Winter recess

Rast. Ja enligt lexikonet betyder recess bland annat rast. Och det är precis vad barnen har nu. Winter recess från skolan eller rättare sagt uppehåll, för en rast kan väl inte pågå en hel vecka heller? Om man komprimerar kanske eftersom de har inga raster här. Inte på high school i alla fall. Tonårsdottern som går i 10:an och är sophmore (de kallas så när de går i 10a:n) har 4 minuter på sig mellan lektionerna och hon har 7 lektioner per dag. Mitt i har hon en 25 minuter lång, eller ska vi kalla det för kort, lunchrast. Det ger totalt 45 minuters andrum på en hel dag! Det ni, svenska ungdomar med håltimmar! Dessa 4 minuter mellan lektionerna handlar inte om att sitta och peta sig i naveln i klassrummet utan de ska RUSA till skåpet, som ligger på en annan våning, byta böcker, sedan RUSA till en annan våning och vara klar och pigg och mottaglig för att ta emot ny kunskap.

Tänk er själva in i situationer där ni fått springa från ett möte till ett annat. Hur bright är man då? Föregående möte sitter kvar, trots att du försöker skaka av dig en del för att få plats med lite nytt. Huvudet känns ju SPRÄNGFYLLT en sådan dag. I alla fall mitt och jag tror min hjärna har normal kapacitet. Eller ? Här behövs INGA kommentarer.

Denna Winter Recess skulle kunna likställas med sportlovet hemma. Den är veckolång och infinner sig ungefär samtidigt som sportlovet i Sverige. Vad innebär det då? JO JAG MÅSTE HITTA PÅ NÅGOT ÅT BARNEN! Hur lätt är det när jag skaffat barn med så låååååångt mellanrum. Den ena är alltså 5 år och den andra 16. Storebror bor i Sverige och är 22 och behöver ingen dadda-hitta-på-aktivitet från mamma längre. Men ni ser ju själva. Vad har en 5- och 16-åring gemensamt? Inte mycket kan jag säga.

Just nu befinner sig tonårstjejen i NYC med sin kompis och nöter ut mitt kort. HAHA, skojade bara, hon fick givetvis inte med sig mitt kort som faktiskt en del av hennes vänner får ibland och det tycker hon är sååå orättvist! Det räcker med att jag nöter ut det.

Vi ska faktiskt hitta på något tillsammans. Hela familjen åker nämligen till Okemo, Vermont på torsdag och kommer hem på söndag kväll. Det blir alltså lite skidåååååååååkning. Jipppiiiiiiiii, säger alla. Utom jag då. Det är inte mitt största intresse precis. Är så fånigt rädd att ramla omkull och göra illa mina knän som jag vårdar ömt för all löpning. Men de har ju en del flacka backar som jag kan gliiiiida nerför och "låtsas" som om jag kollar på barnen. Försöker se så där cool ut och hoppas på att inte bli avslöjad. Stannar gärna i någon liten våffelstuga och pustar ut och pratar lite förstrött med andra om att det tar på krafterna att åka upp och ner och vakta. Lite längre ner kommer ölstugan och där tittar jag också in. SEDAN blir det full fart!

Wish me good luck. Se upp i backen annars får ni finnar i nacken!