Äventyr

Jaha, nu har jag släppt av Liisa på flyget. Själv! Jag menar inte att jag släppt av henne själv utan att hon åker själv. Ända till Oregon och det är en bit med flyg, närmare bestämt 6 timmar och 24 minuter. Amerikat ÄR stort, om ni inte visste det redan.

Liisa ska på ett skidläger mitt i sommaren. Jag vet, det låter jätteknasigt, men gillar man skidåkning, så gör man. Hon ska vara där en vecka och träna hårt på att bli snabbare. Det blir alltså inte bara att fis-åka, utan det ska tränas på teknik och att bli snabbare. Inga slappa och långa morgnar. 6.30 am går bussen varje morgon för att ta mitt barn (och andras ungar) upp till Mount Hood. Det är en vulkan, som sover. Hoppas jag i alla fall.

Efter kyrkan igår, så drog vi till Boston, Liisa och jag, och sov över på flygplatshotellet eftersom det var ett mycket tidigt flyg. Dessutom hade hon ju specialbagage och det kan ju ta sin tid att checka in. Som tur var valde vi Delta, som erbjuder barn/ungdomar 14 år och yngre att få åka som UM (unaccompanied minor) och inte nog med det, din skidväska OCH väska med pjäxor och hjälm räknas som ETT bagage. Det är det inte alla flygbolag som gör. Heja Delta för det!

Om en vecka drar vi dit för att hämta upp henne. Om jag nu får flyga vill säga. Domen kommer i veckan.

Packningen! Som tur var fick vi låna en riktig skidväska som rymmer både skidor och stavar och kläder.

Tog det lite lugnt på hotellet

Fokuserad!

Lite pirrigt, eller hur Liisa?

Och nu gråter mamman...hejdå gumman! Ha så JÄTTEKUL nu!

Mt. Hood, ta nu väl hand om min dotter och ge fan i och få ett utbrott. (Bilden lånad från nätet).