Det börjar märkas lite överallt.

Upps, nu ger jag mig in på ett ämne som jag inte behärskar till fullo. Men åsikter och synpunkter måste ju varenda människa få ha. Och att få uttrycka dem också! Kanske någon som reagerar och upptäcker samma sak.

Vad jag vill säga är att den ekonomiska krisen syns och känns överallt just nu. Även i de små vardagliga tingen och det skrämmer mig lite. Jag försöker läsa och hänga med så gott det går i tidningar, följa debatter på TV och i ärlighetens namn så fattar jag givetvis långt ifrån allt. Är ingen ekonom, så nu vet ni det!

Men jag börjar inse att fler och fler drabbas, både privatpersoner som företag. Minstingen går på day care halva dagar (halva dagar i Kindergarten) och här kostar det betydligt mer än i Sverige, kan jag säga. Just nu betalar jag 170 dollar. I veckan. För halvdagar. Då ingår INTE frukost eller lunch. Jämför det med ett svenskt dagis. I alla fall så har föräldrar börjat dra in timmar eller antal dagar eller till och med sagt upp platsen helt på detta dagiset. De har inte råd. Dagiset försöker rädda det som går att rädda och har gått ut med en skrivelse om att inga höjda avgifter kommer att införas i år. Tack för det, säger jag bara. Men detta gör de för att vi ska ha kvar våra barn. Dessutom har de på ett fint sätt frågat om sponsring till diverse pysselmaterial och snacks.

Vår hund, som är på dagis, hunddagis alltså, en gång i veckan har fått mindre polare att leka med. Husdjuren stannar hemma själv eftersom ägarna har inte råd att lämna dem där. Även hunddagiset har fryst avgifterna. De har dessutom gått ut med en kundtillfredsställelsemätning och vädjat oss att svara så att de kan ut och marknadsföra sig som ett bra, och billigt, hunddagis.

Nu till den jobbiga biten och det är sjukvården. Var till tandläkaren med Minstingen igår. Och här tänkte jag mig först ingen skillnad men så börjar en av sköterskorna berätta om inställda besök. Detta pga föräldrar som blivit av med jobb och står således utan Dental Insurance som en del företag har som förmån för sina anställda. Tänk er hur det är i Sverige. Vi funderar, inte jag i alla fall, hur självklart detta är, dvs gå till tandläkaren, besöka läkaren och inte en tanke på att bära med oss ett sk Insurance Card, som är i stort sett det första de frågar om.

I februari har de haft en dag för fritt tandläkarbesök för alla barn. Men jag undrar hur föräldrarna ställer sig till det som eventuellt krävs EFTER det besöket, om de konstaterar att barnet har flera hål? Har de råd att gå vidare?

Inte blev jag gladare när jag läste i tidningen heller. Connecticut, som är en rik delstat, hade ju hoppats på stimulanspaketet och med hjälp av det löst ut en del lån parallellt med ett tuff budget som innefattar kostnadsbesparingar överallt. Tyvärr visar det sig att det blir inte mycket till stimulans utan det blir ytterligare besparingar i budgeten, och Jody Rell, vår guvernör, får göra en round two eller three, har tappat räkningen, i budgetpaketet. Eventuellt,men bara eventuellt ska de se om 55+-arna kan ta förtidspension och på så sätt skapa nya arbetstillfällen. Då undrar jag bara hur många som sparat till en hyfsad pension?

Jag undrar hur skutan ska vändas.