Upprörd i kubik

Igår var det tomtebloss i skallen på mig. Det sprakade av flera anledningar och tålamodet var som puts väck. Tisdagar är ju inte min dag. Även om det inte var tjockt med aktiviteter just igår, så tycks mitt tålamod ta semester på tisdagar! Ingenting gick som jag ville igår. Absolut ingenting! Tomteblossen slocknade ungefär samtidigt som jag somnade. Lite sprakande imorse. Men bara lite.

Varje månad ska vi redovisa våra utgifter och göra en sk Expense Report. Där i ingår våra resor, så det blir en blandning av en reseräkning och andra utgifter. Under sommaren bytte vi till ett nytt system och började rapportera on-line. Vi fick utbildning hur vi skulle sköta detta och jag tyckte det var enkelt och har tragglat mig igenom varje månad utan större bekymmer. Fram till igår. Någon har smugit in en liten ändring. Så när Taina skulle leta efter "Lodging" så var det alternativet borta! Längst ner fann jag någonting som kallades för Hotel Folio och valde det för mina hotellutgifter. Nu ska ni inte tro att det bara var att fylla i totalsumman, utan nu skulle jag ange kostnaden för rummet EXKLUSIVE skatten och sedan på en annan rad ange skatten separat. Vad fan har vi böneräknare till om de inte kan fixa detta åt oss??? Jag lyckades fylla i allt och skulle sedan spara. Det var då det gick åt helvete! "Enter the expense category" fick jag som ett meddelande hela tiden. Men jag hade ju gjort det! Till slut fick jag nog efter sisådär 10 försök och ringde till administratören, som givetvis var upptagen. Jag mailade. Inget svar. Men när jag skrev med versaler i rubriken på mailet I GIVE UP, då ringde Joe. "How are you today", hörde jag en försiktig röst. Gullige Joe hjälpte mig och upptäckte samtidigt en bugg i systemet! HA! Jag visste det! Jag må vara blond och blåögd, men SÅ jävla korkad kan jag väl ändå inte vara. Jag saknar en kategori av människor och det är sekreterarna. De var guld värda i sådana här situationer. Nu får man ju sköta ALLT!

När jag väl hade fått iväg rapporten så ringde de från skolan och bad mig hämta Tonårsdottern. Hon hade börjat hosta lite på lektionen, varpå läraren tyckte det lät illa så hon skickade ner dottern till skolsköterskan. Där berättade Tonårsdottern att hon troligen fått i sig något med nötter i och därför kliade det i halsen. DET skulle hon aldrig ha sagt för DÅ blev skolsköterskan alldeles till sig och gav henne Benidrol. Jag tyckte att dottern kunde stanna kvar eftersom hon mådde faktiskt bra. Sköterska blev så paff och tänkte ringa vår granne om jag inte skulle ha tid att hämta henne!! GAAAAAAAAH! Så tomteblossen tändes igen och jag meddelade sköterskan att jag skulle komma, men att dottern skulle få komma ut till bilen. Nehejdå, det gick inte för sig. Jag skulle minsann traska in i skolan och hämta en dotter som i hennes ögon var dödssjuk. Så j*vla överdrivet. Vad möter jag? En tuggummituggande brud som rycker på axlarna och säger "Jag mår bra, mamma".

Nu fick det vara nog. Så innan gympasset (groove) drog jag ut och sprang med hunden för att lugna ner nerverna och försökte släcka tomteblossen. Det var skönt. Fixade käk åt flickorna och skulle dra iväg när Tonårsdottern meddelade att hon skulle iväg på fotboll. Ingen barnvakt alltså. Minstingen var tvungen att följa med mig. In med henne i bilen och wrooooooom till gymmet. Där har vi nämligen ett dagis. Kanon. Skulle skriva in henne och i receptionen stod en praktikant, som knappt visste någonting. Tomteblossen tändes igen. När hon till slut fick ihop inskrivningen sprang vi upp där vi möttes av en låst dörr. De hade installerat ett lås där det behövdes en kod för att öppna den. Hade Taina fått koden? NEEEEEEEEEEJ!!! Fort ner till receptionen, fick den där j*vla koden, upp igen och in med ungen. Sprang ner till passet och pustade ut. Nu skulle det köras! Och jag körde på. Försökte i alla fall. Bakom mig, nu menar jag riktigt bakom och NÄRA mig, hade det ställt sig en nybörjare. De är givetvis välkomna, men varför var hon tvungen att ställa sig i arselet på mig, så att varje gång vi skulle röra oss bakåt så KABONG! Rätt in i henne och "sorry".

