tisdag 3 december 2013

Report cards, bling, bling och långa sjalar

Imorgon blir en spännande dag. Vi ska nämligen på utvecklingssamtal med Liisas fröken. Betyget (report card) skickas hem någon dag före samtalet så man kan ETT - strutta omkring som en stolt tupp eller höna, TVÅ - rynka pannan och dra ihop ögonbrynen till ett bryn och undra vad som hände eller TRE - ta det för vad det är. Det är ju inte högskoleprovdax än. Jag kan väl säga att både Jonas och jag rynkade på pannan.

Liisa har uppnått godkänd nivå i alla ämnen. Det som bekymrar oss är uppförandet! Ja men huuuuur kommer det sig att hon har svårt att vara tyst i klassen? Varför behöver hon argumentera om allt? Går förbi spegeln och får svaret ganska snabbt. Jonas och jag är ju inte de tystaste personerna på denna planet precis. Suck.

I helgen var det alltså Simsbury Celebrates och det är liksom en julmarknad med parad och fyrverkerier.  Allt i ett och en sak är då säkert och det är att amrisarna älskar sina parader. I Simpan älskar man sina brandbilar också. Paraden bestod av en miljon brandbilar. Typ. Man fick titta noga för att se att det var en brandbil pga av allt bling bling som omgav den.



Jag tänkte bara avsluta med att ibland tycker jag måndagar suger. Speciellt om man har en lång sjal på jobbet och när du går på toan och sitter där och filosoferar och blicken råkar gå ned och du märker att sjalen är inte där den ska vara. Det suger.

5 kommentarer:

olgakatt sa...

Antar att sjalen också sög...;) eller :(
Hoppas att staden hade någon blingfri brandbil i jour!
Kan Liisas lärare hålla sig för skratt när den lilla damen går igång?
Eller har hen ingen (svensk/finsk) humor?

alegni sa...

Klart man måste argumentera om och ifrågasätta allt. Det är ju en bra egenskap, åtminstone om du frågar våra söner som varit (harkel, är) precis sådana. Mina älskade pluttepluttar.
Kram!

Annika sa...

THAT really SUCKS!!!
Gillar inte sånt. Det har hänt mig flera gånger också. Haha. Eller GAAAHHH!!
Jag gillar de blingande brandbilarna.
KUL!!
Hoppas det går bra med samtalet.
Antar att fröken HAR svårt att hålla sig för skratt när Liisa sätter igång.
Stora kramar!!

Anna, Fair and True sa...

Men samtidigt brukar väl amerikanarna gillar människor som kan prata, ta för sig, hävda sig själv, göra presentationer, kommunicera bra osv. så de borde ju uppmuntra det. Men visst, jag är också sådan som pratar mycket och ibland kan jag ta för mycket plats. Men ibland tycker jag de som är den tysta varianten får skylla sig själv haha ;)

Desiree sa...

Yes det suger med våta sjalar som är toadoppade. Tur att det finns tvättmaskin eller kemtvätt om det var en fin sidensjal.
De juldekorerade brandbilarna i USA är fina. Jag tycker att det viktiga är att Liisa har fått godkänt i alla ämnen. Det ska ni vara stolta över och alla kan inte vara tysta små möss. Det har ju gått bra för både dig och Jonas så nog ska det gå bra för Liisa också :-)
Kram!