Är lite förvånad och nyfiken på hur amerikanarna tänker och tycker i vissa situationer. Jag vet inte om det kallas för dubbelmoral när ytan speglar ett visst förhållningssätt och insidan, dvs verkligheten, både vill och gör något annat.
Har kommit i kontakt med många föräldrar via barnen. Vissa verkar vara "som vi", men de är få. Och vad är då "som vi"? Jag tror att vi representerar ganska bra ett svenskt/finskt sätt att vara. Mitt finska sätt är lite mer rak på sak och tycker högt många gånger. Maken, med sitt svenska sätt, är betydligt mer demokratisk. Men vi är båda liberala, så som skandinavier är i största allmänhet. Detta grundar sig inte på någon större research! Det är enbart mina egna erfarenheter och tolkningar.
Min tonårsdotter har en amerikansk pojkvän sedan 4-5 månader tillbaka. De började dejta vid den första "prom at high school". Jag tyckte det var sååå gulligt när han kom för att hämta henne och när han gav henne den där berömda blomman som han trädde på hennes handled. Han i kostym och slips och hon i en riktigt fin "gown" (aftonklänning).
Efter denna tillställning har de träffats i snitt en gång i veckan. Innan snön kom, cyklade han hit. Numer följer han med henne i bussen hem. Men det har blivit mer sällan, för det visar sig att han har kommit hit UTAN LOV. Jag var tvungen att fråga om han menade allvar. Jodå så är det och han blev till och med grounded (husarrest) för att han inte hade skött sig. Min dotter och han blir 17 år i år! Och han måste fråga om lov så fort han ska iväg någonstans. Det är inte bara att säga att "jag åker hem till flickvännen och kommer hem till middan", typ.
Jag har erbjudit mig att skjutsa hem honom flera gånger, men hans mamma måste komma hit. Ungefär som om jag inte kan köra. Tonårsdottern berättade att när de var hemma hos honom fick de ABSOLUT inte vara inne på hans rum utan de skulle sitta fint i TV-rummet så att mamman hade full koll. De fick smyga med att hålla varandra i handen. Suck.
På sportlovet åker vi till Vermont. Pojkvännen är erbjuden att följa med och han har jobbat och tjänat ihop sina pengar till resan. Han har sett fram emot att få följa med. Och koppla av. Igår fick han beskedet av sin mamma och styvpappa. Det blev nej. De kan inte riktigt lita på honom (eller oss) eftersom han inte får ett eget rum utan måste dela den med sin flickvän! Aaaaaaaaaaaaaaaaaa!!! Vad tror de 16-17 åringar göööööör? Spelar Fia med Knuff hela tiden. Give me a break.
Tonårsdottern är ledsen. Jätteledsen. Hon vill vara med sin pojkvän. Pojkvännen är ledsen. Han vill vara med sin flickvän. När han har varit här tycker han det är så kul och avslappnat. Jag tycker så synd om honom. Och om dottern såklart.
8 kommentarer:
Ja, Taina...Jag skakar på huvudet. NOG är det helt KNÄPPT. Jag fattar inte heller hur vissa fldrar tänker. Vad tror dom? Mina egna svägerskor bodde inte ihop med sina män innan dom gifte sig. Det skulle ALDRIG ha fallit dom in. Visst är det knäppt? OCH totalt annorlunda.
Dubbelmoralen är nog det jag har svårast för i det här landet. man kan inte vänja sig vid det...
Undrar så hur det kommer att bli när min flicka skaffar pojkvän????
Antar att man då kommer att se o höra en hel del som man kommer att reagera på. KAN ni inte GARANTERA pojkvännens fldrar att han kommer att soffa på soffan i Vermont. jag förstår att din tös är ledsen.
Annika:
Tror de verkligen att vi inte vet vad som händer när vi inte tittar på??? Så naivt. Ja dubbelmoralen har jag också VÄLDIGT svårt för. När vi är på gymmet så får till exempel Maken inte ta med sig Minstingen på herrarnas! Ooootroligt korkat!
