Gränspoliser och svamp och orkan

Nä, jag har inte sett till orkanen Isaias här uppe, bara hans barnbarn. Ja, ni vet, när orkanen börjar mattas av och lämnar lite rester här och där i form av en mindre variant av Niagarafall och vindbyar. De sistnämnda fungerar rätt bra som ansiktslyft om du står i rätt riktning vill säga. Annars kan det bli motsatt effekt. Just sayin'.

Jonas drog hem igår med Liisa och kompisen och så katten. Kvar blev Dino och jag. Han blir lite orolig när alla har åkt och blir min skugga vart jag än går. När de kom till Simpan var i stort sett alla grannstäder utan ström men lilla Simpan hade klarat sig bra. MEN det låg bråte överallt och vår tomt ser visst för jävlig ut just nu. Liisa sätts i barnarbete idag då Jonas jobbar.

Här försvann strömmen ett par timmar, men det kan den göra utan orkaner. Ibland behövs bara en vindpust, en liten grenjävel som ramlar ner på ledningarna och hela förbannade ön blir utan ström. Jag tror att de valt medvetet att ha kvar ledningar ovan jord så de får leka hjältar emellanåt. Ni vet när stora fordon får åka ut i regn och rusk och hjältarna slänger sig ut för att basunera ut att de är här för att rädda oss. Alla jublar. Men vad fan? Gräv ned skiten för helvete tänker jag men så som alla andra står jag där i hejarklacken och tycker att de gör en sådan insats. Go figure.

I dessa skittider vet ju alla hur det är med gränskontrollerna. Så är det mellan Kanada och USA också.  Detta vattensystem i Thousand island går ju både på den amerikanska sidan såväl som på den kanadensiska sidan och ibland kan det vara lite knepigt att navigera igenom trots GPS. Och vips så var det ett sådant tillfälle för familjen Olsson där "vi åkte dit". Böter $750 per person. Vi var tre. Nu var de så schyssta och gav oss en varning. Phew! Men fick betala för att jag hade en öppnad budlight i båten...alltid ska det vara något.

Från orkaner och gränspoliser till något mycket trevligare. Svamp! I naturen alltså. För varken underlivs- eller fotsvamp är väl inte trevliga saker precis.
Jag har ju nämnt tidigare att det finns kantareller här. I år har det varit alldeles för torrt för att det ska bli mycket av den varan men jag lyckades hitta några enstaka som räckte som tillbehör till en middag. Mums! Nu hoppas jag det kan sticka upp några till tack vare regnet.

Så här kan det se ut mot kvällningen när vi är ute och åker. Förhoppningsvis på rätt sida...

Här hänger gärna Liisa

Fru Cool

Den där lilla ön ligger på den kanadensiska sidan.

Och ni då, pippifåglar, hur gör ni med gränsöverträdelserna?

Pontonbåtskaptenen har hoppat i

En kväll med smores för ungdomarna

Klart att tikibaren lyser upp i mörkret

Ophelia, du får vänta som alla andra till baren öppnar