Den kvällen gick jag och lade mig med Minstingen. Tidigt. Låg och smågluttade på TV (biggest looser) och försökte släcka alla tomtebloss. De pyrde bra länge.

Ha en tomteblossfri onsdag allesammans! Det ska jag försöka ha i alla fall.

En "speshol leydi"

Känns som om sommaren är tillbaka. Nu har vi haft två dagar med 20 grader. Celsius! Det jobbiga med det hela är kläder åt Minstingen. På morgonen kan det vara småkallt och då ska givetvis jackan på. När hon kommer hem är det ofta varmt och jag är glad för varje gång hon lyckats få med sig jackan hem. Idag har de lovat ytterligare en dag med värme, men"bara" kring 18 grader. Kanske raggsockorna ska på nu då? Hahahaha!!

Angående Minstingen och skolan, kan jag bara meddela att hon ofta kommer hem och visar stolt upp allt hon lyckats åstadkomma i skolan. Hon påpekar också att hon har varit först med att få klart en del uppgifter. Även om det inte är en tävling, så känner hon sig väldigt nöjd. Det roliga är givetvis all beröm hon får av Mrs F. Känns som ett bra beslut om att låta henne gå om Kindergarten. Hon är ju faktiskt bara 5 år.

Det här ett par uppgifter hon visade igår:

Här får hon klappa händerna till sk syllables. På svenska heter det väl stavelser? Hon säger ordet och klappar händerna till stavelserna. På engelska såklart. Hennes engelska ordförråd är snart bättre än det svenska.

Alfabetet är hon en hejare på och har börjat skriva "egna" ord och inte bara sk sight words, dvs vanliga och återkommande ord som de får lära sig att känna igen innan de verkligen lär sig att läsa och stava.

Här är ett par exempel där hon stavat helt själv och det ÄR ju så gulligt.

Hon ville beskriva mig och tyckte jag var "speshol". Hahahahaha!!!

Istället för att prata skrev hon en lapp åt mig. Det var tysta leken.

Hon är "speshol" min lilla "leydi".

Måste givetvis passa på att gratta Sonen, som fått erbjudandet om att gå på Nobelmiddagen den 10 december! Grattis! Hade jag varit i Sverige så hade jag gärna följt med. Blink, blink.

Till slut kan jag säga att naturen goes nuts när vi plötsligt får så här varmt och "speshol" saker ploppar upp!

Det är svampar! Eller? Kanske någon av grannarna har gömt sig under marken :)

Sari-klädda kvinnor i en babydekorerad, indisk restaurang

Jag skrattar fortfarande. Söndagens Baby Shower var något nytt för mig. Jag har då aldrig stött på fenomenet tidigare och har förstått att det är en ganska stor grej här i Amerikat. När någon ska ha barn, bjuds släkt och vänner in till en sk Baby Shower. Meningen är att var och en har med sig gåvor till barnet, som alltså inte sett dagens ljus än. Det kan vara allt från blöjor till leksaker och kläder. Det är bara fantasin som sätter gränser. Du kan om du vill och har obegränsat med pengar beställa specialgåvor att ta med till festen. Till exempel kan man beställa en tårta gjord av blöjor, en sk diaper cake. Men varför beställa en och betala multum för en sådan, när du kan göra en själv!

Vi var alltså bjudna till våra vänner i Hartford, Mala och Thapa, som ska få sitt första barn i jul. De äger en indisk restaurang, Masala, som har blivit vår favoritrestaurang. Trogna kunder som vi är, blev vi självklara gäster, enligt ägarparet.

Vi anlände lite tidigare, eftersom Mala behövde lite hjälp att dekorera och när vi kom möttes vi av en förvirrad servitör och en jag-tar-det-lugnt kock. I ett hörn satt en äldre herre och blåste ballonger i alla möjliga kulörer och slängde dessa på golvet. "Men vad ÄR detta", tänkte jag, och började genast plocka fram rosa och vita ballonger vi hade med oss. Bad den förvirrade servitören att blåsa upp dem och när jag visade honom den manuella handpumpen sken han upp som en sol och satte genast igång. Den äldre herren satt fortfarande kvar i sitt hörn och fortsatte att blåsa upp sina ballonger. Och slänga på golvet.

