Show & Tell: När jag var liten...

När jag var liten..

...dvs nyfödd, var jag stor och tjock. Det höll inte så länge.

Mina kära syskon började kalla mig för Myggan. Kanske var det pga storleken. Kanske var det för mitt eviga surrande. Mellannamnet var Brandsirenen då jag kunde låta som en sådan. Speciellt när jag var arg.

Att vara yngst i syskonskaran var inte alltid så lätt.

Jag var ingen större skidåkerska, men som finne SKA man ju skida. Bloddoping var ju inte att tänka på. Jag var ju bara ett barn...Finnarna har ju annars varit bra på det. Skidåkning alltså. Med hjälp av några påsar extra blod.

Det var bättre att hålla sig till friidrotten och tävla mot "hurrit" i Sverige och varje år var det Finnkampen mellan Porin Tarmo och Rånäs 4H. Här har jag precis hoppat längd och då ska ju byxorna dras upp lite efter det lååååånga hoppet.

Plötsligt börjar det hända saker i kroppen. Även i knoppen ser det ut som, för vem fan tar på sig en lila sparkdräkt??? Jo Taina när hon skulle delta i en discodanstävling!

Vad är nu detta? Varför har jag fotat en bild med karlar med bar överkropp? Det kanske är ett bevis på att jag började få andra intressen och att vara liten till att bli stor gjorde sig tillkänna. Bilden är tagen i Imatra under 70-talet, på en friidrottstävling jag var med i. Jag tycktes inte ha tagit många andra bilder då...

Friidrott var inte det enda som intresserade mig. Dans har också varit en stor del av mitt liv sedan jag var liten. Spana in lager på lager och de klippta ärmarna på tröjan!

Dansen ledde till många uppträdanden. Barndomen började se sitt slut...

...och i och med studenten klev jag in i vuxenlivet. Njae förresten, jag är nog liten fortfarande. I alla fall i sinnet!

Tack Bejla för temat denna fredag!

Panik

Panik utbryter på Minstingens skola! De ringer som besatta och får varken tag i mig eller Maken. Jag är hos Farbror Doktorn och Maken sitter på möte. De ringer Tonårsdottern, som råkar vara hemma. Det är en "Early release day", dvs de slutar tidigare från skolan. De meddelar att Minstingen är kvar på skolan och har således inte tagit skolbussen hem. De tillät henne inte att göra det. Öh? Nu ville de alltså att hon skulle bli hämtad. Hon tar ju alltid bussen hem oavsett om hon slutar vanlig tid eller tidigare.

Varje dag åker Minstingen till dagis på morgonen. Därifrån blir hon hämtad vid lunchtid av en mindre skolbuss, som kör henne till skolan och Kindergarten. När skolan är slut, tar hon den ordinarie skolbussen hem. Alltid. Förutom vid ett tillfälle när de hade en Early Release Day, då hon skulle köras tillbaka till dagis eftersom det inte fanns någon hemma som kunde ta emot henne. Men DEN gången fick vi skriva och fylla i miljontals formulär för att det skulle kunna genomföras! Den här gången hade vi inte gjort det och således gällde de vanliga reglerna.

Igår hade en chaufför kommit tillbaka till skolan för att köra tillbaka Minstingen till dagis. Han var konfunderad, för det hade han inte fått någon information om tidigare. Bara för att skolan antog att hon skulle till dagis igen, hade de bett honom komma tillbaka när skolan slutade. Han gör som han blir tillsagd och Minstingens fröken vägrar låta henne åka med eftersom det inte fanns något som tillstyrkte denna hämtning. Fröken ville skicka Minstingen med den ordinarie bussen. Vilket skulle ha varit helt rätt. Heja Fröken! Men DÅ fick Main Office personalen fnatt och förbjöd fröken göra detta och placerade Minstingen i en stol på kontoret, där hon snällt fick vänta. Sedan ringer de som galningar och det låter som om det är världens undergång.