Ja, vi ska göra ett försök med hans föräldrar...
Jag har ungefär samma erfarenhet (dock ej via min dotter, som 10-åring är hon våldsamt ointresserad av att dejta...). En av våra bästa kompisar här i DC, en härlig och öppen tjej i min ålder med tre barn och med förhållandevis progressiva liberala politiska åsikter (till vänster inom demokraterna), överraskade oss ordentligt när hon uttryckte sina tankar kring sin äldsta dotters förhållande till killar. Dottern är också 17 år, smart, söt och säkert väldigt poppis bland killar. Hon har en pojkvän sedan något år. Men det är inte tal om att tillåta några kramar eller pussar som syns. Sleepovers är förstås en omöjlighet. Och att pojkvännen skulle följa med på någon resa är out of the question... Vi är överens om väldigt mycket och vår vän är en stor anhängare av Sverige och den svenska inställningen i de flesta frågor. Men i det här fallet insåg att vi befinner oss rätt långt ifrån varandra... Intressant att läsa om dina erfarenheter.
Peter:
Jag vet inte om det är rätt, men jag har lust att ringa till föräldrarna och fråga "What´s wrong", men det passar sig nog inte. Hade jag varit i Sverige hade jag inte tvekat en sekund för att inte tala om i Finland, då hade jag inte ringt utan konfronterat direkt!
Intressant att höra.
Undrar om detta är typiskt.
Inte konstigt i så fall att det ofta spårar
ur när amerikanska ungdomar börjar college!
Anna:
Svårt att säga hur typiskt det är, men visst, tonårsdottern har många vänner och en del föräldrar vet inte ens om att de har förhållanden. De vågar inte berätta för att inte bli grounded eller andra sk straff. En av killkompisarna, 18 år gammal, fick husarrest en he vecka pga att han inte kom hem i utsatt tid. Klockan 10 pm. 18 år! Jag träffade ungdomarna och de var nyktra och städade den kvällen. Suck säger jag bara...
Jag försökte skicka en kommentar för ett par dagar sedan, när du skrev detta, men då tyckte nog inte bloggers spamfilet om mig, för jag blev hela tiden ombedd att skriva in bokstäver -för att få skriva in fler bokstäver osv :-). I alla fall, du tror inte att det kanske kan ha att göra med att de är livrädda att 1) se "illa" ut inför er, liksom att de vill beskydda er dotter, på nåt konstigt sätt, så att inte ni ska tycka att de uppmuntrar oanständigt beteende. Jag vet flera föräldrar som tänker så, hur himla ologiskt det än är. Och 2) De kanske är rädda för sin sons skull, om nu nånting händer mellan ungdomarna och gud förbjude, dottern blev gravid eller nåt, så skulle ni ju kunna, på äkta amerikanskt manér givetvis ;-), kunna polisanmäla deras son för otukt med minderårig (never mind att han själv är minderårig), varpå han ju kan bli stämplad som sexoffender, om han blev fälld. Alltså, det händer så mycket knäppt i det här landet, att ingenting har slutat förvåna mig ;-). Men jag skulle nog ändå, om jag var du, försöka kontakta föräldrarna, kanske bjuda över dem på middag eller nåt, så att de får lära känna er och att ni kanske gemensamt kan diskutera vad som är ok för att era barns förhållande ska kunna fungera. Ibland är ju folk så rädda för vad andra ska tycka och tänka, och särkilt om de känner att de har ekonomiska problem och måste hålla upp en "fasad", och kanske skulle de slappna av om ni blev närmare bekanta? You might be the future inlaws, who knows ;-)!? Lite långt och svamligt, men stor kram i alla fall :-)!
Jenny:
Tack, det var ingen dum ide, att bjuda över dem och få ett avslappnat sätt att prata om det hela. Jag har hört om det där med att killar kan bli stämplade om de varit med minderåriga flickor. Det kan man i Sverige också men det utnyttjas inte på det sättet som här dock. Ska prata med dottern när hon kommer hem idag. Ha en bra dag och tack för dina kommentarer.
Kram
Skicka en kommentar