tisdag 6 juli 2010

Slutspurten

Fyra dagar återstår och SEDAN har jag semester! Kan nästan inte fatta att det är sant. Kämpar med jobbet in i det sista trots att jag trodde den sista veckan skulle bli relativt lugn. HA! När man är beroende av andra, som ibland tycks tro att "det gör ingenting om jag kommer in en månad sent med mina uppgifter" finns alltid risken att det blir så här. De ska vara glada att det är så varmt, för just nu orkar jag helt enkelt inte bli förbannad. Jag blir bara riktigt finsk av mig och tjurar och borrar ner huvudet och kör på. Sparar ju energi på det viset med.

Finsk var jag i söndagsmorse också. Riktigt så där URFINSK där hakan skjuts fram och tänderna syns lite som på den värsta argsinta hunden. Klockan ringde nämligen 5.30 am och det var dags att kliva upp och äta sin frukost inför långloppet på 20 km. Tonårsdottern skulle iväg och jobba 11 så jag var tvungen att dra tidigt och passa på med flickorna sov. Plus att dagen skulle bli superhet och då är det inte kul att springa så långt. Slog till mig själv på hakan några gånger och pratade med mig själv "Det här är kul, Taina. Jättekul!" Just då såg jag inte alls det roliga i det hela. Tunga steg mot köket och medan jag satt där med min tallrik med flingor och bananer, började målbilden komma fram. Bilden där jag plötsligt står svettig, kollandes på min GPS-klocka och konstaterar att det står 20 km. DET får mig taggad och iväg kom jag med en underbar känsla efteråt att jag hade gjort det. Igen. Hakan är mer feminin nu. Ett tag i alla fall.

Annars då? Jo då, de andra familjemedlemmarna har kvar sin puls, även om jag inte har känt på dem så mycket nu. Maken har ju varit i Sverige och nu är han på tjänsteresa. Dyker upp på onsdagkväll med övervikt! På bagaget alltså. Godis till mig kanske?

Tonårsdottern drog iväg till Sverige igår och stannar där i tre veckor för att sedan komma till Finland när mamsen (jag alltså) är där. Minstingen är ju på sin efterlängtade camp och driver ledarna till vansinne, antar jag. Men det har de betalt för, tänker jag då. Hon trivs i alla fall och det är huvudsaken.

Så här såg det ut när Tonårsdottern drog iväg (något trött efter 4th of July firande med kompisar sent in på natten):


Det här är nog det svåraste för henne, att inte få se hunden på en månad.

Bradley International Airport och en förväntansfull tonåring!

Och den seriösa familjen tar ytterligare ett av sina fina familjefoton; sådan mor, sådan dotter.

Och det här är också en familjemedlem. I alla fall under sommaren och vid min arbetsplats. Snygg är den inte men effektiv!

Nä nu ska jag dra på ett kol med mina arbetsuppgifter!

10 kommentarer:

olgakatt sa...

Min fläkt ber att få hälsa till din - dom verkar släkt!
Fast idag har det svalnat till riktigt skön temperatur här i norra Skåne.
Hoppas du får en riktigt avkopplande semester efter denna hektiska tid!
Och grimasera lagom i motvind - akta så att inte vinden vänder sig;-D

Saltistjejen sa...

Countdown Taina, countdown!!!!!

Ingmarie sa...

Det är inte alltid "roligt" att kuta men hur det än är så mår man aldrig sämre efteråt! Bra att du tänkte "ett steg till"!:-) Kämpa på nu. Snart vila. Maran kommer att vara en baggis för dig efter de här jobbveckorna. ;-)

HeLena sa...

Kämpa på kämpa på!! Du VET att du tränar för att VINNA!!
Jag har också en fläkt men i taket, så skönt!!
Nedräkningen har börjat idag tisdag, imorgon onsdag.. två, ett SEMESTER!!!
Känns härligt, förstår jag?!
Må så gott!
kramar

Äventyret framtiden sa...

Mina fläktar hälsar också till sina släktingar. Den tycker att din fläkt borde få vara med på familjefotona:D.
Värmeslagsväder även på Åland.
Ha det riktigt bra!

Desiree sa...

Fläkten kommer du gilla skarpt, jag antar att du redan gör det. Det behövs verkligen under heta och fuktiga dagar som dessa. Skönt att du får lite semester snart.
Att stiga upp 5:30 och springa 20 km är inget för veklingar. Även om jag känner mig vältränad så vet ej sjutton om jag skulle palla det. Din karaktär är det minnsan inget fel på. Du kommer att segra (I just know).

Kram!

Marianne sa...

Haha, och jag som trodde att målbilden var när du står där i mål efter Maran och VÄNTAR på din käre make och kollar klockan för att se HUR många minuter efter dig han går i mål : D

Hoppas Tonårsdottern får det jättebra i Sverige!

Kram!

Livet enligt Jenny sa...

Åh vad underbart Taina och definitivt välförtjänt!! Vet hur du känner dig när din finska haka tittar fram. Även om min haka inte är finsk (kommer från gammal hederlig tatar/vallon släkt) så är jag på din nivå just idag. Sovit dåligt, stressdrömmar och värsta magkatarren. Skulle ut å springa intervaller men eftersom vi skall gå på Liseberg med 4 barn så blir det att skippa löpningen å sova lite extra istället.. Kolla gärna in på min blogg å kommentera mitt senaste inlägg... Kramen

Petchie75 sa...

Ännu ett underbart roligt inlägg från dig, Taina! Det är så kul att läsa om rivaliteten mellan dig och maken, ni verkar vara ett härligt par med mycket självdistans. Det ska bli spännande att följa upptakten inför maran och så hoppas jag så klart att du klår maken :D
Snacka om att jag är avis på din fläkt!!
Nu är det bara två dagar kvar till semestern, håll uuuut!
Kram

Anna, Fair and True sa...

Vad kul att Minstingen kom iväg på läger till slut. Kan tänka mig att Tonåringen är glad för tre veckor på egen hand - är det första gången hon reser själv?