När jag till slut kom till skolan så var jag rabiat! Mitt finska humör exploderade som värsta atombomben när jag klev in på Main Office och frågade dem vad de höll på med. Med alla dessa jävla regler och rutiner som de är så förbannat duktiga på så slår de knut på sig själva! "But we assumed...". "ASSUMED?????!!!!" var min reaktion. Här ska fan inte antas något! Sedan bad de mig fylla i i ett papper för att jag skulle hämta henne? "VA?" skrek jag. Det var ju för helvete inte jag som sett till att hon skulle bli pick up, som det så fint heter. Det var en säkerhetsåtgärd så man skulle vara säker på vem som hämtat barnet. GAAAH! Jag kan lova er att den signaturen var nog inte i närheten av min vanliga signatur. Det blev säkert en massa svordomar på raden. På finska, som de i alla fall inte begriper. Att det stod en massa folk därinne och lyssnade, sket jag fullständigt i. Ska man ha sådan byråkrati så ska man hålla reda på hur den fungerar och ge fan i alla antaganden! Tror gör vi i kyrkan.

That's all for now. Nu ska jag förbereda min business resa till Berlin. Drar på lördag. Märks det att det har inte lagt sig riktigt än?

Morsdagen 2010

Vilken härlig dag. Här vet de verkligen hur mammor ska firas! Alla gratulerar en var man än går, "Happy Mother's Day". Nice, sådant gillar vi. I alla fall jag. Som tur är, har min kära familj anammat detta och ser till att mamma firas och får bestämma vad som ska hända under dagen.

Det första som hände fick jag inte vara med om att bestämma och det gjorde absolut ingenting. Jag fick kaffe på sängen och söta små paket och kort. På förmiddagen vågade jag mig på en springtur med Maken. Har undvikit det ett längre tag nu eftersom han har blivit så in i nordens bra! Ja, ja jag vet men jag HATAR att förlora. Mot en svensk. Så, nu var det sagt. Efter 10 km så syntes det spår av hatet och ilskan när vi hade en djävulsbacke att ta oss uppför. Fradgan rann ut ur mungiporna och jag såg visst ilsk ut. Men ge mig skulle jag INTE! Jag lyckades hålla 5.09 fart i 11.15 km och det är bra för att vara jag. Kom ihåg att jag är ingen elitlöpare utan en långsam motionär. En envis sådan.

Efter vårt lilla lopp blev det snabblunch och sedan en långprommis med flickorna och hunden. Vi vandrade längs med Connecticutfloden och den är mäktig! Bred och strömmande. Heter det så? Strömmande. Vi vandrade i alla fall i 2,5 timme och Minstingen var ganska så slut efteråt. Dino sprang som en tok, både ner i floden och i kanalen som låg på andra sidan av promenadstråket. Under vår promenad såg vi sköldpaddor, udda fiskar och tyvärr en hel del skräp men även vackra blommor och döda djur. Tror tamejsjutton jag såg vitsippor!

Kvällens middag avnjöts på spökrestaurangen Abigail's. Det var en underbar avslutning på en underbar dag. Trots fradgan

Här är den låååååånga promenadvägen som vi travade längs i 2,5 timme.

En urgrävd kanal längs med Connecticut floden.

Den mäktiga Connecticut floden!

Upps, här har visst en fågelmamma slarvat lite.

Så grönt, så grönt.

Självklart så tog vi oss närmare floden och det var som om vi hamnat i djungeln. Två infödingar? Nä, det är Maken och Minstingen som är ute på upptäcktsfärd.

I kanalen såg vi något orange och det var en blablabla-fisk, enligt Maken. Ja ja, jag kommer inte ihåg vad han sa, men stor var den. Och färggrann. Ovanlig till och med.

Vatten är fascinerande för alla. Dino passade på att simma och hämta pinnar som Minstingen kastat ut.

Det var bara hunden som tog sig ett dopp. För oss andra var det "way too cold" denna dag!

En som längtar efter sommarlovet.

Blommor såg vi massor av. Underbart! Jag vet att det här inte är vitsippor!