Maken och jag klättrade på stolar och tejpade upp ballongerna. Vi sprang omkring och dekorerade i restaurangen och till slut kom värdparet. Sedan hjälptes vi åt så gott det gick. Kocken försvann in i köket, förvirrade servitören blåste ballonger, den äldre herren försvann och gästerna anlände. Några hade presenter med sig, några ingenting. De flesta av gästerna var släkt med ägarna, som kommer från Laos samt Nepal.

Vilken hejdundrande fest det blev då! Det bjöds på utsökt mat, mycket skratt och till slut dans! Ja vi dansade till indisk discomusik och allt kändes lite surrealistiskt, där vi stuttade omkring bland sari-klädda kvinnor i en baby dekorerad indisk restaurang. Men kul var det!

Ballonger, ballonger, uppblåsta av en förvirrad servitör.

Gästerna har anlänt!

Två underbara kvinnor. Hon till höger ska snart bli mormor.

Kockens döttrar

Den 75-åriga mormodern bangade inte och svängde sina lurviga på dansgolvet!

Efter den indiska efterrätten (don't ask me what it was) så bjöds det på tårta. Den orkade jag inte ens smaka på efter all mat jag hade proppat i mig innan.

Kockens fru in action. Händerna ska vridas och snurras beroende på vad låten handlade om. Och här vreds det ska ni veta!

Självaste kocken tar en svängom med den blivande mormodern.

Tack snälla, söta Mala, för att vi fick vara med!

Och här är resultatet av min första Diaper Cake! Till det hade vi med en låda fylld med allt vad nyblivna föräldrar behöver.

En oförglömlig kväll helt enkelt.

Show & Tell: Drömmiddag

Välkomna på middag, tjejer! Jag har verkligen längtat efter denna stund att få träffa er och få höra lite om ert liv och vilka ni är. Trots åldersskillnaden så vet jag att vi får en trevlig stund. Vi har ju så mycket gemensamt. Allt, för att vara mer exakt.

Till middag serverar jag allas vår favoriträtt "spagetti med lever i gräddsås". Nu kanske jag inte klarar av att göra den lika god som mamma alltid gjorde, men den duger nog. Vi dricker mjölk till det och dukningen? Den blir som den blir. Det är varandras sällskap som är höjdpunkten på denna middag. Ska vi börja med att presentera oss? Vi börjar med dig som är minst, så varsågod!

Hej! Jag heter Taina och är 5 år gammal. Jag är yngst av fyra syskon och kanske den busigaste av oss alla. Eller den mest olydiga kanske man ska säga. Ibland vill jag så gärna vara med mina större syskon, men de tycker jag är så jobbig för jag är så högljudd. Men vad ska man göra för att höras? Då skriker jag ju, så jag får lite uppmärksamhet! Jajaja, jag vet att jag har ett smeknamn "Brandsirenen", för jag kan verkligen låta som det. Speciellt när jag inte får som jag vill och blir så där riktigt arg. Då skriker jag. När inte det räcker till, så sliter jag av mig kläderna och springer runt som en tok. Det brukar hjälpa. Annars? Jo jag gillar att dansa och jag tycker mycket om katter. Förresten så har jag ett smeknamn till och det är "Myggan". Har väl med storleken att göra, antar jag. Nä, nu orkar inte jag berätta mer. Nu får någon annan ta över. Du?

Hej! Jag heter Taina och är 17 år. Mitt liv består mest av skola, dans och kompisar. Och lite killar såklart. Tycker det mesta är bra faktiskt. Om det finns något jag önskar mig just nu är det väl mer pengar! Jag bor själv i en trång liten lägenhet utan varmvatten. Går över till "huvudbyggnaden" för att duscha. På vintern är ju inte det någon höjdare. Men det går. Är ju ganska envis av mig. Säger andra i alla fall. Envishet kommer man långt med. Jag menar, nu bor jag själv, går i gymnasiet, föräldrarna bor i ett annat land och här är jag! Varför klaga? Jag har massor av roliga kompisar. Vi har bildat en dansgrupp och uppträder på fester och på discon. Vi kallas för "Sockerstjärtarna". Hahahaha!! En gång skulle en DJ skoja till det och när det var vår tur att uppträda, översatte han det till "Sugar bumps"!

