lördag 11 januari 2014

Nytt år då rå


Hur gick det till att vi nu plötsligt är inne i 2014? Och hur gick det till att det är veckor sedan jag bloggade sist? Tiden liksom flyyyyger iväg och jag känner mig som en mänsklig raket med armarna längs med kroppen där jag drar fram. Att jobba mer än heltid, som vi båda gör och sedan ha Liisas aktiviteter, våra aktiviteter, en hund, ett hus, bilar och tid för varandra och andra är ett gigantiskt pusslande. Varje dag. Men av någon anledning går det.

Idag lördag valde jag att stanna hemma från skidåkningen. Liisas skidåkning i Butternut tar annars upp hela vår helg, lördagar som söndagar. Från tidig morgon till kvällen. Och JAG har också åkt skidor. Det är ingen vacker syn, det kan jag lova er. Jonas har av förklarliga skäl inte åkt men han räknar med att kunna stoppa i foten i pjäxorna nästa helg för då har det gått 6 veckor sedan han bröt benet. Hahahahaha, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men han är själv övertygad om att det ska gå. Själv ser jag framför mig att vi åker till närmaste brandstation efteråt för att skära loss hans fot från pjäxan...

Albert kom. Och gick. DET var svårt. Tungt. Tycker INTE om avsked och jag var så stark och visade inga tårar när jag tog avsked från honom. Men sen kom de. Tårarna. Och de ville aldrig ta slut. Det är som luften går ur den när barnen åker.

Nu tar jag och visar lite random bilder från december, då även Liisas födelsedag firades.

Det blev bowling på kalaset i år igen.

Nope, jag har inte gjort tårtan. Liisa valde rosor istället för ballonger. Fyllde hon 80?

En del av klasskompisarna!
Albert gjorde dumplings en dag

Pyssligt värre

Han är en klippa i köket, min Albert.
Lite Wii U spel på gång.
Besök till Hammonasset.
Nyåret skulle firas och pga Jonas fot blev det lite ändringar på firandet.

Våra käraste vänner Bob och Darlene, som är en del av vår familj.

Behöver jag säga nåt?

Bubbel i gammaldags champagneglas. Då slipper jag bryta nacken av mig.



Promenader och geocaching stod också på agendan.


Snön kom tillbaka!

Dino tvekar lite.
Så har vi sysslat med skidåkning nästan varenda dag under ledigheten.

Snart börjar tävlingarna!!!

Hon älskar sin nya hjälm.


Snart slänger han kryckorna åt fanders. Ja, de har inte använts så flitigt den senaste tiden och det var inte vad ortopeden ville  höra!
Nä nu blir det gymmet och Zumbaaaaaaaa!

9 kommentarer:

Lotta sa...

Fullmatat inlägg med massor av fint! Så härligt att Albert har varit hos er. Förstår så väl hur det känns när han åkte.

Duktiga Liisa, duktiga Jonas som fixar så mycket med kryckor. Låter bra att de ryker snart!

Och full rulle - say no more. Jag vet inte heller vart tiden tar vägen. Jag har inte bloggat på en vecka. Häpp!

Snart ny vecka :-)

Hoppas ni har en skön helg!!

KRAM

Lotta sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Lotta sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Lotta sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Lotta sa...

…tog bort två inlägg som var exakt samma som det första. Blogger krånglar.

xx

Desiree sa...

Stackars Jonas. Skönt att höra att han mår bättre. Lovar att hålla tummarna för hans skull om att han kommer att kunna åka skidor nästa helg med Liisa.

Du är värd en guldmedalj Taina för att du ändå lyckas med allt pusslande och till och med bloggen. Du har min fulla beundran.
Att ta avsked skär alltid i hjärtat. Tror inte att det någonsin blir lättare. Vi har precis kommit tillbaka från Florida och varit tillsammans med hela gänget i två veckor.Det känns plötsligt tomt och vemodigt att inte vara tillsammans och ha lämnat solen och det den underbara blå himmeln kvar i Florida.
Ni har fått otroligt mycket snö. Har följt väderprognoserna på NBC och Weather channel. Men även om det är kallt och snöigt i era trakter så är det ju underbart med dessa soliga och vackra vinterdagar som du visar här med klarblå himmel.
Liisa är så fin i sin nya knallgula hjälm. Lilla söta pistdrottningen. Älskar hennes stil och alla coola outfits som hon får till. Mode är något hon gillar och det märks :-)
Kram och god fortsättning på det nya året.

Marianne sa...

Men stackarn, brutit benet! Klas nöjde sig med att bryta lillfingret, och det var illa nog!

Alltså, här kommer en klyscha: Vad STOR hon har blivit, Liisa! :-) Sorry, men hon har det. Supersöt! Har det efter dig, så klart.

Stora nyårskramar!

Annika sa...

Avsked, de blir bara svårare och svårare och svårare. Man vänjer sig INTE. Det är tvärtom.
USCH!!


Vad duktigt Liisa är i backen. FULL av beundran är jag!!
Så bra att ni har ganska nära en bra backe.
Vi har också pister i närheten, men jag tror nog att ni har bättre snö än vi.
Jag har helt slutat åka slalom pga mina knän. Nej, det att inte kunna åka slalom är inget jag sörjer.

Haha, känner igen de där teaterdragen hos Liisa!!


Fina foton på er jul och nyår.


Kramar!!

Martina sa...

Kul att ha hittat till din blogg! Men hur manga svenskar är ni som bor pa den amerikanska östkusten egentligen?!

Jag kan bara ana hur tufft det maste vara med avsked fran sina barn som bor sa langt borta.

Kramar