Utför

Snart är det visst dags. Att åka utför. På skidor. Och vi är förberedda med säsongskort och allt! Japp, även lilla jag har ett säsongskort. Hur det gick till vet jag inte. Var väl en liten hjärnblödning igen. I våras när vi åkte skidor så tyckte jag att jag hade blivit riktigt bra på det. Kom ju ner utan att slå ihjäl mig och sa till allt och alla att jag skulle minsann köpa säsongskort till nästa säsong! Kaxig var bara förnamnet. Men nu. Nu när vi åkte till Butternut för att skaffa korten så var jag inte den som slängde mig på backen och slickade och omfamnade den. Den liksom bara fanns där. Med gräs då rå. Liisa tyckte det var så häftigt. Speciellt när vi kunde åka i liften och spana in alla backarna. Det pirrade liksom inte hos mig.

Inne i skidbutiken såldes det senaste vad gäller skidmodet. Vad det nu skulle vara bra för. Det går alldeles utmärkt med en gammal hjälm, som påminner en om finska vinterkriget. Kinderna liksom trycks ihop och botox kan man glömma då läpparna putar ut av sig själv pga trycket. Byxorna är lite säckiga och jackan är köpt på barnavdelningen. Åt mig alltså. Men så är jag inte 2 meter lång heller eller väger 200 kg. Mönstret hade ju kunnat vara annorlunda dock.

Liisa är i alla fall redo. Hon skulle kunna åka nu. Jonas med. Men så är de födda med skidor på också.

Fint var det i Butternut när vi var där. Innan snön.

Liften och ingen kö att snacka om.

Inga skidor?

En kuf med metalldetektor. Hoppas väl på att alla som sitter i liften ska tappa "något"?

Tomt var det här.

Annars är allt bara bra. 

Spöktider

Japp, nu spökas det för fullt i detta land. Halloween närmar sig med stormsteg och spöken och ruggugglor får, eller ska, titta fram. Fester avlöser varandra och pumpor plockas. Och slängs, så som på ett av universitetsområden där årets "Pumpkin festival" urartade totalt.

Själva var vi bjudna till våra vänner, familjen H där en sk "Haunted Hayride" var höjdpunkten. I alla fall för barnen. Jag har har ju varit med några gånger men nog fan blir jag lika skrämd varenda gång det dyker upp en zombie bakom mig! Jag VET ju att de kommer att dyka upp under färden och ändå sitter jag där och hoppar till och nästintill pinkar på mig. Höet jag satt på var blött. Skyller på regnet...

Härliga (och jobbiga) ungar!

Flamig Farm

Är det fest så är det och då gäller det vara uppklädd!

Ett lass som är på väg på en spökrunda i skogen. Kan meddela att det här leendet höll inte i sig länge...

Här förklaras alla regler innan färden. Gör inte det, och inte det och inte det...typ.

Pinjada med en friskus som höll i pumpan medan barnen viftade hejvilt med slagträet.

Sockerstinna ungar

 Det är två veckor kvar till Halloween och på tomten börjar skelett, gravstenar och annat creepy dyka upp. Till och med händer som sticker upp ur jorden. Och jag har inte grävt ner grannen!

Höst och trött

Inte för att det rimmar. Höst och trött. Men så är läget just nu. Det är höst och jag är trött. Så in-i-bombens-trött. Har haft kundrevision i 8 dagar inklusive en resa till en av våra leverantörer i Indiana. Fick en helg hemma i alla fall och imorgon bär det av igen. Nu till Ohio. Tillbaka sent på torsdag. Skulle ha varit ok om jag inte hade haft den här tuffa revisionen. Det är bara att bita ihop.

Helgen har bjudit på regn och sol. Regn under fotbollsmatchen i lördags och sol idag. Visst ja, vi hann med att fira Darlene som fyllde år också.

Vad gäller Liisas teater i höst så bidde det inget. Tyvärr. Tar det en annan gång. Hon är ganska ledsen just nu, men det går fler tåg. Tuut-tuut.

Vår fina vän Darlene fyllde år, hip hurra!

Jonas demonstrera hur man får en axel ur led. Japp, det hände på ett av crossfit- passen. 5.25 på MORGONEN!

Det dekoreras med pumpor och fågelskrämmor!

Dino spanar in läget.

Nä gött fölk, nu får ni hadet så bra!