Men det HÄR då??? Är inte det en vitsippa? Eller har mitt minne börjat svikta så som Silvstedts?

En som inte märker något förrän det är...

FÖR SENT! (för er som inte gillar särskrivningar så ska detta skrivas som två ord enligt språkrådet...).

Usch, men sådan är naturen, den enes död den andres bröd. Fråga mig inte vad det är för något.

Här syns spår av Herr Bäver/Fru Bäver. Undrar hur de gör, om de börjar uppifrån eller nerifrån?

Mina fina flickor!

Spana in Minstingens örhängen som hon lyckats gräva fram ur någon gammal låda med teaterattiraljer! Dessa skulle givetvis på när vi skulle till restaurangen. För då ska man vara fin.

En nöjd mor.

Puss på dig mamma!

Inget show & tell idag....

Hoppar över dagens tema. Känner mig något hysterisk just nu.

Bilden är tagen från vår senaste Group Groove Launch och efter passet bjöds vi på Margaritas! Jag är inte svettig pga alla drinkar utan av passet. Såklart. Men håll med om att jag ser hysterisk ut. Inte undra på att tänderna tar stryk.

Snacka om kraft

Jag ska INTE klaga i detta inlägg, bara snyggt tala om att JAG HAR ONT ÖVERALLT! Så nu var det gjort. Det är nämligen så att när Taina har dagarna mer än fullbokade, så börjar hon inte bara gnissla med tänderna på natten utan hon biter ihop med en kraft av drygt 800 pounds, dvs 3559 N eller 362 kg! Det blev jag upplyst om igår då jag fick åka akut till tandläkaren när jag trodde huvudet skulle sprängas i bitar. Jag kunde lokalisera det onda till den bakre, övre tandraden.

När man går till tandläkaren här, så tar de gärna tid att visa och förklara om allt. Till och med så hämtade tandläkare en annan patients tänder, ja inte de riktiga utan en avjutning såklart. Han förklarade att hon hade precis samma problem som jag och det här går att lösa. För en sisådär 600 dollar. Kan bara meddela att försäkringen täcker INTE detta, dvs en bettskena, vilket är märkligt. Däremot så täcker försäkringen spruckna tänder som ska lagas. Öh? Inte förebyggande alltså utan bara korrigerande Hur smart är man då på en skala 1 till 10?

Idag blir det i alla fall återbesök. Ett par tänder slipades ner igår. Nu ser de mest ut som nötta mjölktänder. Jag tror de kan dra ut skiten så kan jag börja leva på soppa istället!

Eftersom tiden är knapp och farten är mer än vad jag behärskar just nu så blir det skralt med kommentarer hos mina favoritbloggar och svar på kommentarer i denna blogg. Men snart så. I will be back.

Bit INTE ihop Taina. Bit Inte ihop.

Överraskningar

Vad säger man när man kommer hem och ser detta ligga på golvet vid ytterdörren:

Stavingen perfekt!

Vet inte riktigt vad det är för period Minstingen är inne i just nu. Någon 6-års trots syns i alla fall inte till. Hon är lika energisk och sitter i stort sett aldrig still. Men har börjat prata på ett annat sätt och frågar om min dag på jobbet och berättar även om sin dag i skolan. Börjar tjejen bli stor? Gaaaah, vad tiden går fort!

Nu har hon givit upp tanken om en lillasyster och tillverkade en pappersdocka som heter Lucy och som blivit hennes nya syster. Hon ska med överallt och detta upptäckte jag när jag kom tillbaka i sovrummet:

Sött med en platt lillasyster.

Hon är full av överraskningar, vår lilla Minsting.

Nu är det klart!

Vill tacka alla som gav mig tips om hur jag skulle inreda uterummet utan att det ska kosta en förmögenhet. Jag vill också tacka Target och Michael's! God bless those stores!

Så här fint blev det i alla fall och Minstingens uttryck värmde: "Mom, this is SO beautiful. You did a great job!"

Bedöm själva: