Dags för champagne!

Just nu skulle jag bara vilja korka upp champagne!

Att hålla sig för skratt

Inga resultat. Inte än. Men jag lever på hoppet och är nu övertygad om att allt är bra. Jag tror också att detta var ett "tecken" på att inte ta allt för givet jämt. Tänk på det, Taina. Typ. Livet ska levas, här och nu. Det går nämligen inte i repris sägs det. För oj vad jag har stannat upp, tänkt, grubblat och analyserat om vad som är viktigt. Nu ska det här inlägget inte handla om hur-Taina-mötte-Gud om ni trodde det. Jag ska istället berätta om det senaste besöket hos doktorn. Utan bilder även om det hade varit himla kul att få med några sådana. Men då hade jag nog skrämt iväg anonyma beundrare som tror att allt sitter på plats. Ja ni kommer att fatta lite längre ner vad jag menar med det.

Det har alltså varit en berg-och dalbana på känslofronten efter att de upptäckte dessa mystiska fläckar vid mitt pattklämmarbesök. Mammografin alltså. För det är precis vad det är. Patt-KLÄMMAR-teknik. Den formen pattarna intar vid undersökningen är något som måste ses med egna ögon! Wow, säger jag bara.

De där fläckarna fanns inte där för ett år sedan och nu fanns det plötsligt 10-15 stycken små prickar i det högra bröstet. Det gjorde att jag hamnade i kategori 4 av 5 och "Suspicious". Radiologen försökte beskriva bilderna för mig, som mer såg ut som en satellitbild på ett oväder. Jag stod där och nickade som om jag skulle både ha förstått och fattat vad han pratade om. Jag hörde bara ett ord och det var "cancer". Drog till och med på mungiporna! Fatta! Allt det andra han berättade om hörde jag inte utan stod bara där som ett fån.

Har sedan dess varit på fler provtagningar, tester och träffat kirurger, fler radiologer, "min" doktor och nu inväntas resultatet på vävnadsprovet. Och det var en upplevelse i sig. Svårt att hålla sig för skratt. Tänk er in i bilden där de ber dig lägga dig på en brits. Du ska ligga på magen. Det finns ett hål där tutten ska titta fram. Titta och titta, den ska hängas ut där och det var DÅ jag insåg vad amning av tre barn och en ålder av 47 år har åstadkommit. En total omvandling av vad som en gång i tiden gick att definiera som bröst. Inte nog med att den skulle hänga "fritt" där utan den skulle klämmas ihop också och jag var då tvungen att fråga om de var tvungen att "dra ut på den ytterligare". Det tyckte jag var onödigt liksom. Sedan kom han, den lille kirurgen som skulle sätta sig UNDER britsen och utföra provtagningen! OMG! tänkte jag. Hur fan ser det här ut då??? Jag var glad att det inte var en ung och nyutexaminerad snygging utan en äldre herre som måste ha sett olika former av vad som en gång i tiden gick under namnet bröst.

Under tiden som jag låg där (ca 1 timme) så smekte en av sköterskorna min arm och tyckte jag var en duktig patient. Hon trodde säkert jag var lite konstig för jag låg mest och skrattade. Önskade jag hade haft en kamera och bett någon fota. För mitt eget bruk då rå!!! Jag hade också velat se vad som egentligen hände när han sa att nu smäller det. Smäller? Och så small det - POFF! Jag vet att jag inte har silikontuttar (det ser man ju) men vad det var som small har jag ingen aning om.

Hela proceduren var smärtfri. Det var några timmar efteråt den kom. Smärtan. Och det med besked! Tutten svällde upp och jag funderade ett tag på om han la in silikon och att det var det som small. Ingen silikon men däremot en liten titanplutt. Så nu kommer jag väl att fastna i säkerhetskontroller och genomgå Pat Down. Hm, inte så kul kanske. För den som undersöker alltså, för här finns inte mycket att klämma på, menar jag.

Nä nu ska jag bara softa, för träningen ligger nere ett par dagar. Får huvudvärk av att inte träna så jag får väl hitt-på-nåt. Jonas åker med Liisa till Butternut. Bella ska väl hänga med kompisar. Jag tror jag ska ligga och läsa idag! Och käka godis.

Puss på er alla och TUSEN tack för era fina kommentarer i tidigare inlägg!

15/85

Oddsen ser bättre ut. Just nu i alla fall. Enbart 15 % risk att det är malignt och det är betyder ju 85 % benignt. Vilket är bra, eller hur? I veckan får jag veta, så håll tummarna. Och när allt lagt sig och jag är säker, då kommer säkert skrivklådan tillbaka.

Så tomt, så tomt

Då har han åkt och saknaden är stor. Men nu ska vi inte deppa ihop för det utan vi önskar honom lycka till på nya jobbet i Stockholm (SME). Go Albert! Go!

Kom igen 2011!

Små fläckar på en skärm fick tillvaron att gunga. Och den gungar än. Ovissheten är värst men just nu vill jag bara tänka positivt och önska alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR! 2011 tar jag med storm och det ska bli ett bra år, för det har jag bestämt.

Bajskorv eller?

Kan ni gissa vad det här är? Nej, jag tänkte väl det.

