Hur svårt ska det vara

Igår åkte Liisa och jag till New York för att förnya våra svenska pass. Ni som sitter och skakar på huvudet och undrar varför jag inte gör det i Sverige, kan lägga av med ögonrullningar och huvudskakningar. This is my way. Men så gick det inte så bra heller. SUCK! Hon på generalkonsulatet MÅSTE ha tuggat taggtråd till frukost för oj så otrevlig hon var. Det här var ju nästan värre än att gå genom amerikansk immigration. Visst, jag hade missat ett par saker, men det berättigar väl inte till ett otrevligt bemötande. Nästan nedvärderande. Nä fy skäms på er. Vi svenskar ska ju hålla ihop. Upps, det kanske var där skon klämde. Jag har ju inte varit svensk medborgare hela tiden och det var DET som var problemet. Jag hade nämligen inte fyllt i datumet för när jag blev svensk medborgare. Ja men hallå sa jag (på ett ödmjukt sätt...eller inte), jag förnyade ju mitt svenska pass på konsulatet för 5 år sedan och DÅ frågade ingen om mitt ursprung. Det ska jag bara veta, tyckte hon, och kastade typ en skämshatt på mig. Ja inte på riktigt då, men nog så tydligt så ALLA kunde känna att den landade på min skalle. Jag är ju bara 55 år och hur i helvete har jag klarat mig alla dessa år utan den vetskapen. Jag hade mitt nuvarande SVENSKA pass, mitt gröna kort, personbevis FRÅN SVERIGE men si det räcker inte. Ringde skatteverket imorse och nu skickar de uppgiften så jag kan bevisa att jag inte skickat efter ett svenskt medborgarskap från Claes Ohlson katalogen eller dylikt.

Liisa och jag hade i alla fall en bra dag i NYC. Strosade runt några timmar, shoppade lite, käkade gott för att sedan dra oss hemåt.

Idag är det Halloweeeeeen! Booooo! Nog för att Jonas bantar (eller äter mindre för att göra mer plats till julmaten, antar jag) så blir det snabbt resultat för imorse såg jag hans skelett!

Du får nog ta och äta lite mer nu för det blir lite läskigt att kolla på skelettbenen.

Vår dag i NYC:

Besök på Carlo's Bakery (Cake Boss store) på 42nd st)

Det var uppenbart att Halloween var på intågande

Mor och dotter på vift

Jepp, Fjällräven är stort här.

Hard Rock Cafe

Supergod veggieburgare på bönor och Qunioa. Nä, pommes äter jag inte...

Hahahahaha!

New York, New York

Homecoming 2018

Då har Liisa fått uppleva sin första homecoming! Jag har ju inte riktigt fattat vad det hela handlar om men börjar nu förstå att det är dels att fira ett sportlag, oftast amerikansk fotboll, men även avsluta veckans sk "spirit week". Detta är givetvis olika från skoldistrikt till skoldistrikt, men så här är det i Simpan.

Liisa hade en date! OMG, säger jag bara! Det är stort att få en date. Inte nog med det så skulle ju en klänning inhandlas och vi var ju inte ensamma om det precis. Det blev vi varse om när vi besökte ett av köpcentren. Det inte bara hängde en drös av klänningar på en av avdelningarna på affärerna utan det var en myrstack av tjejer med sin mammor (nä, såg inga pappor) som skrattade, skrek, tjafsade, grät om vilken klänning de skulle ha. Liisa provade ca 20. Efter 10:e började jag känna mig svimfärdig men höll uppe minen och nickade åt allt hon provade. Njae inte fodralen dock.

Till slut hittade hon DEN! Sedan skulle dejten informeras om färgen så han kunde matcha sin slips. Hur gulligt är inte det?

Givetvis var jag bortrest under själva homecoming. Kom hem after the fact, men fick i alla fall lite bilder skickade till mig.

Kvällen innan homecoming var den stora fotbollsmatchen och givetvis spelade skolans pepband. Jonas hade fått uppdraget (av mig) att åka dit och ta bilder vilket han också skulle göra före dansen. Han fick G, inte MVG - "rolling my eyes".