Nu tycker jag du kan presentera dig.

Hej! Jag heter Taina och är 23 år. Jag älskar också att dansa. Men jag har även funnit en ny passion och det är att springa långdistanser. Har sprungit min första halvmara faktiskt! Just nu? Jo, jag pluggar sista året på Teknisk Högskola och är med barn. Så är det faktiskt. Tycker själv inte att jag är så ung. Pappa och mamma var ju 23 år när de var klara med sitt barnafödande! Vid 23 hade de 4 barn varav jag är yngst. Att vara gravid och plugga samtidigt går bara bra. Mina studiekompisar och jag pluggar ofta tillsammans. Mest blir det med I-M. Hon och jag har verkligen följts åt under våra 4 år på högskolan. Allt från studier till sommarjobb. En sommar praktiserade vi på LKAB i Malmberget. Båda gick skift och var trötta som as ibland. Under ett skift råkade jag ut för en hemsk olycka och ramlade ner flera meter när en gallerdurk släppte. Bröt och spräckte en del revben. I-M var den som stöttade mig under en tid då jag knappt kunde röra mig. En sann vän.

Tack snälla ni för att ni ville komma! Det var verkligen intressant att få höra om era liv. Det är så mycket man glömmer bort med tiden. Vem är jag då?

Hej! Jag heter Taina och är 46 år. Jag är gift och har tre barn. De är 23, 16 (snart 17) och 5 år gamla. Vilket sammanträffande! De är ju lika gamla som ni är. Nu kanske jag förstår mer av hur det är att vara just i den åldern. Dans och löpning är min stora passion fortfarande. Smeknamnen har försvunnit, dock inte envisheten. Det brukar i alla fall min man säga. Hahahaha!

Jag vill till sist tacka Simone som gav mig och andra fredagsbloggare denna utmaning om ett tema som jag gillade skarpt, Drömmiddag. Egoisten i mig kom fram och än en gång ville jag träffa mitt jag. Vill inte glömma. Vill förstå mina barn. Livet är en intressant resa!

Ha en underbar helg!

Nu får det vara nog!

Med allt elände! Inga mer sjukdomar, varken hos oss människor eller hos hunden. NU SKA DE UT! Ja, både ungarna, hunden och sist men inte minst B A C I L L E R N A! Jag tänker inte älta om allt som varit för jag blir inte piggare och gladare av det. Säger bara "Nu får det vara nog" och så återgår vi till något roligare istället.

Jag håller med Gunilla Bergström i en av hennes Alfons-böcker att ibland måste man ha tråkigt. Då vet man ju när det är roligt och kan uppskatta det!

Roligt hade vi i helgen såklart för då var det ju Halloween och jag är SÅ glad att jag är här, i Amerikat, när detta firas. Oj vad jag tyckte det var kul och jag blev lika barnslig som alla barn och ungdomar, för de trick och treatade också. I alla fall på vår gata. Ingen åldersgräns här inte.

De flesta husen spökades ut och jag, mitt klantarsel, gick en runda UTAN kameran. Oseriös bloggare kan man ju kalla det. Hade kameran varit med så hade det inte blivit så många bilder ändå eftersom Taina är ju sååååå nyfiken och har en förmåga att komma av sig ibland mitt i ivern. Ögonen ploppar ut en bit, nacken blir längre, munnen öppnas och andningen blir lite mer flåsig. Jag fick i alla fall fram kameran hemma, så jag har nåt att visa. Nu har ju inte vi så där hiskeligt mycket Halloween-pryttlar men med det lilla vi hade, så fixade jag till det så att det skulle se lite kusligt ut i alla fall. Kolla här får ni se:

Trasselsudden fick hålla sig inne och kika på allt konstigt där ute.

När dagen D kom, så hoppade Minstingen upp och ville genast bege sig ut för att trick-å-treata. Men hon fick vänta såklart och före mörkret så hade vi lite att stå i så som att göra i ordning våra pumpor. Hade köpt ett kit med små sågar och mönster. Ville ju ha läskiga pumpor som Annika. Fick ge upp. Annars hade det bara blivit pumpkin-soup av allt. Hade ju Minstingen till min hjälp och hon sågade för glatta livet! Sågar som gick sönder, borren försvann och klet överallt! Men resultatet blev bra till slut och kul hade vi. What about these?