Det är ingen bajskorv. Inte heller en kondom för vinterbruk. Det är: TADAAA

En tätning. Så spännande var det.

Jag har skrivit om det tidigare. Annika har skrivit om det tidigare. Alla vet om det. Men INGEN GÖR NÅGOT ÅT DET! Husen här läcker som såll! Om inte byggarna tar tag i det så blir det sådana här lösningar vi måste ta till, dvs täta kring dörrar och fönster. Om det blir snyggt? Nä vet ni vad, det är skitfult. Tillbaka till bajskorven igen, för det är precis så det ser ut när de läggs ut lite här och där.

Plötsligt har dörren till uterummet fått sällskap av en "bajskorv".

Nä nu ska jag inte gnälla. Bara en sak till, de kanske kan göra ett program här med typ Byggfällan? Blink, blink.

Min träning går det bara bra med. Men idag är jag lite öm i baken och framsida lår. Sprang på löpbandet samt körde lite styrka efteråt. Det som gav mig känningar var löpbandet, för jag provade på "Random program" och hade inte en susning om vad jag gav mig in på. Jag skulle, förutom vikt, tid, fart och skonummer (inte riktigt) fylla i "Level". Eftersom jag aldrig hade provat detta program och såg att det fanns mellan 1 till 20 nivåer så valde jag 10. Mittemellan så där, tänkte jag. Plötsligt såg jag hur underdelen började stiga och stiga och stiga och plötsligt hade jag en lutning på 7,8 %. Efter ett tag gick den ner till 5,5 för att sedan börja stiga igen. Nu var det ju en hel del andra som tränade och då kunde jag ju inte bara hoppa av. Jag är väl ingen loser. Utan jag körde på som en idiot, dvs mitt normaltillstånd skulle säkert en del säga. Det får bära eller brista, var i alla fall min tanke. Fanskapet (löpbandet alltså) skulle få sig en omgång. När jag var klar hade jag en puls på 174!

Efteråt belönade jag Jonas och mig själv med att dra iväg på shopping och en bit mat på en asiatisk restaurang i Canton. Trevligt och gott.

Hm vad har du fyndat? Något fint till mig kanske?

Ser väl gott ut? Fråga mig inte vad det heter. Detta var kvällens specialty och det var det enda jag förstod av servitrisen vars engelska var allt annat än bra.

Jag ser då nöjd ut där jag sitter och ler mitt fåniga leende.

Nä nu ska det jobbas och sedan ska pattarna fram. Ja jag ska på mammografi alltså!

En ivrig tjej

Liisa som är något ivrig just nu.

Nedräkningen har börjat. Inte bara till julafton, utan även till Alberts ankomst samt Liisas födelsedag, som alltså infaller på själva julaftonen. Men det är ändå en annan dag och ska räknas separat, enligt Liisa. Julafton är julafton och födelsedag är födelsedag. Så det så!

Nu är Liisa lite extra ivrig för imorgon ska hon ha sitt kalas för klassen! Och jag vill INTE ordna kalas här hemma med en massa 6-7 åringar. Never! Inte veckan före jul med risk för att granen ramlar omkull, julgodiset uppätet (vilket godis?), mattorna nedsmutsade (är de rena nu då?), leksaker förstörda (vad gör väl det, det är ju snart julafton) samt julpyntet nedrivet.

Tomten som vaktar över säcken vill jag ha ifred.

Likaså den konstiga gräs-stjärnan med filttomte.

De här snubbarna drar väl iväg på släden om de ser klåfingriga ungar!

De här skulle nog åka ner i golvet av bara vinddraget från alla springande barn.

Min fina adventssljusstake går inte att hitta här precis.

Kan föreställa mig att denna lilla docka skulle säkert barnen bränna på bål över ljusen som småtomtarna håller i.

Det är inte ens tryggt att sitta i en vagn. Racerfart.

Och "fönsterbordet" skulle med all säkerhet vara soprent!

Jag gör som de flesta här, dvs fixar det via organisatörer som kan det här med "parties". Nu har jag fixat det via Creative Works och ska bara ta med mig tårtan. Resten tar de hand om där. SÅ skönt! Just det, höll på att glömma, goodie bags ska jag också fixa, Så här i juletider och det ska INTE vara jultema på dem. Det är ju en födelsedag som ska firas och inte julafton.

Kalas ska gärna ha ett tema också. I år blir det Luau. Beachkänsla. Så nu ska jag försöka hitta något lämpligt Liisa ska ha på sig också. Idag blir det en hysterisk dag. Kan meddela att igårkväll var jag annat än hysterisk. Jag var skogstokig! Hängde upp nya gardiner i TV-rummet. Det drog så in-i-helvete från dörren till uterummet så ett par tjockare gardiner var ett måste om jag inte ville fylla på pannan varannan dag! Gick ju bra tills fästet släppte och gardinerna låg på golvet. Konstaterade att skruvarna satt i trasiga pluggar. Fick fixa nya och vips så gick det en timme där. JAG HAR INTE TID MED ÖVERRASKNINGAR! Men nu är de nya uppe i alla fall.

Nu kaffe och en spark i baken! Hepp!