Denna vecka behövde jag inte tänka en sekund, inte ens en MILLIsekund, vad jag skulle skriva om. Den fanns där på en gång. Min grej. Och den är OUMBÄRLIG. För mig. Can not live without you! Skulle kunna gå ner på knäna och sjunga just det för den. Okej, den är inte så stor, den är ful och luktar illa emellanåt. Riktigt illa! Till och med så hunden frustrar till när jag kommer med den. En del kommenterar och påpekar att det finns modernare varianter av den.
För 16 år sedan var jag till farbror doktorn. Farbror doktorn tyckte att Taina skulle ställa joggingskorna på hyllan och ägna sin fritid åt lite lugnare aktiviteter. Är du inte KLOK, tänkte jag. Då känner du inte MIG, Herr Doktor! Jag var så sur och förbannad när jag lämnade mottagningen. Hm vad vet han om idrottsskador och plötsligt kände jag mig som värsta idrottsläkaren med all den kunskap de har. Sträckte på mig lite och kände samtidigt två små bulor i pannan. Ja, där kom de. De där små hornen när Taina blir riktigt pissed of och beslutsam. Lika bra att ta saken i egna händer!
Det har alltså gått 16 år och jag använder den flera gånger i veckan. Den gör säkert ingen större nytta fysiskt, vilket var syftet från början. Men det skiter jag i! Det är viktigare att ha den med sig mentalt! Jag tror nämligen, att många sk skador/krämpor sitter "där uppe" (nu pekar jag med fingret mot mitt huvud) och har en bestämt sig för att det gör ont, det är jobbigt. Ja tacka FAN för att det gör ont och att det blir jobbigt!
Så här är mitt oumbärliga ting:
Tittut!
Den är berest, ska ni veta. Den har varit med på 8 stycken maratonlopp genom åren, flera Lidingölopp samt massor av halvmaror. Sliten men still going strong. In my mind at least.
MITT KNÄSKYDD!
Gammalt och slitet knäskydd
Ha en fin helg. Det ska jag och mitt knäskydd i alla fall för det blir några springturer i helgen!
33 kommentarer:
Oj det lät nästan som att min mamma skulle kunna ha skrivit det.Hon springer och springer och blir nästan desperat de ggr hon inte kan göra det.Hon använder dock inget knäskydd men däremot har hon en strulande hälsena...usch.Knäskyddet är verkligen berest förstår jag med tanke på alla lopp som du har gjort.
Läste som hastigast dina inlägg nedan och det lät inge´ kul med magsjuka.Usch o fy.
Ha en trevlig helg!
Jag vet exakt vilken kärlek du hyser. Jag har den till en vetekudde;-)
Ja, vännen, den låter oumbärlig onekligen! Och vilken herrans massa lopp du har sprungit. You go, girl!!
Kommer du att springa NYC maran? Boston maran?
Häftigt. Det måste vara en riktig kick!!
Kram och ha en fin helg!!
Vad bra! Tur att det finns hjälp att få. Ha det så bra i helgen.
Blir imponerad och lite avis faktiskt jag har aldrig lyckats springa, inte kommit över den där första (?)puckeln och blivit biten utan tycker bara det är fruktansvärt jobbigt och tråkigt. En riktig soffpotatis :) Trevlig helg, kram!
Hi, hi - vilket roligt inlägg :)
Cecilia:
Det blir ett gift! Fråga din mamma ;)
Magsjukan är över. För den här gången i alla fall. Skööönt.
Njut av helgen.
Simone:
Vetekudden är en toppenprodukt! Vi har en sådan och den används mest av Tonårsdottern.
Annika.
Många lopp. Men låååångsamma lopp. Jag är en glad motionär som tar tid på mig men jag är ju den envisa finnen som bara SKA ta mig i mål! NYC har jag sprungit. Häftigt. Boston missade jag med 2 minuter i kvalificeringstid. Ska försöka i år igen i ett annat lopp och se om jag kan kvalificera mig. Det är ju ett av de äldsta maratonloppen. Roligaste loppet var Medoc Maran i Frankrike där det serverades vin UNDER loppet ;)
Kram
Nilla:
Kan inte Farbror Doktor bota mitt knä så är jag såååå glad över mitt hjälpmedel ;)
Njut av helgen!
Lotta:
Första, andra, tredje puckeln är alltid där. Ibland kommer de tillbaka efter ett uppehåll. Men känslan EFTER ett lopp är något jag försöker memorera in och tänka på när det känns motigt, kallt, blåsigt, värk och DÅ kommer glädjen tillbaka.
Njuuuuuuuut av helgen.
Kram!
Roligt att läsa ditt inlägg :)
Förstår att knäskyddet är oumbärligt om du håller igång så aktivt :D
Önskar att jag var lite mer så :P Det aktiva jag är, är när jag är ute på promenader med hunden :)
Hoppas du får en fortsatt bra dag!
Västmanländskan:
Tackar! I love my knäskydd ;)
Erica:
Promenad med hunden är ju en jättebra aktivitet! Det tycker jag också om att göra. Nu har han dock fått lära sig att springa kortare sträckor med mig och han stormtrivs. Speciellt när vi springer i skogen och han får springa fritt utan koppel.
Fortsatt bra önskar jag dig med !
Vilket roligt inlägg!! Jag som är soffpotatis blev dock lite inspirerad av det där med att dricka vin under loppet...!! Det där kunde jag tänka mig att pröva, finns det något passande halvkilometerslopp???
