Denna emotionella torktumlare snurrar på. Runt, runt. Känslorna varierar mellan glädje, stolthet, oro och till en viss del besvikelse. Glädje för att det är sommar och varmt och skönt. Stolthet för att Bella tar examen på tisdag med fina betyg. Oro för att inte veta vart det bär hän i september. Besvikelse för att ingen lyckas ta sig hit från Sverige/Finland till Bellas examen. Den sistnämnda gnager i mig mest just nu. Jag vet att en del av dem läser min blogg, men jag trodde i min enfald att NÅGON skulle masa sig hit. Än en gång är det förväntningar om att vi ska åka "hem" och då träffas vi ju ändå. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: "Det är inte lätt att vara expat."
Du ska på något sätt ta med dig ett dåligt samvete för att du flyttar från nära och kära. Men si där har de fel. Jag tog inte med mig det. Jag har trivts bra här och jag önskar bara att jag kunde ha fått dela det med fler "hemifrån".
Nä nu ska här njutas och oros- och besvikelsefilten slängas åt sidan!
Fikarasten slut. Jobba Taina. Jobba!
14 kommentarer:
Jag kan förstå hur du känner, Taina. Är själv litet förvånad att inte Saltis familj får fler besök från Sverige. Det är mest jag som håller igång, jag älskar ju både att resa och att vara med dem. Kraven när ni "utomjordingar" kommer till hemlandet är ju också ibland orimliga - alla har krav på att få "rå om er".
Håller tummarna att det snart kommer besked om hösten! Enerverande att gå och vänta!
Ja det är inte lätt att var expat alla gånger. Jag förstår din besvikelse till fullo. Det är ju lika dyrt och lika svårt och långt för er att ta er hem som det är för dem att komma till er. Varför inte passa på att komma innan ni lämnar USA. Det får ju chansen att både hälsa på er, vara med om Bellas examen och få en fin USA semester med gratis boende hos er i ert stora fina hus. Det är ju ett unikt tillfälle som sker just nu och något man borde tavara på kan tyckas. Men nog om det. Jag tycker du ska fokusera på att känna stolthet och glädje istället.
Sedan förstår jag att det känns svårt att njuta av stunden och nuet när oron för framtiden och hur det ska bli med allt ligger och gnager. En flytt till en annan kontinent kräver en hel del förberedelse så man tycker ju att de borde kunna ge er ett besked minst tre månder i förväg. Tror du att det kanske bli förskjutet så att ni stannar i USA några månader till eftersom det dröjer så med besked om vart, hur och när?Men det brukar ju faktiskt ordna sig med det mesta så njut du och glädjs åt allt underbart. Du får lova att ta många fina bilder från Bellas examens ceremoni. En amerikansk examens ceremoni hade jag jättegärna velat gå på och få se hur det går till.
Kraam!
Skickar en liten tröstekram från Indien. Hoppas Bella & ni andra får en fantastisk examensdag! Lena
Tröstkramar!
Håller med, det är båda sidors intresse tycker jag! Kul att det gått så bra för Bella!
Förstår EXAKT hur du känner!!!! Ojojj.... tror det tyvärr är sååå vanligt....
Men man kan inte ändra andra personer eller tvinga dem. Då försvinner ju dessutom nöje med att ha dem på besök. Alltså om de kommer för att de har kniven mot strupen. Man vill ju att de ska VILJA komma. Men som sagt det är som det är. Vissa saker får man nog bara försöka acceptera. Om de accepterar att vi valt att bo långt bort så får väl vi föröka acceptera att de inte vill komma...? Eller`Så försöker jag tänka iallafall....
STOT STOR KRAM!!!!
Och GRATTIS till din fina dotter och hennes kalasbetyg!!!!
Det var ju tråkigt att ingen kunde/ville komma. Kanske de inte riktigt förstod hur stort det är? Skulle du åka hem för en släktings barns student? HS graduation är ju nästan större än det, men man kanske inte förstår det när man inte bor i USA? Så blir det ju ofta när man inte bor nära.
Grattis iallafall till duktiga dottern och hoppas några kommer till College grauation var det än må vara!
Skriver under på det! Av någon anledning verkar vissa tro att det är längre att åka från Sverige till USA än tvärtom! Sen hör det ju till saken att det ofta är MYCKET billigare att flyga från Sverige än att köpa biljett åt andra hållet. Men jag klagar inte, min familj och mina vänner är bäst i världen. De kommer hit både gärna och ofta! En del hela vägen till Madison, andra som jag åker in och hänger med i NYC. Sen håller jag med det Malin skrev här ovan, de fattar nog inte hur "stort" det är. Jag skulle till exempel aldrig åka till Sverige för att gå på någon släktings studentskiva.
KRAM!
Förstår dig till 100%!!!
För Bellas skull...
Men egentligen är det mest synd om dem som inte kommer! Pilutta dem!
Oron över september förstår jag också men försök att njuta av det fina och bra du har Söta Taina.
En dag i taget helt enkelt. Tids nog vet du...
KRAM
Trist med sådan mixed feelings. Men jag tror att man måste bena upp dem. Så KLart du är stolt över Bellas examen, men samtidigt så besviken över att ingen kom. Vilket är förståligt.
Hoppas att ni snart får reda på vart ni ska, för ovisshetten tär. Och det är så mycket annat som måste fixas, än om det bara är 2 vuxna människor som flyttar.
Hoppas att ni snar tfår besked.
Kram
Förstar att du är besviken över att ingen kommer till din dotters examen fran Sverige! Hade varit jätte kul för henne att dela det med släkten "hemifran". Men du kan iallafall vara stolt över henne & hennes fina betyg! Graduation är ju väldigt stort i USA! Hoppas du tar manga kort! And congratulations to your daughter!
Usch vad hemskt att ni inte vet vart ni ska! Det är ju mycket som maste fixas inför en flytt!
Kramar, Lisa
Jösses vad jag förstår dig, Taina!
ATT jag gör!
OM jag gör!
Jag kan tycka att det är dåligt. En HS-examen är enormt stor! OCH den skall uppmärksammas.
Vi får se hur det blir när K går ut om tre år...
Verkligen.
Anywaym klart man inte kan tvinga hit ngn, och det VILL man inte heller. Förmodligen förstår de inte hur stort detta är, men, men....
Massor med kramar!!!!
Kan inte mer än att hålla med dig och alla andra och SOM jag känner igen mig!! Jag har bott här i 15 år och vissa, vääääldigt närstående släktingar, har aldrig inte en endaste gång, varit här! Som Petra sa, det verkar som om folk tror att det är dyrare att åka från Sverige hit, än tvärtom . Och då är ju vi fem personer...
Men som sagt, det är ju bara att gilla läget, man kan ju inte tvinga folk. Men man KAN säga att man blir ledsen, faktiskt. STORT grattis till Bella, och stolta mamman, i alla fall!! Och snart får ni besked, ska du se, jag tänker positivt :-)! KRAM!!
Det måste vara tufft att inte få sina nära och kära hemifrån med just vid såna tillfällen.
Kram
Lisbeth
Skicka en kommentar