Svenesiska

Det var en gång en mamma, som försökte jobba när dottern var hemma och sjuk. Mamman var stressad över sin arbetssituation, sina studier och alla möjliga väderfenomen som detta Stora Land tycks drabbas av med jämna mellanrum. Så även nu. Denna gång i form av ett snökaos i magnumstorlek.

Axlarna och armar var ömma. Även skinkorna hade fått sin beskärda del av allt snöröjande. Mamman försökte nämligen vara smart när hon skottade och böjde sig ned i squat varje gång hon tog snö på spaden. Kanske något överdrivet, för nu gick hon omkring som en cowboy som ridit på en häst i flera dygn.

Det Stora Landet som tycks uppleva fyra årstider på ett dygn, bör vara van vid det här laget, kunde mamman tycka. Men när dessa snabba vändningar sker så hinner liksom inte samhället med. Inte för att alla blir handlingsförlamade, för det blir de inte. Alla gör något, men de drar inte åt samma håll. Typ när mamman skottade bort allt från altan och pappan dumpade snö från taket. Just där. I och med denna röra hade skolor varit stängda eller varit tvungna att öppna senare än vanligt. Informationen som gått ut till föräldrar hade varit något svårtolkad. "Kan senareläggas...Om....annars...90 minuter...vi får se".

I alla fall så struntade mamman i dagens information då dottern alltså var sjuk. Mamman skulle göra sig klar för att ta tag i arbetsuppgifterna men behövde uträtta en del behov först. Hon såg sin chans att få i lugn och ro sitta där med en Sudoko medan dottern kollade på någon Astrid Lindgren film. Plötsligt när mamman sitter där hörde hon att det ringde på dörren. "Den här tiden på dagen?" undrade mamman. Typiskt! Dottern vrålade att mamman skulle öppna för ringandet upphörde inte. Någon skulle bara in! Snabbt som ögat drog mamman ut halva toarullen och med ömma ben och skinkor knatade hon nedför trapporna och öppnade dörren. Där stod grannen med sin dotter och mer eller mindre knuffade in henne. Med sin kraftiga brytning på kinesiska uppfattade ändå mamman budskapet om att grannen hade bråttom till ett möte. Eftersom skolan skulle börja senare så undrade grannen om flickorna kunde gå tillsammans. Mamman förklarade att hennes dotter var sjuk men att grannens dotter gärna fick komma in och vänta. Tack och bock och så gick hon.

Mamman såg plötsligt att grannens dotter inte var bekväm med att gå själv, så mamman ringde en vän och bad henne hålla utkik när granndottern skulle gå. Vännen förklarade då för mamman att skolan skulle börja vanlig tid. DÅ fick mamman bråttom! Fortfarande i sin morgonrock (förhoppningsvis inget toapapper hängandes löst där bak) rusade hon ut och fick då se grannen stå med armarna rakt upp i luften. "Bad hon en bön?" undrade mamman. Grannen kom rusande tillbaka och berättade att hon låst ut sig och glömt både telefon och bilnycklar inne i huset. Så mycket fattade mamman. Grannen tog sin dotter i handen och sprang till skolan med henne när hon till slut förstod vad mamman hade sagt och att skolan inte skulle börja senare. Hon svarade något på ett språk som mamman inte kunde begripa.

Just denna morgon hade mamman ett viktigt möte och skulle koppla upp sig. Det skulle snackas strategi. Fortfarande med morgonrocken på, som vid det laget hade åkt upp och skymtade en sliten pyjamas, satte hon sig ned för att sekunderna senare höra dörrklockan. Igen. Grannen rusade in. Mamman försökte förklara att hon också hade ett möte, men det tycktes inte grannen förstå och antog att mamman pratade om hennes möte.

Grannen erbjöds att komma in och använda telefon och ringa sin chef. Men det visade sig att hon kunde inte hans telefonnummer. Det fanns bara i mobilen. Inte i minnet. "Ring maken!", tänkte mamman. "Plissnisstripp", sa grannen. Mamman tog fram sin iPad och visade på olika låssmeder. "Locksmith????" Grannen fattade noll vad mamman sa och ringde till slut sin man.

Under tiden grannen pratade med sin man, på kinesiska, började svetten lacka på mamman som hade ett par minuter kvar innan mötet skulle börja. Mamman försökte förklara och använda teckenspråk och engelska och svenska och gud vet allt, att hon var tvungen att sätta sig på sitt kontor. Grannen nickade. Plötsligt lyste hennes ögon och hon visade en rörelse med handen som om hon skulle slå ned mamman! Det visade sig att hon skulle gå tillbaka till sitt hus och slå sönder ett fönster. Här behövdes inga Locksmiths inte! Det var hennes strategi!

Mamman satte sig till slut på sitt kontor och var redo att snacka strategi. Ingenting tycks vara omöjligt. Allt går att lösa. Det handlar om olika strategier. Ibland behövs inte ett gemensamt språk. Man tager vad man haver. Det var svenska, det var kinesiska, det var kroppsspråk och tillsammans blev det SVENESISKA!