Strandmamman:
Tackar! Halvkilometerslopp, hmmm? Du kanske kan arrangera ett sådant och om du serverar vin blir det säkert VÄLDIGT många deltagare ;)
Vad kul skrivet! Jag har också ett likadant som ligger mig mycket varmt om hjärtat så jag förstår din känsla mycket väl! :)
Kram och trevlig helg!
Din passion för springandet riktigt känns i din text, det går riktigt att höra hur du älskar springandet. Jag lyfer på hatten av beundran för alla lopp du sprungit.
Hur mycket springer du per vecka?? Per dag? Springer du året runt? Utomhus eller rullband inomhus?
Förstår knäskyddet varit och är en oumbärlig pryl. Tänk att en sådan liten och relativt enkel grej kan betyda allt ändå. Härligt att det finns så du kan fortsätta springa!
Så rolig du är...jag satt och undrade vad i hela friden är det hon har för en konstig grej! haha!
Emma:
Springer du också? Många löpare får ju sk löparknän och då är ju dessa skydd guld värda! Vi får hålla hårt i vår knäskydd så vi kan springa många lopp till ;)
Kram
Anne:
Att springa är min passion. Jag är inte så snabb. Tycker bara att det är så kul bara. Min bästa väninna och jag försöker springa några stora och roliga maror så som NYC, London, Medoc osv. Vi förenar nytta med nöje helt enkelt. Jag tränar ca 4 dagar i veckan. Allt från 30 min upp till 2 timmar per pass. Det varierar. Hela året runt dock och utomhus ;)
Marskatten:
Vad bra att det blev en liten överraskning! Min konstiga grej som är sååå viktig för mig!
vad bra att du får hjälp av denna! själv tycker jag inte om att springa och det gör inte mina knän heller så jag för roa mej med andra träningsformer istället.
Sparkling:
Det finns ju så många olika sätt att röra sig på och visst, löpning har blivit "min grej" liksom. Kan inte vara utan den helt enkelt. Knäna ska man vara rädd om och anpassa träningsformen därefter. Hoppas du har hittat din rätta !
Visst är det härligt när det är fredag..och februaris teman har varit underbara! Härlig tolkning, varför frustar hunden när han ser ditt knäskydd? Jag trodde först det var en sån där tratt som hundar får när de blir operererade... Ha en bra helg, på med det oumbärliga och ut i våren(?) Vi hade vårluft i Kristianstad igår. Kram!
Christel:
Hunden frustrar för den kan ibland, efter ett långpass, "lukta" lite illa. Materialet i den har liksom lagrat en del svett genom åren och som inte går bort i tvätten. HAHA. Därav frustrandet!
Idag HAR vi härligt väder med sol och 41 grader. Fahrenheit alltså ;)
Kram!
Å vad bra att knäskyddet hjälper!!!!!! Oavsett om det är fysiskt eller mentalt så HJÄLPER det ju! Kalas! Jag har haft lite problem med mitt ena knä ibland när jag tränat och har också använt ett knäskydd då. ag tycte det hjölpte bra, Både för det extra stödet och för värmen.
Tänk vad du har sprungit mycket och långa lopp! Jag blir alldeles matt, puh! Själv hoppas jag att jag ska börja ta upp springandet igen under våren.
Kram!!!
Ha ha, jag undrade just vad det kunde vara! Skönt att höra att du kunnat fortsätta idrotta trots läkarens dom för 16 år sedan.
Trevlig helg!
Saltis:
Något större stöd kanske mitt inte ger längre, men värme. Precis som du skriver. Ja ut och spring! Detta är ju en perfekt tid att återuppta löpning. På våren! Lycka till!
Kram!
Petra:
Haha, det var meningen att inte avslöja på en gång ;)
Trevlig helg på dig med!
Ännu en utlandssvensk!! Kul! Själv bor jag i Portland, Oregon.
Hej där!
Kul! Hur länge har du bott där?
HJÄLP - vad mycket du springer!
Jag har problem med knäna och vågar inte gå till läkaren. Är övertygad om att de kommer att amputera båda benen... (Okej, överdriver lite) Men jag håller på att samla mod. Saknar att röra ordentligt på mig.
Trevlig läsning, i dinblogg. Gud vad jag skrattar ch funderar mellan varven...keep it up! Ska själv ut på långtur på skidor, kan inte springa pga av en skada.....
Anna:
Hahahaha, amputera! Jag är lyckligt lottad som fortfarande kan springa. Tack vare mitt knäskydd såklart. Under kortare period förra året fick jag minska lite på träningen pga en skada och tränade då i bassängen på gymmet. Jättebra kompliment! Gå till Farbror Doktorn NU! Good luck!
Susann:
Tackar. Vad skönt med en skidtur. Njuuut!
Åh vad jag ville komma till slutet på inlägget för att få veta vad det var du skrev om! Mycket bra inlägg! :-)
Mia:
Tackar. Det bara blev så, dvs spara det bästa till slutet ;)
Haha ja, det var en lite rolig tolking och grej!
Anna:
Tackar! Den är nog mer rolig än nyttig. Fysiskt iaf. Mentalt. JA!
Hihihihi vilket roligt inlagg!! :-D
Millan:
Tack, vad glad jag blir!
Skicka en kommentar