Liisa har nyligen varit på sin "physical exam" och där kom hennes funderingar fram om sin kropp och vikt! Läkaren pratade länge med henne och gav henne beröm om hur stark och fin hon är och att vågen ska man slänga i väggen! Jag blev bestört när jag fick höra hur jäkla korkade tjejer det finns där ute som BARA tänker på om skinkorna sitter där de ska och att tuttarna står rakt ut som petflaskor. Dessutom ska låren vara som tändstickor men ändå starka. Öh?
Liisa tränar, tävlar och håller igång sin kropp och är nöjd med sig själv. Men nu har det visst landat ett litet mörkt moln över henne som ger henne en sned bild på sk kroppsideal. Tillsammans viftar vi bort det, men det finns några jävla skitungar där ute som matar på med en massa strunt och skit in i molnet. Det har börjat småregna på stackars Liisa, som är så stark och cool i vanliga fall. Hur FAN kan en del vara så fruktansvärt elaka???
5 kommentarer:
Jag förstår din ilska och frustration över detta eländes elände. Undra på att flickor över hela världen får komplex. Och din Liisa ser ju så härligt sund och frisk ut. Att t.om. hon får funderingar säger ju något. Men hur ska man få stopp på allt detta?
Jag blir lika förundrad varje gång jag ser plutläppar, rumpor och allt möjligt botoxat, många gånger förvandlat till något väldigt osmakligt och overkligt. Varför har det blivit så? Vill man se ut som en marsmänniska kan man ju ta sig dit!
Hoppas att Liisa förstår att hon är sig själv och att hon vinner på det. De andra tokarna må förstöra sig själv och tro att de är "the winner!". Det är precis tvärtom. Skit säger jag också! Och en hel del till som inte gör sig i skrivtext. Grr...
Det är tufft att uppfostra sina döttrar att stå starka i den våg av kroppsnojor som omger dem varje dag. Jag kör på att vara ett bra ideal själv först och främst. Tränar, äter som en häst och ALDRIG ALDRIG ALDRIG dieter eller avhållsamhet av något slag. Jag är däremot ärlig med att ibland så känner man sig pluffsig och svullen men att det sitter i huvudet och kommer från hormoner. För att sopa bort flickors känslor av "svullenhet" är att ignorera deras känslor. JAG känner samma sak några dagar varje månad, jag är 50 och jag har lärt mig att det är små hjärnspöken, det förklarar jag för Franca. Hon har fattat. Jag säger, jag vet att jag inte är större än vad jag var igår men i mitt huud så känns det så, det gör inget, det går över imorgon. Sen drar vi en tallrik pommes och är glada ändå. För ingen människa blir gladare av att banta. Vi tränar för att orka och må bra, aldrig för att se ut på ett speciellt sätt. Liisa är stark, det är grymt och det är framförallt coolt som tusan. Du är ett super ideal, stå på dig i stormen av thigh gaps, hip bridge och collarbones som ska synas. Kramen
Förstår dig fullkomligt, jag tror dessvärre ingen tjej kommer undan helt. Vi försöker verkligen vara positiva inför träning, mat och hur man ser ut, men det är tufft. Kompisarna trumfar tyvärr ofta vad mamma tycker...
Pettas,
Tack för din omtanke och Liisa är verkligen sig själv men även den starkaste kan brytas ned. Nu jobbar vi på det genom att prata, skratta och se hur mycket roligt det finns här i livet och det ska inte slängas bort på "skal". Ha en fin lördag!
KalasLotta
Visst känner jag igen mig i det du säger. Det har slunkit ur ord när jag tagit på mig något och sagt : men vad fan, hur ser jag ut egentligen? Och det är ju inte bra om man inte sedan förklarar vad man verkligen menar. Jag har ingen våg. Har aldrig brytt mig om att väga mig. Det viktiga är hur man känner sig. Men visst får jag lust att gå fram till en del tjejer som tror att de är så förbannat coola och vrida tungan av dem. Kram kram
eastcoastmom
De flesta tjejerna går nog igenom en liten fas av detta pga den förbaskade negativa omgivningen. Minns bara Bella hur hon hamnade i anorexiaträsket på high school. Dit vill jag inte igen.
Fina fina Liisa! Och säger som du, jäkla förb-nade kroppsideal som media sprider och tjejer tar till sig. Hur gör man för att motverka det?!
Kram!!!
Skicka en kommentar