En helg med familjetid

Helgen är snart till ända och allt jag hade tänkt göra blev helt enkelt inte gjort. So what? Det är ju inte så att allt försvinner för att man inte tar tag i det. Och ibland måste man strunta i att vara duktig och försöka hinna med precis allt. Vad gör det om det är lite skit i hörnen och tvätthögen stor som Mount Everest?

Jag jobbar ganska mycket nu och helgerna ska inte behöva vara en tid som ägnas åt att komma ikapp hemma. Har inte hittat den rätta rytmen än. Nytt jobb, Liisa i ny årskurs och miljoner aktiviteter samt en hel del annat på gång!! Rytmen den infinner sig snart. Ingen idé att stressa. Livet levs här och nu och det ska jag ta tillvara. Nu skrattar säkert de som känner mig, men jag KAN faktiskt ta det lugnt.

Helgen har varit mycket familjetid med bio, restaurangbesök, marknad, fotboll, löpning och "hanging out". Bara vi. Vi som familj. Det är så gött att bara vara ibland. Att släppa alla måsten. För NU börjar en hektisk period! En period av kundbesök, resor och revisioner. 3 veckor av ett hysteriskt schema. Tycker nästan synd om Jonas för jag kommer att vara busy som ett bi.

Lite bilder på det och vi börjar med fotbollen:

Liisa in action mot en av Avon flickorna.

Liisa har ett snack med tränaren. Den tyske, stränga tränaren.

Fortsätter med West Hartford:

Efter biobesöket på lördagen en sight seeing in West Hartford.

Ett av våra favoritställen Wood-N-Tap.

Och så avslutar vi med en av de största marknaderna här i New England, dvs Big E:

Ja vilken marknad!! Alla andra marknader jag varit på tidigare är bara fisar i universum mot Big E, så ni kan nog slänga er i väggen! Den här marknaden pågår i 16 dagar. 16 dagar.

Nu får ni ha det så gött!

Inget kul inlägg precis

För Fru Olsson har blivit bajs-sjuk. Just en dag då en av de stora kunderna är på besök. Sitter här och diskuterar med mig själv om jag ändå ska dra till jobbet med risken att behöva springa ut ur konferensrummet. I värsta fall skita på mig. Mitt inför kunden. Låter inte så trevligt, jag vet.

Åt en jäkla kycklingsallad igår!

Min soccer player

Så var det dags för säsongens andra match. I fotboll alltså. Liisa har ju spelat i några år och en sak är då säkert. Hon är inte en Zlatan. Men vad gör väl det, så länge hon har kul. Hon tillhör de där "butterfly girls". Ni vet de där som stannar upp mitt i allt för att spana in en fjäril eller något annat som flyger framför näsan på henne.

Men hon spelar. Och ganska hyfsat ändå. Trots flygfän.

Idag mötte deras lag, som förresten heter Lightning, ett annat Simsbury-lag. Det blev oavgjort och flickorna var lika glada ändå! Visst kämpar de och med deras tyske tränare så får de inte ligga på latsidan precis.

Den här säsongen ser jag en stor skillnad på Liisas spel och det är uthålligheten, för ojoj vad hon orkar springa mer nu. I sommar har hon börjat träna löpning och är riktigt bra på det. I alla fall om jag jämför med för ett år sedan.

Från fotboll till något helt annat. Igår ringde de från Hartford Stage Theater och ville att Liisa skulle vara med i höstens uppsättning av Snow Queen!! Så om ett par veckor börjar repetitionerna och det blir 3 timmar varje lördag ett tag framöver. Få se vilken roll hon ska göra sin audition i. Det gäller att läsa på och öva, öva och öva in repliker.

Lördag och det är KALLT! När fan frös jag i Sverige när det var 18 grader?? Här åker fleecetröjan på. Yup. Jag har blivit "känslig" med åren.

Förresten, innan jag slutar så ska jag bara berätta att nu har även Jonas börjat med Crossfit! Vi brukar nu kalla oss för Crossfittarna.

Så lite bilder från dagens match:

Uppvärmning denna kalla morgon.

En för mycket kanske?

Liisa bredvid motspelaren och hon ger sig inte. Det fanns i alla fall inga fjärilar att titta på idag...

Lite fusk, jag vet, men så spelar de inte i OS heller.

Nä gott folk. Ha det!