torsdag 18 juli 2019

Semester del 1

Som jag nämnde i det tidigare inlägget, så kom och gick semestern. Två hela veckor! Det ni, det är annat i detta land än i Sverige. Tror amrisarna att världen stannar upp om vi alla tog liiiite längre semester? Men jag fattar, systemet är inte upplagt så. Dessutom är folk livrädda att tappa kontrollen. Släpp den säger jag och de tittar på mig som om jag precis fått ytterligare nio huvuden.

I alla fall så var det Thousand Islands som gällde i år igen, men denna gången var det ju vårt ställe vi stannade på. Vårt alldeles egna ställe, Paradiset.

Vilken känsla det var att kunna sätta nyckeln i dörren (förlåt, slå in koden menar jag) och kliva in i just ditt hus! Andas in och se sig omkring och låta det sjunka in att allt detta är vårt (ja, eller delvis bankens dårå). Tror att alla tre kände samma sak. Plus de fyrbenta som rände runt och sniffade på allt så de blev yra. Japp, båda var med och folk tycker vi är knäppa som släpar med dem, framförallt katten. Hon STORtrivs där med alla chipmunks och andra läckerheter som jag gärna inte vill tänka på att min lilla gosekatt stoppar i sig.

I början hade vi lite fix och tänkte att vi hade gott om tid innan våra gäster från Sverige skulle anlända. Så en måndag, när vi drog iväg på lite sightseeing och tog en paus från fixandet, så ringde de och sa att de var på väg och att de skulle komma inom ett par timmar. Det var två dagar tidigare än vad de sagt innan! Jag fick panik! Jonas tog det lugnt dock, men jag visste att vi inte var klara och jag hade verkligen behövt de där extra dagarna då det gick inte i hundra knyck för mig pga mitt hälsotillstånd.

Så det blev ilfart tillbaka till huset men först handla, sedan tusen fix och när de kom var jag slut som en trasa. Det var kul att ha dem, verkligen, men jag var inte pigg. Man vill ju göra massor när man har gäster, åka båt, laga mat och prata länge, bada osv. Visst, det gör man när man är själv också, men med bara två veckors semester så blev det lite på andras ´villkor. Ja, jag vet, det är jag som sätter upp dessa förväntningar. Dessa gäster är verkligen easy going, men ändå. Nästa år kommer jag inte att säga till när vi är där. Då ska jag bara vara. Jag behöver liksom min egentid. Låter som en tråkmåns, men i mitt jobb reser jag mycket, träffar folk och är hela tiden på språng. Då behöver man bara sätta sig på arselet och andas in, andas ut.

Liisa då? Hon hade det bra. Hon hade ju sin kompis där andra veckan och man såg knappt till dem. De hängde mest för sig själva och käkade när de ville.

Semesterfamiljen



Hörru, tar du inte upp onödigt mycket plats nu?

När vi åker över bron till Wellesley Island, får jag fjärilar i magen


Och sedan komma till det här!

Liisa hoppar i som vanligt!

En annan tar det lite lugnt

Sedan rullar den in...

Då går man in en stund och "fixar" så som en icke fungerande ice maker. Om han fixade den? Självklart!

En annan uppdatering är övervåningen som är ett långsmalt rum och SUPERsvårt att möblera. Köpte lite nytt.




Jag fick ge mig! Jonas måste ha recliners och det är inte riktigt min still men jag måste medge att de är sköna.

Inga kommentarer: