och det hörde nog coachen också. Jag babblar, jag viftar med händer, jag sitter längst ut på stolskanten så jag nästan ramlar av och glömmer bort att äta.

Nä nu bjuder jag på en vinterbild. Ja den som fick Simpans skolledning att ta ytterligare ett korkat beslut, gaaaaaaaaah!

Just det, idag är det ju Internationella kvinnodagen, så grattis då rå!

Finnarna som erövrade mitt liv

Ja, de kom och de åkte. Finnarna. Min fina, fina systerdotter och hennes man. Första gången i detta land och ögon stora som tefat hela tiden samt en mun som var halvöppen med jämna mellanrum. Yrkesskadad som André är, blickade han uppåt och såg hur mycket det finns att göra i det här landet med infrastrukturen. Vi andra fotar träd, blommor och människor. Andrè fotar ledningar. Inte speciellt upphetsande.

Nu har de åkt hem och det blev så tyst i huset. Det var inte bara de två som åkte, utan Jonas drog också iväg. Denna gång till Mexico. Nu blir han borta i två veckor i sträck. Buääää! Nå, vi ska nog klara oss, Liisa och jag.

För att trösta oss lite, var vi på bio efter att alla hade åkt. Vad vi såg? Ja inget med "PG13" utan här är det barnfilmer som gäller och jag måste säga att jag får mig ett gott skratt i alla fall. Nu var det "The escape from planet earth".

Igår kväll var det sista kvällen för Jessica och Andrè här och då var vi bjudna till våra vänner Bob och Darlene som hade ordnat en födelsedagsfest för mig! Ännu mer presenter och överraskningar! Jag som trodde att födelsedagen är en viss dag, men den pågår i flera dagar verkar det som. I alla fall när man fyller 50. Jag klagar inte!

Så här har det sett ut när mina fina från Finland varit här:

Ett besök på den lokala Starbucks var ju ett måste såklart!

När man är här måste ju ribsen testas! 

På vårt favoritställe i Hartford, Black Eyed Sally's.

Kusinerna kör en Gangnam Style på parkeringsplatsen!

Det shoppades en del. Say no more...

Hur ska de här två klara sig utan varandra nu då?

Det skålades i Champagne. Såklart! Ja jag vet, både Darlene och jag är väl inga basketspelare precis...

Mums!!!

En drink i källaren sitter väl aldrig fel?

Kul att fylla år!

Jag i mitten av världens bästa värdpar!

Kan bara säga att den här tårtan såg inte bara god ut, den VAR megagod!

Packningsproceduren är aldrig lätt

Miss you guys!!!!