En av klänningarna Liisa provade

Och en annan...

Den här fastnade hon för

Kvällen innan Homecoming dansen

Vår saxofonist

Dejten och Liisa

Det bidde inte bara en båt

Om ni kommer ihåg, så skrev jag om att "det bidde en ny båt" när vi var på semester i Thousand Islands, upstate NY. Men det bidde inte bara en båt, det bidde ett hus också. Upps, det blev en dyr semester!

Ni som känner mig vet hur mycket vi älskar Thousand Islands, dit vi åker varje år. Vill aldrig åka därifrån. Det är paradiset för oss. De senaste åren har vi hyrt samma hus då vi trivts så bra med huset och läget. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom? Även om det har varit i det dyraste laget. Å andra sidan så läggs det inga pengar på restaurangbesök utan all mat lagas på plats. Av oss själva och DET sparar man mycket på!

I alla fall så har vi lärt oss känna till det mesta på ön, Wellesley Island. Det är, håll i er nu, en ö i St Lawrence floden. OCH på den ön finns en sjö, alltså en sjö på ön i floden! Vid denna sjö har vi nu köpt detta hus som officiellt blev vårt i förra veckan då "closingen" var klar. Det här med att köpa/sälja hus i USA är en gåta för mig. Det är så många olika steg, godkännanden, dokument, intressenter, advokater osv. Om du inte redan har hjärtproblem innan, så är detta sättet att skaffa sig det!

Huset kommer att hyras ut eftersom det är en bit för oss att åka dit, men givetvis ska vi tillbringa mycket tid där uppe också. Letar febrilt efter property manager nu.

Så är någon av er, mina miljoner läsare, sugna på att hyra hus på det vackraste stället i världen så hör av er till mig direkt! Det kanske blir rusning...hehehe. Det är möblerat, så som på bilderna nedan. De ingick i priset.

Så här glad var Jonas när "closingen" var klar. Bakom skymtar huset.

Han blickar ut och tänker på mig? Nä, han tänker på all fisk han ska dra upp!

Ingen dum utsikt.

Egen Tiki bar!!!!

Lite busy bara

Ja men hur göööör folk och fä för att hinna med sina liv OCH blogga dessutom? Jag hinner knappt "torka mig i röven" känns det som.

När skolorna kör igång så snackas det om hur skönt det är att komma in i rutinerna igen. Vilka rutiner??? Har jag glömt bort dem alla eller är jag bara allmänt trög? Skolan startade med rivstart och nu gäller det att hålla koll på powerschool, google classroom, charm, emails från lärare, uttalanden från rektorn, aktivitetskalendern. You name it. Och så är det bara freshmen year. Ska jag orka med det här i 4 år?

Sedan är det ju inte bara skolan för er som "följer" mig på Insta eller Facebook. Mycket annat som händer här i den Olssonska familjen. Mer om det senare.

I alla fall så är hösten här, trots värmen. Ja, vi har fortfarande varmt. Men det är faktiskt höst för löven börjar så sakteligen hitta sig ned på gräsmattor och uppfarter.

Liisa har kört igång med sina vanliga aktiviteter. Hon spelar saxofon i skolans "honor band", hon deltar i ungdomsteater på Hartford stage Theater och så har skidsäsongen börjat med barmarksträning. Och nej, hon har inte körkort så säg hej till Tant Taxi-Taina! Min höstkaraktär.

Skolans band spelar oftast på hemmamatcher i fotboll och nu snackar vi amerikansk fotboll. Det är cheerleading, det är hamburgare, läskedryck, hejarop och så musik från skolans band. Tur att det händer annat än matchen för jag fattar nada!

Ombytt och klar för kvällens match och spelning

Tur att de här tjejerna finns för de håller verkligen igång publiken. Superduktiga!

Att stå och glo in i de här rumporna och en hög mitt på plan är inte alltid så upplyftande.

Vår saxofonist!

Får skriva mer en annan gång och berätta om ALLT som pågår. Puss på er!