He is back!

Maken alltså. Han har ju varit på tjänsteresa i Europa. Vi hoppade lite jämfota och var så nyfikna på vad han hade med sig. Och gissa om besvikelsen var STOR när jag upptäckte att det enda han hade hunnit med att roffa åt sig, var en sketen liten nalle åt Minstingen. ETT TILL GOSEDJUR! Men JAG då? Nada. Inte denna gången. Ja, jag vet. Barnsligt och sedan visste jag ju att han hade flängt som en idiot från det ena mötet till det andra. Och de var inte ens i samma land. Flyget tillbaka blev inställt och givetvis tappade de dyrbar shoppingtid där och fick istället krångla med ett att fixa ett nytt flyg. FÖRBANNADE flygbolag! När de landade, visade det sig att kollegans väska inte fanns med. Inte nog med det, sedan skulle bilen hämtas på parkeringen och busschauffören, som skulle ta dem dit råkade köra fel och hamnade i slagsmål med en som han pekade finger åt! "Welcome to America", tänkte Maken. Han är ursäktad. Men presenten blir j*vligt dyr nästa gång.

Helgen har annars varit lugn och gått i träningens tecken. Jag inledde helgen med ett extrainsatt Zumbapass med livemusik på fredagkväll. Hur coolt är inte det? Det blev indisk hämtmat och bara mys. Lördagen ägnades åt löpning och nu springer jag med min Garmin. Livet innan Garmin sprang jag bara på. Nu springer jag och kollar hastigheten, pulsen och sträckan. Vad har tagit åt mig? Jo, jag vet ju att Maken har blivit snabbare (hur det nu har gått till) och jag hatar att förlora!!!


Förutom löpning i lördags blev det simning med Minstingen. Hon simmar riktigt bra nu och är stolt som attan. Ja, Maken är nog stoltare.


Eftersom jetlaggen satt kvar i lördags, dåsade Maken av ett par timmar. Jag överraskade honom med en av hans favoriträtter, wokad lax med pasta och gissa om han blev glad! Ännu gladare blev jag senare på kvällen. HYVÄ SUOMI! Där satt den! Sisun var tillbaka efter zombiematchen mot USA kvällen innan.


Söndagen ägnades åt hästshow för Tonårsdottern och hon lyckades ta första plats i en av grenarna. Fråga mig inte i vilken. Jag kan absolut INGENTING om hästsporter och har inte för avsikt att lära mig heller. Hon tävlade i 5 "grenar" eller stilar eller vad fan det nu heter och fick ihop 4 medaljer, snarare rosetter av något slag. Go Bella. Go! Innan showen, och för att vi bor i Amerikat, skulle givetvis miljontals papper fyllas i och skrivas under utifall-det-skulle-hända-något-hemskt-under-showen.


Det tränades även i söndags och då blev det ett riktigt fyspass i snö och backar. Min tunga hängde längre ut än hundens, för fy fan vad slut jag blev. Snön såg så inbjudande ut där den låg vit och orörd. Ända tills jag sprang i det. Klafs, klafs, klafs, dvs blötsnö. Fötterna blev plötsligt blytunga men jag gav mig inte. Spring Taina. Spring.


Minstingen insåg, även hon, att det var perfekt snö för att göra årets snöhäst! Ingen vila här inte. Grannarna berömde genom att säga "Nice snow man you have there". SNOW MAN? Är de blinda???


Helgen i bilder:

Minstingen diskuterar med pappa, som varit ute på sin löprunda.

Sitter på läktaren, bakom ett plexiglas, därav dålig bildkvalitet (ska kanske alltid skylla på det?). Men här är i alla fall Tonårsdottern igång! Heja Bella!

Och så här kan det gå! Grattis gumman!

Så här kul har vi när vi rider på våra "hästar".

Minstingen tyckte så synd om den stora hästen, så vi (läs jag) fick göra en till. Men jag kunde lura i henne att det kan väl få vara en bebis och det gick hon med på. Phew!

Ny vecka och till helgen då smäller det! Progressive dinner ! Men före det, jobb.