De blev kanske inte så skrämmande, men vad gör väl det!

Och så här såg det ut när Minstingen var fullt koncentrerad på uppgiften att fixa sin egen pumpa som hon plockat med sig från pumpkin patch-utflykten:

Minstingen jobbade frenetiskt med sin pumpa och tröstade den med "Take it easy and just relax". Levde hennes pumpa, undrade en annan.

Det mesta gjorde hon faktiskt själv! Duktigt va?

När eftermiddagen närmade sig blev Minstingen plötsligt tystlåten och satt mest stilla. Ding! Någonting var på gång och japp. Mycket riktigt, hon hade blivit sjuk! Timmarna före den stora händelsen. Vi var bjudna till grannen innan rännandet skulle börja. Försökte prata med Minstingen och säga att det blir Halloween nästa år också. Men då var det en som studsade upp igen, med blanka ögon "Ge mig lite meducin så blir allt bra , mamma". Så fick det bli. Fick göra iordning henne, ge lite "meducin" och lägga henne i sängen en kort, kort stund.

Tonårsdottern och bästa kompisen K var så här snygga. Inga hemskheter här inte. Åldern?

Minstingen i sin nya dräkt. En sjuk liten sjöjungfru.

"Är jag frisk snart?"

När hon hade piggnat på sig var det dags att gå över till grannen och äta pizza. Visste ni att detta är en av pizzabagarnas mest hektiska dag här. De flesta beställer hem pizza, för vem har tid att stå och kocka när dörrar ska öppnas stup i kvarten?

Små magar skulle mättas med annat än bara godis.

Husets hund var givetvis med i leken och fick dra på sig en snygg tröja, kvällen till ära.

En sjöjungfru och en Star Wars figur. Inte speciellt skrämmande precis...

Lite taktiksnack bland killarna som följde med barnen. En vagn skulle med. En vagn lastat med öl! "Man blir ju törstig", enligt grabbarna.

Väl hemma igen förberedde jag mig och kollade att allt var klart för att ta emot små monster, prinsessor, poliser och vete-gudarna-allt de var utklädda till.

Vid 18-tiden drog det igång och det med besked! Dörren förvandlades plötsligt till en svängdörr och givetvis blev jag också törstig och tyckte jag kunde unna mig ett glas vin under tiden jag delade ut godis. Satte vinet i halsen flera gånger under dessa närmare tre timmar som det hela pågick. Men kul var det!

Ögonen på vårt skeletthuvud lyste lite lagom otäckt .

"Grovingången" var täckt av spindelnät och en massa små spindlar.

Här har det inte städats på länge...

Men vem vågar sig inte igenom spindlar och skelett när man vet att det finns godis att hämta? Och det var över 100 stycken som vågade sig ända fram!

En trött, men nöjd, tjej efter sin runda.

Jag själv klädde ut mig lagom mycket. Ville ju inte skrämma slag på alla små barn. Vissa sprang iväg ändå när de såg mig. De kom tillbaka med en vuxen och höll dem hårt i handen samtidigt som det kom ett pipigt "Trick or treat".

"Hahahahaaaaaaaa try to trick meeeeeeee kids!!!"

Livet just nu

Statusrapport:

Flickorna fortfarande nedbäddade. Ingen av dem har ont i halsen. Minstingen hostar lite. Båda har bara hög feber. Förra veckan blev båda vaccinerade mot H1N1.

Frågorna är många. Vanlig influensa? Svininfluensa?

Hunden har också drabbats av något. Han spyr. Av leda kanske?

Nu ska jag jobba.

Återkommer om Halloween helgen senare i veckan och svar på kommentarerna, som alltid värmer så. Tack!

Tjingeling så länge.

Halloween inlägg får vänta

Två av fyra är sjuka. Båda flickorna ligger däckade i feber. Bara feber. Jag ska jobba och det är måndag igen. Wohoooooo!

Men nu biter vi ihop och får det här att snurra som vanligt igen. Nu ska jag njuta av en kopp kaffe, läsa tidningen, fixa tvätten, ta hand om barn, jobba. ordna lunch, gå ut med hunden och kanske jag hinner med att ta en sväng med tandborsten i munnen.

Kommer igen senare.

Bit ihop Taina. Bit ihop.