Det kom ett mail...

Igår kväll kom det ett mail från tonårsdotterns pojkvän. Mailet kom till mig. Han bad om ursäkt å mammans vägnar! Hon kunde inte ringa själv och berätta att han inte fick följa med oss på vår resa. Själv har han suttit och funderat ut varför och kom fram till att det hela beror stress. Mamman är rädd för att bli arbetslös. Styvpappans arbete är tillfälligt flyttat och han måste veckopendla. De bor i ett stort hus, som kostar en del. De har flera bilar, som också kostar en del. De vill vara som många amerikanare. Mycket prylar. Stora prylar. Pengar på banken, vad är det? Det finns ju kredit!

Men i alla fall, det kom ett mail.

• Jag förstod att det krävdes mod för att skriva det och även skicka iväg det.
• Jag visste också att han hade smygit med det, eftersom han inte får använda datorn under veckorna, då aktiviteter så som brottning och sjunga i kör står högst på listan.
• Jag vet att han hatar (ursäkta uttrycket) körsång, men som han måste vara med på, eftersom hans duktiga syster var med i kören, innan hon började på college.
• Jag vet att elever i high school måste "tjäna in" poäng för att bli antagen till olika college, genom att fylla sin fritid med en massa aktiviteter.
• Jag vet att pojkvännen inte har fått välja sina aktiviteter själv.
• Jag vet att hans föräldrar är missnöjda med hans betyg och ger honom husarrest för att han inte kommer upp i "honors roll".
• Jag vet att han litar på mig.
• Men jag vet inte hur amerikanska föräldrar tänker
• Och jag vet inte om de vet att jag vet...