Andra halvlek

Då så, nu har jag klivit in i andra halvlek och levt 50 år. Om Liisa får som hon vill, så lever vi alla till vi är 100. Bra regel, tycker jag.

Ett STORT tack för alla gratulationer, här, på FB, Instagram, sms och telefonsamtal!

Så hur känns det då, undrar kanske någon? Någon skillnad? Njae, inte mer än att omgivningen blivit galen. Själv är jag glad, och tacksam, över att få vara frisk. Låter kanske som floskler, men så sant. Att kunna hoppa upp ur sängen på morgnarna utan att leta efter rullatorn, att kunna tugga i mig frukosten utan att leta efter löständer, att duscha och kunna tvätta hår som inte trillat av, att kunna prata utan att upprepa mig alltför många gånger pga Alzheimers, att kunna lyssna utan att ha petat in en hörapparat. Ja det finns hur många positiva saker att rada upp och det är dessa jag hämtar min energi ifrån.

Det finns något svenskar är bra på (säger finnen i mig) och det är ordet lagom. Jag är nog ganska lagom i mitt sätt att leva. Varken en dietfreak eller ybernykterist. Inte heller någon träningstok för att bevisa för omvärlden hur duktig jag är. Jag är duktig på en sak och det är just lagom. Ät av allt. Men i lagom mängder. Drick det du tycker om. Men i lagom mängder (liten fylla ibland räknas inte). Träna. Men lagom mycket. Kläm gärna in en mara ibland.

Hur firade jag då? Jo, som de flesta vet så åkte vi på skidsemester och det är ju inte riktigt min grej. Men vi gör ju denna resa varje år med våra vänner så det fick bli så även denna gång. Den "riktiga" födelsedagsresan blir i april.

Jay Peak-resan blev hur bra som helst, trots läkarbesök (fick inflammation i halsen) och vindbyar the American way. Men kul hade vi på denna resort som hade ett vattenland där en hel del tid tillbringades.

De som följt mig på instagram har ju redan sett vad jag sysslat med och utsatts för, men en liten repris i bilder skadar väl aldrig. Håll till godo:

Så här glada var vi hela veckan (förutom när jag var sjuk då)

Del av hotellrummet. Om det nu är intressant att visa upp?

Det slank ned en eller två sådana här. 

Vårt underbara gäng!

Ungdomarna hängde med oss vuxna. Ibland i alla fall.

Liisa och Jonas gör sig klara för skidåkningen.

Vi hann med att besöka ett lokalt bryggeri. Mycket intressant att se och det visade verkligen på det typiska amerikanska entreprenörskapet.

Ölsorten Skinny Bitch var god. Men namnet?

Frun var The Real Brewmaster!

Här testas typ nummer 4 av 6 olika ölsorter.

Givetvis köpte vi med en flaska hem. Nu snackar vi inga 33 cl inte!

Kvällen innan jag klev in i andra halvlek var det en överraskningsfest!

Jonas hade gjort världens finaste och gulligaste poster!

Det började visst bli lite suddigt när vi gav oss in på skishots!

Japp, jag fick en lång skida med fastklistrade shotsglas på. Praktiskt.

Jubilaren.

Jubilaren som diva

Härliga barn och ungdomar som sjöng så fint för mig!

Tre damer på middag

Bill (roligaste personen jag vet) och Jane

Brian och Lisa

Sheila och Kirt

Och så vi

En som älskade Jay peak!

Jag var på hugget jag med!

Men jag hängde inte med Liisa. Störtomöjligt!

Ibland var vädret inte det bästa.

Om vi inte var i backarna fanns ju vattenlandet. Där kunde Liisa klättra...

...eller varför inte surfa?

Vattenlandet var enormt och där nere simmar hon runt, runt.

Jag blev bortskämd med bakelser, träning, spa och massage.

Vilken underbar semester och här är det dags för utcheckning. Packning?  

Hejdå Jay Peak!